När kommer det papperslösa samhället egentligen?
Jag minns 1970-talet när datorerna började breda ut sig hos banker, försäkringsbolag och myndigheter. Plötsligt var tidigare enkla uppgifter omöjliga att utföra eftersom det “låg på data.” Administrationen gick därmed inte längre att bemästra eller ens påverka.
Men det var itne bara elände. Istället var framtiden ljus, för snart, mycket snart skulle allt ligga på data och vi skulle slippa allt vad papper hette. Det skulle bli så bra och rationellt och billigt utan det besvärliga papperet.
Sen kom 80-talet och mängden papper växte. Det blev märkligt tyst om det papperslösa kontoret. Det försvann någonstans. Som en logisk följd kom 90-talet och papperhögarna fortsatte växa.
På jobbet blev det papperslösa kontoret ett skämt vi kunde roa varandra med medan vi såg pappersmängden växa ytterligare. Jag arbetade med utveckling av system som åtminstone var tänkta att kunna ersätta papper. Ironi var en ständig följeslagare.
Nu äntligen har vi passerat millennieskiftet och lever alltså i framtiden. Nu har vi fantastiska system för att ersätta papper. Vi skriver fortfarande ut saker på papper och skickar till varandra men så fort vi tar emot ett papper lägger vi det genast i en scanner och läser in en bild till ett elektroniskt arkiv. Därefter lägger vi själva papperet i ett stort arkiv i ett bergrum någonstans. Ve och fasa om någon skulle komma på att slänga det papper vi just lagrat i vårt dyra elektroniska arkiv! Det heliga papperet måste skyddas med alla medel.
Fördelen med det elektroniska arkivet är att nu slipper vi skicka runt papperet mellan oss. Istället kan vem som helst leta upp det med datorn och skriva ut en alldeles egen kopia.
Precis som om naturen behövde hjälp av dokumentarkiv, när det finns byråkrater. Särskilt amerikaner. I Europa är vi totala amatörer på byråkrati. Bara en amerikan kan komma på att vi skall skriva ut en kopia av vad vi ser på bildskärmen, signera den och sedan sätta den i en pärm. Antagligen skall vi lägga det signerade papperet i scannern och lagra i det elektroniska arkivet också.
Det går rätt bra för papper. Alla dess belackare har haft fel och trots allt prat om det papperslösa samhället är papper nu starkare än någonsin.
Om femtio år kommer världens papper att förena sig och dränka människorna i en stor syndaflod. Då har papper vunnit.
Från den dagen skall papper ensamt härska över jorden.
Bloggbröllop!
Efter att under två dagars tid ha gått och sneglat på varandra bestämde sig bloggarna syrrans granne och hannaholivia idag för att slå sina påsar ihop och gifta sig.
– Det var faktiskt hannaholivia som friade, säger syrrans granne generat i en kommentar.
Exakt vad slutresultatet kommer att bli av denna fusion är det i dagsläget ingen som vågar spekulera i men fotomontaget i denna artikel kanske kan ge en försmak om vad som väntar.
Hur mycket väger en meter grädde?
Vi har väl alla någon gång funderat över hur många meter som egentligen ryms i en sån där sprayburk med grädde. För de flesta av oss stannar det antagligen vid spekulation, men för er som alltid undrat kan syrrans granne idag stolt presentera resultatet från sin stora gräddmätning.
Testmetod
Försöket förbereddes genom att sprayburken skakades ordentligt, enligt instruktionerna på utsidan. Burken vägdes och därefter inleddes mätningarna.
För varje mätserie sprayades en sträng grädde, i jämn takt längs en uppmätt sträcka på en meter. Därefter vägdes burken för att fastställa vikten hos den utsprayade grädden. Samma mätprocedur genomfördes totalt fem gånger. Slutligen vägdes den utsprayade gräddmängden för att verifiera resultaten från vägningen av flaskan.
Resultat
De fem sprayomgångarna visade genomgående på en viktförlust för flaskan på mellan 13 och 14 gram per omgång. Slutvägningen av det sammanlagda resultatet (5 meter grädde) landade på totalt 66 gram, motsvarande 13,2 gram per meter.
Slutsatser
En burk spraygrädde väger netto 250 gram. Om vi räknar på en metervikt av 13,2 gram motsvarar detta 18,9 meter grädde.
Jag är smörberoende
Det har skrivits spaltmil om människor som säger sig vara sockerberoende. Minst ett löp i veckan handlar om detta eller något liknande. Men var är alla artiklar om oss stackare som är smörberoende?
Det låter kanske konstigt, men frånvaro av socker bekommer mig inte det minsta. Om någon däremot tar ifrån mig smöret drabbas jag ögonblickligen av mycket svår abstinens.
Jag äter så mycket smör jag kommer åt. Favoriten är sånt där vitt, luftigt bröd som morsan bakar, som nästan uteslutande består av hål. En rejäl klick extrasaltat smör på och du får en gourmetmåltid av högsta klass, om du frågar mig. Om jag är riktigt sugen kanske jag rostar brödet först, så går det att få i ännu mer smör.
Smör för sig är ingen hit, men applicerat på olika livsmedel som bröd, popcorn eller ris, ja vad som helst som suger upp det, blir det en fantastisk njutning.
Eftersom smör innehåller ganska mycket kalorier och jag just nu räknar sådana har jag ätit otroligt lite smör de sista fyra veckorna och det märks. Tidvis är det som om jag inte kan sluta tänka på mat och då i synnerhet smör. Just nu skulle jag nog klara att sätta i mig ganska mycket smör utan några som helst tillbehör.
Nu gäller det härda ut bara några veckor till, så skall jag strax få sätta igång och frossa igen. Min hjärna inser förstås att det lär bli ganska många veckor med ytterst lite smör även efter att jag är klar med det här projektet men sen, till slut, kommer vi äntligen fram till den efterlängtade smörfrossan. Det kommer att bli fantastiskt!
Fula människor: Nej tack!
Efter centerpartisten Ingrid Olssons utspel om att förbjuda fula ord i Ljusdal står politikerna och proffstyckarna nu i kö för att lansera nya förlsag på förbud. Längst går kommunpolitikern Klas Greehn (fp) i Grönköping, som vill förbjuda fula människor:
– Det är ju så man mår illa när man går ut på gatan. Är det inte det ena så är det det andra. Folk klär sig fan hur som helst nu för tiden och om de för en gångs skull är hyfsat klädda så har de kladdat ned hela ansiktet med smink, eller så är de helt enkelt fula som stryk.
Klas Greehn föreslår att fullmäktige i varje kommun skall få mandat att besluta om vid vilka tider på dygnet fula människor skall tillåtas röra sig ute.
– Det kan ju inte vara meningen att man som hederlig svensk skattebetalare skall behöva bli spyfärdig av att gå ut. Man måste ju få röra sig på stan utan att drabbas av denna visuella nedsmutsning.
Som en reaktion på dessa händelser planerar Svenska Kyrkan en kampanj som syftar till ett förbud mot orena tankar, något som inte minst kommer att drabba redaktionen för syrrans granne hårt.
Hur vore det med en kvällstidning på kvällen?
Det är visserligen ganska sen kväll nu och tidningen har inte kommit hit ännu, även om jag vet att den är på väg. Men hur vore det egentligen om man kunde få en tidning hemburen på kvällen, kanske vid sjusnåret när middagen håller på att sätta sig och man är lite lagom slö?
Kvällspressen finns ju sedan länge tillgänglig redan på morgonen, ungefär när de flesta kommer till jobbet. Dessutom är det ju omöjligt att transportera sig till jobbet utan att bombarderas med gratistidningar, så jag undrar när morgontidningarna skall hänga på kvällstidningarna och börja tidigarelägga sin utgivning, kanske till tidiga kvällen.
På morgonen hinner jag ändå inte läsa tidningen. Det blir lite förstrött bläddrande till frukost, men själva läsningen får vänta tills jag är på jobbet eller i skolan, eller till kvällen, så varför skall jag egentligen få en tidning hemburen på tidiga morgonen när jag inte hinner läsa den förrän på kvällen?
Jag tycker vi skall vända på begreppen fullständigt och ge ut morgontidningarna på kvällen. Kvällstidningarna kommer ju redan på morgonen så dem behöver vi inte åtgärda.
Ryktet om vår död betydligt överdrivet
Ryktet om att syrrans granne skulle så att säga ha trillat av pinn, plockat ner skylten, ställt in tofflorna eller lämnat in passerkortet är betydligt överdrivet. Till exempel är syrrans granne ingen fågel, så alla idéer om att trilla av pinnar kan direkt avfärdas då något pinnsittande över huvud taget inte förekommer.
Övriga påståenden är så befängda att vi inte ens bemödar oss att kommentera dem. Vi tänker stå här och vissla, helt oskyldigt i regnet.
Hej Chicago!
Ett särskilt välkommen vill jag säga till min första läsare i Nordamerika. Åtminstone såvitt jag vet; jag har ju inte haft tillgång till statistik särskilt länge.
Hej Chicago! Hoppas du gillar vad du läser och kommer tillbaka snart, vem du nu är.
På Island verkar jag ha en läsare också. Syrrans granne finns snart över hela jorden. Spännande!
Att sköta ett hushåll är sannerligen ingen lek
Jag har just fått i mig dagens lunch och inser att det är dags nu, att ta hand om disken. Om jag inte gör det nu blir berget för stort och då vet vi hur det slutar: Disk i hela köket.
Så jag diskar. Jag diskar tallrikar, plastburkar, kastruller och bestick. Jag diskar ett glas. Bara ett. Det verkar inte som om jag använt fler sedan sist.
Sen, när jag har diskat, diskar jag lite till. Det fanns fler glas. Jag diskar dem. När jag är klar diskar jag lite till. Det stod tydligen mer disk och väntade i lägenheten. Till slut kan jag inte hitta mer disk. Men den gömmer sig nog någonstans. Snart hittar jag den.
Det visar sig att allt inte får plats i diskstället. Jag blir tvungen att torka disk manuellt. Onödigt. Om jag bara hade diskat i tid.
Målet är att diska en gång om dagen. Det är ofta, jag vet, men köket är så litet, så litet, så det blir katastrof annars. Jag vet att jag diskade igår. Inte all disk kanske, men en del. Ändå blir det överfullt. Hur går det till? Vad är det jag gör som producerar så vansinniga mängder disk.
Nu är ju detta bara en av många sysslor i hemmet. Man måste ju städa också. Plocka undan saker som har plockats fram, dammsuga, skura golven, städa toaletten, putsa fönstren, och så vidare. Det är ju ett helt jävla jobb!
Varför gör vi det här egentligen, dag efter dag? Skall det vara så förbannat svårt att vara människa? Halva mitt liv går ju åt till att sköta ett hushåll!
Var det verkligen detta jag skulle göra med mitt liv?
Ni som gnäller över att er partner inte hjälper till tillräckligt hemma vet ju ingenting! Ni är ju för fan två om hushållet, så hur illa kan det vara om fördelningen nu skulle råka vara 60/40, 70/30 eller 80/20?
Umeå och Uppsala bland de lyckligt lottade. Absurdistan blir utan.
Umeå och Uppsala tillhörde de lyckligt lottade när Aftonbladet idag lanserade nio nya lokala sajter. Jan Eriksson, kommunstyrelsens ordförande i Uppsala är mycket nöjd med beskedet:
– Vi har väntat länge nu. Det var på tiden att Aftonbladet satte oss på kartan, säger han.
I Umeå planerade ystra studenter en ny karneval till Aftonbladets ära. Glädjen stod högt i tak i hela stan.
Absurdistans borgmästare Clark Bergendahl var inte lika nöjd:
&ndash Det är alltid samma visa. “Ni är för absurda” säger folk. “Det förstår ni väl att vi inte kan ta er lilla stad på allvar med ett sånt namn.” Sånt får jag höra, hela tiden. Jag är så trött på det här, säger han buttert i en kommentar.
Från Aftonbladets sida ville man inte kommentera saken men hälsade att det kommer fler sajter i framtiden och att chansen alltså finns kvar.
