Jag jobbar åt ett storföretag ibland. Ett av sveriges största IT-företag får man nog kalla det. Det är alltså ett kunskapsföretag. Ett sånt där modernt företag vars framgång bygger helt på vad som rör sig i hjärnan på dess anställda.
Precis som alla andra företag med självkänsla (eller är det hybris?) finns det en IT-policy, dvs ett dokument som skall tala om vad man får respektive inte får göra med företagets datorer och i företagets nätverk. Policyns lydelse kan väl sammanfattas som så att företagets datorer och nätverk i första hand skall användas för arbete och att det är absolut förbjudet att använda dem för att begå brott eller ladda ned porr. Så står det i alla företags internetpolicies. Det är helt enkelt de två saker man är mest rädd för: brott och porr.
Det finns lite skrivningar om privat användning också. Det är samma vaga skrivningar som alla andra företag också har; skrivningar som i praktiken inte betyder så mycket om man nu inte börjar ägna sig åt groteskt överutnyttjande men då kan man fråga sig om det verkligen blir tid över till arbete.
Tills helt nyligen trodde jag att det förhöll sig såhär. Det fanns ett stående skämt som gick ut på att policyn var att alla verktyg som kan användas för att interagera med omvärlden var förbjudna. Jag trodde att det var ett skämt. Det var innan jag upptäckte vad som numer står i policyn: Alla programvaror som kan användas för att kommunicera med omvärlden är förbjudna. Det står verkligen så.
Det här är alltså ett kunskapsföretag som har förbjudit sina anställda att använda verktyg för att kommunicera med omvärlden. Det är ungefär som om föräldrar skulle förbjuda sina barn att prata med andra barn på lekplatsen. Är det bara jag som tycker att ledningen för ett sånt företag borde omplaceras?
Hur tänker man egentligen när man fastslår en sådan här policy? Finns det alltså människor som på allvar tror att ett företag har något att tjäna på att göra det svårt för de anställda att kommunicera med människor utanför företaget? Är det någon som tror att människors kompetens ökar om man förbjuder dem att lära av andra? Finns det någon hemlig dagordning här som jag inte förstår?
All konventionell visdom, och numer finns det sådan även när det gäller internets inverkan företagens affärer, pekar på att den som är bäst på att dela med sig och integrera sina tjänster och produkter med omvärlden vinner på sikt och då går företagsledningen och antar en policy som stadgar motsatsen.
Det finns ett bra ord för detta: Kontrollnoja.