Undertecknad deltog idag i den nationella fylleriövningen Högskoleprovet. Naturligtvis kunde jag inte somna inatt på grund av, förmodar jag, kaffe och naturligtvis inleds därför dagen med engelsk läsförståelse, som för att skrämma igång hjärnan. För säkerhets skull låg det en omgång till av engelsk läsförståelse strax före lunch. Varför nöja sig med lite liksom?
Hjärnan verkar fungera ungefär som sist jag skrev Högskoleprovet för ungefär 150 år sedan. Inga skadliga ålderseffekter noterade än, förvånande nog. Jag lär väl komma till insikt när resultatet dyker upp.
Nu undrar ni förstås vad det här har med the ”få arslet rakat på scenen”-ceremony att göra. Inte ett skit skall jag säga er. Det är mitt lilla men tråkiga aprilskämt. Som en smäll på käften från mig till er ungefär. Eller som att få arslet rakat på scenen kanske. Jag vet inte så noga. Det är liksom inte min sak att avgöra. Det kära läsare, i den mån du nu fortfarande är det; läsare alltså; är din uppgift.
Hoppas det gick bra på provet, så du kan få utlopp för din energi i kommande studier.
(Ditt ”aprilskämt” förbigår jag med tystnad.)
Alltså, det här med att förbigå något med tystnad genom att kommentera hur man förbigår det med tystnad.
Ja, och…? Ibland behöver tystnaden påtalas för att uppfattas.
Eventuellt. Men den blir inte fullt lika isande då.
Nej inte isande men talande tystnad handlar det om här.
En väldigt påstridig och tjatig talande tystnad tycker jag.
Nåja, nu skall jag inte vara bara jävlig. Du hade ju faktiskt ett karriärtips som jag liksom tänkt på men ändå inte. Nu måste jag bara skaffa några knäck någonstans…
..som jag liksom tänkt på men ändå inte..
Grannen, grannen, bättre kan du!