Nu tror ni förstås att jag skojar men världens bästa tjejkompis fick faktiskt Sveriges roligaste domän i extremt försenad födelsedagspresent i helgen.
Om du inte kommer in är det ditt eget fel för det betyder att du borde uppdatera din browser.
Månad: december 2006
Det här med att man har en kropp
Ibland undrar jag över det här med att man har en kropp. Vad är grejen? Den verkar ju mest vara till besvär. Är den inte för kort så är den för lång, för tjock, för smal för rynkig, för blek eller bara allmänt sjuklig. Fråga vem du vill!
Det kanske är därför fenomen som Second Life breder ut sig. Äntligen får vi chansen att bestämma hur vi skall se ut. Dessutom slipper man detta ständiga underhåll. Jag hatar till exempel att dursa och raka mig på morgonen och att behöva fixa håret är närmast olidligt. Dursa kanske tar tre minuter, raka sig en minut och fixa håret en halv. Ändå känns det nästan oöverstigligt jobbigt att behöva hålla på med detta varenda morgon. Fyra och en halv minuts kroppsvård om dagen är sannerligen inte mycket och ändå är det alldeles för jobbigt
Sedan har vi ju det här med att man måste äta. Varför har ingen uppfunnit ett botemedel mot det? Visst är det trevligt att äta ibland men många gånger är det ju bara till besvär. När kommer matpillret?
Det bästa i tillvaron får man gratis
Det var inte gratis att gå upp imorse. Ungefär tio minuter innan dagens undervisning började pallrade jag mig ur sängen. Det blev ingen frukost. Inte heller blev det åka bil till föreläsningen. Det saknades mynt. Någon klyftig individ kom nämnligen på för ett tag sedan att han skulle omsätta alla sina mynt som förvarades i bilen. Efter att ha parkerat för kanske 300 spänn är det nu rent och fint i myntfacket i bilen med följd att jag inte längre kan parkera.
Egentligen är det ju välgörande. Jag slipper lägga en förmögenhet på att parkera och tvingas istället finna andra lösningar som att åka buss för 20 spänn per resa.
Nu kom jag av mig. Fria associationer är varje skribents eviga akilleshäl. Man tappar tråden hela tiden och när man skrivit en bit är det plötsligt omöjligt att återvända till det man tänkt sig utan alltför tvära kast.
Men vad vore jag utan fria associationer? Jag vore utan blogg, det kan jag säga direkt och det kanske inte vore så dumt, men jag vore nog ganska tråkig också. Fast det kanske jag inte hade märkt. Ständigt dessa motsägelser. För och emot. Bra och anus. Pest och kolera.
Jag tror det räcker så.
Telefonförvåning
Jag har bestämt att det borde finnas ett ord för den speciella tystnad som uppstår när man får ett helt oväntat besked under ett telefonsamtal man förberett och gruvat sig för länge. Jag har bestämt att det skall heta telefonförvåning.
Jag drabbades av akut telefonförvåning i fredags. Jag skulle bara ringa till ännu en dagstidning och få besked om att de tyvärr inte kunde erbjuda mig praktik till våren. Inte just nu. En annan gång kanske.
Gissa hur telefonförvånad jag blev när chefredaktören sade ja direkt, utan tvekan och utan att jag ens berättat när jag ville göra praktik. Jag fattade ingenting. Blev helt tyst. Telefonförvånad.
Till slut återvann jag fattningen och klämde ur mig att jag skulle skicka ett mail med mer detaljerad information. Efteråt kunde jag inte riktigt fatta varför.