DET INGÅR INTERNET OCKSÅ!

– av Stellan Löfving

En hel dag utan Internet är på gränsen av vad jag klarar. Ibland kan jag dock göra undantag, särskilt om jag vet att dagen avslutas med en tretimmars tågresa i total ensamhet tillsammans med massor av andra ensamma människor.

Det finns ju Internet på tåget, så under de där tre timmarna hinner jag göra alla viktiga saker som en viktig affärsman som jag behöver göra hela tiden, överallt. Internet på tåget har jag betalt för. Det är därför jag åker tåg istället för att flyga, som riktigt coola personer gör.

– Vi måste tyvärr informera om att Internet inte fungerar i hela tåget, meddelade tågvärden i högtalarna medan vi rullade ut från spår 10.

Jag börjar ana osande katt, men bestämmer mig för att tänka positivt. Här funkar det väl i alla fall. Första klass. Viktiga elitmänniskor som betalt extra för ynnesten att surfa i snigelfart samtidigt som man färdas ett par hundra knyck.

Någonstans i tåget kanske Internet fungerar. Men ska en viktig person som jag tvingas vandra in bland plebejerna i andra klass för att få det jag betalt för?

Otänkbart!

Under stigande irritation inser jag att jag nu måste skjuta upp allt arbete till imorgon. Då har jag redan massor av andra viktiga saker att göra. Jag känner starkt för någon form av bärsärkagång, men lyckas oväntat nog att tygla mig. Lika oväntat klarar jag av att låta bli att skälla, ut alternativt strypa tågvärden när han kommer för att knipsa biljetten.

Han inser sannolikt inte själv hur nära döden han är när han klipper min biljett och förbindligt meddelar att det ”ingår kaffe”. Det är med uppbådande av min yttersta självbehärskning som jag hindrar mig själv från att med blottade tänder kasta mig mot hans strupe, skrikande ”DET INGÅR INTERNET OCKSÅ!”

Jag är egentligen en närmast dumsnäll person. Jättesnäll! Så länge jag har tillgång till Internet.

Syrrans granne producerar ny teaterpjäs

KULTUR: I väntan på åtal, en pjäs i två akter, med tydlig inspiration från Samuel Becketts I väntan på Godot, men med ett modernare innehåll.

Pjäsen handlar om åklagare Roswall, som låter polisen slå till mot en torrent-tracker och då beslagtar inte bara trackern utan hela webbhotellet. Han utreder och utreder men lyckas aldrig åtala någon. Han vägrar dock släppa taget om utredningen. De farsartade turerna kring utredningen blir bara mer och mer bisarra och kostar samhället miljontals kronor.

Allvarligt talat, hur många år kan man hålla på med en utredning om upphovsrättsbrott? För det är ju vad Håkan Roswall hävdar att han håller på med. Det är ju bara ett problem. Han har hållit på sedan 31 maj förra året och behöver ännu mer tid.

Senaste budet är åtal senast 1 december. I år får man förmoda, men det är väl ingen som blir förvånad om det dröjer ytterligare ett år innan någon åtal kommer. Eller kanske två. Eller tio.

Är det någon som tror på det här längre?

Tusen spänn

Tusen spänn och ett mottagningsbevis

Det gick bra till slut. Det jävla åbäket transporterades till skroten och byttes mot ett mottagningsbevis och tusen spänn.

Men det var inte lätt. Det började i fredags, då bilen egentligen skulle skrotas. Naturligtvis blev det inget. Jag var alldeles för lat och hade annat, roligare att göra. ”Jag gör det sen. På måndag…”

På måndagen kördes det jävla åbäket till kontoret. Jag skulle göra vissa ärenden under dagen och sedan skrota den. Någon dag i veckan.

Vid lunchtid gick den inte längre att köra. Kopplingen vägrade koppla ur och att lunchtrafiken med en sådan bil, dessutom lastad med hundratals kg kakel och skit lät inte som någon upplyftande aktivitet. Den fick stå.

På tisdag fick den också stå.

På onsdag eftermiddag tänkte jag att ”Vad fan!”, gick ut och startade åbäket. Cross-växla är ju inte så jävla besvärligt kanske, men inte så roligt om man måste stanna, så jag såg inte riktigt fram emot bilköerna på vägen. Men nu var jag redan på väg.

Egentligen var det väl ganska förutsägbart med tanke på hur bilar brukar bete sig, men plötsligt fungerade kopplingen igen. Det gick alldeles utmärkt att köra bilen. Raka vägen till skroten körde jag den, med andan i halsen och bara ångor kvar i tanken.

Så, nu står den där och blir strippad på sitt innehåll, för att sedan malas ned till en metallsörja eller kanske pressas ihop till ett litet rätblock. Tyvärr kunde de inte göra det medan jag väntade.

Nu är frågan: Vad skall jag göra med mina tusen spänn? Köpa ost, bränna på krogen eller handla 40 Triss-lotter.

Ge mig lite förslag nu! Ju tokigare desto bättre.

Exminister dold av enormt bakverk

GÖTEBORG: Leif Pagrotsky, före detta utbildnings- och kulturminister, siktades idag vid fyratiden på eftermiddagen på Café Jacobs uteservering i stadsdelen Haga i Göteborg. Han hade under flera timmar hållit sig gömd bakom en enorm kanelbulle som han köpt på caféet.

Till slut blev dock frestelsen för stor. Den före detta ministern kunde inte längre hålla sig utan tog en rejäl tugga ur bullen. Den uppmärksamme kunde då se hans ansikte blottas under bråkdelen av en sekund.

När Leif Pagrotsky väl smakat av den goda bullen kunde han inte längre hejda sig utan fortsatte tugga i sig. Förvåningen blev stor bland caféets övriga gäster när de fick klart för sig vem det var som suttit och hukat under den enorma bullen hela dagen.

Två bruna blondiner dricker öl

Två mycket mörkhåriga blondiner – låt oss kalla dem Kastrullis och syrrans granne – skall dricka öl. En av blondinerna har haft ölen i sin resväska hela dagen och lägger den därför i frysen för att den skall bli kall.

Två av flaskorna plockas fram till middagen. De nästan precis lagom kalla och dricks upp till maten. Sedan, efter en stund, skall den andra blondinen ta en öl till.

Han öppnar frysen och tar fram den sista flaskan som nu känns rejält kall och go. Han sätter öppnaren till och…

POFF!

Men en liten smäll far kapsylen upp i luften, i en liten kaskad av öl. Sedan blir det intressant. Ur ölflaskan kryper sakta som en skumraket, fast av öl. Den har börjat frysa.

Sedan skall ölen hällas upp. Det går ganska bra. Halva flaskans innehåll är ganska flytande och rinner snällt ut. Sedan återstår resten. Den delen liknar mest Slush Puppie. Den är trög. Rinner ut lite åt gången.

Blondinen får stå där och banka, som på en ketchupflaska i glas, fast utan ketchupeffekt. Ölen sitter fast.

Till slut kommer den ut. Nu är ölen i glaset, flytande, med ett lock av frusen öl överst. Den går nog att dricka. Om två timmar går det säkert att dricka den. Just nu är det lite väl mycket is i ölen. Det ser ut som öl med fågelbajs på.

Blondinen hämtar ett sugrör. Här skall supas!

Diarré till lunch, någon?

Diarré - Diarrea - Diarrhée - Diarrhea

Vi har sett tevereklamen: ”Åh nej! Diarré!”, ”När du fick diarré imorse hade du ett val” och så vidare i all oändlighet verkar det som. Uppenbarligen tycker reklammakarna att det går bra att exponera människor för vad äckligheter som helst i situationer då de kan tänkas sitta och äta.

Men det är naturligtvis inte bara teven som blivit nedsprutad av denna vedervärdiga bruna sörja som vi helst slapp tänka på. Självaste Avenyn i Göteborg har faktiskt begåvats med alldeles egen Diarré-reklam.

Så, du kan vara lugn! Även om du äter ute på restaurang har du chansen att få lite diarré till maten.

Bodströms första offer

Tänk om någon berättat om ett land och ett system där man registrerar varenda telefonsamtal tillsammans med en mängd uppgifter om vem som ringer vem och när och var de befann sig. Och där varje brev som skickas mellan människor registreras. Och där varje människas steg registreras. Exakt var hon gick och i vilken riktning och när. Så att man exakt kan följa rörelsen hos varje människa 24 timmar om dygnet.

Det landet finns och heter Danmark. Lagen började gälla 15 september. 1 november skall Trafikuppgiftsutredningen lägga fram sitt förslag för en liknande lag i Sverige.

Vad vet du vad din riksdagsledamot egentligen gör på dagarna?

Läs mer hos Oscar Swartz.

Forskare: Storkovan inte speciellt stor

Storkovan har länge gäckat forskarna. Trots att väldigt många genom åren tagit hem den har det hittills varit omöjligt att fastställa hur stor den egentligen är. Nu säger ett brittiskt forskarlag att de är nära en lösning.

– Vi har inte exakt kunnat fastställa storkovans storlek än, men vi börjar komma väldigt nära nu. Jag kan säga så mycket som att den inte är så stor som man först tror, säger gruppens ordförande.

Uppgifter som syrrans granne tagit del av under eftermiddagen gör gällande att värdet av storkovan ligger någonstans mellan en halv och en miljon kronor, alltså knappast något att låta sig imponeras av även om ett sådant tillskott naturligtvis alltid är välkommet.

Det är med andra ord läge att vara lite lätt skeptisk nästa gång någon säger att de kammat hem storkovan. Den är nämligen inte alls det. Stor alltså.

Med 500 väskor flaxande efter sig, som en bromsskärm

Uppsala, måndag eftermiddag, runt 18 – av hannaholivia

Jag kommer med taxi, springer igenom stationen och får syn på tåget. Det står still. Jag ökar takten. Mina 500 väskor flaxar omkring mig som ett flaggspel en stormig dag.

Jag hinner fram till dörren och sätter foten på steget. Då dyker hon upp. Konduktören.

- Tyvärr, säger hon och vinkar. Sedan rullar tåget iväg.

Jag står kvar med mina 500 väskor, ett riktigt hästflås och inom mig ett växande hat. SJ skall dö! Så är det bara! Dö sa jag!

Universum lanserar ny idiot

I den ständigt pågående kampen, där mänskligheten försöker framställa mer idiotsäker teknik och Universum ägnar sig åt att konstruera bättre idioter, tog Universum idag ledningen, när en helt ny typ av idiot presenterades på en pressträff.

- Jag har legat efter i några år nu. 2000-talet har hittills dominerats av mänskligheten men nu slår jag tillbaka med full kraft, säger Universum nöjt.

Den nya idioten, som beräknas dyka upp under 2008, kombinerar ett otroligt lågt IQ med fantastiska verbala och motoriska förmågor.

- Egentligen skulle en idiot med såhär lågt IQ varken kunna gå eller prata men jag har hittat ett sätt att lösa problemet, säger Universum.

Vissa bas-sysslor, som att ta på sig brallorna på rätt håll och att äta, finns också med i repertoaren, men när det gäller att utföra andra sysslor kan vi kallt räkna med att det blir fel.

Mänskligheten var dock inte lika nöjd. Från att haft en ledande position under hela 2000-talet stod det nu klart att mänskligheten tappar och blir omsprungen.

- Flera år av teknikutveckling och nå får jag veta att det bara är att slänga alltihop i papperskorgen och börja om. Nej, det känns inte kul, säger mänskligheten.

Nutrilettdieten del 3: Chokladspya och pulveröl

Fy fan alltså! Jag klarar inte mer nu! Jag är helt orkeslös och hjärnan har alldeles gått sönder. Dessutom är den bruna sörjan vedervärdig; fullständigt odrickbar. Jag måste nog spy snart!

Det har inte riktigt gått som planerat. Jag har varit tvungen att äta riktig mat flera gånger under dagen, trots det jävla pulvret. Jag förstår inte vem som har hittat på det här; vem som tycker att det här är gott. Kanske samma människor som tycker att aspartam smakar socker.

Nu är det ju lördagkväll så nu vill man ju ha sig en bärs. En Nutrilett Intensive Beer. Men det finns förstås inte. Nej, jag får välja mellan olika godissmaker. I mitt fall mellan en godissmak då eftersom det inte finns några blandade paket. Chokladdryck på lördag kväll liksom. Vad är grejen!

Nej, den här produkten är fel och dum och dålig. Den kan bara inte fungera. Det visste jag väl redan, men att det skulle vara såhär illa hade jag ingen aning om.

Imorgon skall jag renovera badrummet. Då tar vi nya friska tag, med nya påsar. Jag överlever väl till lunch…

Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.