Personlig frihet – snart ett minne blott

Minns du 1980-talet? Risken är förstås att du inte ens fanns då eller att du åtminstone var väldigt liten. Låt då mig, en gammal förvuxen tonåring, berätta för dig om hur det var, för 20-nånting år sedan.

Det var faktiskt ganska annorlunda. För 20 år sedan, på 1980-talet, var det nämligen tillåtet att kommunicera med sina vänner utan att staten lade sig i.

Det var till exempel fritt fram att prata i telefon med vem som helst, utan att för den skull bli registrerad och avlyssnad, om man inte var misstänkt för något grovt brott.

Det var också tillåtet att skicka brev, helt anonymt, till vem som helst. Ingen hade rätt att öppna och tjuvläsa de där breven och det var ingen som registrerade vilka brev som skickades mellan olika personer.

Anonyma brev utnyttjades till alla möjliga syften. Ett användningsområde var att byta film och musik med andra. Filmer och musik kopierades helt enkelt till video- eller kasettband som man sedan skickade till varandra. Det var den tidens fildelning. Den skedde helt öppet men ändå helt privat via helt anonyma brev.

Människor kunde också träffas på caféer eller restauranger och umgås, helt anonymt. Vem som helst som var där kunde förstås se vilka som träffades men ingen lyssnade i hemlighet på vad som avhandlades och ingen statlig myndighet registrerade vilka som träffades var och när.

Det är bara 20 år sedan. Sedan hände något. För ganska exakt 15 år sedan blev Internet ordet på allas läppar och vi började kommunicera på nya sätt. Men egentligen är det samma gamla umgängesformer i alla fall, fast elektroniskt istället.

Så, vi har genomgått ett teknikskifte och vår kommunikation har blivit effektivare, men hur har det då gått med de personliga friheterna? Har samhället utvecklats i en positiv riktning så att vi fått större frihet?

Möjligheten att kommunicera anonymt är i princip utraderad. EU:s datalagringsdirektiv som Thomas Bodström slogs hårt för att få införa innebär att all epost och alla telefonsamtal registreras, alltid. Uppgifterna ska sedan lagras av teleoperatörerna och på begäran lämnas ut till polisen. Det finns redan ett förslag framme som innebär att uppgifterna ska vara fritt tillgängliga för polisen, hela tiden.

Men det räcker förstås inte med att registrera vilka som pratar med varandra. Staten kräver mer. Sedan årsskiftet får Försvarets Radioanstalt, FRA, fritt avlyssna all internet- och telefontrafik i hela Sverige, på regeringens uppdrag. Vad regeringen och andra myndigheter gör med informationen har vi förstås ingen aning om men att den kommer att användas i byteshandel med andra länders regeringar är ingen hemlighet. Din privata kommunikation används som bytesvara av din regering alltså.

Än så länge är det faktiskt fullt tillåtet att skicka fysiska brev anonymt, men tankarna på att införa elektroniska spår även på pappersbrev finns redan inom EU, men i några år till så går det faktiskt bra.

Hur är det då med möjligheterna att byta film, musik och information med sina vänner? Ja, de tekniska möjligheterna har aldrig varit bättre. Aldrig har så många artister, författare och filmare haft så stora möjligheter att nå ut till sin publik.

Att kulturen får spridning är förstås fruktansvärt för människor som tidigare kunnat tjäna pengar på att transportera och sälja plastskivor med inspelad musik till människor. Så fruktansvärt är det att de övertygat dina politiker om att de ska få sköta sin egen rättsskipning.

Att behöva besvära polisen med att utreda brott är förstås helt onödigt när det går lika bra att tilltvinga sig användaruppgifter av internetoperatörerna och sedan skicka ett utpressningsbrev direkt till abonnenten. Arrangemanget undanröjer också behovet av en massa tidsödande och komplicerad bevisvärdering som ju är det normala i länder där rättsskipningen sköts av domstolar.

Nästa steg är att den som byter film och musik med sina vänner ska få sina möjligheter att kommunicera med omvärlden avskurna. En begäran från ett skivbolag till din internetoperatör och en snabb summarisk digital avrättning, utan besvärande utredning, rättegång och dom.

På 20 år har vi tappat rätten att kommunicera anonymt och rätten att kommunicera förtroligt. Våra möjligheter att sprida kultur genom att byta film och musik med varandra har kraftigt inskränkts och privata företag har fått maktbefogenheter som inte ens polisen har.

Och det här är förstås bara början. Hur samhället ser ut om ytterligare 20 år, om utveckligen tillåts fortsätta vill jag inte ens tänka på.

Du kan göra något!

Det finns alternativ. Det är än så länge fullt tillåtet att engagera sig, göra sin röst hörd och faktiskt att rösta ut de galna politikerna och byta ut dem mot sådana med sunda värderingar.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då tänker jag rösta på Piratpartiet. Jag gör det därför att jag bryr mig om hur framtidens samhälle ser ut och för att jag anser att våra nuvarande politiker har kört fullständigt åt helvete.

Piratpartiet driver tre frågor: Delad kultur, fri kunskap och skyddat privatliv. Det är de enda tre frågorna partiet driver och därmed de enda tre frågorna som kommer att vara prioriterade. Vad de övriga frågorna skulle vara skiter jag ärligt talat i. De kan omöjligt vara viktigare än att bevara fundamentala mänskliga rättigheter.

Fredrik Moberg (pp)

bloggar.se: Bodströmsamhället, EU, eu-valet, FRA, ipred, massavlyssning, piratpartiet, Politik, slackerprosa, upphovsrätt