Allmän ysterhet utbröt imorse över upptäckten att solen sken från klarblå himmel. Nu skulle vi alla ut och leka på Hönö och snabbt skulle det gå. Tre timmar senare hade vi lyckats lokalisera och hämta upp alla barnen och var så äntligen på väg ut.
När man tar sig ut i Göteborgs skärgård bör man betänka en sak: Det blåser. Nästan alltid blåser det i Göteborg och följdaktligen blåser det än mer ute i skärgården. Ingenting märkligt med detta. Det märkliga är hur man liksom förtränger detta faktum. En varm sommardag är det förstås inte så farligt men när temperaturen är två grader blir det inte så jävla kul när man kommer ut och vågorna slår så skummet yr.
Solen gjorde sitt bästa men när man trippat omkring i trånga klätterskor en stund och lagt händerna på ett svinkallt berg som stått ute hela vintern så är man inte så varm längre, oavsett antal lager av långkalsonger. Dessutom tappade jag nästan brallorna.
Vissa dagar önskar man att man hade ett badkar.
Väldigt synd faktiskt. Man kanske skulle hålla utkik på blocket – rätt som det är kanske det sälj ett begagnat av rätt mått. Eller finns det små i nyproduktion? Ett sittkar skulle jag kunna tänka mig – om man åtminstone kan halvligga i det.
Vad härligt du skriver grannnen! Det känns nästan som om man vore med där ute i snålblåsten.