Kalsongkrisen avvärjd på övertid
Den så kallade kalsongkrisen kunde ikväll avvärjas, ungefär tolv timmar efter att den blivit akut.
Det var vid frukosttid idag som världen ställdes inför fullbordat faktum. Bristen på underkläder hade länge varit under uppsegling och var knappast någon nyhet. Ändå kom det som en total chock när kalsongbristen plötsligt visade sig vara akut.
Situationen kunde räddas under eftermiddagen efter ingripande från ansvariga som på plats såg till att det sista överblivna utrymmet i tvättstugan kunde utnyttjas till fullo.
Kriminellt använda YouTube i Sverige
Jag antar att upphovsrättskramarna jublar nu när YouTube stäms på sju miljarder kronor. Artisterna måste ju ha rätt att försörja sig brukar det heta och det förstår man ju att Viacom blir arga när YouTube bara stjäl sju miljarder kronor sådär.
Men det var inte det som var poängen, utan tanke som slog mig när jag insåg vilka mängder upphovsrättsskyddat material som ligger på YouTube, utan upphovsmännens tillåtelse. Det verkar inte som om någon tänkt på det men allt detta material är det kriminellt att titta på om man befinner sig i Sverige.
Det var ju det som hände vid den senaste större reformen av upphovsrättslagstiftningen i Sverige. Det blev straffbart inte bara att tillgängliggöra materialet utan också att ta del av det.
Det skapar givetvis utrymme för en hel del nya, spännande polisutredningar, där man först lurar offret, till exempel någon framstående antipiratjägare, i fällan med ett mail av typen: “kolla på den här vansinniga grejen på YouTube” och sedan, så fort offret på något sätt bekräftar att han eller hon tagit del av klippet, polisanmäler vederbörande.
Ni vet lika väl som jag vilka som förtjänar att åka dit för det här. Glöm inte att underrätta medierna.
Vitt töcken
Det är inte bara lättja som ligger bakom det nästan tre dygn långa blogguppehåll jag plågat er läsare med. Det saknas helt enkelt uppslag och intryck. Det är ju inte så konstigt när man inte kan se något.
Det är ju väldigt underligt att jag skall bli så förvånad över att det blir dimma i Göteborg i år igen. Det händer ju alltid vid den här tiden.
Yster över solens gästspel vid lunchtid igår plockade jag snabbt fram vårens skor och andra viktiga tillbehör som solglasögon och tunna kläder.
Tji fick jag förstås direkt för mitt tilltag och nu vet jag inte vilket ben jag skall stå på. Sommar eller vinter? Vår eller höst? Varmt eller kallt? Regn eller dimma?
Bäst att chansa på alltihop och göra som vanligt. Jag låtsas som om det regnar och blåser så blir det en trevlig överraskning ifall jag inte blir genomblöt när jag går ut.
Dagens jaha-upplevelse
Nyheten att ordningsvakter sålt knark och dopingpreparat slog ned som en bomb idag. Aldrig kunde väl någon tro att de verserade och på alla sätt sofistikerade muskelberg som vaktar entréerna till Sveriges krogar skulle hålla på med knark och doping.
I morgondagens nyheter: “Taxichaufförer bryter mot hastighetsbestämmelser” och “Bibliotekarier läser böcker”.
"Tåget står still. Vi måste göra en reset."
– Ett trafikmeddelande: Tåget står still eftersom vi måste göra en reset, men vi hoppas snart få igång tågsetet igen.
Informationen som når mina öron är begriplig, men ändå inte. Tåget har alltså stannat och måste nu startas om innan vi kan fortsätta färden. Exakt vad är det som måste startas om?
Är det så att tågpersonalen driver med oss; att de ligger och vrider sig av skratt i personalkupen? För det kan väl inte vara så att de väntar sig att vi skall förstå den där förklaringen på allvar?
Flygbolag har för vana att förklara alla problem som tekniska problem. Det kanske är att gå lite långt, men snälla SJ, om det nu är just ett tekniskt problem med tåget, som gör att det måste stanna, säg det då istället för att hålla på och prata obegripligheter!
För en stund sedan hände det en gång till. Jag börjar misstänka att SJ kör Windows Vista som operativsystem ombord.
Glöm kärnkraften! Nu kommer köttkraften!
Nyheten om Umeås planer på ett köttvärmeverk baserat på höns har tagit kommuner över hela Sverige med storm. Redan planeras uppföljare. Flera kommuner i norrlands inland planerar nu att börja utvinna energi ur myggor.
– Vi har den här jävla myggplågan varje år. Nu har vi äntligen chansen att få något positivt ur det hela, säger ett kommunalråd och berättar om långt framskridna planer på produktion av myggpellets.
På Öland finns planerar politikerna att utvinna elektricitet ur ekoxar.
– De har jävligt hårda skal, de små gynnarna, men om man skjuter neutroner på dem i precis rätt hastighet exploderar de och avger en hel del energi, säger en företrädare.
I Göteborg ligger kommunen lågt tills vidare.
– Vi har ju sedan tidigare ett projekt med tjärnkraft, där vi försöker utvinna energi ur mindre sjöar, men vi tittar naturligtvis på hur det går, säger chefen för Göteborg Energi.
Syrrans granne Stockholm, del 19: förstaklassresenärer
Nu vet jag varför affärsresenärerna väljer första klass. Det är inte för att de skall få plats med datorn och alla sina pinaler, så att de kan arbeta under resan, för jobbar gör de inte. Skälet är istället gratis kvällstidningar, godis och kaffe.
Det som brukar göra påstigningen bökig är att många skall baxa in sitt bagage och sig själva på en liten yta under kort tid, men här i första klass består hindret av en flock kostymklädda hyenor som praktiskt taget sliter godiset och tidningarna ur händerna på varandra.
Liknande beteende har jag tidigare observerat i business class på flyget. Mycket underhållande, eller möjligen deprimerande, beroende på hur man ser det. Precis som om godiset och tidningarna skall ta slut om man inte skyndar sig.
Det är naturligtvis bekvämt med extra plats, men så mycket utrymme krävs inte för att sitta och läsa tidningen. En del kanske reser på snålbiljett som jag, men något måste ha blivit fel när en massa företag betalar hundratals kronor extra för en kvälltidning, godis och kaffe.
Syrrans granne Stockholm, del 18: Bullbrist!
Var är alla bag- och konditorier när man behöver dem? Visst! Det finns 7-eleven överallt om det är tjugo sorters groteskt stora muffins man behöver, men när behovet av klassiska vetelängder är skriande blir det svårare.
Min allmänna upplevelse av större städer är att precis allt finns överallt. Små konditorier till exempel. Men det gäller bara när man inte behöver dem. Den dag det faktiskt är dags att inhandla något bakverk sitter bagerierna och trycker på någon bakgata.
Idag tvingades jag promenera säkert tio kvarter för att hitta något lämpligt. Inte tio kvarter rakt fram förstås, utan fram och tillbaka, hit och dit. För det är ju så när något borde finnas i närheten att det bara är att traska omkring en stund på måfå, så dyker det upp.
Hade jag varit förutseende och planerat lite mer än tre minuter i förväg hade jag förstås kollat innan men som så ofta straffar sig lättjan direkt.
Till slut lyckades jag ändå hitta det jag sökte. Hade jag följt min kollegas (låt oss kalla honom Soja-stefan) rekommendation hade det säkert gått dubbelt så fort, men när han beskrev vägen lät det så jobbigt långt att jag inte ens orkade tänka på att komma ihåg alla höger- och vänstersvängar.
Där fick jag!
Gå under jorden på månen. Hur skall det gå till?
Forskaren Niklas Järvstråt berättar idag hur han vill gå under jorden som pensionär, fast på månen. Det här ger naturligtvis upphov till flera frågor.
Till att börja med undrar jag varför någon vill tillbringa sin pensionstid under marken. Är det så roligt? Det lär ju näppeligen vara möjligt att gå ut och ta sig en nypa luft på nattkrökten.
Den stora frågan är dock om man verkligen kan gå under jorden någon annanstans än på Jorden. Rimligtvis borde mosvarigheten på månen vara att gå under månen. Det låter förstås ganska konstigt att gå under månen, men hur skall vi annars, rent språkligt lösa detta.
Jag kräver svar!
