Dagens ord: stjärtlandsponny
Ett ord vi gått och sugit på länge nu, utan att komma någon vart.
Ni får gärna komma med förklaringar.
Gästblogg: “Han är ett geni!”
Killar hyllar ofta och gärna andra killar. Gott så. Men det här med att i tid och otid utbrista: “Han är ett geni!”. Vad är grejen med det?
Efter att ha retat upp mig på detta slog jag upp ordet geni. Och nu känns det lite bättre.
“Geni – person med extraordinär begåvning. Ett geni har en kombination av låg latent hämning och högt IQ. Kombinationen låg latent hämning utan högt IQ gör att man blir galen, därför lever geniet med risken att bli galen om han stressar för mycket eller är med om en personlig kris. Det kan till exempel utlösas om geniet tar droger, är med om en skilsmässa eller kritiseras för sitt arbete.”
(Observera att geniet enligt definitionen är en man.)
“Så kan du välja bland tretton nya kanaler också”
Förut blev jag irriterad. Nu har jag bytt taktik. När telefonförsäljarna ringer är jag sävlig, på gränsen till medgörlig. Det är alltid lika roligt att höra reaktionen när de plötsligt inser att de pratat i tre minuter helt i onödan.
Idag ringde en kvinna från Com Hem. Hon hade ett paketerbjudande som jag säkert skulle vara intresserad av. 24 mbit/s skulle jag få, telefoni utan månadskostnad och en digitaltevebox med “mycket bättre ljud och 13 nya kanaler du väljer helt själv.”
Det tog nog ungefär tre minuter för henne att komma fram till vad detta skulle kosta mig: 159 kronor per månad. Tre minuters oavbrutet pratande alltså. Innan jag fick chansen att säga att: “Nej, det där är jag inte så intresserad av.”
Jag kanske är onormal, men jag tycker det är svårt nog att göra av med 8 mbit/s, eller snarare de 4 mbit/s som det rör sig om i verkligheten. Någon fast telefon har jag inte haft sedan jag sade upp den (hos Com Hem) tidigare i år och teve, vad är grejen med det?
Jag tror inte jag känner någon som tycker att de tittar på för lite teve. Jag har absolut inget behov av mer teve och på vilket sätt situationen skulle bli bättre av fler kanaler vet jag inte. Erbjudandet verkar faktiskt ganska dumt.
Det roliga är hur de liksom inte verkar förstå, hur någon bara kan avböja deras fina erbjudande. Först blir helt tyst. Sedan kommer lite motfrågor: “Vad har du för teleoperatör nu?” och så vidare. Sedan måste man prata med dem i två minuter till innan de mycket tveksamt avslutar samtalet.
Först efteråt inser jag att jag ju kunde passat på att klaga lite över hastigheten på bredbandet. Eller varför inte beställt en nedgradering i hastighet istället. Det hade varit ganska skoj att få höra hennes reaktion.
Nästa gång…
Fråga från första klass
Om magen sticker ut längre än armstöden när man sitter ned, får man då verkligen utnyttja jos- och godisutbudet? Borde man inte hålla sig till frukten?
Tag med dig Herr Regn också
Regnet vräker ned utanför fönstret och det är motvilligt som vi här på redaktionen annonserar att det nu officiellt blivit höst och att det är slut på det roliga för denna gång.
Nu blir det bara jobb, jobb, jobb, jobb och jobb, hela långa mörka vintern. Tills nästa gång det ljusnar – i april eller så.
Vi ger dock inte upp för det utan lovar att fortsätta förstöra ert dåliga humör med dagliga tokigheter som får Peter Wahlbeck att verka normal och sansad och helt enkelt blekna i jämförelse.
Välkommen september! Det var längesen. Jag kan inte påstå dig att vi saknat dig men för all del, kom in! Tag med dig Herr Regn också. Och Fru Slask.
En dator, ett säte i andra klass och alldeles för många kroppsdelar
Jag vet inte varför jag skyller det här på SJ. Allt är ju bevisligen mitt fel, men på något sätt tycker jag inte det är mer än rätt att skylla lite på SJ. De kanske är oskyldiga just den här gången, men jag vet nog.
Till att börja med hade jag bokat plats i andra klass. Det kan ju verka ekonomiskt och bra. Det är billigare ända tills man räknar med den lilla detaljen Internet. Tänker man vara uppkopplad hela resan blir det liksom bara dumt. Det kostar till exempel nästan lika mycket som första klass.
Inte bara var jag dumsnål, det var dessutom helt fullt på tåget. Jättemycket människor som skall till Stockholm samtidigt som mig och de skall dessutom sitta framför, bakom och bredvid. Lite som maddtre fast på ett jobbigt sätt.
Jag har kanske inte så bred röv, men jag har definitivt för långa ben och armar för att sitta så. I synnerhet armbågarna vållade problem eftersom jag hade fått för mig att jag skulle jobba lite med en dator på vägen.
Det hela var naturligtvis bara dumt och som gjort för att misslyckas. När jag insåg mitt misstag och bestämt mig för att fly till bistron och sitta där istället var det försent. Bistron var fylld av människor, inte som åt, men som läste tidningen, babblade och framför allt satt överallt. Minst hälften av människorna såg dessutom ut att inte behöva äta speciellt mycket mer på ett tag.
Jag fick sitta kvar i mitt trånga säte och lida ända tills det var tio minuter kvar till stängning. Då fick jag min chans.
Personliga och totalt ointressanta restnoteringar
Jag har säckat ihop i soffan. Egentligen hade jag tänkt jobba. Jag har ju lovat komma med en hög notisidéer imorgon. Men det bröt liksom ihop. Nu sitter jag här och har dumma idéer istället, om att det kommer att gå åt skogen. Det är naturligtvis fel. Det kommer att ordna sig imorgon, när deadline närmar sig. Om jag bara lyckas lägga mig i tid. Det brukar ju gå bra, eller hur?
Något jävla badrumsgolv blev det ju inte idag. Det var ju tänkt att det skulle bli men en massa saker kom ivägen. Som vanligt. Nu får jag gå ut och skita i en vecka till. Och dursa. Fast det kan man ju strunta i. Att dursa alltså Jag har inga viktiga möten eller någon annan anledning att träffa några människor så jag kan sitta här och vara sunkig bäst jag vill.
Över huvud taget har jag för många bollar i luften. Jag verkar inte veta hur man säger nej och nu sitter jag här med en massa saker som är ivägen för det jag egentligen skulle göra.
Get my shit together, det är vad jag skall göra. Få undan alla surdegar jag inte borde sagt ja till. Sen är det väl fyra grejer som egentligen betyder något:
- Få tummen ur röven och sälja en massa artiklar
- Säga upp mig från jobbet
- Göra lägenheten beboelig igen
- Flytta till Stockholm
(Jag tänker inte skriva “skaffa mig ett liv”, hur lockande det än kan verka. Jag har redan ett. Skulle jag behöva ett till då eller?)
Så! Det var ju inte så många saker alls faktiskt. Ser riktigt överkomligt ut. Jag måste bara få undan lite annat. Sluta vara engagerad i så många föreningar och hålla på med en massa skit hela tiden.
Det här till exempel, som jag gör nu. Vad är det för dumheter. Sitta och blogga om hur eländigt besvärligt allt är. Det är ju inte alls besvärligt. Det går bra för mig, egentligen. Jag bara gnäller, helt i onödan.
Jag ber verkligen om ursäkt! Det var dumt. Förlåt!
Jag taggar det här som humor, på pin kiv. Du får skylla dig själv om du läser ett inlägg med en sån här rubrik och sen inte tycker det är roligt.
Nu skall jag gå ut och tjuvröka.
Bara blondiner på redaktionen
Nu är det bevisat! Här på redaktionen arbetar enbart blondiner. Det kanske inte ser ut så, men det är så. Vi har hittat otvetydiga bevis. Kolla själv!
Gör’t! I Frankrike!
Segertåget för Gör’t! fortsätter. Nu kommer rapporter om att fenomenet även spridit sig till utlandet. Bloggen Jordgubbsodlare rapporterar att uttrycket nu börjat plåga den annars så propra och språk-konservativa franska huvudstaden.
Det våras för den östgotiska dialekten. Inom kort kommer det nu världsberömda idiomet till just din by.
Smutsig seger för sexfientlig censurlobby
Att låta vuxna människor delta i en tävling om vem som har snyggast bakdel var inte populärt hos censurivrarna i antisexlobbyn. Sloggi meddelar nu att företaget drar tillbaka sin tävling – men bara i Sverige.
Det var i förra veckan som företrädare för Ecpat och polisen gick ut med påståenden om att tävlingen skulle kunna komma att “missbrukas av pedofiler”. På vilket sätt pedofiler skulle vara intresserade av bilder på vuxna människors bakdelar framgick inte.
Vi på redaktionen beklagar djupt Sloggis beslut. Vi kommer nu att fördjupa våra ansträningar för att så snart som möjligt få igång vår egen stjärtkatalog.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
