19 april 2024 | syrrans granne

Riskfritt ropa på Rolf

Enligt en rapport som presenteras på idg.se idag kryllar din mobiltelefon av bakterier; mycket fler bakterier än vad som återfinns på en ordinär toalettsits. Det som i första skedet låter skrämmande är dock ur vissa synvinklar goda nyheter.

– Eftersom det i praktiken har visat sig riskfritt att prata i mobiltelefon, trots alla bakterier, behöver ingen vara särskilt orolig för att smittas när de ropar på Rolf i den stora vita porslinsluren, säger Sune Karlsson vid Smittskyddsinstitutet.

Landets studenter kan alltså fortsätta med sina rödvinsfyllor och sitt evinnerliga kranande. De lär visserligen bli lika illamående som förut men de kan alltså i fortsättningen vara detta i trygg förvissning om att inte smittas av några otrevliga bakterier vid den i princip obligatoriska körningen av Gustavsbergsbussen.

Naturen i uppror – Sten bötfälld för felparkering

Sten med p-bot

En sten som länge upptagit plats på Älghagsgatan i Göteborg bötfälldes idag för felparkering

– Det stämmer att vi har utfärdat en parkeringsbot för en sten. Den har legat där väldigt länge och brutit mot sjudagarsregeln. Dessutom saknar den boendekort. Trots flera påpekanden har den inte rört sig ur fläcken, säger Lisa Bångstyrigh vid Trafikkontoret.

Naturen var under eftermiddagen i uppror över hela Masthugget.

– Vi kommer givetvis att bestrida boten med alla medel. Det börjar med en sten. Sen bötfäller de väl ett träd. Därefter en gräsmatta och till slut blir hela naturen förbjuden, säger en företrädare upprört.

Enligt kriminalinspektör Börje Sävgård vid Polisen i Göteborg är det dock inte bara felparkering stenen gjort sig skyldig till.

– Stenen står inte på gatan, vilket är brukligt, utan befinner sig cirka en meter in på en gräsmatta. Det gör att den förutom felparkering har gjort sig skyldig till brott mot terrängkörningslagen. På något sätt måste den ju ha tagit sig dit, säger han.

Fallet är nu lämnat till åklagare för vidare utredning. Huruvida det blir något åtal eller ej vet vi tidigast om två veckor.

Naturen är i vilket fall som helst inte längre sig lik efter dagens händelser. Hur den kommer att påverkas på sikt är det ingen som vågar uttala sig om i dagsläget. Stenen själv tiger som muren och har inte kommenterat det inträffade.

Man kan inte ha roligt utan sprit

Det är spännande att höra vilka olika kommentarer man får när man lämnar tillbaka varor på Systembolaget. Blotta företeelsen, att någon skulle kunna anse sig ha alkohol över, verkar fortfarande för de flesta vara en mycket avlägsen tanke. Innan man kommer så långt som till kommentarerna finns dock en del hinder att övervinna.

Det hela började med en fest. Jag hade handlat på mig, inte jättemycket, men en del hög- och lågoktanigt bränsle för utfordring av törstiga gäster. Jag är ju student, så det blev inte några jättemängder men tillräckligt för att ha lite att bjuda på. Nu gick det inte åt så mycket alls. Några körde bil. Andra hade eget. Ingen drack speciellt mycket.

Första problemet är att hitta en lämplig tid. Eftersom Systembolaget är ett monopol med begränsade öppettider duger det ju inte att komma sättandes när normala människor är där och handlar. Det går ju inte att bara traska in i butiken med varorna; man måste komma bakvägen och då får det inte vara fullt med folk och kilometerlånga köer.

Första försöket gjordes klockan nio på morgonen. Bilen behövde ändå flyttas så det var lika bra att passa på. Dumma mig att tro att bolaget öppnar som normala butiker! Det skulle väl bli alldeles för bra service åt alkoholisterna förstås. Det gäller ju att inte sälja, som bekant.

Klockan halv tolv gick det bättre. Butiken hade öppet. På väg in kan jag riktigt känna A-lagets blickar på mig. Vad de tänker kan jag endast gissa mig till. Då uppstår nästa problem. Jag vill gå in bakvägen till kassorna, istället för genom butiken. Det går inte. Dörrarna öppnas inte från det hållet, så jag får stå där och stampa och vänta på att någon skall komma ut och under tiden försöka låtsas som om det regnar.

Sedan kommer jag äntligen in. Jag går fram till en kassa och lyckas framföra mitt ärende. Efter en stund börjar kassörskan knappa in artikelnummer från mitt kvitto.

– Folk dricker ju inget nu för tiden, säger jag för att bryta isen.
– Nej, det kan inte ha varit någon rolig fest, svarar kassörskan.
– De drack väl sprit istället, säger en herre i kön och syftar på att det bara är öl och vin jag lämnar tillbaka.

Sanningen är att det inte dracks speciellt mycket på den där festen. Den blev förstås inte så vild men var ganska trevlig ändå. Det intressanta är att alla verkar utgå från att festen antingen var tråkig eller att det fanns starkare varor att dricka, som lockade mer.

Det är förstås möjligt att man kan ha roligt utan sprit, men i vårt avlånga land verkar det fortfarande inte finnas någon anledning att chansa?

Utsålt i nyårslöftesfabriken

Det står en hel välkomstkommitté och väntar på mig när jag kliver in på gymmet. Snabbt inser jag att passet jag tänkt gå på är fullt och att välkomstkommittén består av andra som, liksom jag inte bokat plats. Efter att ha tvekat hela dagen om jag skall träna eller inte är det alltså såhär det skall sluta.

Just nu råder det högkonjunktur för gymbranschen. Det råder nog högkonjunktur för de som säljer träningskläder också, liksom för viktminsknings- och rökavvänjningsbranscherna. Det är omöjligt att förneka att julen är slut och nu måste alla nyårslöften infrias.

För oss som tränat hela hösten är det plötsligt trängsel och platsbokning som gäller. Vi har sett det förut. Den värsta trängseln håller i sig någon månad. Sedan försvinner några stycken, men det är inte förrän i april som den verkliga avmattningen märks. När vi avslutar terminen någon gång i maj med det hårdaste passet i mannaminne kommer det att vara mycket glest i leden.

Nu är det ju inte bara nackdelar med den plötsliga rusningen. Efter en hel termins nötande är det svårt att se några egentliga framsteg, men plötsligt behöver jag bara jämföra mig med de stackare som just börjat träna för att få lite bättre självförtroende och inse att det nog har hänt ganska mycket på ett halvår.

Naturligtvis har jag jordens tur. När bokningarna släpps tio minuter före passet finns det exakt två platser kvar. En till mig och en till min sparringpartner. Just idag är jag tacksam att jag har en sparringpartner så jag slipper banka skiten ur någon stackars lönnfet julfirare som just hittat till gymmet för första gången på tio år. Det skulle vara bortkastat både för honom och mig.

Ännu en möjlighet att äta chipsmiddag. Om jag bara hade chips hemma! Skall jag alltså bli tvungen att äta riktig mat efter träningspasset?

Oväntad revansch för plast

Soppslev i svart plast Soppsleven som försvann under mystiska omständigheter förra året fick idag plötsligt en ersättare.

Det hastiga inköpet kom som en överraskning även för kökets innehavare, syrrans granne, som länge farhalat processen.

– Jag stod där på Hemköp och insåg plötsligt att jag inte åtgärdat detta än. De hade en modell som jag tyckte var trevlig. Ganska nätt och elegant, säger han.

Glädjen var stor i det lilla köket uppe på Masthugget i Göteborg, men under ytan kunde man ana kritiken – den nya soppsleven var inte i rostfritt stål som utlovat utan i plast.

– Jag hade pratat om att köpa en ny soppslev i rostfritt stål, det är sant, men att jag skulle ha lovat vill jag inte hålla med om, säger syrrans granne.

Åre på kartan igen

Solen har gått hårt åt det billiga bläck som användes 1972 och den jämtländska skidorten har sedan dess i stort sett helt bleknat bort, men i samband med alpina VM sätts gör Åre comeback, denna gång med arkivbeständigt bläck.

– Åre sätts på kartan igen och det kan leda till att fler människor flyttar hit, säger kommunalrådet Eva Hellstrand (c) i ett uttalande till Svensk idrott.

För att förhindra att orten bleknar och glöms bort på samma sätt som nu skett har kommunfullmäktige, utöver det arkivbeständiga bläcket, beslutat om en årlig översyn av samtliga kartor där orten finns med.

– Det kommer förstås att kosta lite, men kostnaderna blir så mycket större om vi inte bevakar vår plats på kartan, säger en företrädare för kommunstyrelsen som vill vara anonym.

Framtiden tillhör supernannyn

Ingen kan väl ha missat att det är högkonjunktur för supernannyn – kvinnan som kommer in och ställer allt till rätta när föräldrarollen havererat och barnen tagit över. Det är förstås positivt att vilsna föräldrar får hjälp, men varför är de plötsligt så många? Varför dyker de upp just nu?

I de flesta fall verkar det handla om att föräldrarna är väldigt konflikträdda och därför har väldigt svårt att agera som just föräldrar. Det låter ju trevligt i och för sig att vara kompis med sin 8-åriga dotter, men att ägna sig åt att till varje pris undvika att bestämma, sätta gränser och vara i konflikt kanske inte är en så lyckad strategi när det gäller barnuppfostran.

Men var kommer de ifrån, problemföräldrarna, som är så konflikträdda? Jag tror inte att de har varit speciellt rebelliska som tonåringar i alla fall, för är det något en rebellisk tonåring är bra på så är det att vara i konflikt. Nej, vi får nog söka i andra ändan av skalan, bland de städade ungdomarna.

Det är ungdomarna som antingen blivit så repressivt behandlade att de inte har varit kapabla att göra revolt eller som av någon annan anledning låter bli som aldrig lär sig aldrig att leva i konflikt i en barn-förälderrelation. De har inte en chans.

Detta råkar väl förresten vara samma sorts ungdomar som Folkpartiet helst av allt vill se mer av. Den sorten som man hoppas kunna odla fram genom de ordningsbetyg i skolan. Folkpartiet har alltså lyckats igen. Den här gången är det den konfliktfyllda men fungerande familjen som skall angripas till förmån för den dysfunktionella familjen som under alla sina dagar kommer att vara beroende av hjälp från supernannyn staten.

Jag undrar bara varför de kallar sig Liberaler.

Kassapersonalens äskling: Häftapparaten

En röd häftapparat Häftapparaten intar en särställning i många människors liv. Vi minns med glädje den röda häftapparaten i filmen Office Space som var upphov till mycket dramatik och till slut även rikedom. Men det finns andra som verkligen gillar sin häftapparat.

Mataffärer är av någon anledning undantagna men varje gång någon betalar med kort i någon annan typ av butik kommer den fram. Personalen häftar ihop kvittot och kortslipen med samma självklarhet som de knyter skorna eller går på toaletten.

Jag kan bara inte förstå varför. Vilket behov är det som tillgodoses genom detta beteende? Är det tillverkarna av häftapparater som sett sin produkt marginaliseras och därför lobbat effektivt för detta? Är det personalens behov av mer variation i arbetet? Behov av att få använda fler verktyg?

I den mån jag är intresserad av kvittot över huvud taget är det just kvittot jag är intresserad av, utan påhäftad kortslip. Antingen skall kvittot sparas av garantiskäl och då behövs ingen påhäftad kortslip, eller så skall det lämnas in till någon arbetsgivare och då behövs verkligen ingen påhäftad kortslip.

Slutförhalat!

För er som undrar hur förhalningsprojektet slutade kan jag meddela att jag redan i söndags slutförde arbetet med att fylla på den alldeles för korta rapporten med onödig substans och att resultatet redovisades igår förmiddag med lyckat resultat.

Till slut reder sig alltså även det segaste arbete även om det nog hade lönat sig med betydligt kortare deadline i det här fallet.

Jullovet slut. Äntligen börjar det slappa studentlivet!

Det är nu mindre än en timme kvar av det förlängda jullovet som hängt som en mörk skugga över landets studenter sedan strax före jul.

– Det är ett hårt arbete att sitta på ett kontor och rulla tummarna dagarna i ända. Nu äntligen är det slut, säger syrrans granne, påtagligt lättad.

Många förknippar jullov med ledighet och lata dagar hemma i fåtöljen men för den som lever studentliv kan det istället innebära att tvingas sitta på ett kontor åtta timmar om dagen. Eftersom nästan ingen arbetar händer det inte så mycket och arbetet blir lätt till en långtråkig men välbetald pina.

– Det låter löjligt men när man slösurfat sig fram till lunch och det fortfarande inte dykt upp några arbetsuppgifter blir hela eftermiddagen som en lång, tråkig koma, säger syrrans granne och berättar att han ikväll kommer att fira ledighetens slut med att lägga näsan i lite tung förvaltningslitteratur.

– Jag har abstinens och måste nog råplugga i ett par dagar för att komma ned, avslutar han.

Kan man äta sig dum?

Plötsligt är det som om all tankekraft och alla idéer runnit ur hjärnan. Det är inte vanlig skrivkramp, det är som om själva förmågan att faktiskt tänka har försvunnit och inte bara idéerna.

Jag vet inte riktigt vad jag skall skylla på. Skall jag skylla på att jag fick en smäll på läppen igår? Det har man ju hört hur farligt det är med boxning och slag mot huvudet. Men den förklaringen går jag nog inte ens på själv.

Jag kanske kan skylla på trötthet. Jag sov ju inte så mycket natten till igår. Men det var ju igår. Natten till idag sov jag riktigt ordentligt även om det var segt imorse.

Ideellt arbete kanske kan förstöra hjärnan. Jag satt igår kväll och frankerade 500 kuvert och stoppade papper i 300 av dem. För detta fick jag inget betalt och jag kan tänka mig att hjärnan går i strejk när man inte belönar den ordentligt. Så måste det väl vara?

Eller skall jag kanske skylla på den förbannade Viktklubben? Hjärnan behöver ju mycket energi och när jag tittade mig i spegeln imorse tyckte jag inte alls att jag såg särskilt tjock ut. Jag kanske helt enkelt svälter och då väljer min kropp att strypa energin till den jobbiga hjärnan som bara kommer med en massa motionspåhitt och dumheter.

Det kan helt enkelt vara så att jag vaknade på fel sida imorse. Jag märkte ju redan i bilen till jobbet att det skulle bli En Sån Där Dag idag. Det kanske är fredag den 13:e. Jag har mina misstankar.

Jag kanske helt enkelt ta det säkra före det osäkra och åtgärda alla tänkbara felkällor. Jag kanske helt enkelt skulle åka hem och trycka i mig en princesstårta, klippa sönder mitt träningskort, meddela styrelsen min avgång och sedan lägga mig och sova.

Lite lockad är jag.

Kokfläsk?

Jag har undrat nu ett tag över det här med stekfläsk. Varför heter det så? Är det någon skillnad på stekfläsk och helt vanligt fläsk? Något kokfläsk verkar inte finnas att uppbåda.

Är detta bara ännu en meningslös beteckning som till exempel salsasås, chai-té eller kebabkött?

Sökes: Ny granne till syrrans granne

Det vi länge anat men ändå hoppats inte skulle hända har hänt: Syrrans grannes granne är på väg att lämna sin lägenhet. Syrrans granne håller därmed på att hamna i ett svårt dilemma och därför eftersöks nu:

Granne

De formella kraven är få:

Du måste vara beredd att köpa en tvåa på Masthugget i Göteborg
Du måste vara någons syrra. I normalfallet betyder detta att du måste vara av honkön.

För att underlätta övergången är det en fördel om du dessutom:

Arbetar på Göteborgs stadsbyggnadskontor
Är intresserad av politik
Gillar att grilla
Är i trettioårsåldern
Heter Johanna, Hanna, Anna eller något liknande

Känner du att detta är uppgiften för dig? Skicka genast din ansökan till:

ny-granne (at) syrransgranne.se

(In)blåst

Det blåser lite och myndigheterna rekommenderar att vi håller oss inne. Vilka dessa myndigheter är framgår inte så tydligt, men det står ju i tidningen så då måste det väl vara sant.

Nu behöver jag knappast några myndigheter för att förklara att det antagligen är lämpligt att hålla sig inne. Det räcker att jag tittar ut på gatan och ser tegelpannorna som blåst av huset där jag bor. En sån där vill man inte ha i huvudet, oavsett vad våra myndigheter säger.

Men i Sverige behöver vi inga bevis i form av nedblåsta tegelpannor. Vi litar helt enkelt på våra myndigheter. Vi följer deras påbud och beter oss som duktiga medborgare utan att ifrågasätta. Men jag undrar om inte tilltron till myndigheternas godhet är lite för stor och framför allt varför det knappast existerar någon diskussion i frågan.

När Integritetsskyddskommittén presenterade sin senaste undersökning i fredags var det nog fler än jag som började fundera. Av rapporteringen är det lätt att få uppfattningen att svenskarna i gemen gladeligen öppnar både sin privata kommunikation och alla sina personliga förehavanden för granskning av staten. Även om presentationen i medierna i många avseenden kan tyckas vara en vantolkning av resultatet så är det ändå tillräckligt för att jag skall börja undra hur det står till med Sverige egentligen.

”Den som inte har gjort något brottsligt har inget att dölja” har blivit ett tämligen slitet mantra vid det här laget. Inte ens om det vore sant skulle det vara ett godtagbart argument för ökad övervakning och registrering. Det spelar ingen roll om myndigheterna är alltigenom goda idag när informationen samlas in. Om tio, tjugo och femtio år kommer informationen fortfarande att vara lika insamlad och lagrad som idag och varken du eller jag vet vilken typ av myndigheter vi har då och vem som kan tänkas ha fått tillgång till informationen.

Historien visar tydligt att det inte finns någon anledning att lita på myndigheter. Det är därför vi har tryckfrihet, offentlighetsprincip och mänskliga rättigheter. Men det är inga rättigheter som är skrivna i sten utan rättigheter som måste återerövras varje dag, hela tiden.

Vi har redan nu nått ett läge där var och en har anledning att tänka sig för innan man lyfter telefonluren eller skickar ett email. Datalagringsdirektivet gör registrering av telefonsamtal och epost obligatoriskt och jag kan lova att nästa gång du kommer i konflikt med din granne som också råkar vara polismästarens svåger så kommer inga kontrollmekanismer i världen att hindra att det plötsligt blir känt i grannskapet vilka politiska organisationer du kommunicerar med och vilka andra böjelser du har.

Det finns ingen som helst anledning att tro att fullkomligt oskyldiga människor inte kommer att råka illa ut på grund av ökad övervakning oavsett hur god staten är. Det är helt enkelt omöjligt för staten att garantera att makt inte missbrukas och om vi idag ger myndigheterna makt att kontrollera allt vi gör, tänker, säger kommer det att bli mycket svårt att vända processen

När kaviaren väl är ute i tuben går det helt enkelt inte att peta tillbaka den, hur mycket man än anstränger sig.

Lukten av flingor

Med anledning av treans visning av Star Wars – Return of the Jedi kan det vara värt att uppmärksamma filmseriens enda replik på svenska.

Inspelningen hade hållit på i evigheter och när det äntligen var dags att filma sluscenen bestämde sig George Lucas för att skoja till det lite och bytte helt enkelt ut en strof i Ewokernas sång mot strofen ”Det luktar flingor här.”

George Lucas kärlek till det svenska språket var känd bara bland hans närmaste men även för dem vägrade han hårdnackat att förklara sig och vi kommer förmodligen aldrig att få veta varför han valde just denna något bisarra strof.

Särskilt underligt ter sig det hela när man betänker att just flingor väldigt sällan har någon som helst lukt. Kanske var det hans väl dolda skämtlynne som tittade fram och spelade världen ett spratt.