Tryck på knappen för att öppna
Jag trycker på knappen.
Ingenting händer.
Jag trycker på knappen lite till.
Ingenting händer igen.
Jag tar och trycker lite till på knappen…
Jag börjar undra över de här små röda knapparna vi skall trycka på. Är de några knappar över huvud taget? Eller är det bara små röda fyrkanter, målade på dörrarna för att driva med oss resenärer?
Det slutar som vanligt. Jag sliter upp dörren med handkraft.
Om jag bara inte haft två vattenglas och två clementiner att bära på…
"De vill inte vänta. Detta beror på dålig planering."
– av Ica Hermansson
I staden här där mitt andra hem är, i Norrland, har det vart mycket snack om tågtrafik de senaste dagarna. Jag har följt det nerifrån Småland via kurren på nätet, msn och galna sms. Det sprängs i tunnlar som innebär förseningar och det körs över älgar som också innebär förseningar.
Själv kände jag mig relativt säker i Småland och bokade biljett hem för en resa under fredag förmiddag så jag skulle ha tid att efter ankomst strax efter 11:30 äta lunch, ha möte med min chef och avsluta hos sjukgymnasten innan jag for hem för att sedan vila mig och munnen.
Resan började med en stressad mamma vid klockan 7:40 då hon plötsligt fick för sig att det tar tjugo minuter att köra från vårt hus till stationen i byn. Storleken på byn är sådan att om man blinkar när man kör igenom missar man den. Med andra ord: det tar inga 20 minuter. Efter tio minuter hade vi packat ut alla mina väskor samt en hund i bilen, kört till stationen, lyckas spräcka axelremmen på min bokväska och göra en provisorisk men effektiv lagning, säga hej då till vovven och gå till perrongen. Med andra ord tio minuter innan tåget skulle gå klockan 8:00.
Genast rullade det fram på skylten (ja, i Hultet har vi fortfarande snurrande skyltar och inte digitalskyltar med tågtider) att tåget från Malmö inte tänkte anlända förrän 8:15. Vid 8:20 hade det fortfarande inte kommit och plötsligt susar X2000 förbi oss på perrongen. Det X2000 som jag ska ta en tågresa senare eftersom snabbtågen inte stannar hos oss. Därefter kommer dock vårt tåg puttrande och vi far iväg.
Jag hugger konduktören direkt vid start och frågar om X2000 väntar på oss. Han pustar och säger att det är för tidigt att säga. För tidigt? FÖR TIDIGT?! Det skulle lämna perrongen vid halv nio och vid fem i halv var det för tidigt att säga? Fem minuter senare förkunnas följande i högtalarna:
– *knaster* Jaaaooo… Ni som ska med *skraaaap* X2000 mot Stockholm…. Jaaooo… Jag har pratat med mina överordnande… *knaaaaaster* och jaaao… De vill inte vänta. Ni får ta nästa tåg… *glapp*… Och detta beror på…. att vi kom försent iväg från Malmö… Och anledningen till det är…. jaaaoooo… Dålig planering. *over and out*
Så var det med det. Inget tåg och för dig som ska byta: pilutta dig, din dagsplan spricker. Vi stackars småbysinvånare fick ta vårt pick och pack och vandra till stationen för nya biljetter. Enligt mina nya biljetter blev det en timme väntan i Alvesta till 9:35 och sedan en timme och tjugo minuter i Norrköping till sisådär 12:30. Jag försökte göra en Lotten och smygsurfa på något trådlöst nät nånstans. Inte då. Här kom det enbart upp något man fick betala för. Det tog dessutom bort mitt egna förval samt bytte startsida, men inget surfande. På det hela bestämde sig en ovanligt cool 45-plusare att visa alla funktioner på sin mobiltelefon för en femtonårig finnig sak med bullrigt respektive skärande skratt. Med andra ord fick man sitta i ett stationshus med snus i taket, dator som inte ville surfa och lyssna på Här kommer sommaren med Balsam Boys.
Till min glädje fick jag åka i en tyst vagn. Till min sorg fick jag sitta vid plats med bord och gången. Snett framför mig satt ett brynäsfan *ryyyys* med ryckningar i benen och mitt emot satt en äldre man som var tvungen att ljuda allt han läste. Dessutom kunde jag inte smygläsa hos grannen eftersom hans litteratur var på kinesiska och det enda jag kan läsa på det språket är ordet målvakt. Min egen bokväska vågade jag ju inte öppna på grund av dess krassliga hälsa.
Bara fem minuter försenade ankom vi till Norrköping, och det spelade ju inte mig särskilt stor roll eftersom jag hade relativt gott om tid. Jag satte mig i lugn och ro helt ensam i en sidoväntsal. Anledningen till att jag var ensam fick jag höra när ett gäng tonårsbrudar kom in och skrek:
– Här stiiiiinker de jö piiiiiiissss!
Sedan vände de och gick ut. Tack min täppta näsa sa jag och filosoferade vidare. Tillslut fick jag ändå sällskap av två 100-kilos kvinnor som talade finska. När de satte sig i andra änden av min bänk nådde plötsligt fötterna inte längre ner till golvet. Efter ett par minuter vände en av dem sig till mig och sa med brytning att ursäkta, men fick hon störa, samtidigt som hon höll en tidning mot mig. Naiv som jag är tänkte jag “Aha, språkproblem. Hon behöver hjälp.” Jag log, nickade och lutade mig dit.
– Vi tänkte bara om vi fick dela ut ett provnummer.
Mot mig slår ordet “VAKTTORNET”
– Nej tack, inte om du vill få den läst, sa jag känsligt nog.
Kvinnan ville inte riktigt ge sig och det hela slutade med att jag förkunnade att jag trodde inte på någon gud, hade försökt blivit övertalad av massa kompisar att försöka tro på något men ändå vägrat hämta ut barnens bibel som sexåring då jag redan i dessa år var väldigt principfast. Tanten vände sig bort igen.
Resterande delen av resan föll sig ganska smärtfritt utom när en relativt välklädd herre med ny mobil höll på att begå självmord när han ville kasta sig efter sina ölburkar som flytt ur hans väska och rullade mot spåret. Att han kastade sin datorväska fem meter upp i luften bekom honom dock föga.
Slutligen vaknade jag ur min halvslummer på tåget av att något kör ner ett solskydd i tågfönstret rakt i min skalle. Förvirrat såg jag upp och upptäckte att jag däremot inte såg ut. Då visste jag ju inte vart jag skulle hoppa av. Då tog batteriet i min MP3 slut och jag fick reda på att de visst ropar upp varje station i högtalarna innan varje stopp. Smart.
Istället för att hinna luncha och allt det hann jag innanför dörren, slängde väskan, högg cykelnyckeln, ut igen, upp på cykeln, till sjukgymnast som släppte mig redan efter en halvtimme med orden om att jag var dimmig, till chefen, möte möte, och äntligen hem. Vid 17:00 var jag väldigt sugen på lunch.
Dagens trevligaste inslag är ju dock att jag kommer bli ersatt för tågresan då jag blev så sen. För en fattig Ica kan det vara värt påhopp från Jehovas, pinnar i huvudet och ett rykte i Norrköping att det antagligen var jag som pissat i väntsalen då jag ju kunde stå ut med doften.
Kallvatten inte kallt – villaägare rasar
Oscar Andersson i Flen är upprörd. Han känner sig kränkt och lurad av samhället. Under hela sitt liv har han trott att kallvatten finns. Tills han bestämde sig för att läsa fysik på universitetet.
– Här har jag gått omkring hela mitt liv och fått lära mig att det finns något som heter kyla och så visar det sig att alltihop: kyla, kallvatten, minusgrader, ja hela baletten, bara är en lögn, säger han upprört.
Det hela har ingenting med global uppvärmning, utan är ett fysikaliskt faktum. Kyla finns helt enkelt inte och har aldrig funnits. Ändå fortsätter begreppet florera ute i samhället. Oscar Andersson har efter sitt nyliga uppvaknande bestämt sig för att gå till storms mot irrläran.
– Jag har tagit kontakt med andra fysiker. Vi har bildat en arbetsgrupp för att se hur vi bäst skall påverka våra politiker och andra opinionsbildare. Vi måste få ett slut på dumheterna.
Det är redan i grundskolan, menar han, som dumheterna måste bekämpas. Oscar Andersson har redan startat en namninsamling. Inom kort hoppas han kunna lämna över tio tusen namnunderskrifter till utbildningsministern.
– Vi måste stävja otyget redan i grundskolan. Föräldrar är uppenbarligen inte ett släkte att lita på, avslutar han.
Syrrans granne Sthlm – Se upp! Vi kommer nu!
Se upp Stockholm! Idag dyker vi upp! En delegation från syrrans granne kommer till staden för inspektion, nöjen och kanske lite shopping.
Varning alltså, för goa gubbar på stan. Strax före fem dyker vi upp och ja, sen får vi väl se på vilket sätt det hela urartar. Ni som tänkt er en lugn helg på Söder kan glömma det i alla fall. Kungsholmen ligger också brunt till.
Ja, sen planeras en raid på Birger Jarlsgatan imorgon, strax efter ankomst också, så där och då kanske ni inte heller vågar befinna er…
Syrrans granne’s gonna sort you out!
Mvh Personalen
De är överallt. De små lapparna och skyltarna med information: “Vi tar inte kort”, “Kvitto krävs vid byte och återköp”, “Var god tag en nummerlapp för att få hjälp”, och så vidare.
Och sen kommer det på slutet: “Mvh Personalen”. Vadå Mvh Personalen? Det är väl klart att skyltarna är skrivna av personalen? Är det ett stort problem som existerar numer, att andra än personalen springer runt och sätter upp skyltar i butikerna och i så fall, undertecknar de skyltarna med namn?
Vad fan?
Mvh Redaktionen
Fransk badrumsdesign: När du vill spy och skita samtidigt
Det här badrummet tar alla priser. Det är gissningsvis 2,5 kvadratmeter stort och rymmer durs, tvättställ och toalett. Det borde inte vara några problem. Om man inte befinner sig i Frankrike förstås.
I ett franskt badrum gäller det nämligen att klämma ihop alla möbler så mycket som möjligt och sedan lämna ett stort dansgolv i rummet, ifall man blir sugen på att plötsligt öva tango när man sitter och funderar.
Tvättstället är, som ni ser, placerat “framför” toalettstolen. Jag skriver “framför” för när du väl tråcklat dig in på stolen är det inte framför dig längre. Du sitter bokstavligt talat med röven på stolen och ansiktet i handfatet.
En annan effekt av tvättställets placering är att dörren inte går att öppna ordentligt. Det har på franskt vis åtgärdats genom att sätta en möbeltass på dörren, där den slår i handfatet. Mycket dekorativt!
Inte för mitt liv kan jag förstå hur de tänkte när de planerade det här. Det kanske är bra om man behöver spy och skita samtidigt, men jag vet inte om det är så vanlig sysselsättning på ett dass. Inte för att du får välja själv i det här fallet. Läsa tidningen lär det inte bli tal om i alla fall, såvida du inte har röntgensyn och kan se igenom handfatet.
Helvetet i stor omorganisation
Helvetet står inför sin största omorgansation genom tiderna. All personal har sagts upp och blivit ombedd att söka sina jobb på nytt.
– Vi har haft ett rent helvete här med en väldigt rörig organisation och en snårskog av chefsnivåer. Nu vill vi komma ifrån detta och förenkla, förhoppningsvis för alla, säger Djävulen i ett pressmeddelande under förmiddagen.
Inte bara organisationen ses över. Hela lönesystemet byts ut. I fortsättningen kommer all personal att få betalt i Jävlo, oavsett lokaliseringsort.
– Tidigare har vi haft olika avtal. Vissa lokala helveten har använt sig av landets valuta medan andra helt enkelt betalat ut löner i natura. Det fattar ju vem som helst att det blir omöjligt att jobba med jämställdhet då.
Förändringarna träder i kraft efter segdragna förhandlingar med facket. Saddam Hussein, ordförande i småjävlarnas centralorgansation, tror att de flesta som tjänstgör i helvetet till slut kommer att bli nöjda.
– Jag kan förstås inte lova att varenda jävel blir nöjd, men på det hela taget tror jag de flesta kan se fram emot en het helg hemma vid brasan, säger han.
Forskare: Det manliga könet digitalt
Att män inte har sinne för färg är känt sedan länge, men nu har en grupp isländska forskare kommit fram till att det är värre än så. Män ser på världen i bara två nyanser: Svart och vitt.
– Tecknen har egentligen funnit där länge, säger forskningschef Ivar Svingudsdottir, vid universitetet i Reykjavik.
Forskarna har under sin fyra år långa studie undersökt 3000 slumpvis utvalda män. Resultaten pekar entydigt på att den manliga hjärnan endast förmår dela in världen i motsatspar. Det är därför, menar forskarna, som vi har krig och fred, kärlek och hat, och vänner och fiender.
– Hade kvinnor styrt världen är vi säkra på att det hade funnits fler nyanser, säger Ivar Svingudsdottir.
Förklaringen till männens svart-vita värld tror forskarna är rent genetisk.
– Mannen har två testiklar. Precis som en dator har män alltså bara två tillstånd. Ett eller noll. Där har vi den enkla förklaringen, säger Ivar Svingudsdottir.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
