Ost!
Vissa dagar går det bara inte! Jag kan inte sluta tänka på ost. Jag vill bara äta ost, tänka på ost, prata om ost och skriva om ost.
Ost har många trevliga egenskaper. Den har en trevlig gul färg, ibland skiftande mot vitt och ibland mot rött. Den har underbar konsistens. Särskilt hårdost är helt fantastisk. Dessutom smakar ost gott!
Ost fyller också flera viktiga funktioner. Den kan till exempel göra dig tjock om du känner dig för smal. Den kan göra dig glad om du är ledsen. Ost kan hjälpa dig träffa nya trevliga människor om du känner dig ensam.
Ost kan ätas som en måltid i sig eller kombineras med andra livsmedel på olika sätt. Det finns nästan inga maträtter som inte blir bättre av ost. Den gör sig lika bra i sallader som i grytor och på smörgåsar.
Ost kan också bearbetas på olika sätt. Den går att riva, hyvla eller skära. Den kan också smältas. Vissa människor anser att ost bör användas för mer eller mindre underliga experiment. Jag vet till exempel en person som föreslagit att man borde köra ett varmt strykjärn rakt igenom en rejäl bit ost, bara som ett trevligt experiment.
Jag älskar ost! Tolka inte detta fel bara. Det är inte så att jag vill gifta mig med ost och skaffa små ostbarn. Jag vill inte vakna varje morgon helt insmetad med ost. Jag vill absolut inte ligga med ost.
Jag vill bara ha den!
Om konsten att kissa
Det brukar vara så enkelt. Man går in på toaletten och gör det man behöver. Men hur skall man då bära sig åt när badrummet ser ut som ett byggvaruhus och toalettstolen står på köksgolvet?
Jag har kommit fram till följande möjliga alternativ:
- Traska ned till föreningens samlingslokal och använd toaletten där.
- Gå ut och kissa i närmaste buskage. Gärna ett som tillhör grannhuset så att jag kan hämnas lite för deras högljudda renovering.
- Kissa i vasken
- Gå in i badrummet och knäböja över avloppsröret
- Kissa i toaletstolen där den står och hoppas på det bästa.
- Kissa i en hink eller dunk, ute på balkongen
- Kissa i grannens brevlåda
Inget alternativ känns speciellt lockande. Alternativ ett och två är bra om det inte vore så jobbigt att ta sig ur lägenheten. Alternativ tre känns lite ofräscht. Eftersom även handfatet är satt ur spel är köket enda alternativet.
Alternativ fyra. Ja, hur låter det med “nyrenoverat badrum med viss kissdoft”? Jag tror inte det vore möjligt att lyckas med det där på ett bra sätt, även om det är lockande.
Alternativ fem. Jamen, det går nog bra det där. Kissdoft i köket är nog ännu sämre för lägenhetens värde.
Alternativ sex är bra. Om man behöver ammoniak. Annars vet jag inte riktigt vad som vore grejen med en tiolitersdunk kiss. Är det något man kan sälja kanske?
Egentligen känns alternativ sju mest lockande. Grannen (Inte den grannen! Den andra. Han som är en idiot.) är ju ändå en idiot, så lite kiss i hans hall känns helt rätt. Han verkar dessutom inte vara hemma, så det kan funka.
Men jag fegar väl ur antar jag, och går ut. Jag tar och firar det med en öl.
Det blir roligt sen inatt, när ölen vill komma ut och jag måste klä på mig och gå ut. Då kanske dunken känns som ett vettigt alternativ.
Röster från skithuset
När mobiltelefonerna var nya sa lustigkurrarna: “Snart kommer du väl ta med dig mobilen på toa”. I dag har alla med sig mobilen på toa. Men många har svårt med toa-mobil-etiketten. Sms är inga problem. Jag bryr mig inte om någon bajsade när den skrev ett mess till mig. (Fast jag vill helst inte veta.)
Men att svara när ringsignalen ekar mellan kakelväggarna känns alltid lite knepigt. De ljud man ger ifrån sig på toaletten, även de mer harmlösa som spolandet av vatten, gör sig inte riktigt i telefonörat.
Det har ju hänt att man själv varit den som ringer. När någon svarar i ett ekande utrymme känns det alltid som man ryckt upp toadörren av misstag och ser den andre med byxorna nere. Ytterst genant.
Att ta med sig datorn in på toaletten är däremot inga som helst probem. Den här bloggen är till exempel skriven på toa.
www.sj.se – Kontakta oss (helst inte)
Allt började med en tågresa till Stockholm. Jag hade bokat biljett i första klass och tänkte arbeta lite under resan. På internet, tänkte jag arbeta. Det finns ju på tåget numer.
Eller fanns i alla fall. I ungefär fem minuter kunde jag nå internet från tåget. Sedan slutade det fungera. Det tog kanske tio minuter att ladda en ganska ordinär webbsida, om det ens gick. Oftast slutade det med timeout.
Sedan var det kört i två timmar. Mot slutet av resan började det fungera igen. Lite långsamt, sådär som man kan förvänta sig på tåget, men helt godtagbart.
Jag slängde iväg ett meddelande till SJ. Jag klagade över att internet inte fungerade. Jag passade också på att påtala att det faktiskt verkar som om det blir slöare och slöare. Kapaciteten börjar bli otillräcklig, helt enkelt, skrev jag. Det skulle jag aldrig gjort.
När man får svar från SJ:s kundtjänst får man alltid svar på det som är enklast att svara på. Ett långt svar får man som förklarar varför det är helt naturligt att internet går lite långsammare på ett tåg som rör sig i 200 km per timme än i en lägenhet som står still. Själva klagomålet – att internet inte fungerade alls – fick jag egentligen inget svar alls på.
Så jag sätter mig och svarar på mejlet från SJ. Skriver att ja, jag förstår att det går långsammare än hemma i lägenheten men att det faktiskt inte fungerat alls under min resa och att jag faktiskt vill ha ersättning för det jag betalt för men inte fått.
Sedan skall jag skicka mitt mejl.
Det är då jag upptäcker det. Avsändaradressen är noreply@sj.se. Det är inte meningen att jag skall kunna svara på det där mejlet. SJ är redan klara med mitt ärende och tänker inte bry sig mer. Lång näsa!
Men det finns ett ärendenummer, kommer jag på. Ett ärendenummer får man alltid när man skickar in ett meddelande via deras hemsida. Man får till och med ett mejl med det där ärendenumret.
För en vecka sedan fick man ett mejl med ärendenumret. Det mejlet finns förstås inte mer, men ärendenumret står väl i mejlet jag fått nu. Det måste det väl göra eller?
Det är verkligen inte meningen att jag skall kunna svara på det där mejlet. Inte någonsin skall jag kunna det, för något ärendenummer finns förstås inte. Ingenstans finns det.
Ett tag funderar jag på att rota fram biljettbokningen med alla tider och datum och fylla i SJ:s formulär en gång till. Men jag kommer på en mycket bättre lösning. Jag skriver ut mitt mejl, lägger i ett kuvert och skickar till SJ med posten. Skitsmart! Försök smita från det här nu då, om ni kan!
På måndag skall SJ:s kundtjänst att få! Ett litet vitt kuvert skall de få! Fem och femtio kostar det mig och någon ersättning lär det ju inte bli tal om, men de skall fan inte tro att de kommer undan med sina ormfasoner! Inte så lätt.
Falsk syrrans granne-blogg på nätet – redaktionen rasar
Syrrans granne har en blogg. Det finns bara ett problem. Bloggen är falsk. Nu har redaktionen kopplat in en jurist och syrrans granne har gjort en polisanmälan
SvD rapporterar att en falsk Björn Ranelid-blogg har dykt upp på nätet. Men fler har drabbats. I veckan dök en falsk syrrans granne-blogg upp. Inte förrän redaktionen kopplat in sina jurister plockades bloggen bort från nätet.
– Det är jätteobehagligt. Syrrans granne är extra utsatt. Om man söker på hans namn på nätet får man helt klart fler träffar än på andra bloggare, säger syrrans grannes presstalesman ikväll.
Syrrans granne har nu polisanmält bloggen.
Enligt redaktionen för syrrans granne finns tydliga tecken på att ingenting på bloggen skrivits av syrrans granne själv.
Till exempel:
“Jag vaknade imorse till ännu en härlig dag med blå himmel och strålande solsken…”
– Helt klart skulle syrrans granne aldrig inleda ett blogginlägg i så överdrivet positiv ton.
Syrrans granne själv är enligt uppgift från redaktionen “ute och får sig en rejäl bläcka” och har inte varit anträffbar för en kommentar.
Nedskärningar hos Messing – politiken åker ut
Ulrika Messing (s) har många projekt i luften. Lite för många har det visat sig. Vid en inventering nyligen hemma hos familjen upptäcktes, förutom en redan känd riksdagsplats, inte mindre än sex barn och fyra fastigheter.
Efter att ledningen för familjen Messing suttit i krismöten under veckan meddelades idag vid en presskonferens att man beslutat rationalisera bort rikspolitiken.
– Vi gör detta för att kunna fokusera på kärnverksamheten, säger hon.
Enligt Ulrika Messing är det i nuläget inte aktuellt med ytterligare rationaliseringar. Alla barnen och fastigheterna blir kvar, åtminstone för stunden.
Enormt hål i universum
Forskare vid University of Minnesota har hittat ett enormt hål i universum, rapporterar Yahoo News. Hålet, som är tomt på all slags materia, uppges vara en miljard ljusår i diameter och betecknas som “onormalt”. Enligt forskarna borde det inte finnas där över huvud taget.
Miljöminister Andreas Carlgren är försiktigt optimistisk och antyder att hålet skulle kunna användas för deponering av sopor.
– Vi har ett enormt sopberg här, som bara växer sig större för varje dag som går. Om det finns ett enormt tomrum där ute, som ingen använder, kan jag tänka mig att använda det för deponering av miljöfarligt avfall, säger han till syrrans granne.
Läs också:
Nyupptäckta hål i universum
Jättehål förbryllar astronomer
Sveriges äckligaste dialekter, del 2
Jag noterar att ingen än har tagit masarna i försvar. Eller värmlänningarna. Eller de gnälliga. Eller Ockelbo-borna för den delen. Men skåningarna tog tydligen åt sig så det fräser och skummar om det.
Bara för det vill jag förtydliga en sak. En svag dialekt, ni vet, vanligt tal som bara doftar av en udda språkmelodi, det kan vara det vackraste som finns. Det gäller i synnerhet masar, lustigt nog.
Det är breda dialekter som stör. Ingen bred dialekt är vacker. Utom möjligen riktig jävla norrländska. Den är aldrig fel.
Roligast är den allra bredaste norrländskan. Den betyder att man är helt tyst. Varannan timme säger man “jo” på inandning.
Läs också:
“Okej kalla skånska kräkdialekt”
Sveriges äckligaste dialekter
Oj! Nu ringer apparaten!
– av hannaholivia
12.44 tuffar tåget iväg från Stockholm central. Jag är tvungen att lämna mitt Stockholm än en gång. Jag slår mig ner, på den såklart bak- och framvända platsen. Jag sjunker ner och har planer på att sova eftersom de två senaste dygnen har saknat viss sömn.
Jag hör en konversation på långt håll. Det vill säga utanför tåget. Det är ett språk jag inte känner till. De talar högt och jag är osäker på om de är ett gräl eller om de bara pratar om vädret.
De kliver in i min vagn och slår sig ner en bit längre bort. De stimmar värre en 60 fulla dalmasar. Jag försöker trolla bort mig till första klass. Det misslyckas. Paret reser sig och väljer att byta plats. Pust tänker jag, tills de väljer platserna BAKOM MIG!
Min hjärna håller vid det här tillfället på att explodera. I Borlänge, cirka 2,5 timmar senare kliver de av. Då har de fortfarande inte slutat stimma. Jag funderar på hur man orkar. Om man inte blir torr i munnen, om man verkligen kan hitta ämnen att högljutt diskutera om i flera timmar. Något svar har jag såklart inte. Jag fattade inte ett ord.
Under resan har jag dock ett nöje. Två äldre herrar sitter på platserna bredvid mig. De har med säkerhet passerat 80. De har en varsin portfölj med sig. I den enas ligger tre gamla brev med frimärken. De tar upp dem, tittar på dem och lägger tillbaka dem. Den ena herren berättar att han brutit tre revben igår, i sitt kök. Den andre herren tar av sig skorna och lägger upp fötterna mittemot, det vill säga på platsen bredvid revbensherren. Min blick dras genast mot hans strumpor. Den ena än lysande grön, den andra är lysande orange. Konstigt. Revbensherren blir sugen på kaffe. Inte den andra. Tro inte att han flyttar på fötterna. Nej, herren med de brutna revbenen får klättra över den andra. En kollosalt rolig syn.
När han är tillbaka ringer det i en telefon.
– Oj, nu ringer apparaten. (jag kom genast att tänka på en helt annan apparat) Tänk att jag aldrig hittar apparaten när den ringer. De hinner alltid lägga på.
– Men kan du inte se vem som ringt då?
– Nej, det tror jag aldrig. Hopplös apparat.
Han hittar nu apparaten som visar sig vara en hyfsat ny Nokia. Han slår ett nummer, håller telefonen upp och ned och lyssnar noga.
– Nej, det är inte ens någon som svarar när jag ringer.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
