Exit bil

Jag har flera gånger på senare tid blivit varse att folk inte förstår vad jag menar när jag säger att ”jag försöker få iväg min bil.” Hur kan man inte förstå vad som menas med det? Jag trodde det var ett allmänt vedertaget uttryck, men det kanske är något påhitt från Stockholm.

Hur som helst så fick jag äntligen iväg bilen idag. Jag har väntat ganska länge på detta ögonblick men när det plötsligt hände drabbades jag av den närmast chockartade insikten att min bil som jag såg köra iväg inte längre var min. Som ett tydligt bevis för att vi är slavar under materien är det nu som ett stort tomrum i tillvaron. Någonting som har varit ständigt närvarande är inte längre där. Det är konstigt. Som att plötsligt vara utan jobb eller bostad. Jag förstår inte.

Min nya karriär som spårvagnsåkare höll på att sluta i katastrof redan i inledningen. 10 minuters försening var precis vad jag inte behövde. Dessutom är ju kostnaden för att åka spårvagn den korta biten högre än för att åka bil. Vad är det jag har gjort egentligen???

Nä, men om jag skulle ta och renovera någon av mina cyklar kanske. Eller köpa en ny. Cykla kan man göra på våren och sommaren. Nästan. Egentligen går det inte på grund av alla backar.

Det blev en gubbe!

Det blev en gubbe igen. Det kanske inte är så konstigt egentligen att den som har för vana att sälja lagom begagnade automatväxlade kombibilar av märket Volvo ofta får gubbar som köpare. Det är väl något som gubbar gärna köper. Det är jag och gubbarna. Men nu får det vara bra! Det är roligt med bra bil, men inte sååå roligt. Det är för lite rol för pengarna. Jag förväntar mig mycket mer än såhär. Den har varit till glädje och den har varit till förbannelse. Aldrig direkt till sorg. Men nu är det slut.

Det regnar som fan ute så jag verkar slippa springa. Det var dumt! Jag hade behövt springa. Det hade varit lämpligt idag. Jag har varit så slapp! En hel vecka har jag slappat. Inte var det mycket bättre veckan innan. Lite bara. Jävla alpresa! Den förstörde allt! Men det var jävligt roligt där i Alperna så jag får nog ta tillbaka det där med jävla alpresa.

Bot och bättring skall jag göra. Imorgon. Det och i helgen. I helgen är det Climb-in och traditionsenligt kommer det att regna. Det är nästan helt säkert.

Petmoj nästan omöjlig att uppbringa

En petmoj befanns på måndagkvällen vara nästan omöjlig att uppbringa. Det var Syrrans granne som efter tvättidens slut ställdes inför problemet att öppna en strömlös tvättmaskin och då blev i akut behov av en petmoj.

- Jag testade alla möjliga varianter men vad jag än tog till så var springan för smal, säger en företrädare för Syrrans granne.

Kritiker hävdar att Syrrans granne bara är lat och att ett lager av utmärkta petmojar förvaras i dennes vindsförråd, någon som bestämt tillbakavisas.

- De som säger sådär har uppenbarligen ingen större kunskap om eller erfarenhet av att använda petmojar, avslutar samme företrädare.

Historien fick ett lyckligt slut i och med att ett gem till slut kunde uppbådas. Det var länge osäkert om det skulle lyckas men till slut segrade människan över materien och allt kunde äntligen återgå till det normala i den lilla bostadsrättsföreningen uppe på berget.

Surfsemester

Syrrans granne är nu åter efter en veckas surfsemester i franska Alperna. Förutom själva surfandet har resan varit fylld av sprit, dekadens och skandaler. Mer om detta i senare artiklar då vi även hoppas kunna presentera bilder av eländet.

Först måste dock syrrans granne vila upp sig i några dagar. Det är hårt att vara hård.

Retrobloggen: 050823 17:41 – Lön

Det kommer lön den här månaden också. Tur för mig! Då kan jag betala hyran och en massa annat krafs.

För övrigt har jag lekt konsult i dagarna två, så nu känns det som om någon bytt ut hjärnsubstansen i huvudet mot mjöl. Urs! Jag vet inte om jag vill arbeta mer. Jag vill bara slappa. Åtminstone en stund. Två år.

Jag vet inte om jag klarar att slappa heller. Jag kanske skulle börja med välgörenhet. Eller kanske något annat.

Oj! Vilken stuns den här texten inte har!

The "få arslet rakat på scenen"-ceremony

Undertecknad deltog idag i den nationella fylleriövningen Högskoleprovet. Naturligtvis kunde jag inte somna inatt på grund av, förmodar jag, kaffe och naturligtvis inleds därför dagen med engelsk läsförståelse, som för att skrämma igång hjärnan. För säkerhets skull låg det en omgång till av engelsk läsförståelse strax före lunch. Varför nöja sig med lite liksom?

Hjärnan verkar fungera ungefär som sist jag skrev Högskoleprovet för ungefär 150 år sedan. Inga skadliga ålderseffekter noterade än, förvånande nog. Jag lär väl komma till insikt när resultatet dyker upp.

Nu undrar ni förstås vad det här har med the ”få arslet rakat på scenen”-ceremony att göra. Inte ett skit skall jag säga er. Det är mitt lilla men tråkiga aprilskämt. Som en smäll på käften från mig till er ungefär. Eller som att få arslet rakat på scenen kanske. Jag vet inte så noga. Det är liksom inte min sak att avgöra. Det kära läsare, i den mån du nu fortfarande är det; läsare alltså; är din uppgift.