Kommunpolitiker har fått nog – Nu blir det cykelåtervinning

Den borgerliga allians som styr i Stockholms stadshus har nu fått nog av alla cyklar som ligger och skräpar i stan. Trafikkontoret har därför fått i uppdrag att ställa ut speciella återvinningsbehållare, så kallade cykelboxar vid ett antal gatukorsningar, i ett försök att få ordning på cykelhanteringen.

– Det är förfärligt vad cyklisterna skräpar ned. Istället för att återvinna sina cyklar på rätt sätt väljer folk att bara dumpa dem på gatan, säger Kristel Icasson på Stockholms trafikkontor.

Varje år lämnas över 5000 cyklar åt sitt öde i Stockholms gatukorsningar. Trots påkostade informationskampanjer och hot om dryga böter har politikerna inte kommit tillrätta med problemet. Cykelboxarna ses som en sista utväg. Förlagan finns i Göteborg där kommunen lyckats över all förväntan med behållare för återvinning av rullstolar.


Pilkastande man i tunnelbanan – allmänheten varnas

DartPolisen går nu ut och varnar allmänheten för en pilkastande man som härjar i Stockholms tunnelbana.

– Vi vill inte oroa någon i onödan, men om du ser ut som en dart-tavla i ansiktet rekommenderar vi dig att bära skyddsglasögon och hålla dig undan från tunnelbanan tills mannen är identifierad och omhändertagen, säger Svante Frisk vid stockholmspolisen.

Jonas Olsson, ordförande för Svenska Dartförbundet, har inte varit möjlig att nå för en kommentar.

Syrrans granne Stockholm, del 13: Sportlov

Sportlovet har slagit till. Huvudstaden är tömd på folk. Det finns gott om plats på tunnelbanetåg och bussar, och man slipper trängas på ICA.

Idag har avfolkningen även drabbat tidningsredaktionerna. Eftersom ingen är på plats finns det ingen som kan ställa till med något, varken jävelskap eller succéer. Givetvis är det tomt även på redaktionerna – även journalisterna är på sportlov – men gör inte så mycket eftersom ingenting händer.

Tack och lov för Carl Bildt! Visserligen vägrar han föra någon som helst dialog med journalister, men han har åtminstone inte tagit sportlov.

Vad gjorde vi utan honom?


Hjärnstopp

Efter Australiens stopp för glödlampor och stoppet i Swedbanks nätbank var det uppenbarligen dags för nästa stopp, som drabbade min hjärna.

Huruvida hjärnstoppet är en följd av de tidigare två stoppen eller om det är någon form av hämnd för mina raljerande inlägg har inte varit möjligt att lista ut med de enkla verktyg i form av en kulram och en linjal som står till buds nu när min hjärna stannat.

Vid kontakt med supporten har jag rekommenderats att prova med en omstart, så det blir spännande att se imorgon när jag vaknar ifall det hjälpt.

En helt ovidkommande fråga, som jag ändå vill passa på att dryfta är vad som händer med Swedbank den dag internetbanken överhettas och brinner upp. Byter de namn till Svedd Bank då?


Syrrans granne Stockholm, del 11: Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!

Informationstavlor med linjenummer, destination och ankomsttid. Automatiska utrop av samma sak. Ljudsignal och röd lampa som varnar för dörrarna. Ändå är det som om vi inte riktigt vill lämna det gamla bakom oss.

”Tåg mot Fruängen. Tag plats! Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!” Sedan kommer ljudsignalen och till slut stängs dörrarna. Har man riktig tur kommer tåget iväg efter det.

Jag undrar bara om det verkligen var nödvändigt att investera i all denna teknik. Om nu förarna ändå vill hålla på med dessa utrop verkar det ju bättre att låta dem sköta saken.

Eller är det ett övergående fenomen? Är det förare som lever kvar i det gamla, när de var tvungna att ropa ut allt?

Det verkar osannolikt. De där systemen har väl funnits i åtminstone hundra år?


Posten slutar dela ut post

Postens vd, Erik Olsson, har fått nog och kräver nu regeringen släpper kravet på att Posten skall dela ut post.

Som en följd av detta väntas nu flera banker kräva hos Riksbanken att de skall befrias från kravet på att hantera pengar. En källa uppger för syrrans granne att flera livsmedelskedjor, bland andra ICA och Hemköp, har långt framskridna planer på att sluta sälja mat.


Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!

Bara på en söndag

Bara på en söndag kan man helt förutsättningslöst ta tunnelbanan (eller vad man nu har för färdmedel till hands) in till stan och helt planlöst lalla omkring mellan olika butiker. Bara på en söndag kan man fastna och gå fram och tillbaka i två timmar mellan olika butiker för att göra meningslösa studier av subtila skillnader mellan olika tillverkares produkter.

Bara på en söndag kan man till slut ägna 40 minuter åt att välja ut en planeringskalender för 150 spänn och sen inte vara helt övertygad om att man valt rätt.

Detta måste vara det slutliga beviset för att:

  • Söndagar fyller ingen funktion.
  • Jag har absolut inget liv eller någonting att göra över huvud taget.

Syrrans granne Stockholm, del 10: Korvmacka

Två salamiskivor på tunnelbanevagnens vägg - inga konstigheter

Imorse när jag åkte tunnelbana såg jag plötsligt något konstigt på väggen. Det tog en bra stund innan jag märkte det men plötsligt blev jag varse att det satt något på väggen. Det visade sig vara två skivor salami som någon smetat fast på väggen.

Jag kan inte riktigt förklara varför någon skulle göra så. Eventuellt rör det sig om smygreklam för jag blev så sugen att när jag klev av tunnelbanan gick jag direkt och köpte frallor och dansk salami att kalasa på.

Ännu en glimt av det bisarra livet i rikets huvudstad…

syrrans granne Stockholm, del 9: Ge mig ett spännande varuhus!

Efter en hel lördagseftermiddag i Stockholm tvingas jag konstatera att det inte finns några intressanta butiker längre. Stan är full av klädbutiker, elektronikbutiker, husgerådsbutiker och en miljon andra butiker. Alla jättebra på sitt sätt.

Problemet är att de bara lockar när jag behöver eller åtminstone vill titta på något ur deras sortiment. Jag går inte in i en klädbutik om jag inte vill titta på kläder. På samma sätt går jag inte in i en skobutik om jag inte vill titta på skor eller en elektronikbutik om jag inte vill köpa elektronik.

Problemet är att butikerna är alldeles för förutsägbara. Jag vet precis vad de säljer, alltså går jag bara dit om jag är intresserad av just det. Det finns ingen vits med att gå in på chans.

Det behövs en ny typ av butiker. Butiker som överraskar. Butiker jag kan gå till varje lördag och ändå hitta något nytt. Butiker som lockar helt enkelt.

Lagerhouse, Stockhome, Designtorget och Granit har varit i närheten. Sortimentet har varierat och ibland har de haft riktigt kul grejer, men det känns som om de börjar sätta sig i formen.

Kan någon komma med ett helt revolutionerande koncept? En butik där jag inte har en aning om vad jag skall hitta. Galne Gunnars fast med klass.


Syrrans granne Stockholm, del 8: Snö

Skall det aldrig sluta snöa här? Anledningen till att jag undrar är att det nu varit kallt och snöat i flera dygn.

Som Göteborgare är man ju ganska ovan vid detta. I Göteborg brukar snö falla i ett decimentertjockt lager under natten. Därefter brukar temperaturen stiga till tre plusgrader och det blir riktigt intressant att ta sig till jobbet. Under dagen brukar det sedan klarna upp och bli kallt så att slasket fryser till en skorpa, så kallad isbark, som sedan ligger kvar i flera dagar och gör det om möjligt ännu mer intressant att försöka ta sig till jobbet eller någonstans över huvud taget.

Jobbigast idag: Brun, kall snömodd överallt. Snart i en säng nära dig.

Bäst idag: Det visade sig möjligt att äta med pinnar. Brukar aldrig gå vägen.


Dagens stopp

Idag rapporteras att Australien vill stoppa glödlampor. Exakt var någonstans Australien vill stoppa glödlampor framgår inte.

Australien själv har inte varit möjlig att nå för en kommentar under dagen.

Andra saker som stoppats under dagen är E4 i södergående riktning, ett artikeljobb som gått över styr, samt semlor i människors munnar.

Imorgon förutspås stopp i trafiken i södra Sverige på grund av snöfall.


Syrrans granne Stockholm, del 6: Buss

Idag roade jag mig med att åka buss. Inte en utan två gånger. Första resan var mer eller mindre påtvingad eftersom jag skulle ut i busken dit ingen tunnelbana går. Den gick egentligen ganska bra och är väl inget att oja sig över.

Sedan skulle jag ta mig från jobbet. Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att det skulle vara en bra idé men av någon anledning fick jag för mig att jag skulle spara lite tid genom att åka buss, i Stockholms innerstad.

Det gick naturligtvis som vanligt. Plötsligt bubblar allt det jag verkligen hatar med kollektivtrafik upp till ytan igen. Det är trångt, sittplatserna är upptagna och färden går långsamt och ryckigt. Golvet är dessutom täckt av ett tjockt lager äcklig, svart modd.

Snabbt lovar jag mig själv att aldrig mer åka bussen när det finns tunnelbana. Möjligen tjänar jag några minuter men ingenting kan göra det värt besväret.

Jobbigast idag: Bussresa genom Stockholm city, i vinterskrud

Bäst idag: Stockholm i vacker vinterskrud.