Rekrytering nu och då

Då: Du ringde någon av kontaktpersonerna för att sälja in dig själv. Om du var tillräckligt bra säljare kunde du hoppa över den tidsödande processen med ansökan och urval och komma på intervju direkt.

Nu: Du ringer en av de två kontaktpersonerna men upptäcker att det inte finns något att prata om. All nödvändig information om jobbet finns att läsa i annonsen, får du veta och att gå förbi rekryteringsprocessen är bara att glömma.

Då: Du sammanställde din meritförteckning och författade ditt brev, skrev ut alltsammans på fint brevpapper, undertecknade och skickade med post till företaget du tänkt dig att jobba på.

Nu: Du går till företagets webbplats och får ägna en halvtimme åt att lista ut hur du ska bära dig åt för att söka det där jobbet du hittat. Sedan lägger du ytterligare 45 minuter på att först skapa ett konto och sedan fylla i olika mer eller mindre väl fungerande formulär i webbläsaren. Slutligen kan du, på nåder, få stoppa in din egenhändigt författade pamflett i en smal springa längst ned. Om har skrivit den i rätt program.

Då: Du ringde efter ett par dagar för att kolla läget och se till att just din ansökan hamnade längst upp i högen. Sedan ringde du igen efter en vecka om inget hänt.

Nu: Du får ett referensnummer så att du kan gå in på en svårbegriplig webbsida för att få veta att du är ”under consideration”. Efter fyra veckor är jobbet plötsligt tillsatt.

Då: Du gick på en intervju som var en tämligen ostrukturerad tillställning, genomförd på ett föga vetenskapligt eller metodiskt sätt. Ibland fick du komma tillbaka flera gånger eftersom det var så svårt att komma till saken.

Nu: Du tillbringar fyra timmar vid en dator med att göra olika mer eller mindre vetenskapliga personlighetstester. Sedan får du diskutera resultatet med någon HR-person i en halvtimme. Spektaklet avslutas med att du får träffa chefen som ägnar 55 minuter åt att visa en Powerpoint-presentation och därefter lägger fem minuter på att diskutera dina löneanspråk och vad du tycker om kvinnor och negrer.

Då: Du fick ett brev hem som talade om att ”Nej, tyvärr blev det inte du som fick jobbet, men vi behåller din meritförteckning om du inte har något emot det.”

Nu: Du får väl gå in på webben och kolla själv, din latmask! Kanske att vi skickar ett mejl till dig, om du är snäll. Din personliga information inklusive det där slarvigt skrivna brevet med femton stavfel i ligger tryggt lagrad i vår databas för all framtid.

4 reaktioner till “Rekrytering nu och då”

  1. Lysande inlägg! Hoppas det är OK att skicka länkar till HR-personer jag känner.

  2. Dumma personalchefer, de vet inte vad de missar!

    När jag var konstruktionschef på en större elfirma i Gbg på 70-talet så hade jag bland annat ansvaret för nyanställningar av konstruktörer och ritare, och de där anställningsintervjuerna var nästan det roligaste med det jobbet.

    Att jag blev anklagad för att det oftast var kortaste kjolen och snyggaste rattarna som fick jobbet var kanske inte så kul. Dessutom var det naturligtvis fullständigt fel — vi anställde faktiskt en karl också vid ett tillfälle.

    Och vad kandidaten tyckte om negrar och kjoltyg brydde jag mig aldrig om, däremot brukade jag fråga hur det låg till med framtida planer på familjeutökning. Vi hade nämligen tidvis en grasserande graviditetssmitta på kontoret, vilket gjorde att vi med jämna mellanrum fick tillfälliga vakanser. (En av de manliga konstruktörerna utpekades med jämna mellanrum som smittkälla, men det var troligen bara elakt förtal.)

  3. Känner igen det här. Tystnad råder. Lyckligen gäller det inte alla företag. Och jag hittade en genväg…

    Mycket spännande att försöka ladda upp sitt skannade examensbevis på typ 10 sidor till som en PDF där man bara får ha 2Mb. Och att zippa den var inte ok eftersom de bara accepterar just PDF. Idoter. Behöver uppenbarligen någon som fattar IT och kommunikation.

    Min genväg? Försök bli underkonsult istället. Då får man prata med chefen direkt. Och helt plöstsligt finns det massa vägar in. Dessutom talar de då gärna om vad de sysslar med. Och vill göra men inte hinner.

Kommentarer inaktiverade.