Oj! Så mycket att göra det fanns och så lite år kvar!
Nu är det bråda tider. Allt skall fixas till och alla bankärenden och bokslut måste göras. Fort! Fort! Det märks, åtminstone när man loggar in på banken. Allt går långsamt. Men jag har ingen bankpanik så det är lugnt. På jobbet är det säkert spännande nu. Jag är inte där. Det är andras tur nu. Jag kan slappa. Och blogga. Och tvätta och diska och städa och köpa sprit till nyår och tusen andra saker. Och plötsligt inser jag att det inte var så slappt att vara ledig.
Men jag kan ju välja bort allt det där om jag vill. Men jag vill inte.
Jag har inte ens en nyårsfest att gå på.
Barnmat!
Efter serious nightclubbing inatt är det pannkakspremiär här i lägenheten. Genom ett förbiseende tidigare under dan, då jag handlade smör och mjölk hos bocken, finns ingen sylt att tillgå, så pannkakorna avnjuts med socker. Men det går bra det också.
Göteborg visar sig dagen till ära i sin bästa vinterskrud. Tidigare var luften helt vit, dock inte på grund av den välbekanta dimman, utan på grund av snöfall. Lägg till detta en hyfsat kall vind och ni kan själv föreställa er vilken göteborgsväder-experience det var att vandra längs älven. Oslagbart!
Min pannkakstekningsfärdigheter är väl sådär. Jag skulle behöva öva mer. Det kommer väl tillfällen till det, antar jag, om man skaffar sig ett barn eller två. I sinom tid…
Ropa på Rolf och prata med Daniel – samtidigt!
Nu under jullovet har jag märkt att det påfallande ofta ringer hem till mig när jag sitter på muggen. Jag vet inte hur jag skall tolka detta, men man börjar ju fundera på om det kanske är dags att göra slag i saken och montera en lur därinne, så man kan skita i fred.
Frågorna hopar sig: Skall det vara trådlöst eller med sladd? Monterad vid själva stolen, eller någonstans där man kan nå den från dursen? (Finns det helt sköljtäta apparater? Finns det sköljtäta trådlösa apparater?)
Sådär håller det på. Just nu vet jag varken in eller ut.
Men jag kanske skulle sluta svamla om det här och ta hand om disken istället. Apropå det så har jag idag tillverkat potatismos för första gången i mitt liv. Det var lite trögre än väntat att trycka sönder potatisarna med verktyget, men när man väl sönderdelat dem en gång gick det lätt. Av någon anledning blev moset väldigt sött och behövde saltas ganska ordentligt, men det kanske är jag som glömt hur potatismos smakar. Inte helt omöjligt.
Nåja, då har jag alltså gjort något helt nytt idag. Festligt! Det måste firas med en bira, tror jag.
Typiskt exempel
Jag skulle ju renovera badrummet. Men jag har ju inte ens valt kakel. Hur skall detta gå? Hinner jag innan födelsedagen? Spelar det någon roll? Tänker jag ha fest? Har jag någon som helst planering och styrsel i tillvaron?
Nåja, jag skall åtminstone hänga upp box-säcken idag. Om jag bara kunde få upp röven från stolen och gå ut genom dörren. Det här med att få saker gjorda alltså. Jag skall köpa en ny fogsvans också, tror jag. Hur nu en fogsvans kan försvinna. Det övergår mitt förstånd. Men den ligger väl där någonstans, på vinden. Jag hittar den nog när jag har börjat röja och det är dags att såga på allvar. Nåja. Nog gråtet över en femtiolapp eller vad det nu kan kosta.
Men om jag skulle gå ut då istället för att sitta här…
Hej Tomtegubbar!
Jaha! Då var det julafton och vi avverkar julskivor i rasande tempo. Först Bosse Larsson, nu Lars Vegas Trio och sen blir det väl South Park. Kul kul!
Jag har glömt att köpa julklappar till mig själv att lägga under granen, men de andra sju är klara. Syrrans julklapp försvann och ligger troligen kvar i kassan på IKEA.
IKEA ja, ni som trodde att det skulle vara en pina. Alltså, jag har nog aldrig sett så lite folk på IKEA som igår. Jag tror inte det är ett ställe där pöbeln gör sina sista minuten-inköp till jul.
Rid inatt! Imorgon kan det vara försent!
Nej, jag har inte ens något att säga. Var bara tvungen att använda den där frasen. Det kanske bara är jag i hela världen som tycker att det där är kul.
Nej, julklapparna är inte färdigköpta. Det gick bra i en timme, men sen kom jag på att jag skulle passa på och gå på Systembolaget. Men alltså, försök själva att gå omkring i stan i julrursen med två kassar från systemet i händerna. Hopplöst! Jag åkte till jobbet istället.
Imorgon skall jag försöka hinna med en vända på IKEA. Förhoppningsvis den sista någonsin.
Julklappsbestyr
Jag skall börja nu. Om en stund. Jag skulle gå upp tidigt imorse och vara hänga på låset när affärerna öppnade, men sen började det ringa. Jag jobbar ju idag, egentligen. Jag är bara inte där. Komplicerat värre. Men så funkar det nu för tiden, tror jag. Man vill ju vara en modern människa.
Nu måste jag bara reda ut vem som vill ha vad också. Jag känner på mig att detta kommer att bli mer komplicerat än jag tänkt mig. Framför allt kommer det att ta alldeles för lång tid. Jag kommer inte att hinna till kontoret. Frågan är om jag hinner träna.
Alltså, det här med jul!
Jag måste nog klippa mig också.
Trafikdöden i grytan
Klockan var halv fem och jag skulle bara ringa till Helpdesk och rapportera ett problem jag hade med min dator. Jag fick hjälp väldigt fort och serviceteknikern började med att ominstallera vissa program. Detta drog ut något på tiden. Jag hade planerat att gå 17:00, men upplevde att jag hade lite marginal. 17:11 var samtalet avslutat. Då skulle jag gå. Direkt. Plötsligt har tio minuter försvunnit och jag stämplar inte ut förrän 17:22. Då är det, som det skall visa sig, för sent.
Det som därefter skall ske är hemfärd, byte till träningskläder och transport till träningslokalen. Allt på 38 minuter. Någonstans på väg hem börjar jag inse problemet. Det kommer inte att gå. Jag kommer aldrig att hinna. Men om jag skyndar mig…
17:39 parkerar jag utanför huset, rusar upp, byter kläder, rusar ned och sitter åter i bilen 17:44. Då någonstans kan man tycka att jag borde förstått. Men nejdå. Jag tar den smarta vägen. Jag inser att jag antagligen inte sparar någon tid, men jag förlorar nog ingen tid heller, tror jag. Vem vet egentligen? Kanske var det här det gick fel till slut.
Det ser länge ut som om jag skall klara mig med typ tre minuters försening. Det kan jag nog leva med. Men sen kommer jag till kön. Äntligen kan man säga. Äntligen slipper jag sitta där och låtsas att det skall gå. Jag kan bara flyta med. Men nej! Nu har blodsockret börjat sjunka under acceptabla nivåer och jag har dessutom varit stressad en stund. Nu känner jag hur det börjar koka inom mig. Inte bra.
Resan hem blir en ren pina. Dessutom regnar det när jag skall gå uppför trapporna. Sen är det bara att trycka i sig en smörgås eller två så fort som möjligt.
Det här var den andra timmen jag slösade bort idag. Den första timmen slösades bort på hypokondri. Det fanns inga tabletter mot det idag heller. Fan! Jag behöver verkligen komma ner! Är det någon som har ett helrör sprit jag kan hälla i mig? Jag behöver bli full, däcka och sedan vara borta i ett par dygn.
Urs!
Cirkus
Jag undrar ibland hur det egentligen gick till när jag började jobba på cirkus. För den oinvigde kanske det här liknar ett kontor, men under utan bär verksamheten alla likheter med cirkus.
Skönt att det är jullov snart. Inte fullt lika skönt att jag fortfarande inte har bokat någon resa. Undrar om jag skall försöka få till en klättersemester eller om jag skall göra mitt livs första resa till solen. Det vore ju lite skruvat.
Nåväl, det är ju några dagar kvar. Några dagar av arbete och julklappspyssel. Sen har jag ju ett specialuppdrag också. 
