Det är något med makrill i tomatsås. Detta livsmedel lämnar ingen oberörd. Efter tips från fadern bestämde jag mig för att prova detta, på havreknäcke, som mellanmål på jobbet. Ja, jag äter mellanmål på jobbet. Jag måste äta mellanmål vid tre, annars blir jag sur och grinig. Jag är som ett barn.
Anyway så upptäcker man ganska snabbt att detta verkligen är ett livsmedel som berrör. Vissa vill bara berätta att den numer finns på tub. Någon kallar det för kattmat och rätt många säger ”Urs, vad äckligt!” när man tar fram dagens burk. Någon enstaka person tyckte att det är ”som ketchup fast med bitar i.” Några verkar tycka att det är gott eller till och med världens käk, men ingen, absolut ingen är oberörd.
Hur blev det såhär?
Vad skall vi göra?
Alltså, tomatsås och havreknäcke är OK. Men makrill! När det finns sardiner. Jag tror inte ens katter gillar makrill.
åååå ljuva barndomsdrömmar! vi åt makrill i tomatsås på dagis och fritis. å, jag minns smaken. varför har man inte köpt makrill sedan dess? (varför har man inte köpt blodpudding sedan man flyttade hemifrån?)
eller var det sardiner? nej, visst fasen var det makrill?
ljuva fattigmanskost! förrsten åt jag chile con carne med broccoli till middag/lunch i dag. omåttligt gott. och så känner jag mig alltid som världens duktigaste när jag äter bönor, dessa torra, mjöliga, smaklösa, hemska saker.
(men jag åt fin-bönor, alltså de där böjda röda och jättestora, platta, vita. bättre än bruna bönor på burk som smakar apa)
bästa finbönorna är linser på burk. Mumma. Och lagom små.
Kära dotter, du tänker på sardiner! Makrill har aldrig förekommit i din barndom och kommer troligen aldrig att förekomma framöver heller. Om inte syrrans grannne bjuder på makrillparty förstås. Då får du äta lite och hålla god min….
Finbönor är utmärkt mat. Men blodpudding är faktiskt mest fett. Så det kan du skippa. Ät lever istället!
Och broccoli är toppen. Nu har vi äntligen börjat prata om nåt vettigt i den här bloggen. Mer broccoli och bönor. Och regelbundna måltider och sju timmars nattsömn som helst bör infalla just på natten. Se där ett recept för välbefinnande.
Hmpf!
Hålla god min? Vad är detta för snobberi?
Grannens syrra är välkommen på makrillfrossa när som helst. Jag har burkar i lager.
Blodpudding rules! Vi ordnar det också. Med rårörda lingon och morötter till.
Sibel går från klarhet till klarhet men fy fan vad beskäftig Claes af Geijerstam är. Hur orkar ni titta på det här, vecka in och vecka ut???
Vi har en fantastisk ork helt enkelt.
Och visst är blodpudding gott, men fett.
Clabbe, den gamle smygbögen, gör nog så gott han kan.
ä, hjälp till här! jag vet att jag har ätit makrill. var det i segelbåten med pappa? där serverades ju vadfansomhelst, innan snobberiepoken tog över och det skulle vara hummer på nyår.
ä, visst tusan har vi käkat makrill?
jaha – det var det här du ville ha svar på. eller stöttning i. Ärligt talat: Ingen aning! Men jag tror säkert att en och annan burkmakrill i tomatsås har förekommit. I så fall på knäcke och med extra saltat bregott på också.
Under gång! Är man väl igång och seglar så kan man ju inte stanna för att göra lunch. Folköl brukade också serveras till, men jag minns att vi föredrog läsken med konstiga färget och namn. Och så alla dessa kaaakoooor.
Ljuva barndom!
Vilket diplomat du är äldsta. Håller nästan med om makrillen och styr sen snabbt över till kakorna. Skickligt. Du kommer att göra succé som projektledare!
kakoooooooor