Ett sopnedkast – fast tvärtom

Ett sopnedkast har väl de flesta sett i sina dagar. Även om det är en uppfinning hårt ansatt av sopfascister i dessa dagar är det en gammal kär uppfinning för de flesta av oss.

Men hur många har egentligen sett ett sopuppkast? Inte jag i alla fall. Inte förrän nu. Här är det nämligen.

Ett sopnedkast, fast i taket. Bara att öppna luckan och, förmodar jag, kasta upp soporna till grannen ovanför.

Förfarandet upprepas sedan av grannen ovanför, tills soporna slutligen kastas ut ur huset genom en lucka i taket.

Kanske ingenting för normalhuset, men där sophämtning med bil försvåras på grund av dålig framkomlighet kan detta system med fördel användas i kombination med sophämtning per helikopter.

Systemet passar även utmärkt för byggnader som befinner sig helt eller delvis under jord.

Bomba här!

Det här har vi diskuterat mycket på redaktionen. Vi har en bärbar dator från Dell. Det kanske inte är så underligt, men underligt är att det står “Strike zone” på undersidan. Vad menas egentligen?

Är det där, på strike zone, som man skall banka när man blir riktigt förbannad, för att vara säker på att datorn går sönder? Eller är det där man tänder tändstickan, när man skall röka?

Eller, så är det helt enkelt där amerikanerna tänker bomba först när anfallet kommer. Vi vet helt enkelt inte, men vi känner i alla fall viss oro över att bära omkring på en strike zone.

Ändamålsglidning

Ett system med larmknappar och mikrofoner i Bejings alla taxibilar skall användas för att avlyssna resenärerna under OS. Ursprungligen installerades mikrofonerna och larmknapparna som ett trygghetssystem för taxichaufförerna, enligt SvD.

Ett övervakningssytsem som installerats för ett ändamål och sedan plötsligt används för något annat. Det påminner mig om någonting. Det svenska internet-filtret som skulle filtrera bort barnporr men nu används för att censurera lite av varje, PKU-registret som är avsett för medicinsk forskning men som nu föreslås omvandlas till ett nationellt DNA-register. Och så FRA-lagen då. Eller för all del själva FRA. FRA som myndighet är ett tydligt exempel på ändamålsglidning från militär signalspaning till avlyssning av civila kommunikationssatelliter. Och nu skall ändamålet glida ännu mer, ner i civila kabelnät.

Ett övervakningsnätverk med tillgång till all svensk internet- och teletrafik. Vad skulle väl ett sådant kunna användas till?

Det som Ingvar Åkesson och de andra förespråkarna av allmän avlyssning verkar ha svårt att förstå är att syftet med att skapa ett avlyssningsnätverk är helt ointressant. Det man måste fundera över är vilka möjligheter det öppnar och för vilka syften det kan komma att användas i framtiden.

Den aningslöshet, om det nu är aningslöshet, som präglar avlyssningsanhängarna är farlig för samhället. Den hotar demokratin på ett mycket mer fundamentalt sätt än någonsin terrorister, kriminella gäng eller någon obskyr extremistgrupp kan göra.

Elektronik med känslor

Den var grinig gnällig och allmänt oanvändbar. Faktiskt helt jävla trasig. Lampan på men ingen hemma. Bara att rota fram kvittot ur bokföringen för att kunna returnera skräpet…

Fast riktigt så lätt kan jag förstås inte ge upp. En gång ingenjör, alltid ingenjör, så fram med skruvmejseln och plocka isär fanskapet för att se vad som kan vara fel. Inte för att det går att se något fel i och för sig, men det kan ju vara elektroniken och inte själva disken som gett sig.

Och naturligtvis funkar själva disken. Det är ju bra. Då kan man ju göra backup, vilket var alldeles för längesen, så får vi väl se om jag orkar åka till Inet nån gång.

Nu kommer det märkliga, nämligen att sedan, när jag plockat isär alltihop, provkört disken och skruvat ihop lådan igen fungerar allt precis som det skall. Här finns inget jävla fel.

Elektronik som reparerar sig själv bara för att man tar ut och gullar lite med den. Hur fan går det till egentligen?

Nej, jag bloggar inte med kuken

– Jag bloggar faktiskt inte med muffen, meddelar Anna Troberg, som svar på de senaste dumheterna från Aftonbladet.

Inte heller vi på syrrans grannes redaktion bloggar med könet, varken kvinnor eller män. Skulle vara grannens syrra möjligen, som har för vana att arbeta på distans, men jag håller det för ytterst osannolikt.

Möjligen kan det förekomma att vi, av rena kvalitetsskäl, bloggar nakna då och då. Men det har ju liksom ingenting med kön att göra, även om det kan leda till viss kontakt mellan själva könet och datorn.

Med ständigt fruktan…

…går du runt i livet. Orolig för att polisen när som helst skall komma på besök.

Du vet inte om de kommer idag. Du vet inte om de kommer imorgon. Du vet inte om de någonsin kommer hem till dig. Du vet bara, eller du vet inte men du har en känsla av att om du är bara lite för misshaglig eller sticker ut lite för mycket så finns risken att polisen kommer hem till dig.

Du lever ju ett ganska harmlöst och städat liv. Jobbar, städar, festar, sätter på frugan, lagar mat, åker på semester. Sådana saker som alla andra gör. Fast det betyder ju inte att du ingenting ont gjort. Du har gjort massor av saker. Småfifflat med skatten, varit i slagsmål, stulit något från jobbet, smitit från teveavgiften och lite annat smått och gott. Sånt där som människor gör ibland. Och kommer undan med för det mesta.

Men du vet att staten har koll på dig. Kanske inte så att polisen just nu sitter med en fet dossier över alla dina illgärningar, men om du bara retar fel människor, kanske uttrycker dig klumpigt eller sticker ut lite för mycket, så går det säkert att gräva fram en hel del ur statens arkiv.

FRA kan ju inte lagra allt, men med lämpliga sökparametrar går det ju att automatiskt filtrera ut sånt som kan vara intressant för staten och lagra för senare analys. Överskottsinformation skall visserligen förstöras men den måste ju granskas först och ingenting säger ju att just din epost och dina telefonsamtal måste granskas just nu. De kan ju vara intressantare att granska senare, när just dina förehavanden är intressanta.

Dessutom finns ju tele- och internetoperatörernas trafikdatabaser. Du vet, de där som Thomas Bodström stred hårt i EU för att få införa. Där finns det spännande information om vem du pratar med, när och om vad, och om var du sprungit runt med din mobiltelefon.

Du vet inte hur mycket staten vet om dig, men du vet att det i värsta fall kan vara en hel del. Så du hålelr på dig. Tänker dig noga för innan du pratar med någon eller agerar i det offentliga. Du försöker avhålla dig från att sticka ut och därmed bli föremål för granskning. Du är inte fri. Eftersom staten vet allt om dig.

Det samhället är vi på god väg mot. Illasinnade, okunniga eller kanske naiva politiker inför det åt oss, genom beslut i riksdagen och i EU. FRA-lagen är bara det senaste exemplet.

Idag är det Ingvar Åkessons tur (igen) att förklara varför FRA-lagen behövs. Fast han gör det på ett lite konstig sätt, nämligen genom att berätta om fyra situationer i det förgångna, när myndighetens arbete kommit till nytta. Ingvar Åkesson gör en ära av att FRA vid ett tillfälle varit inblandat i att förhindra ett mord.

Oklart hur FRA bidragit och framför allt oklart hur Ingvar Åkesson kan veta något om brott som aldrig begåtts. Vad Ingvar Åkesson egentligen försöker säga är som vanligt höljt i dunkel, men det kanske är som Rick Falkvinge skriver att FRA vill avlyssna människors kommunikation för att sedan tolka deras intentioner och förhindra brott innan de begås. Som i filmen Minority report, fast i verkligheten.

En halv miljard kronor om året och införandet av allmän avlyssning alltså, för att på något oklart sätt bidra till förhindrandet av ett förmodat mord, under hur lång tid då? 25 år? 50 år? Kan någon ansvarig minister med mål i mun förklara hur denna halva miljard kronor per år gör mer nytta hos FRA än exempelvis inom psykvården?

Herr Åkesson tar även upp tre andra fall, där myndigheten minsann gjort nytta, men det rör sig uteslutande om situationer där man faktiskt ägnat sig åt militär signalspaning, dvs att spana efter radiosignaler i luften, och därför inte ett skit med FRA-debatten att göra. Ingen, förutom FRA-anhängarna själva, har föreslagit att militär signalspaning i luften skall förbjudas.

Att den superhemliga myndigheten FRA läcker som ett såll är ganska talande för hur hårt ansatt myndigheten känner sig. Detta är alltså samma myndighet som förväntas hålla tyst med vad den läst men inte borde och som enligt lag skall förstöra överskottsinformation som av misstag fastnat i dess nät.

Anställda vid FRA får ursäkta, men en myndighet som drabbas av akut inkontinens av lite ideologisk debatt skall definitivt inte syssla med allmän avlyssning. Den skall läggas ned, bommas igen och grävas upp med rötterna. Myndigheter skall över huvud taget inte ägna sig åt debatt. De skall ägna sig åt myndighetsutövning.