Syrrans granne allvarlig – studentskor i chock
Syrrans granne chockade i eftermiddags sin omgivning genom att vara allvarlig på riktigt. Det var efter en ovanligt slapp helg som incidenten inträffade. Möjligen kan händelsen ha underlättats av ett längre arbetspass strax före anfallet.
- Jag vet inte riktigt vad som hände, säger syrrans granne i en kommentar.
- Jag skulle bara blogga lite och plötsligt hade jag skrivit en lång och mycket allvarlig text om företags-xenofobi.
Syrrans granne är normalt en blogg för humor och blandat trams. Ingen vet vad det allvarliga inlägget får för konsekvenser. Vissa ser det som tecken på stundande förändring, medan andra bara betraktar det som en tillfällig nyck.
- Jag förväntar mig att detta går över snarast så att jag kan fortsätta blogga om ingenting, avslutar syrrans granne.
Företags-xenofobi
Jag jobbar åt ett storföretag ibland. Ett av sveriges största IT-företag får man nog kalla det. Det är alltså ett kunskapsföretag. Ett sånt där modernt företag vars framgång bygger helt på vad som rör sig i hjärnan på dess anställda.
Precis som alla andra företag med självkänsla (eller är det hybris?) finns det en IT-policy, dvs ett dokument som skall tala om vad man får respektive inte får göra med företagets datorer och i företagets nätverk. Policyns lydelse kan väl sammanfattas som så att företagets datorer och nätverk i första hand skall användas för arbete och att det är absolut förbjudet att använda dem för att begå brott eller ladda ned porr. Så står det i alla företags internetpolicies. Det är helt enkelt de två saker man är mest rädd för: brott och porr.
Det finns lite skrivningar om privat användning också. Det är samma vaga skrivningar som alla andra företag också har; skrivningar som i praktiken inte betyder så mycket om man nu inte börjar ägna sig åt groteskt överutnyttjande men då kan man fråga sig om det verkligen blir tid över till arbete.
Tills helt nyligen trodde jag att det förhöll sig såhär. Det fanns ett stående skämt som gick ut på att policyn var att alla verktyg som kan användas för att interagera med omvärlden var förbjudna. Jag trodde att det var ett skämt. Det var innan jag upptäckte vad som numer står i policyn: Alla programvaror som kan användas för att kommunicera med omvärlden är förbjudna. Det står verkligen så.
Det här är alltså ett kunskapsföretag som har förbjudit sina anställda att använda verktyg för att kommunicera med omvärlden. Det är ungefär som om föräldrar skulle förbjuda sina barn att prata med andra barn på lekplatsen. Är det bara jag som tycker att ledningen för ett sånt företag borde omplaceras?
Hur tänker man egentligen när man fastslår en sådan här policy? Finns det alltså människor som på allvar tror att ett företag har något att tjäna på att göra det svårt för de anställda att kommunicera med människor utanför företaget? Är det någon som tror att människors kompetens ökar om man förbjuder dem att lära av andra? Finns det någon hemlig dagordning här som jag inte förstår?
All konventionell visdom, och numer finns det sådan även när det gäller internets inverkan företagens affärer, pekar på att den som är bäst på att dela med sig och integrera sina tjänster och produkter med omvärlden vinner på sikt och då går företagsledningen och antar en policy som stadgar motsatsen.
Det finns ett bra ord för detta: Kontrollnoja.
Balkong med västerläge
Detta, kära läsare, vill jag inte undanhålla er. Denna undersköna middagsutsikt. Detta är alltså vad man betalar över en miljon kronor för.
Betänk då vad man får för tre miljoner. Eller fem.
Syrrans gggranne
Total idetorka. Så har det varit nu i över en vecka. Nu stannar ju inte resten av världen av för det. Snarare bara maler den på och till slut blir man alldeles omkörd och ifrånsprungen om man inte ser upp. Det måste ju vara varje bloggares värsta mardröm.
Ingenting av vikt har hänt. Eller en sak har ju hänt. Jag tröttnade slutligen på att leva i den gamla världen och bestämde mig för att skaffa lite fler g. Det är bra med många g. Man kan surfa fort, skicka mejjl och ta högupplösta bilder. En del påstår till och med att man kan titta på tv.
Nu ligger den här på ekbordet. Ja, det syns ju tydligt förresten, att det är ek. Såhär i efterhand undrar jag lite om det var så klokt val av bakgrund egentligen. Den är ju ganska skrikig och kontrasten till omgivande vita ytor blir väldigt stor. Jag är nog inte helt nöjd med denna bild. Jag har inte blivit mästerfotograf än. Imorgon…
Nej, men jag skall nog kontakta lite fler nyhetsredaktioner och se om det går att hitta en praktikplats så att jag kan få min journalistexamen. Fler intyg och examensbevis som ingen vill se, det är precis vad jag behöver.
Egentligen behöver jag något att skriva om. Kom hit och ge mig lite intryck nu! Jag är för lat för att gå ut.
Åh nej! Diarré!
En del TV-reklam är ju helt skrattretande. Hur vanligt är det egentligen att man står i kön till teatern och plötsligt inser att man håller på att drabbas av diarré. Och om detta nu inträffar, hur troligt är det att man lite snabbt kan kila in på apoteket tvärs över gatan köpa lämpliga tabletter.
Jag bara undrar alltså. Är detta ett scenario som förekommer? I verkligheten?
En möjlighet att få skriva ordet knulla på bloggen
Varför skall man behöva lära sin telefon ordet knulla? Jag inser att det kanske inte är det mest rumsrena ordet. Det passar väl inte riktigt in i officiella sammanhang, men nu pratar vi ju om sms. Det är ju absolut inget fel på ordet knulla. Det har en väldigt tydlig betydelse och det har sin tid och sin plats, men ändå finns det inte där, i ordlistan.
Jag undrar fortfarande vad lovlla är för ord. Det kanske kommer en förklaring i framtiden.
Botanikstudier
Gårdagen ägnades helt otippat åt botaniska studier. Egentligen är det väl rätt uppenbart vad som skall hända när man släpper in två tekniker med nyinköpta kameror i en botanisk trädgård. Rätt vad det är så står man ju där med kameran 1 cm från någon okänd blomma och mixtrar med olika inställningar.
Jag har ingen aning om vad jag har fotograferat, men jag kan tala om ungefär vilka inställningar jag använde, om det intresserar någon. Sådan är teknikerns lott.
Journalistens nya kläder
Idag presenterade City Göteborg under buller och bång sin nya uniform. Syrrans granne var förstås på plats och ni kan här med egna ögon se vad som kommer att bli det allenarådande modet inom mediebranschen. Kolportörerna går före med skrikigt rött. För journalisterna kommer en något dovare grå eller svart klädsel att gälla. Som synes är maskering ordet för dagen. Lösnäsan har hittat fram ur garderoben och Syrrans granne förutspår trenchcoatens snara återkomst tillsammans med falska glasögon och lösnäsa.
– Vi har länge kunnat verka öppet men samhällsklimatet tvingar nu allt fler journalister att jobba incognito, säger en reporter som vill vara anonym.
Vänner i den gamla världen
Jag har vänner i den gamla världen. Ni vet sådana där människor som man inte kan vara säker på att få tag i genom att slänga iväg ett mejl eller mess. Har man tur är mobiltelefonen laddad, påslagen och med i fickan, men det är egentligen inget att lita på.
Visst har de såväl mobiltelefon som dator och bredband men det är som om de helt låtit bli att upptäcka kommunikationsmöjligheterna. Eller så vill de helt enkelt inte kommunicera. Det är troligen problemets kärna. De fattar inte grejen, helt enkelt för att de lever i den gamla världen.
Det kan ju vara svårt nog att hålla kontakt med människor online. Hur i allsin dar skall man kunna hålla kontakten med människor som bara finns offline?
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
