“Jag ska bara gå och skita i badkaret”
Jag har tänkt en del på det här med hur man går på toaletten i olika länder. Som svensk är man ju van vid att säga just det: “Jag ska gå på toaletten.” Man säger vad man ska göra och sedan gör man det. Inga konstigheter.
I lite finare sammanhang där man kanske inte vill använda ordet toalett kanske man går på herrarnas eller så ursäktar man sig bara och går.
Men amerikaner alltså. Jag kan verkligen inte släppa det här. En amerikan som ska gå på muggen säger att han ska gå till badrummet.
Och göra vadå?
Badar amerikaner efter varje toalettbesök? Och hur gör de i så fall när det inte finns badkar i det så kallade badrummet? Badar de i toalettstolen då efter uträttat behov och, hoppas jag, spolning?
Det finns ju en miljard omskrivningar för just toalett på engelska men nej, som amerikan väljer man istället att antyda att man tänker ta sig ett bad.
Det kanske man skulle göra vid sitt nästa besök i USA. Fråga efter badrummet och sedan passa på att ta sig ett härligt varmt bad.
Det vore lite som Borat, fast tvärtom
Dagens känga: DB Schenker Privpak
Dagens utmärkelse för dålig kundservice går till DB Schenker Privpak och deras paketombud Candy Kings, som vägrade ta emot en förbokad försändelse för att de “saknar plastfickor till adresslappen”. Dessa måste jag tydligen beställa själv, oklart varifrån och hur.
Det är sannerligen fler än Posten som vill vara med och och tävla om att vara sämst på att distribuera paket.
Uppdatering: Jag har nu blivit utlovad kompensation, i form av en biobiljett, för min förlorade halvtimme. Det är en bra början i och för sig, men egentligen låter vi företagen slippa undan alldeles för lätt i sådana här lägen. De borde krypa och ge oss rejält tilltagen kompensation i kontanter, utan att man ska behöva påtala det.
Meddelande från Spotify
Nu, inför helgen. Glöm inte att köpa day pass, så får du 24 timmar utan reklamavbrott.
Ööööh?
Dagens läskbudget: 74 kronor
Av rent estetiska skäl skulle jag gärna se läskbudgeten sluta på 100 kronor jämnt, men jag tror inte det är så lämpligt att dricka mer läsk idag.
Meddelande i telefonkön
“Välkommen till Ving. Du kommer nu att få fyra val. Därefter kommer vi att spela något som låter som en gammal raspig grammofonskiva för dig medan du stilla avlider i vår telefonkö. Du kommer också att få höra en hel del reklam.”
Gissningstävling: Vilken frukt?
Det här är, eller åtminstone var en frukt. Den har legat i fruktskålen under semestern och till slut har den tydligen fått nog av att ligga där ensam och mögla och gjort just precis det. Möglat alltså.
Nu är den stora frågan vilken frukt det här är, eller snarare var. Jag vet. Vet du?
Jag ångrar mitt datorköp hos Onoff
En gång köpte jag en dator hos radiohandlaren Onoff. Den kanske blev lite billigare så, men redan i butiken ångrade jag mig litegrann och bestämde mig för att inte göra om tilltaget.
Jag ångrar mig ännu mer nu när jag läser om hur Onoff sitter och fulredigerar Wikipedia till sin egen fördel och sedan inte ens har ork att kommentera sitt tilltag.
Det är naturligtvis lämpligast att hålla fingrarna borta från syltburken men om man nu inte klarar det bör man ju åtminstone ha någonting att säga när man blir påkommen.
Förtal som arbetsmetod
Brottsbalken, 5 kapitlet, 1 paragrafen:
Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt
levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta
denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Detta är skånepolisens nya arbetsmetod. De tänker börja publicera bilder på människor som är misstänkta för brott. Fler väntas följa efter.
Hur landets polismyndigheter ska kunna göra detta utan att drabbas av en flod av förtalsmål framstår som en gåta, men polisen kanske vet något som inte vi andra vet.
Det kanske är som med FRA och Stockholms tingsrätts beslut att censurera internet. Man behöver inte bry sig så mycket om vad som står i lagen. Är man en tillräckligt stor aktör med tillräckligt gott om pengar kan man göra som man vill.
Parkering på pin kiv
Idag är det städ-dag och förbjudet att parkera längs gatan.
Vi som har egen parkeringsplats passar naturligtvis på att lämna bilen hemma bara för att retas med alla andra som tvingas vimsa runt halva stan för att hitta parkering.
Windows Vista – början till slutet, av livet
Jag har tidigare skrivit om Linux här på bloggen och hur det är en bra väg till personlig olycka. Det var då det. Jag trodde att jag var finurlig och hade kommit på något om hur världen är beskaffad.
Det var innan jag provade Windows Vista.
Jovisst, jag har kört Windows Vista några gånger. Flera minuter säkert. Kanske en timme sammanlagt. Jag har använt det för att det råkat vara installerat på någon dator jag lånat eller blivit ombedd att fixa.
Att gränssnittet och navigationen var en katastrof visste jag redan. Det märker man ganska fort när man ska hjälpa någon med ett krånglande nätverk, att det helt enkelt är omöjligt att navigera i soppan. Men alltså, nu har jag använt det på riktigt, på min egna dator. Försökt har jag i alla fall.
Windows Vista fungerar inte.
Även om navigationen och gränssnittet i allmänhet är en katastrof trodde jag ändå att det faktiskt fungerade rent tekniskt, på en grundläggande nivå. Dumma mig!
Windows Vista kan inte kopiera filer.
Jag har en hemkatalog. Den ligger på en server som delar ut den via Microsofts eget protokoll, SMB. Där ligger filerna, åtkomliga. Jag kan se dem, öppna dem, spara dem och göra allt annat jag förväntar mig. Men de går fan inte att kopiera.
Jag har en hemkatalog på kanske 20 GB. Det är ju en löjligt liten mängd i dagens läge, men så är det ju bara en liten del av mina filer som ligger där. Dessa 20 GB vill jag kopiera från servern till min lokala hemkatalog. 20 GB och ja, rätt många tusen filer är det men ingenting konstigt.
Så jag markerar, drar och släpper. Tjoff! Så! Bara att vänta. Så börjar Windows räkna upp hur många filer och hur mycket data den ska kopiera.
1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*
Borta!
Dialogen som räknar upp filerna försvinner.
Sedan händer ingenting.
– Hmmm… Det där var konstigt. Jag är rätt säker på att den inte borde göra sådär. Jag provar en gång till.
1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*
Borta!
OK, nu börjar det bli löjligt, men jag provar några gånger till, med samma resultat. Ingen filkopiering, inget felmeddelande, bara poff borta.
Till slut tvingas jag inse det omöjliga, nämligen att Windows Explorer faktiskt kraschar när jag försöker använda den för att kopiera filer från nätverket.
Jag vet inte vad ni andra tycker men för mig är filhantering den kanske mest grundläggande funktionen i ett operativsystem om man bortser från kommandoprompten men den har ju Microsoft hällt ut med badvattnet för länge sedan.
Som jag minns det bestod Microsofts första operativsystem, MS DOS, ursprungligen av de två komponenterna kommandoprompt och filsystem och inte ett jävla skit mer faktiskt. Det var inte så avancerat på den tiden, men man kunde åtminstone kopiera filer.
Det går uppenbarligen inte längre.
Nej, vill du föra över filer till en dator som kör Windows Vista gör du nog bäst i att använda en portabel hårddisk. Då kanske det fungerar.
Nu vet jag bara inte om jag ska känna mig lättad eller besviken. Från början skulle Windows Vista bara bli en parentes. Jag skulle testa lite. Men sen blev det lite för krångligt med Linux på grund av vissa drivrutinsproblem, så jag bestämde mig för att köra Windows Vista i alla fall. De flesta program jag använder finns portade och jag gör inte så underliga saker.
Men nu alltså. Jag vet verkligen inte om det kommer att gå. Det är för dåligt. Det funkar ju inte. Filhanteringen är inte toppen på isberget. Det är själva fundamentet till isberget och funkar inte den detaljen är toppen på isberget faktiskt ganska ointressant.
Det här var fanimig det sämsta jag sett på länge. Den personliga olycka jag skaffat mig genom Linux är ingenting mot det här. Windows Vista gör ont att använda. I själen.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
