Skyddet skall vara lika dåligt överallt

Ingvar Åkessons utspel i medierna blir alltmer obegripliga, kanske på grund av att det är i grunden samma budskap som upprepas hela tiden. Idag svarar han på Birgitta Ohlssons inlägg om ambassader. Något nytt framkommer väl egentligen inte. Frågan är om det framkommer något över huvud taget i Herr generaldirektörens artikel, förutom att han tycker att den beslutade “regleringen” av myndighetens “signalspaning” i privata nätverk är bra eftersom han anser att “skyddet för den enskilde ska vara lika oavsett var signalspaningen äger rum”.

Skyddet skall vara lika? Det betyder alltså i praktiken är att det inte skall finnas något skydd för den enskilde alls, eftersom det nu står klart att all privat kommunikation skall kopieras in i FRA:s superdator för granskning, oavsett om den råkar transporteras i luften eller i kabel.

Det enda som saknas här är egentligen rätten för myndigheten att scanna samtliga brev, något som väl bara är en tidsfråga innan det händer, och möjligheten att avlyssna samtliga vardagskonversationer, något som kräver lite större inskränkningar, men som säkert finns med på myndighetens roadmap över hur verksamheten skall utvecklas i framtiden.

För övrigt försöker Ingvar Åkesson i vanlig ordning blanda bort korten genom att prata om signalspaning, när det egentligen handlar om avlyssning och genom att ensidigt prata om försvarsunderättelser, när sanningen är att FRA är en helt igenom civil myndighet som arbetar på regeringens uppdrag.

Ja, militär signalspaning ingår i myndighetens verksamhet, men det är inte militär signalspaning man ägnar sig åt när man avlyssnar civila kommunikationssatelliter och det kommer inte att vara militär signalspaning man ägnar sig åt när man skall börja lyssna på våra civila kabelnät heller.

Därför är det direkt ohederligt av Ingvar Åkesson att hänvisa till försvarsunderrättelselagen. FRA-lagen handlar inte om försvarsunderrättelser. Kritiken handlar inte om försvarsunderrättelser och debatten handlar verkligen inte om försvarsunderrättelser.

Vad debatten handlar om är istället demokratiska principer och mänskliga rättigheter, speciellt rätten till skydd för privatlivets helgd. Det är det vi andra pratar om, Herr Åkesson. Det skulle du veta om det var så att du faktiskt tar del av det som sägs och skrivs.

När det gäller militär underrättelseverksamhet och signalspaning är Herr Åkesson och hans kumpaner välkomna att när som helst ta sin radioscanner och sin riktantenn och åka ut i skogarna och ägna sig åt signalspaning, dvs att spana efter radiosignaler i luften. Det tror jag ganska få några invändningar emot. (Eller hade i alla fall, tills det kom fram exakt hur släpphänt myndigheten behandlar överskottsinformation. Nu är väl läget mer tveksamt.)

Men nu handlar ju inte FRA-lagen om signalspaning i luften för att få tag i försvarsunderrättelser, utan om allmän avlyssning av internet- och teletrafik i ett mycket vagt definierat syfte, enligt instruktioner som regeringen meddelar. Ingvar Åkessons argumentation är därmed helt irrelevant.

Att Ingvar Åkesson och andra företrädare för lagen inte i förväg förstod vad som skulle inträffa må vara hänt. Det är skitklantigt men kanske förlåtligt. Att de däremot nu, efter mer än en månad, fortfarande inte har lyckats ta till sig vad kritiken handlar om är faktiskt helt obegripligt. Det är precis som om de är döva, blinda och dumma hela bunten.

Eller så har de bara otur när de tänker.

PS. För övrigt tycker jag det är rätt oklart vad Birgitta Ohlsson och andra folkpartister egentligen har i kikaren när de pratar om att brottsmisstanke skall krävas för att någon skall få avlyssnas. Är det bara jag som får en känsla av att de tänker sig att detta skall göras inom ramen för FRA-lagen och att de därmed inte förstått de praktiska och tekniska implikationerna? DS.

Fredrik Moberg (pp)

bloggar.se: Afghanistan, alliansen, ambassader, avlyssning, Birgitta Ohlsson, folkpartiet, försvaret, FRA, FRA-lagen, Ingvar Åkesson, mänskliga rättigheter, övervakning, Politik, privatliv, regeringen, signalspaning, självmordsalliansen, slackerprosa, svd, vardagsliv