En mur av papper till skydd mot massavlyssning
“Signalspaning kan avvärja allvarliga hot mot vårt land’” skriver fyra företrädare för Borgerligt nej på DN Opinion idag. Sedan övergår de raskt till att diskutera turerna kring massavlyssningen som FRA-lagen öppnar för.
Signalspaning, alltså spaning efter radiosignaler i luften, kan alldeles säkert användas för att avvärja hot mot vårt land. Men nu är det ju inte signalspaning FRA-lagen handlar om. Den handlar om att ge en myndighet, under regeringens kontroll, möjlighet att avlyssna all elektronisk kommunikation.
Avlyssning som regel och inte som undantag. Det är vad debatten handlade om från början och vad den borde handla om fortfarande. För det spelar ingen roll hur många 15-punktsprogram alliansregeringen presenterar. Vad man än gör med FRA-lagen kommer den fortfarande att vara en lag som ger möjlighet till massiv avlyssning och kartläggning av allt och alla.
Vad regeringen vill göra med sitt 15-punktsprogram är att bygga en mur av regler, föreskrifter och papper som ska skydda människors privatliv. En mur av papper ska skydda oss mot övergrepp från en hemlig myndighet som förfogar över en superdator och 500 miljoner kronor om året. Och, det ska nämnas, möjlighet att avlyssna all elektronisk kommunikation i Sverige.
Vi har haft regler tidigare också. Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna har förbjudit FRA att avlyssna människors privata kommunikation sedan länge. Det har dock inte hindrat myndigheten från att bedriva precis denna typ av avlyssning i alla fall. FRA har avlyssnat trafik där de kommit åt den, när den gått via satellit och på andra ställen. Denna avlyssning bryter mot svensk grundlag men den har pågått i alla fall. När det har uppdagats att den har pågått och att den är olaglig har ingenting hänt.
Jo, en sak har hänt. Riksdagen har stiftat en lag som ska ge FRA tillgång till ännu mer privat kommunikation så att de kan kränka människors privatliv ännu mer.
En statlig myndighet har ägnat sig åt grov organiserad brottslighet. Nu har riksdagen gett myndigheten ännu större möjligheter att ägna sig åt sin brottslighet (Ja, massavlyssning är fortfarande ett grundlagsbrott.) och då vill regeringen få oss att tro att lagar och regler ska kunna skydda oss.
Om man ska gå på det får man nog vara bra dum, oavsett politisk färg.
“En bägare kaffe, tack!”
Alltså, vad är grejen med att tillverkare av plastmuggar envisas med att kalla sina produkter bägare? Det är väl ingen vettig människa som använder detta ålderstigna ord?
Eller har jag missuppfattat allt? Är det en helt normal, nutida benämning på en mugg?
Gammelmedier skitviktiga, säger Schulman
Bloggar är onödiga och saknar betydelse för att sätta agendan i samhällsdebatten. Det skriver statsvetaren och medieforskaren Alex Schulman i Dagens Nyheter idag.
Med hjälp av siffror från bloggportalen.se och SOM-institutet vid Göteborgs Universitet visar han hur svenska folket inte alls tycker att fildelning och FRA-frågan, som många bloggare skriver om, är intressanta.
Svenska folket läser inte ens bloggar. Bara fem procent av befolkningen uppger att de läser bloggar varje dag. Trots detta, tycker Alex Schulman, kryper de skitviktiga papperstidningarna för bloggosfären, när de egentligen borde bestämma och sätta dagordningen för vad som ska diskuteras i Sverige.
Dessutom visar Alex Schulman att det minsann inte alls är den politiska och intellektuella eliten – män i hans egen ålder – som bloggar. Istället är det, chockerande nog, unga kvinnor som står bakom majoriteten av bloggarna. Dessa kvinnor skriver också om mode och andra frågor som enligt Alex Schulmans forskning är helt ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket.
Nej, slår Alex Schulman fast, det är dags för gammelmedierna att sluta huka sig för bloggarna och köra ut dem ur samhällsdebattens finrum. Gammelmedierna måste inse sin enorma betydelse och sluta skriva om politik, mode och andra frågor som är helt ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket. Det kan de onödiga bloggarna få ägna sig åt.
Gammelmedierna måste släppa fram fler debattörer som Alex Schulman, som kan förklara för pöbeln att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.
Där rök min open source-oskuld!
Jag har länge gått och tänkt att jag skulle sluta vara en slutanvändare och börja bidra lite. Jag har ju trots allt skrivit både en och två och tre moduler och faktiskt ett par teman till WordPress som borde kunna släppas i det fria.
Men det blir aldrig av.
Mest blir det aldrig av därför att jag är slapp. Modulerna finns ju redan och fungerar och gör så att säga det jag vill att de ska göra. Att lägga lika mycket tid till på att snygga till dem och skapa översättningar och gud vet vad. Nej, det går trögt.
Men så plötsligt hände något.
Det hände inte ens i WordPress. Det hände i Drupal. En modul som jag har tänkt lägga på en publik sajt saknade svensk översättning och plötsligt blev det nödvändigt att göra.
Nu är det ju enkelt att göra en översättning. Man behöver “bara” översätta alla strängar till sitt eget språk. Sedan är det klart. Naturligtvis tar det en stund att fixa alla program man behöver och få ut alla strängarna, men sedan är det “bara” att börja.
173 strängar senare känner jag mig rätt nöjd, även om det naturligtvis var mycket jobbigare än jag hade tänkt mig när jag började. Men nu är det i alla fall ordentligt (nåja) gjort, utan särskrivningar och konstiga (nåja) formuleringar. Det blev i alla fall ganska bra och definitivt bättre än ingenting alls.
Så, nu återstår bara att få in sin översättning i distributionen också. Det ska nog inte vara så krångligt. Det får inte vara så krångligt, för då sitter jag här i alla fall med mitt bidrag som ingen får del av.
Ah! Det här var befriande. Jag kan starkt rekommendera open source-arbete.
