Jag kanske inte är i klass med the Original Fysmongo, men nog är jag lite efterbliven när det gäller träning. Dagen började med att jag åt frukost vid 12 eller så. En ganska hyfsad frukost men inget överdådigt. Klockan 15 skulle jag på dejt. På väg dit insåg jag att jag var på väg in i ett smärre födoproblem och tog därför en hamburgare på BK. Sedan fikade vi i två timmar.
När jag kom hem var klockan 17:30 och det var dags att sticka iväg till dagens träningspass. Någonstans fanns tanken på att jag kanske egentligen hade missat att äta ordentligt inför detta och att det kanske skulle bli lite jobbigt, men lät jag mig själv slippa? Nejdå! Inte det minsta! Mycket riktigt höll jag också på att dö under passet. Jag skyller allt detta på maten, eller snarare bristen på mat.
Nu har jag precis, med darrande fingrar, tryckt i mig en rejäl skål med flingor, youghurt och rikliga mängder socker i ett försök att bli människa igen. Känner mig dock tämligen energibefriad fortfarande, men om jag lägger mig ned en stund kanske det ordnar till sig.
Det bästa är att jag har lovat Daniel att vi skall springa klockan 21. Där om någonstans finner vi nog det slutliga belägget för att jag faktiskt är totalt efterbliven. Jag menar, hur tänker jag egentligen???
Dessutom är det kallt och halt ute.
Och jag har just bytt träningsställe – mer än dubbelt så dyrt är det att träna på det snoffsigare stället. Men jag hoppas att det är värt det. Har fått förhandsbesked om att de har vääärldens bästa koreografiklasser! Mumma!
Aha! Redan alltså? Hoppas det blir värt pengarna då.
Jag måste sova. Undrar om jag kan somna…
Stort grattis på födelsedagen, grannen! Hoppas du får en trevlig fest. Glömt inte att stampa i golvet och tjoa ordentligt så att grannen under får lite roligt också.
Jag tycker nog att mina gäster var lite väl städade. Trötta blev de också, ganska fort. Det måste vara ålderdom.