För dig som går omkring och funderar på att få arslet rakat före sommaren börjar det bli hög tid att boka tid hos en stjärtansare. Läs allt du behöver veta och lite till i Fittfridas utmärkta guide till rövrakning.
Månad: maj 2007
Vilken sorts fynd är ett likfynd?
Ett fynd, det är någonting bra. Oftast är det något ovanligt, eller billigt eller kanske bara eftertraktat som man på ett eller annat sätt lyckats lägga vantarna på, som kallas fynd. Eller, det är så jag tänker i alla fall.
Men så har vi den här grejen med likfynd. Vad är det för sorts fynd egentligen? Jag kan gå med på att arkeologer kan hitta gamla lik som är att betrakta som fynd, ur arkeologisk synvinkel, men om jag är ute och traskar i skogen och springer på ett lik, vad är det för sorts fynd egentligen?
Ett upphittat lik är förvisso ganska ovanligt. Det är också väldigt billigt – de flesta lik som ligger i skogen är helt gratis – men eftertraktat?
Är det någon som vill hitta ett lik i skogen? Någon utan psykiatrisk diagnos?
Vem är det som har kommit på det här egentligen? Vad blir nästa grej? Kommer miljökontoret i kommunen att börja göra råttfynd och mögelfynd när de inspekterar restauranger? Hur länge måste vi vänta på det första fotsvampsfyndet?
Grannens lägenhet stylad och klar för försäljning
Som vi skrivit om tidigare är grannlägenheten till salu. Det har tagit några veckor att förbereda allt, men idag meddelade äntligen stylisten att lägenheten är klar för visning.Det är ett gediget arbete som lagts ned för att få fram den rätta känslan av en väldisponerad lägenhet i toppskick. Störst är förändringen i teverummet som genomgått en fullständig förvandling. Bland annat har den vita soffan som tidigare fanns där bytts ut mot en helt nyinköpt soffgrupp i blå plysch.
– Det är med stor spänning vi ser fram emot resultatet av försäljningen, säger en nöjd stylist till syrrans granne
Mat lagras tills den blir gammal
Vad är det här med att butikerna lagrar mat? Nu menar jag förstås inte att de har mat i lager till försäljning – det förväntar jag mig – utan jag syftar på att de lagrar mat i flera veckor, tills den nästan är för gammal.
Låt oss säga att jag tänkte köpa rökt skinka av ett välkänt svenskt märke. Man kan ju lätt tro att jag inte skulle behöve kontrollera att det är färsk skinka som säljs på Hemköp, men uppenbarligen är det ingen där som har någon kontroll
Jag har alltså plockat åt mig ett paket skinka i affären och skall lägga det i korgen när jag kommer på tanken att kolla bäst-före-datumet. Skinkan är bäst före 21 maj. Idag är det 20 maj. Skinkan är bäst före imorgon. Är det verkligen det här paketet skinka jag skall köpa?
Nu är det ju inte bäst-före-datumet som är det mest anmärkningsvärda i situationen, utan hur länge paketet varit på väg. Enligt etiketten är skinkan förpackad 24 april, dvs för fyra veckor sedan.
Här har vi alltså en matvara som håller i fyra veckor. Det är ju bra. Då hinner man förbruka den innan den blir dålig. Om det inte vore så att någon tjuvhöll på den i tre och en halv veckor så att man till slut har två dagar på sig.
Nu skulle man ju kunna tro att detta är ett undantag, ett misstag. Men det stämmer inte. Hemköp har mängder av gammal skinka till salu. Inte bara idag, utan varje dag erbjuder våra livsmedelsbutiker mängder av varor som legat till sig under två till tre veckor.
Vad är grejen med det här egentligen? Tar det tre veckor att transportera skinka från slakteriet till butiken? Sitter varorna fast i ett lager någonstans på vägen? Är skink-konsumtionen så ojämn och oförutsebar att det finns stora beredskapslager där den ligger och blir gammal? Eller falsk-skyltas maten med extra lång hållbarhet bakåt?
Jag fattar inte.
Syrrans granne avslöjar höstens löpmode
Syrrans granne kan idag avslöja höstens löpmode. Efter en vår präglad av klara och i vissa fall grälla pastellfärger går vi en murrig höst till mötes.
Enda undantaget är skodonen som fortsätter att domineras av vitt. För övrigt är det dova nyanser av grönt, blått och svart som gäller.
En väldigt tydlig trend är att vulgo-stilen kommer tillbaka. Vi får alltså vänja oss vid att återigen få se löpare iförda shorts över långbenta underställsbyxor och andra kombinationer vi nog alla hoppades hade förpassats till den historiska skräphögen.
SL inför handduksrapp som straff
SL vill göra det till en riktig pina att ertappas med fuskåkning. Nolltolerans och höga böter har varit ledorden hittills, men nu tänker företaget testa nya grepp.
– Vi vill att det skall svida ordentligt. Därför inför vi nu handduksrappet som bestraffning för fuskåkare, säger SL:s ordförande Christer G Wennerholm.
För den som ertappas med fuskåkning blir det alltså i fortsättningen till att dra ned byxorna och ta emot ett par rejäla rapp av en blöt handduk. Christer G Wennerholm säger att det inte finns någon chans att slippa undan för den som ertappas.
– Våra kontrollanter kommer att vara benhårda. Vägrar man ta emot sitt straff kommer vi att begära handräckning av polis.
Christer G Wennerholm säger att SL först övervägde att ytterligare höja böterna ännu en gång men att i sina diskussioner kom fram till att det var bättre att införa kroppsbestraffning på försök. Från och med första juni används handduksrappet på försök på tunnelbanans gröna linje. Slår det väl ut väntar fler linjer, och fler straff.
– Vi har diskuterat tusen nålar och kalsongrycket, men vi börjar med handuksrappet så får vi se hur det slår ut, säger han.
Frågan är om det kommer att svida tillräckligt.
Vad är det för skillnad mellan äpple och äppel?
Äpple eller äppel? Frågan har plågat mig länge nu men vem jag än frågar får jag inga vettiga svar. Det är som om mänskligheten hittills helt enkelt låtit bli att undra, i den mån de ens upptäckt att det finns en skillnad.
Äpple kallas den frukt som växer på äppleträdet. Av äpplen kan man göra mos, så kallat äpplemos, jos, så kallad äpplejos, cider, så kallad äpplecider, samt kaka, så kallad äpplekaka. Man kan också äta äpple som det är, utan tillagning.
Med äppel är det en annan historia. Äppel växer på äppelträd. Man kan göra motsvarande produkter av äppel som av äpple, men med något annorlunda namn. Till exempel heter det inte “äpplemos“ utan äppelmos. På samma sätt heter det äppeljos, äppelcider och äppelkaka. Precis som med äpple kan man äta äppel som det är, utan tillagning.
Det som är så märkligt är att trots att det bevisligen rör sig om två helt olika frukter går det inte att se eller känna någon som helst skillnad. Det har också hittills varit omöjlig att hitta någon som kan berätta vad som skiljer dem åt, för något måste det ju rimligen vara.
Inte kan det väl finnas två olika frukter som det inte är någon skillnad mellan. Det vore ju alldeles absurt.
Varför envisas alla magasin med att äta lunch?
Diego gör det, Fokus gör det och jag är säker på att alla andra magasin också gör det. De äter lunch. Det kan de väl få göra i och för sig men varför skall jag behöva läsa om det, i nummer efter nummer.
Jag kan verkligen se det framför mig. Redaktören sitter på sin kammare och funderar.
– Vi skall göra ett porträtt och då är det ju trevligt med lite miljö som inraming. Men vad skall vi hitta på?
Efter långt och moget övervägande kommer redaktören fram till att det bästa alternativet antagligen är att bjuda på lunch, så kan intervjupersonen och reportern sitta där och smaska fram intervjun. Skitbra!
Sedan kan vi få läsa om att Henrik Pontén ätit stekt strömming, Margareta Winberg tuggat i sig halstrad torsk och Timbuktu käkat pannbiff och det är sååå spännande. För säkerhets skull får vi veta vad reportern åt och att han eller hon betalade för lunchen.
Är det så att svenska kändisar svälter? Har de inte råd med lunch? Eller är lunch det enda tillfället någonsin då svenska kändisar tar sig tid för journalister? Det måste ju ligga något sådant bakom att det är omöjligt att få läsa ett personporträtt i ett svenskt magasin, utan att mat på något sätt är inblandat.
Eller är det reportrarna som är fattiga kanske och passar på? Är det så illa ställt att enda sättet för dem att klara av månadens utgifter är att se till att tidningen betalar lunch?
Jag tror att jag på tio minuter skulle kunna komma på minst tio miljöer som är intressantare inramning för valfritt personporträtt än lunch. Men det har väl inte de stackars redaktörerna och reportrarna tid med. De är väl fullt upptagna med att fundera ut på vilken restaurang nästa veckas kändis skall bjudas på lunch.
Lunch, det är stor journalistik det! Ve den som får för sig att ta med intervjupersonen till biljardhallen, golfbanan eller gardinbutiken! Då kanske vi skulle få veta någonting nytt och hur skulle det se ut egentligen? Det går ju inte!
170 000 säkerhetsnålar
Det är inte utan att jag undrar vem som sorterar alla säkerhetsnålarna till ett långlopp som Göteborgsvarvet. Jag pratar om de fyra säkerhetsnålar som medföljer varje nummerlapp och som används för att fästa den vid tröjan. Fyra stycken till varje nummerlapp, prydligt ihopsatta. Vem är det som som sätter ihop dem?
Om man räknar på fyra säkerhetsnålar till varje nummerlapp och totalt 42 000 startnummer blir det nästan 170 000 säkerhetsnålar som måste sorteras och nålas ihop.
Bara detta är ju en enorm mängd men betänk att det finns många löptävlingar i världen, alla med nummerlappar som måste fästas. Jag undrar hur många personer som arbetar heltid bara med detta.
Sitter det tusentals kineser någonstans och pillar ihop säkerhetsnålar dagarna i ända? Är verksamheten möjligen utlokaliserad till någon avfolkningsort i norrland? Finns det kanske en maskin som gör jobbet?
Jag hoppas lite på maskinen, för om någon sitter och gör detta för hand, dagarna i ända, så måste det ju vara världens tråkigaste jobb, näst makaroniböjare och sillstrypare.
Fast vad vet jag? Det kanske är världens mest uppskattade extraknäck för studenter, som jag just avfärdat med en fnysning.
Syrrans granne tipsar: Så kommer du ur måndagskoman
Var det omöjligt att komma ur sängen imorse? Tryckte du på snooze extra många gånger? Kom du försent till jobbet? Hade du svårt att förstå vad dina kollegor pratade om imorse? Kanske har du inte vaknat än.
Problemet kallas måndagskoma och är vanligt bland studenter, singlar och 50-åringar med utflugna barn. (Småbarnsföräldrar lever i konstant koma-tillstånd och är därför diskvalificerade från diskussionen.) Men det finns hjälp. Syrrans granne hjälper dig att bena ut problemet och hitta lösningarna.
Nej alltså, vem fan försöker jag lura egentligen?
Ingen vinst i år heller
Syrrans granne misslyckades för sjätte gången återigen att vinna Göteborgsvarvet. Vinnaren gick i mål på 1:04:03. Syrrans granne fick nöja sig med betydligt mindre smickrande 1:40:52.
– Det brast i förberedelserna i år igen, konstaterar en trött och svettig granne efter loppet.
– För två månader sedan såg allt bra ut. Sedan tappade jag under några veckor. Tyvärr gick det inte riktigt att hämta upp på slutet
SM i vattenkastning
I skuggan av Göteborgsvarvet arrangerar Sveriges urologförbund idag svenska mästerskapet i vattenkastning. Tävlingen går av stapeln i den skogsdunge som ligger där Slottskogsgatan och Mariebergsgatan möts, alltså precis bredvid startområdet för Göteborgsvarvet.
Tävlingsledare Sven Hövdingh berättar att det inte främst är mängd domarna tittar på när Sveriges mest framstående utekissare skall koras.
– Vem som helst kan kissa mycket. Det är bara en fråga om att dricka mycket. Vi tittar främst på saker som snabbhet, stil och frekvens när vi gör vår bedömning, säger han.
Det är inte alls ovanligt att väntan i startfållan avbryts för både två och tre besök i skogen, men Sven Hövdingh räknar med att betydligt fler besök krävs för att ha en chans till förstaplats.
– Vinnaren brukar ligga någonstans på 20 – 25 besök inom loppet av 60 minuter. Vi räknar med något liknande idag, säger han.
Någon föranmälan till tävlingen är inte nödvändig, så länge man bär sin nummerlapp väl synlig. Eventuella tävlande som inte är anmälda till Göteborgsvarvet måste dock registrera sig.
– Det är bara att anmäla sig till någon av våra funktionärer som finns överallt i skogsdungen, så ordnar det sig, säger Sven Hövdingh.
Expert: Danmark inte estetiskt tilltalande
Danmark med alla sina små öar är inte estetiskt tilltalande enligt Fittfrida, professor i estetisk geografi vid Högskolan i Varberg.
– Som Europé skäms man. Jag förstår inte att de kan med, säger hon.
Utfallet kommer efter att det danska utrikesdepartementet i veckan lanserat kampanjen “Danmark – Det ær dejlig!” under internationella turistmässan i Bremen.
– Danskarna har hållit på och tjatat om sitt gemyt till leda nu. Sanningen är att det inte alls är gemytligt utan bara fult, säger Fittfrida.
Som skäl till att många svenskar ändå söker sig till Danmark anger hon att Danmark är lite äckligt.
– Äcklighet kan ju tyckas vara frånstötande men faktum är att det som är äckligt också är lite spännande, säger Fittfrida.
Inför Göteborgsvarvet: Så laddar du bäst
Med mindre än ett dygn kvar till start börjar det bli hög tid att förbereda sig inför årets stora gatlopp. Löparproffsen som förberett sig i månader har säkert det närmaste dygnet planerat in i minsta detalj, men för oss amatörer finns fortfarande chansen att förbättra förutsättningarna ytterligare.
Kolhydratladdning
Håller du på med kolhydratladdning tillhör du förmodligen proffsen. Du kanske inte får betalt för att springa men nog önskar du att det vore så och dina förberedelser är lika noggranna, om inte ännu noggrannare än elitens.
Du har inte ett par löparskor. Du har tre. Du har löparkläder av välkända märken. Du har en pulsklocka som du inte rör dig en meter utan. Din löparutrustning har totalt kostat minst tio tusen kronor och du är minutiöst förberedd.
Du har redan kolhydratladdat i tre dygn och det är inte någon simpel pasta du använder. Efter att ha lusläst innehållsförteckningarna har du köpt pulver, gel och bars från de bästa tillverkarna för tio gånger mer än anmälningsavgiften. Allt är perfekt förberett.
Resultat: Du pinnar på enligt ditt i förväg fastställda schema. På väg upp på Göta älvbron går du plötsligt in i väggen. Dina planerade 1:18 förvandlas snabbt till 1:45 och du riskerar nedflyttning till startgrupp tre. Katastrof!
Öl-, pizza- och chipsladdning
Du har vetat om i flera månader att du skall springa. Ändå har du lyckats blunda för verkligheten och nu sitter du här, alldeles för fet och otränad.
Drabbad av plötslig hybris och allmän ysterhet tänker du: “Jag kan unna mig lite! Jag skall faktiskt springa två mil imorgon.” Trots att du faktiskt inte sprungit än bullar du upp med pizza, öl och chips i mängder och har en härlig kväll i tv-soffan där du förbereder dig ytterligare genom att vila dig i form. Kanske ingen höjdaruppladdning, men inse faktum: Det är inte brist på kolhydrater som är ditt stora problem imorgon.
Resultat: Väl i startfållan börjar du inse vad du egentligen gett dig in på men du håller god min och bestämmer dig för att gå ut löst och i alla fall göra ett försök. Du går i mål på 1:55, bara tio minuter efter sportfånen ovan. Grattis! Om du tränar nästa år kanske du slår honom med en halvminut.
Sprit- och cigarettladdning
Du har helkvällen som i en liten ask. Här skall festas! Vad du inte vet ännu är att om sådär femton öl kommer du att ingå ett vad. Ett vad som det blir mycket svårt att backa ur.
Imorgon vaknar du alldeles grön i ansiktet och klampar in i stans bästa löparbutik och köper skor för tre tusen spänn. Endast det bästa är gott nog. Personalen tror att du är helt vrickad och det är antagligen sant, men det struntar du i. Ett vad är ett vad.
Resultat: Eftersom loppet är stängt för fler löpare smyger du dig in i startgrupp två och gömmer dig bland de anmälda löparna. Efter tre kilometer håller du på att avlida i säldammsbacken. På toppen av Älvsborgsbron stannar du för att kräkas ur dig inälvorna under spektakulära former.
Sedan kommer skoskaven smygande. Efter det är allt som i ett töcken för dig. Du har ett dimmigt minne av att några ungdomar ger dig en återställare strax före Göta älvbron. Du har ingen aning om hur du har tagit dig till Slottskogsvallen men när du väl kommer dit upptäcker du att dina vänner anmält dig försvunnen och att polisen spanar efter dig i helikopter. Du slänger skorna i närmsta soptunna och lovar dig själv att aldrig supa mer. Inte förrän nästa helg.
Dagens skivtips: Masonite
Masonite framställs i Rättvik i Västerbotten enligt den dramatiska Masonmetoden, där träflis och spån utsätts för vattenånga under högt tryck och därefter skjuts ut ur en kanon och därigenom sönderdelas. Skiten mals därefter och pressas ihop till skivor undet högt tryck.
Masonite kan enligt tillverkaren själv användas till i stort sett allt. Den är dock vanligast förekommande i tak, modellflygplan och hembyggda pulkor, där den blanka sidan används som glidyta.
Masonite säljs som skivor i varierandet tjock- och storlekar, några så stora att de är nästan omöjliga att bära och därmed tappas i marken så att hörnen blir runda och skivan måste sågas till före användning. Detta är ett sätt för tillverkaren att öka försäljningen av produkten.
Masonite uppfanns av William H Mason under slutet av 1920-talet och den bruna skivan plågar oss alltså än idag med sin närvaro.
Fotnot: Masonite är ett varumärke som tillhör Masonite AB. Benämningen förekommer även för andra, liknande skivmaterial från andra tillverkare, då stavat “masonit”.