Urban löpning

Tillbaka efter 45 minuter. Man får nog kalla det urban löpning, det vi håller på med, jag och Daniel. Vi sätter timern på fem minuter och sedan springer en av oss först och bestämmer väg och tempo. Efter fem minuter byter vi ledare. Sådär håller vi på och springer kors och tvärs över stadens gator, torg och parker. Hittar på små hyss. Ett av favorithyssen är trappor och branta backar. Vi har vår beskärda del här i stan. På fem minuter kan man hinna både en och två gånger uppför samma trappa. Helt idiotiskt! Det skulle man aldrig klara ensam, men är man två som hetsar varandra går det hur bra som helst.

Efter en kvart är man ganska trött. Sen, efter 20 minuter är man ganska trött igen. Och efter 25. Och 30. Sen springer man rakt fram en stund och upptäcker hur lätt det går när man låter bli trappor i några minuter.

Sedan, när vi tröttnat måste vi ta oss upp på berget igen. Givetvis via någon rejäl trappa. Det blir som en fin liten present på slutet.

Jag misstänker att man kan bli ganska vältränad utan att märka det på det här sättet. Vi får väl se framåt våren när det är dags att vässa formen inför varvet.

2 reaktioner till “Urban löpning”

  1. Jag har hört att man kan gå sönder. Jättemycket. Om man tränar så mycket. Det tycker jag är dumt.

  2. Man skall inte gå sönder. Det är dumt och dåligt! Det är därför det finns vilodagar. Då kan man ligga i soffan och vara bakfull och miserabel, samt proppa i sig.

Kommentarer inaktiverade.