När kommer det papperslösa samhället egentligen?

Jag minns 1970-talet när datorerna började breda ut sig hos banker, försäkringsbolag och myndigheter. Plötsligt var tidigare enkla uppgifter omöjliga att utföra eftersom det ”låg på data.” Administrationen gick därmed inte längre att bemästra eller ens påverka.

Men det var itne bara elände. Istället var framtiden ljus, för snart, mycket snart skulle allt ligga på data och vi skulle slippa allt vad papper hette. Det skulle bli så bra och rationellt och billigt utan det besvärliga papperet.

Sen kom 80-talet och mängden papper växte. Det blev märkligt tyst om det papperslösa kontoret. Det försvann någonstans. Som en logisk följd kom 90-talet och papperhögarna fortsatte växa.

På jobbet blev det papperslösa kontoret ett skämt vi kunde roa varandra med medan vi såg pappersmängden växa ytterligare. Jag arbetade med utveckling av system som åtminstone var tänkta att kunna ersätta papper. Ironi var en ständig följeslagare.

Nu äntligen har vi passerat millennieskiftet och lever alltså i framtiden. Nu har vi fantastiska system för att ersätta papper. Vi skriver fortfarande ut saker på papper och skickar till varandra men så fort vi tar emot ett papper lägger vi det genast i en scanner och läser in en bild till ett elektroniskt arkiv. Därefter lägger vi själva papperet i ett stort arkiv i ett bergrum någonstans. Ve och fasa om någon skulle komma på att slänga det papper vi just lagrat i vårt dyra elektroniska arkiv! Det heliga papperet måste skyddas med alla medel.

Fördelen med det elektroniska arkivet är att nu slipper vi skicka runt papperet mellan oss. Istället kan vem som helst leta upp det med datorn och skriva ut en alldeles egen kopia.

Precis som om naturen behövde hjälp av dokumentarkiv, när det finns byråkrater. Särskilt amerikaner. I Europa är vi totala amatörer på byråkrati. Bara en amerikan kan komma på att vi skall skriva ut en kopia av vad vi ser på bildskärmen, signera den och sedan sätta den i en pärm. Antagligen skall vi lägga det signerade papperet i scannern och lagra i det elektroniska arkivet också.

Det går rätt bra för papper. Alla dess belackare har haft fel och trots allt prat om det papperslösa samhället är papper nu starkare än någonsin.

Om femtio år kommer världens papper att förena sig och dränka människorna i en stor syndaflod. Då har papper vunnit.

Från den dagen skall papper ensamt härska över jorden.


Bloggbröllop!

Vad får man om man blandar syrrans granne med hannaholivia?Efter att under två dagars tid ha gått och sneglat på varandra bestämde sig bloggarna syrrans granne och hannaholivia idag för att slå sina påsar ihop och gifta sig.

– Det var faktiskt hannaholivia som friade, säger syrrans granne generat i en kommentar.

Exakt vad slutresultatet kommer att bli av denna fusion är det i dagsläget ingen som vågar spekulera i men fotomontaget i denna artikel kanske kan ge en försmak om vad som väntar.

Hur mycket väger en meter grädde?

Vispad grädde på sprejburk

Vi har väl alla någon gång funderat över hur många meter som egentligen ryms i en sån där sprayburk med grädde. För de flesta av oss stannar det antagligen vid spekulation, men för er som alltid undrat kan syrrans granne idag stolt presentera resultatet från sin stora gräddmätning.

Testmetod
Försöket förbereddes genom att sprayburken skakades ordentligt, enligt instruktionerna på utsidan. Burken vägdes och därefter inleddes mätningarna.

För varje mätserie sprayades en sträng grädde, i jämn takt längs en uppmätt sträcka på en meter. Därefter vägdes burken för att fastställa vikten hos den utsprayade grädden. Samma mätprocedur genomfördes totalt fem gånger. Slutligen vägdes den utsprayade gräddmängden för att verifiera resultaten från vägningen av flaskan.

Resultat
De fem sprayomgångarna visade genomgående på en viktförlust för flaskan på mellan 13 och 14 gram per omgång. Slutvägningen av det sammanlagda resultatet (5 meter grädde) landade på totalt 66 gram, motsvarande 13,2 gram per meter.

Slutsatser
En burk spraygrädde väger netto 250 gram. Om vi räknar på en metervikt av 13,2 gram motsvarar detta 18,9 meter grädde.

Jag är smörberoende

SmörDet har skrivits spaltmil om människor som säger sig vara sockerberoende. Minst ett löp i veckan handlar om detta eller något liknande. Men var är alla artiklar om oss stackare som är smörberoende?

Det låter kanske konstigt, men frånvaro av socker bekommer mig inte det minsta. Om någon däremot tar ifrån mig smöret drabbas jag ögonblickligen av mycket svår abstinens.

Jag äter så mycket smör jag kommer åt. Favoriten är sånt där vitt, luftigt bröd som morsan bakar, som nästan uteslutande består av hål. En rejäl klick extrasaltat smör på och du får en gourmetmåltid av högsta klass, om du frågar mig. Om jag är riktigt sugen kanske jag rostar brödet först, så går det att få i ännu mer smör.

Smör för sig är ingen hit, men applicerat på olika livsmedel som bröd, popcorn eller ris, ja vad som helst som suger upp det, blir det en fantastisk njutning.

Eftersom smör innehåller ganska mycket kalorier och jag just nu räknar sådana har jag ätit otroligt lite smör de sista fyra veckorna och det märks. Tidvis är det som om jag inte kan sluta tänka på mat och då i synnerhet smör. Just nu skulle jag nog klara att sätta i mig ganska mycket smör utan några som helst tillbehör.

Nu gäller det härda ut bara några veckor till, så skall jag strax få sätta igång och frossa igen. Min hjärna inser förstås att det lär bli ganska många veckor med ytterst lite smör även efter att jag är klar med det här projektet men sen, till slut, kommer vi äntligen fram till den efterlängtade smörfrossan. Det kommer att bli fantastiskt!

Fula människor: Nej tack!

Efter centerpartisten Ingrid Olssons utspel om att förbjuda fula ord i Ljusdal står politikerna och proffstyckarna nu i kö för att lansera nya förlsag på förbud. Längst går kommunpolitikern Klas Greehn (fp) i Grönköping, som vill förbjuda fula människor:

– Det är ju så man mår illa när man går ut på gatan. Är det inte det ena så är det det andra. Folk klär sig fan hur som helst nu för tiden och om de för en gångs skull är hyfsat klädda så har de kladdat ned hela ansiktet med smink, eller så är de helt enkelt fula som stryk.

Klas Greehn föreslår att fullmäktige i varje kommun skall få mandat att besluta om vid vilka tider på dygnet fula människor skall tillåtas röra sig ute.

– Det kan ju inte vara meningen att man som hederlig svensk skattebetalare skall behöva bli spyfärdig av att gå ut. Man måste ju få röra sig på stan utan att drabbas av denna visuella nedsmutsning.

Som en reaktion på dessa händelser planerar Svenska Kyrkan en kampanj som syftar till ett förbud mot orena tankar, något som inte minst kommer att drabba redaktionen för syrrans granne hårt.

Hur vore det med en kvällstidning på kvällen?

Det är visserligen ganska sen kväll nu och tidningen har inte kommit hit ännu, även om jag vet att den är på väg. Men hur vore det egentligen om man kunde få en tidning hemburen på kvällen, kanske vid sjusnåret när middagen håller på att sätta sig och man är lite lagom slö?

Kvällspressen finns ju sedan länge tillgänglig redan på morgonen, ungefär när de flesta kommer till jobbet. Dessutom är det ju omöjligt att transportera sig till jobbet utan att bombarderas med gratistidningar, så jag undrar när morgontidningarna skall hänga på kvällstidningarna och börja tidigarelägga sin utgivning, kanske till tidiga kvällen.

På morgonen hinner jag ändå inte läsa tidningen. Det blir lite förstrött bläddrande till frukost, men själva läsningen får vänta tills jag är på jobbet eller i skolan, eller till kvällen, så varför skall jag egentligen få en tidning hemburen på tidiga morgonen när jag inte hinner läsa den förrän på kvällen?

Jag tycker vi skall vända på begreppen fullständigt och ge ut morgontidningarna på kvällen. Kvällstidningarna kommer ju redan på morgonen så dem behöver vi inte åtgärda.


Ryktet om vår död betydligt överdrivet

Ryktet om att syrrans granne skulle så att säga ha trillat av pinn, plockat ner skylten, ställt in tofflorna eller lämnat in passerkortet är betydligt överdrivet. Till exempel är syrrans granne ingen fågel, så alla idéer om att trilla av pinnar kan direkt avfärdas då något pinnsittande över huvud taget inte förekommer.

Övriga påståenden är så befängda att vi inte ens bemödar oss att kommentera dem. Vi tänker stå här och vissla, helt oskyldigt i regnet.


Hej Chicago!

Ett särskilt välkommen vill jag säga till min första läsare i Nordamerika. Åtminstone såvitt jag vet; jag har ju inte haft tillgång till statistik särskilt länge.

Hej Chicago! Hoppas du gillar vad du läser och kommer tillbaka snart, vem du nu är.

På Island verkar jag ha en läsare också. Syrrans granne finns snart över hela jorden. Spännande!


Att sköta ett hushåll är sannerligen ingen lek

Diskberg

Jag har just fått i mig dagens lunch och inser att det är dags nu, att ta hand om disken. Om jag inte gör det nu blir berget för stort och då vet vi hur det slutar: Disk i hela köket.

Så jag diskar. Jag diskar tallrikar, plastburkar, kastruller och bestick. Jag diskar ett glas. Bara ett. Det verkar inte som om jag använt fler sedan sist.

Sen, när jag har diskat, diskar jag lite till. Det fanns fler glas. Jag diskar dem. När jag är klar diskar jag lite till. Det stod tydligen mer disk och väntade i lägenheten. Till slut kan jag inte hitta mer disk. Men den gömmer sig nog någonstans. Snart hittar jag den.

Det visar sig att allt inte får plats i diskstället. Jag blir tvungen att torka disk manuellt. Onödigt. Om jag bara hade diskat i tid.

Målet är att diska en gång om dagen. Det är ofta, jag vet, men köket är så litet, så litet, så det blir katastrof annars. Jag vet att jag diskade igår. Inte all disk kanske, men en del. Ändå blir det överfullt. Hur går det till? Vad är det jag gör som producerar så vansinniga mängder disk.

Nu är ju detta bara en av många sysslor i hemmet. Man måste ju städa också. Plocka undan saker som har plockats fram, dammsuga, skura golven, städa toaletten, putsa fönstren, och så vidare. Det är ju ett helt jävla jobb!

Varför gör vi det här egentligen, dag efter dag? Skall det vara så förbannat svårt att vara människa? Halva mitt liv går ju åt till att sköta ett hushåll!

Var det verkligen detta jag skulle göra med mitt liv?

Ni som gnäller över att er partner inte hjälper till tillräckligt hemma vet ju ingenting! Ni är ju för fan två om hushållet, så hur illa kan det vara om fördelningen nu skulle råka vara 60/40, 70/30 eller 80/20?

Umeå och Uppsala bland de lyckligt lottade. Absurdistan blir utan.

Umeå och Uppsala tillhörde de lyckligt lottade när Aftonbladet idag lanserade nio nya lokala sajter. Jan Eriksson, kommunstyrelsens ordförande i Uppsala är mycket nöjd med beskedet:

– Vi har väntat länge nu. Det var på tiden att Aftonbladet satte oss på kartan, säger han.

I Umeå planerade ystra studenter en ny karneval till Aftonbladets ära. Glädjen stod högt i tak i hela stan.

Absurdistans borgmästare Clark Bergendahl var inte lika nöjd:

&ndash Det är alltid samma visa. ”Ni är för absurda” säger folk. ”Det förstår ni väl att vi inte kan ta er lilla stad på allvar med ett sånt namn.” Sånt får jag höra, hela tiden. Jag är så trött på det här, säger han buttert i en kommentar.

Från Aftonbladets sida ville man inte kommentera saken men hälsade att det kommer fler sajter i framtiden och att chansen alltså finns kvar.


Mysteriet med hundrasekundersminuten

Stoppuret visar 2:98.26Det var som fick mig att haja till i mörkret under löprundan i fredags. Stod det inte 3:66 på stoppurets display? Tre minuter och 66 sekunder alltså. Va???

Varför mitt trogna stoppur plötsligt börjat räkna 100 sekunder per minut istället för de förväntade 60 framstod som ett fullständigt mysterium, men där och då var det ju bara att fortsätta springa. Istället för de förväntade 40 minuterna fick vi hålla på i 24 långminuter, eller vad man nu skall kalla det.

Mysteriet fick sin förklaring idag. När jag undersökte saken närmare upptäckte jag att det finns fyra olika alternativ för tidmätning. Förutom att mäta timmar, minuter, sekunder och hundradelar kan man uppenbarligen välja att istället mäta sin tid i hundradels sekunder, tusendels minuter eller hundratusendels timmar.

Att man kanske vill räkna enbart sekunder (och hundradels sekunder) vid något tillfälle kan jag förstå. Jag kan föreställa mig att man vill det någon gång även om jag inte riktigt förstår varför det är så besvärligt med konventionell tidmätning.

Vad jag inte kan fatta är när någon någonsin är intresserad av att mäta tid i tusendels minuter eller hundratusendels timmar. Hur många gånger per år är någon människa intresserad av detta?

Jag fattar ingenting.

Boxer-Robert häktad

Boxer-RobertEfter Viasats utspel, där man anklagar Boxer för att bryta mot lagen har polisen på eget initiativ inlett en förundersökning och sent ikväll begärdes Boxer-Robert häktad.

Polisen är mycket förtegen om detaljerna kring utredningen men säger att gripandet gick lugnt till.

– Jag kan säga så mycket som att det handlar om ganska grova brott. Eftersom det finns risk för att bevis förstörs i väntan på åtal begärde vi honom häktad, säger Lars Nicklasson vid polisen i Stockholm.

Viasats anklagelser mot Boxer gäller missbruk av monopolställning. Varken polis eller åklagare vill ikväll kommentera om dessa anklagelser har något med polisens förundersökning och häktningen av Boxer-Robert att göra.

Den varma vintern ett studentskämt

Klimatforskaren Robert Äckelblom vid SMHI avfärdar koldioxidutsläppen som orsak till den varma vintern.

– Vår granskning visar att det hela rör sig om ett studentskämt, säger han.

Som syrrans granne rapporterade om tidigare i år säger sig några studenter i Göteborg ha försenat vintern genom en förbannelse. Robert Äckelblom ger nu alltså studenterna rätt.

– Sambandet är mycket tydligt. Idag har jullovet definitivt slutat och vårterminen kommit igång på allvar på universitetet. Detta sammanfaller på ett extremt tydligt sätt med vinterns ankomst här i Göteborg, hävdar han.

Studenterna som påstås ligga bakom förbannelsen har inte varit tillgängliga för kommentar. De uppges sitta och kura på något café i Vasastan med varsin värmande kopp kaffe.


Sadistiska centralbyråns årsrapport: Så plågade vi helst varandra 2006

Middag med svärföräldrarna var ohotad etta även under 2006. Att åka till IKEA föll från andra till femte plats. Årets raket var att öppenhjärtigt blogga om partnerns fel och brister, som tog sig från ingenstans ända upp på sjunde plats.

Enligt Nils Essing på SCB kommer inte förändringarna som någon överraskning.

– Att bloggandet skulle segla upp var väntat, däremot trodde vi inte att sexstrejk skulle lyckas behålla andraplatsen. Shoppinglördag har kommit starkt på senare år och nu trodde många att den faktiskt skulle ta sig ända in på första plats, säger han

Även den så kallade Masochistlistan, alltså topplistan över hur vi helst plåga oss själva, innehåller några mindre förändringar, men har inte förändrats på något radikalt sätt.

Sadistlistan 2006, tio i topp:

  1. Middag med svärföräldrarna
  2. Sexstrejk
  3. Shoppinglördag
  4. Tacka ja till parmiddag
  5. Åka till IKEA
  6. ”Glömma” skydda sig vid sex
  7. Blogga om partnerns fel och brister
  8. Vägra duscha
  9. Åka på lång konferens
  10. Skvallra inför partnerns vänner

Masochistlistan 2006, tio i topp:

  1. Gå till jobbet
  2. Spela golf
  3. Titta på ungarnas hockeyträning
  4. Föreslå besök på IKEA bara för att du vet att partnern vill
  5. Byta däck på bilen själv
  6. Renovera badrummet själv
  7. Gå ner i vikt
  8. Läsa tråkig litteratur bara för att den är så rätt
  9. Reparera bilen själv
  10. Vaxa benen


Korsvägen varken kors eller väg

Korsvägen i Göteborg är varken kors eller väg, enligt en rapport från Trafikkontoret.

– Vi har låtit undersöka saken efter anmälan från en privatperson och utredningens slutsats är solklar: Korsvägen är inget kors, och definitivt inte någon väg, säger Gunnar Nilsson, som beställt utredningen

Vad som skall hända nu när det uppdagats att namngivningen av platsen inte stämmer med verkligheten är mycket oklart. En tanke som förs fram är att utlysa en namntävling och helt enkelt låta Göteborgarna bestämma.

Om namnet vållar förvirring på Trafikkontoret är det ändå ingenting mot vad mannen på gatan känner

– Jag fattar ingenting. Det är ju uppenbarligen ingen väg och bevisligen inte heller något kors. Möjligen skulle man kunna likna det vid en rondell, men mest av allt tycker jag det är ett jävla samelsurium av asfalt, betong, glas och cigarettfimpar, säger en förbipasserande turist.

Sune Karlsson, 68, är mycket uppretad:

– Redan 1978 påtalade jag det idiotiska i detta namn för kommunen, men ingenting hände. Inte ens i samband med den stora ombyggnaden gjorde man något åt saken, säger han.

Helt klart är att namngivingen av platsen berör och kanske kan det nu hända något i och med Trafikkontorets rapport.