Elektronik med känslor
Den var grinig gnällig och allmänt oanvändbar. Faktiskt helt jävla trasig. Lampan på men ingen hemma. Bara att rota fram kvittot ur bokföringen för att kunna returnera skräpet…
Fast riktigt så lätt kan jag förstås inte ge upp. En gång ingenjör, alltid ingenjör, så fram med skruvmejseln och plocka isär fanskapet för att se vad som kan vara fel. Inte för att det går att se något fel i och för sig, men det kan ju vara elektroniken och inte själva disken som gett sig.
Och naturligtvis funkar själva disken. Det är ju bra. Då kan man ju göra backup, vilket var alldeles för längesen, så får vi väl se om jag orkar åka till Inet nån gång.
Nu kommer det märkliga, nämligen att sedan, när jag plockat isär alltihop, provkört disken och skruvat ihop lådan igen fungerar allt precis som det skall. Här finns inget jävla fel.
Elektronik som reparerar sig själv bara för att man tar ut och gullar lite med den. Hur fan går det till egentligen?
Nej, jag bloggar inte med kuken
– Jag bloggar faktiskt inte med muffen, meddelar Anna Troberg, som svar på de senaste dumheterna från Aftonbladet.
Inte heller vi på syrrans grannes redaktion bloggar med könet, varken kvinnor eller män. Skulle vara grannens syrra möjligen, som har för vana att arbeta på distans, men jag håller det för ytterst osannolikt.
Möjligen kan det förekomma att vi, av rena kvalitetsskäl, bloggar nakna då och då. Men det har ju liksom ingenting med kön att göra, även om det kan leda till viss kontakt mellan själva könet och datorn.
Med ständigt fruktan…
…går du runt i livet. Orolig för att polisen när som helst skall komma på besök.
Du vet inte om de kommer idag. Du vet inte om de kommer imorgon. Du vet inte om de någonsin kommer hem till dig. Du vet bara, eller du vet inte men du har en känsla av att om du är bara lite för misshaglig eller sticker ut lite för mycket så finns risken att polisen kommer hem till dig.
Du lever ju ett ganska harmlöst och städat liv. Jobbar, städar, festar, sätter på frugan, lagar mat, åker på semester. Sådana saker som alla andra gör. Fast det betyder ju inte att du ingenting ont gjort. Du har gjort massor av saker. Småfifflat med skatten, varit i slagsmål, stulit något från jobbet, smitit från teveavgiften och lite annat smått och gott. Sånt där som människor gör ibland. Och kommer undan med för det mesta.
Men du vet att staten har koll på dig. Kanske inte så att polisen just nu sitter med en fet dossier över alla dina illgärningar, men om du bara retar fel människor, kanske uttrycker dig klumpigt eller sticker ut lite för mycket, så går det säkert att gräva fram en hel del ur statens arkiv.
FRA kan ju inte lagra allt, men med lämpliga sökparametrar går det ju att automatiskt filtrera ut sånt som kan vara intressant för staten och lagra för senare analys. Överskottsinformation skall visserligen förstöras men den måste ju granskas först och ingenting säger ju att just din epost och dina telefonsamtal måste granskas just nu. De kan ju vara intressantare att granska senare, när just dina förehavanden är intressanta.
Dessutom finns ju tele- och internetoperatörernas trafikdatabaser. Du vet, de där som Thomas Bodström stred hårt i EU för att få införa. Där finns det spännande information om vem du pratar med, när och om vad, och om var du sprungit runt med din mobiltelefon.
Du vet inte hur mycket staten vet om dig, men du vet att det i värsta fall kan vara en hel del. Så du hålelr på dig. Tänker dig noga för innan du pratar med någon eller agerar i det offentliga. Du försöker avhålla dig från att sticka ut och därmed bli föremål för granskning. Du är inte fri. Eftersom staten vet allt om dig.
Det samhället är vi på god väg mot. Illasinnade, okunniga eller kanske naiva politiker inför det åt oss, genom beslut i riksdagen och i EU. FRA-lagen är bara det senaste exemplet.
Idag är det Ingvar Åkessons tur (igen) att förklara varför FRA-lagen behövs. Fast han gör det på ett lite konstig sätt, nämligen genom att berätta om fyra situationer i det förgångna, när myndighetens arbete kommit till nytta. Ingvar Åkesson gör en ära av att FRA vid ett tillfälle varit inblandat i att förhindra ett mord.
Oklart hur FRA bidragit och framför allt oklart hur Ingvar Åkesson kan veta något om brott som aldrig begåtts. Vad Ingvar Åkesson egentligen försöker säga är som vanligt höljt i dunkel, men det kanske är som Rick Falkvinge skriver att FRA vill avlyssna människors kommunikation för att sedan tolka deras intentioner och förhindra brott innan de begås. Som i filmen Minority report, fast i verkligheten.
En halv miljard kronor om året och införandet av allmän avlyssning alltså, för att på något oklart sätt bidra till förhindrandet av ett förmodat mord, under hur lång tid då? 25 år? 50 år? Kan någon ansvarig minister med mål i mun förklara hur denna halva miljard kronor per år gör mer nytta hos FRA än exempelvis inom psykvården?
Herr Åkesson tar även upp tre andra fall, där myndigheten minsann gjort nytta, men det rör sig uteslutande om situationer där man faktiskt ägnat sig åt militär signalspaning, dvs att spana efter radiosignaler i luften, och därför inte ett skit med FRA-debatten att göra. Ingen, förutom FRA-anhängarna själva, har föreslagit att militär signalspaning i luften skall förbjudas.
Att den superhemliga myndigheten FRA läcker som ett såll är ganska talande för hur hårt ansatt myndigheten känner sig. Detta är alltså samma myndighet som förväntas hålla tyst med vad den läst men inte borde och som enligt lag skall förstöra överskottsinformation som av misstag fastnat i dess nät.
Anställda vid FRA får ursäkta, men en myndighet som drabbas av akut inkontinens av lite ideologisk debatt skall definitivt inte syssla med allmän avlyssning. Den skall läggas ned, bommas igen och grävas upp med rötterna. Myndigheter skall över huvud taget inte ägna sig åt debatt. De skall ägna sig åt myndighetsutövning.
Mupp möter mongo
På fredag kommer mupp-mamman och mupp-pappan hit till stan, för att träffa mamma-mongo och pappa-mongo. Ingen av de inblandade vet varför.
Sommarens första grillkväll
Idag, 22 juli, var sommarens första riktiga grillkväll, dvs inte bara grillning, utan man kan faktiskt sitta ute och äta.
Så, hur firar vi nu detta? Med en riktigt vedervärdig godis-öl förstås.
Smaskens!
PS. Scan, era jävla Red hot Chorizo alltså… Bara chili och ingen smak. Nej, det går vi inte på fler gånger. DS.
Modern tyst radioteater
Radioteater, fast på internet. Ja, kanske är det en helt ny genre vi ser födas här.
Läs hela föreställningen hos Enligt min humla. Ett fantastiskt konststycke som garanterat lockar till skratt. Om du inte sätter det i halsen förstås. Gör inte det! Det blir så jobbigt när jag måste rusa ut och köra Heimlichmanövern på dig och du befinner dig i typ Luleå.
Grannens syrra: “Jag är besviken på mina porrkanaler”
Så här var det: jag hade upptäckt att jag har porrkanaler på tv:n och bestämde mig för att ge det en ärlig chans. Aningen pryd tjej som jag är har jag aldrig någonsin sett porr förut. (Inte heller har jag funderat särdeles mycket över saken.)
Nåväl. Jag lutade mig tillbaka i soffan för att insupa dessa erotiska filmer, inspelade för att skänka människor njutning. Trots att det var i rent studiesyfte kände jag mig en smula skamsen där jag satt.
Det är ju snuskigt och fult med porr, men jag var nyfiken och dessutom var det som sagt gratis. Alltså: jag porrzappade.
Porrzappandet – minut för minut:
00:24
Jag inleder med en TV1000-kanal som visar två C-skådisar föra en obegriplig dialog. Sedan går de till toaletten och har sex. Det är okej, men fullständigt ospännande. Porr för religiösa? Taffligt filmat dessutom och sinnessjuk ful produktion. Funderar en stund på om det är en parodi på erotik, men beslutar mig för att överge sådana hoppfulla resonemang.
00:26
Nästa kanal bjuder på mindre drama och mer dunka-dunka. Det är in och ut och fram och tillbaka. Närbilderna av diverse ingångar och lemmar gör att jag snart blir yr och zappar vidare.
00:28
Jag inser att jag har fler än tre porrkanaler. Vet inte exakt hur många, men just nu verkar fem av mina femtioelva kanaler visa erotisk film. Vidgar omedelbart uppdraget till att titta igenom alla. Upplever viss spänning.
00:29
Hittar en kanal med det så ofta omtalade KVINNOFÖRNEDRANDE sexet. Två killar donar med en tjej, på diverse sätt. Det ser obehagligt ut. Får kväljningskänslor och är tvungen att titta bort när en av killarna får utlösning i ansiktet på en tjej. Vet inte varför. Det ser bara för himla äckligt ut. Hon grisar runt rätt duktigt med munnen dessutom för att kladda till det hela ytterligare.
00:30
Zappar rastlöst fram och tillbaka för att finna eventuella höjdpunkter på endera kanaler.
00:31
Hittar en fin liten erotisk snutt om ett ungt par som har sex med varandra på sedvanligt sätt. (Playboy channel!) Det är faktiskt rätt spännande att skåda. Efter cirka 30 sekunder finner jag dock mig själv tänka på helt andra saker, typ: var i världen bor de? Varför har de inte målat om den där väggen? Är de tillsammans, eller är det här på låtsaskärlekssex? Och, framför allt, varför har hon skorna på sig?
00:33
Efter nio minuter är jag helt uttråkad och sönderzappad och upptäcker att jag zappat vidare till en amerikansk komediserie. Hela experimentet slutar med att jag stänger av tv:n. Ungefär lika frustrerad som innan.
Slutsatser av porrsurfandet:
- Det flesta samlagsställningar ser rejält obekväma ut.
- Både kvinnor och mäns underliv är direkt avtändande att studera i närbild.
- Man kan få vissa aha-upplevelser medan man tittar, som “aha, ja, den ställningen kan man ju testa någon gång”.
- Man ska tydligen ha skorna på.
- Var detta allt? Skulle det inte vara förbjudet och galet och vansinnigt brutalt och eggande och värt 159 kronor i månaden? Att titta på C-skådisar i högklackat som bonkar på låtsas gör väl ingen sommar?
Jag är besviken på mina porrkanaler.
Åter i västerland
Tillbringade förresten helgen i Skåne. Den utlovade snön uteblev till förmån för kopiösa mängder regn. Något som däremot inte uteblev var maten, som i vanlig ordning serverades i rejäla mängder.
Jag vet inte vad, men det är något speciellt med Skåne. Jag kommer aldrig därifrån utan att känna mig som en uppsvälld gris.
