Mysteriet med hundrasekundersminuten
Det var som fick mig att haja till i mörkret under löprundan i fredags. Stod det inte 3:66 på stoppurets display? Tre minuter och 66 sekunder alltså. Va???
Varför mitt trogna stoppur plötsligt börjat räkna 100 sekunder per minut istället för de förväntade 60 framstod som ett fullständigt mysterium, men där och då var det ju bara att fortsätta springa. Istället för de förväntade 40 minuterna fick vi hålla på i 24 långminuter, eller vad man nu skall kalla det.
Mysteriet fick sin förklaring idag. När jag undersökte saken närmare upptäckte jag att det finns fyra olika alternativ för tidmätning. Förutom att mäta timmar, minuter, sekunder och hundradelar kan man uppenbarligen välja att istället mäta sin tid i hundradels sekunder, tusendels minuter eller hundratusendels timmar.
Att man kanske vill räkna enbart sekunder (och hundradels sekunder) vid något tillfälle kan jag förstå. Jag kan föreställa mig att man vill det någon gång även om jag inte riktigt förstår varför det är så besvärligt med konventionell tidmätning.
Vad jag inte kan fatta är när någon någonsin är intresserad av att mäta tid i tusendels minuter eller hundratusendels timmar. Hur många gånger per år är någon människa intresserad av detta?
Jag fattar ingenting.
Boxer-Robert häktad
Efter Viasats utspel, där man anklagar Boxer för att bryta mot lagen har polisen på eget initiativ inlett en förundersökning och sent ikväll begärdes Boxer-Robert häktad.
Polisen är mycket förtegen om detaljerna kring utredningen men säger att gripandet gick lugnt till.
– Jag kan säga så mycket som att det handlar om ganska grova brott. Eftersom det finns risk för att bevis förstörs i väntan på åtal begärde vi honom häktad, säger Lars Nicklasson vid polisen i Stockholm.
Viasats anklagelser mot Boxer gäller missbruk av monopolställning. Varken polis eller åklagare vill ikväll kommentera om dessa anklagelser har något med polisens förundersökning och häktningen av Boxer-Robert att göra.
Den varma vintern ett studentskämt
Klimatforskaren Robert Äckelblom vid SMHI avfärdar koldioxidutsläppen som orsak till den varma vintern.
– Vår granskning visar att det hela rör sig om ett studentskämt, säger han.
Som syrrans granne rapporterade om tidigare i år säger sig några studenter i Göteborg ha försenat vintern genom en förbannelse. Robert Äckelblom ger nu alltså studenterna rätt.
– Sambandet är mycket tydligt. Idag har jullovet definitivt slutat och vårterminen kommit igång på allvar på universitetet. Detta sammanfaller på ett extremt tydligt sätt med vinterns ankomst här i Göteborg, hävdar han.
Studenterna som påstås ligga bakom förbannelsen har inte varit tillgängliga för kommentar. De uppges sitta och kura på något café i Vasastan med varsin värmande kopp kaffe.
Sadistiska centralbyråns årsrapport: Så plågade vi helst varandra 2006
Middag med svärföräldrarna var ohotad etta även under 2006. Att åka till IKEA föll från andra till femte plats. Årets raket var att öppenhjärtigt blogga om partnerns fel och brister, som tog sig från ingenstans ända upp på sjunde plats.
Enligt Nils Essing på SCB kommer inte förändringarna som någon överraskning.
– Att bloggandet skulle segla upp var väntat, däremot trodde vi inte att sexstrejk skulle lyckas behålla andraplatsen. Shoppinglördag har kommit starkt på senare år och nu trodde många att den faktiskt skulle ta sig ända in på första plats, säger han
Även den så kallade Masochistlistan, alltså topplistan över hur vi helst plåga oss själva, innehåller några mindre förändringar, men har inte förändrats på något radikalt sätt.
Sadistlistan 2006, tio i topp:
- Middag med svärföräldrarna
- Sexstrejk
- Shoppinglördag
- Tacka ja till parmiddag
- Åka till IKEA
- “Glömma” skydda sig vid sex
- Blogga om partnerns fel och brister
- Vägra duscha
- Åka på lång konferens
- Skvallra inför partnerns vänner
Masochistlistan 2006, tio i topp:
- Gå till jobbet
- Spela golf
- Titta på ungarnas hockeyträning
- Föreslå besök på IKEA bara för att du vet att partnern vill
- Byta däck på bilen själv
- Renovera badrummet själv
- Gå ner i vikt
- Läsa tråkig litteratur bara för att den är så rätt
- Reparera bilen själv
- Vaxa benen
Korsvägen varken kors eller väg
Korsvägen i Göteborg är varken kors eller väg, enligt en rapport från Trafikkontoret.
– Vi har låtit undersöka saken efter anmälan från en privatperson och utredningens slutsats är solklar: Korsvägen är inget kors, och definitivt inte någon väg, säger Gunnar Nilsson, som beställt utredningen
Vad som skall hända nu när det uppdagats att namngivningen av platsen inte stämmer med verkligheten är mycket oklart. En tanke som förs fram är att utlysa en namntävling och helt enkelt låta Göteborgarna bestämma.
Om namnet vållar förvirring på Trafikkontoret är det ändå ingenting mot vad mannen på gatan känner
– Jag fattar ingenting. Det är ju uppenbarligen ingen väg och bevisligen inte heller något kors. Möjligen skulle man kunna likna det vid en rondell, men mest av allt tycker jag det är ett jävla samelsurium av asfalt, betong, glas och cigarettfimpar, säger en förbipasserande turist.
Sune Karlsson, 68, är mycket uppretad:
– Redan 1978 påtalade jag det idiotiska i detta namn för kommunen, men ingenting hände. Inte ens i samband med den stora ombyggnaden gjorde man något åt saken, säger han.
Helt klart är att namngivingen av platsen berör och kanske kan det nu hända något i och med Trafikkontorets rapport.
Riskfritt ropa på Rolf
Enligt en rapport som presenteras på idg.se idag kryllar din mobiltelefon av bakterier; mycket fler bakterier än vad som återfinns på en ordinär toalettsits. Det som i första skedet låter skrämmande är dock ur vissa synvinklar goda nyheter.
– Eftersom det i praktiken har visat sig riskfritt att prata i mobiltelefon, trots alla bakterier, behöver ingen vara särskilt orolig för att smittas när de ropar på Rolf i den stora vita porslinsluren, säger Sune Karlsson vid Smittskyddsinstitutet.
Landets studenter kan alltså fortsätta med sina rödvinsfyllor och sitt evinnerliga kranande. De lär visserligen bli lika illamående som förut men de kan alltså i fortsättningen vara detta i trygg förvissning om att inte smittas av några otrevliga bakterier vid den i princip obligatoriska körningen av Gustavsbergsbussen.
Naturen i uppror – Sten bötfälld för felparkering
En sten som länge upptagit plats på Älghagsgatan i Göteborg bötfälldes idag för felparkering
– Det stämmer att vi har utfärdat en parkeringsbot för en sten. Den har legat där väldigt länge och brutit mot sjudagarsregeln. Dessutom saknar den boendekort. Trots flera påpekanden har den inte rört sig ur fläcken, säger Lisa Bångstyrigh vid Trafikkontoret.
Naturen var under eftermiddagen i uppror över hela Masthugget.
– Vi kommer givetvis att bestrida boten med alla medel. Det börjar med en sten. Sen bötfäller de väl ett träd. Därefter en gräsmatta och till slut blir hela naturen förbjuden, säger en företrädare upprört.
Enligt kriminalinspektör Börje Sävgård vid Polisen i Göteborg är det dock inte bara felparkering stenen gjort sig skyldig till.
– Stenen står inte på gatan, vilket är brukligt, utan befinner sig cirka en meter in på en gräsmatta. Det gör att den förutom felparkering har gjort sig skyldig till brott mot terrängkörningslagen. På något sätt måste den ju ha tagit sig dit, säger han.
Fallet är nu lämnat till åklagare för vidare utredning. Huruvida det blir något åtal eller ej vet vi tidigast om två veckor.
Naturen är i vilket fall som helst inte längre sig lik efter dagens händelser. Hur den kommer att påverkas på sikt är det ingen som vågar uttala sig om i dagsläget. Stenen själv tiger som muren och har inte kommenterat det inträffade.
Man kan inte ha roligt utan sprit
Det är spännande att höra vilka olika kommentarer man får när man lämnar tillbaka varor på Systembolaget. Blotta företeelsen, att någon skulle kunna anse sig ha alkohol över, verkar fortfarande för de flesta vara en mycket avlägsen tanke. Innan man kommer så långt som till kommentarerna finns dock en del hinder att övervinna.
Det hela började med en fest. Jag hade handlat på mig, inte jättemycket, men en del hög- och lågoktanigt bränsle för utfordring av törstiga gäster. Jag är ju student, så det blev inte några jättemängder men tillräckligt för att ha lite att bjuda på. Nu gick det inte åt så mycket alls. Några körde bil. Andra hade eget. Ingen drack speciellt mycket.
Första problemet är att hitta en lämplig tid. Eftersom Systembolaget är ett monopol med begränsade öppettider duger det ju inte att komma sättandes när normala människor är där och handlar. Det går ju inte att bara traska in i butiken med varorna; man måste komma bakvägen och då får det inte vara fullt med folk och kilometerlånga köer.
Första försöket gjordes klockan nio på morgonen. Bilen behövde ändå flyttas så det var lika bra att passa på. Dumma mig att tro att bolaget öppnar som normala butiker! Det skulle väl bli alldeles för bra service åt alkoholisterna förstås. Det gäller ju att inte sälja, som bekant.
Klockan halv tolv gick det bättre. Butiken hade öppet. På väg in kan jag riktigt känna A-lagets blickar på mig. Vad de tänker kan jag endast gissa mig till. Då uppstår nästa problem. Jag vill gå in bakvägen till kassorna, istället för genom butiken. Det går inte. Dörrarna öppnas inte från det hållet, så jag får stå där och stampa och vänta på att någon skall komma ut och under tiden försöka låtsas som om det regnar.
Sedan kommer jag äntligen in. Jag går fram till en kassa och lyckas framföra mitt ärende. Efter en stund börjar kassörskan knappa in artikelnummer från mitt kvitto.
– Folk dricker ju inget nu för tiden, säger jag för att bryta isen.
– Nej, det kan inte ha varit någon rolig fest, svarar kassörskan.
– De drack väl sprit istället, säger en herre i kön och syftar på att det bara är öl och vin jag lämnar tillbaka.
Sanningen är att det inte dracks speciellt mycket på den där festen. Den blev förstås inte så vild men var ganska trevlig ändå. Det intressanta är att alla verkar utgå från att festen antingen var tråkig eller att det fanns starkare varor att dricka, som lockade mer.
Det är förstås möjligt att man kan ha roligt utan sprit, men i vårt avlånga land verkar det fortfarande inte finnas någon anledning att chansa?
Utsålt i nyårslöftesfabriken
Det står en hel välkomstkommitté och väntar på mig när jag kliver in på gymmet. Snabbt inser jag att passet jag tänkt gå på är fullt och att välkomstkommittén består av andra som, liksom jag inte bokat plats. Efter att ha tvekat hela dagen om jag skall träna eller inte är det alltså såhär det skall sluta.
Just nu råder det högkonjunktur för gymbranschen. Det råder nog högkonjunktur för de som säljer träningskläder också, liksom för viktminsknings- och rökavvänjningsbranscherna. Det är omöjligt att förneka att julen är slut och nu måste alla nyårslöften infrias.
För oss som tränat hela hösten är det plötsligt trängsel och platsbokning som gäller. Vi har sett det förut. Den värsta trängseln håller i sig någon månad. Sedan försvinner några stycken, men det är inte förrän i april som den verkliga avmattningen märks. När vi avslutar terminen någon gång i maj med det hårdaste passet i mannaminne kommer det att vara mycket glest i leden.
Nu är det ju inte bara nackdelar med den plötsliga rusningen. Efter en hel termins nötande är det svårt att se några egentliga framsteg, men plötsligt behöver jag bara jämföra mig med de stackare som just börjat träna för att få lite bättre självförtroende och inse att det nog har hänt ganska mycket på ett halvår.
Naturligtvis har jag jordens tur. När bokningarna släpps tio minuter före passet finns det exakt två platser kvar. En till mig och en till min sparringpartner. Just idag är jag tacksam att jag har en sparringpartner så jag slipper banka skiten ur någon stackars lönnfet julfirare som just hittat till gymmet för första gången på tio år. Det skulle vara bortkastat både för honom och mig.
Ännu en möjlighet att äta chipsmiddag. Om jag bara hade chips hemma! Skall jag alltså bli tvungen att äta riktig mat efter träningspasset?
Oväntad revansch för plast
Soppsleven som försvann under mystiska omständigheter förra året fick idag plötsligt en ersättare.
Det hastiga inköpet kom som en överraskning även för kökets innehavare, syrrans granne, som länge farhalat processen.
– Jag stod där på Hemköp och insåg plötsligt att jag inte åtgärdat detta än. De hade en modell som jag tyckte var trevlig. Ganska nätt och elegant, säger han.
Glädjen var stor i det lilla köket uppe på Masthugget i Göteborg, men under ytan kunde man ana kritiken – den nya soppsleven var inte i rostfritt stål som utlovat utan i plast.
– Jag hade pratat om att köpa en ny soppslev i rostfritt stål, det är sant, men att jag skulle ha lovat vill jag inte hålla med om, säger syrrans granne.
