Glöm KRAV-märkt! Jag vill ha KRAM-märkt!
Ekologiska livsmedel har varit på tapeten länge. I flera år har vi levt med bland annat KRAV-märket som något slags kvalitetsgaranti, som skall borga för att produktionen tar hänsyn till jordklotet.
Det är väl gott och väl men jag tycker det vore viktigare med en märkning som garanterar att produktionen sker med kärlek och omtanke om människan.
Jag tycker ett KRAM-märke vore sin plats, så att jag vet när jag handlar att just de här frukostflingorna är producerade med respekt, av människor som får en kram varje dag. Av människor som mår bra helt enkelt.
När vi väl har etablerat KRAM-märkningen tror jag omtanken om miljön kommer på köpet.
En välmående människa som behandlas med respekt och omtanke blir själv en omtänksam människa, även när det gäller miljön.
Skurtofflor 2.0
Skurtofflorna som omtalades här 28 november ser nu ut att få en modern efterföljare. Efter tips från Sarah, en av bloggens trogna läsare, uppdagades att Aftonbladet berättar om Electrolux planer på tofflor med inbyggd dammsugare, en produkt som skulle kunna revolutionera städningsjobbet i vilket hushåll som helst.
Jag brukar vara ytterst skeptisk till att agera gratis försökskanin åt företag men här har vi äntligen en produkt som är så fantastisk i hela sin genialitet att jag skulle ställa upp utan minsta tvekan. Tänk bara att kunna städa lägenheten samtidigt som man lufsar runt och rullar tummarna!
Julhandeln – rymdpromenadens motsats
Christer Fuglesang har det bra! Vi läser mycket i tidningarna nu om hur svårt och jobbigt Christer Fuglesang har det där uppe i rymden och hur farligt det är men det är ju ingenting mot vad vi andra tvingas genomlida.
Föreställ er rymdens motsats. En satans trängsel. En varm, mördande trängsel, badande i blåaktigt halogenljus. Så tillbringar vi andra våra dagar. Vi som befinner oss här nere på jorden och tvingas stå ut med det årliga upplopp som kallas julhandeln.
Men nu vet jag, till nästa år, vad jag skall göra. Jag skall utarbeta en plan. En rymdplan. Nej förresten, en jymdplan får det bli. En plan för hur jag skall fly undan julen nästa år. Till ett ställe utan julhandel. Till jymden.
Nu tänker jag bajsa. Såhär i rymdtider kan ju inte låta bli att tänka på vissa ordvitsar. “When the shit hits the fan…” Vad jag förstår har de en fläkt på rymdstationen som suger ner bajset i muggen. Jag undrar hur mycket toaletthumor som förekommer med anledning av den där fläkten.
Toalettbesöken är inget jag avundas personalen på rymdstationen. Det verkar enklare här på jorden där vi kan använda gravitation och slipper bajsa på en fläkt. Om man nu inte befinner sig i julhandeln. Då kan man ju glömma det där med toalettbesök.
Ständigt denna gröt!
Jag skall åka på skidsemester i fjällen och säkert som regn på julafton hoppar gröt upp som gubben i lådan. Jag förstår inte grejen med denna gröt. Varför skall det alltid ätas gröt så fort man skall åka skidor? Det är inte speciellt gott och man står sig inte speciellt länge på det. Jag kan inte se någon som helst finess med gröt som föda, förutom att det är billigt och enkelt men det är ju knappast därför det skall ätas gröt så fort man åker till fjälls.
Äcklis
Jag köpte godis. Eller, det var i alla fall vad jag trodde. Inte bara var det inte speciellt gott, vissa bitar var rent av äckliga. Som att äta ister eller gelatin eller något annat fullständigt smaklöst och vedervärdigt. Inte godis alls faktiskt. Äcklis…
tjörniröva.se
Nu tror ni förstås att jag skojar men världens bästa tjejkompis fick faktiskt Sveriges roligaste domän i extremt försenad födelsedagspresent i helgen.
Om du inte kommer in är det ditt eget fel för det betyder att du borde uppdatera din browser.
Det här med att man har en kropp
Ibland undrar jag över det här med att man har en kropp. Vad är grejen? Den verkar ju mest vara till besvär. Är den inte för kort så är den för lång, för tjock, för smal för rynkig, för blek eller bara allmänt sjuklig. Fråga vem du vill!
Det kanske är därför fenomen som Second Life breder ut sig. Äntligen får vi chansen att bestämma hur vi skall se ut. Dessutom slipper man detta ständiga underhåll. Jag hatar till exempel att dursa och raka mig på morgonen och att behöva fixa håret är närmast olidligt. Dursa kanske tar tre minuter, raka sig en minut och fixa håret en halv. Ändå känns det nästan oöverstigligt jobbigt att behöva hålla på med detta varenda morgon. Fyra och en halv minuts kroppsvård om dagen är sannerligen inte mycket och ändå är det alldeles för jobbigt
Sedan har vi ju det här med att man måste äta. Varför har ingen uppfunnit ett botemedel mot det? Visst är det trevligt att äta ibland men många gånger är det ju bara till besvär. När kommer matpillret?
Det bästa i tillvaron får man gratis
Det var inte gratis att gå upp imorse. Ungefär tio minuter innan dagens undervisning började pallrade jag mig ur sängen. Det blev ingen frukost. Inte heller blev det åka bil till föreläsningen. Det saknades mynt. Någon klyftig individ kom nämnligen på för ett tag sedan att han skulle omsätta alla sina mynt som förvarades i bilen. Efter att ha parkerat för kanske 300 spänn är det nu rent och fint i myntfacket i bilen med följd att jag inte längre kan parkera.
Egentligen är det ju välgörande. Jag slipper lägga en förmögenhet på att parkera och tvingas istället finna andra lösningar som att åka buss för 20 spänn per resa.
Nu kom jag av mig. Fria associationer är varje skribents eviga akilleshäl. Man tappar tråden hela tiden och när man skrivit en bit är det plötsligt omöjligt att återvända till det man tänkt sig utan alltför tvära kast.
Men vad vore jag utan fria associationer? Jag vore utan blogg, det kan jag säga direkt och det kanske inte vore så dumt, men jag vore nog ganska tråkig också. Fast det kanske jag inte hade märkt. Ständigt dessa motsägelser. För och emot. Bra och anus. Pest och kolera.
Jag tror det räcker så.
Telefonförvåning
Jag har bestämt att det borde finnas ett ord för den speciella tystnad som uppstår när man får ett helt oväntat besked under ett telefonsamtal man förberett och gruvat sig för länge. Jag har bestämt att det skall heta telefonförvåning.
Jag drabbades av akut telefonförvåning i fredags. Jag skulle bara ringa till ännu en dagstidning och få besked om att de tyvärr inte kunde erbjuda mig praktik till våren. Inte just nu. En annan gång kanske.
Gissa hur telefonförvånad jag blev när chefredaktören sade ja direkt, utan tvekan och utan att jag ens berättat när jag ville göra praktik. Jag fattade ingenting. Blev helt tyst. Telefonförvånad.
Till slut återvann jag fattningen och klämde ur mig att jag skulle skicka ett mail med mer detaljerad information. Efteråt kunde jag inte riktigt fatta varför.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
