Så blir du lurad och rånad av Västtrafik

Att Västtrafiks nya biljettsystem nu är i full drift kunde vi läsa i G-P (pappersbunten) igår. Efter att faktiskt ha försökt använda systemet kan jag bara konstatera att den som påstår något sådan antagligen full.

Systemet är i full drift. Det borde innebära att det fungerar och går att använda fullt ut. Låt se då, hur detta går.

Vi ska åka två personer med buss 60, från Drottningtorget till Bockhornsgatan. Med oss har vi ett Västtrafik-kort som är nyladdat med 200 kronor, dvs fullt tillräckligt med pengar.

Västtrafiks gamla, blå biljettmaskin, som de tydligen inte tänker byta utBiljettautomaterna är ett kapitel för sig. För flera år sedan började Västtrafik montera sina nya, blå biljettautomater i Göteborg. De gick bara att använda med månadskort. För enkelresor behölls de gamla papperskorten.

Sedan upptäckte Västtrafik att de blå automaterna tydligen inte skulle räcka till för att ersätta papperskorten fullt ut. Nya automater började placeras ut. Nästan exakt lika de gamla, fast gula och med lite fler knappar.

De extra knapparna behövs för att du ska kunna tala om när du börjar din resa hur många ni är som ska åka och om ni tänker åka över fler än en zon. Du programmerar automater genom att trycka på rätt knappar, rätt antal gånger och håller därefter fram ditt kort mot läsaren när resan börjar. Sen måste du komma ihåg att stämpla ut också, när resan slutar.

För att åka två vuxna i en zon ska du gå fram till en gul biljettautomat, trycka två gånger på V-knappen och därefter hålla upp kortet. Inte helt svårt och obegripligt om man bara läst manualen först. (Ni läser väl manualen för biljettsystemet innan ni ger er ut i kollektivtrafiken? Jag är säker på att det är det första alla gör när de kommer till en ny stad.)

Enter 60-bussen. På 60-bussen finns tre biljettautomater. Inga problem!

Men vänta nu! Det är ju tre blå biljettautomater som finns i bussen. Försök att trycka på V-knappen om du kan. Ja, det är en av knapparna som inte finns på den modellen.

Men chauffören då? Han kan väl lösa problemet?

Chauffören hänvisar till manualen. Den har jag läst förstås, men jag läser en gång till eftersom han inte verkar vara mottaglig för den informationen.

Sen frågar jag, hur jag ska gå tillväga för att trycka på V-knappen. Nej, det går mycket riktigt inte. Men han kan väl lösa detta med sin terminal? Tror ni han kan det? Tror ni chauffören kan ta betalt för resan med det nya fina betalsystemet?

Nej.

Nio år och en halv miljard kronor har politiker och byråkrater plöjt ned i detta biljettsystem och nu, när installationen av den nödvändiga utrustningen är på sin höjd halvfärdig bestämmer de sig för att arbetet är klart.

Vid årsskiftet upphör de gamla papperkorten att gälla, så det finns inte längre någon väg tillbaka. Alternativet är att inte ta bussen och med ett sånt här biljettsystem ter det sig som ett alltmer attraktivt alternativ.

Rånad

Sen var det ju det stora bedrägeriet då. Du blir rånad när du köper ditt busskort. En femtiolapp ska Västtrafik ha i pant för kortet. Men det gör inget. Jag har redan ett sånt där kort. Bara att ladda.

Fast inte då, för jag får betala 50 spänn i pant i alla fall. För ingenting. Femtio kronor måste jag betala i pant till Västtrafik, för ett kort jag redan har.

Nej, jag fattar ingenting. Eller jo, jag fattar en sak. Om Västtrafik tar in 50 kronor i pant för ett kort som kostar i storleksordningen 50 öre att producera och de har 100 000 resenärer innebär det att de tvångslånar nästan 5 miljoner kronor av sina resenärer räntefritt.

Det är klart att det är skitbra för Västtrafik att inte installera några nya biljettautomater med ett sånt arrangemang. Nu blir vi ju tvungna att betala pant för dubbelt så många kort. Och för ännu fler kort om vi får besök från en annan stad. Om vi skulle ha barn blev det förstås ytterligare några 50-lappar att låna ut till Västtrafik.

Är det ens ett lagligt förfarande?

Uppdatering 2009-12-31

Västtrafik svarar per telefon att förarna visst ska kunna stämpla flera personer på ett kort.

Det är som vanligt en sak att sitta vid ett skrivbord och bestämma att något ska fungera på ett visst sätt och en helt annan att se till att det verkligen blir så. Vi kan i alla fall dra slutsatsen att systemet inte är i full drift, eftersom nödvändig utrustning och utbildning fortfarande saknas och förmodligen kommer att fortsätta saknas under lång tid framöver.

Nio år och en halv miljard kronor räcker tydligen inte.

Sitt still och håll käften i flygplanet!

I ett försök att göra det om möjligt ännu mer vedervärdigt att ta flyget har amerikanska myndigheter nu infört nya regler som begränsar vad flygpassagerare får och inte får göra ombord. De nya reglerna kan sammanfattas som “Sitt still och håll käften!”

Enligt vad nyhetsbyrån AP rapporterar är det numer förbjudet för passagerarna att resa sig ur sina stolar under flygningens sista timme. Det är också förbjudet att ha någonting ur handbagaget, som till exempel en dator, i sitt knä.

Jag undrar hur länge vi behöver vänta innan våra lydiga politiker i EU inför samma regler här.

Kina, yttrandefriheten och Sveriges hyckleri

En regimkritiker i Kina har dömts till 11 års fängelse för att ha “uppviglat till att undergräva statens makt”, skriver DN. Det låter misstänkt likt lagstiftningen mot terrorprat som den svenska regeringen vill införa, men det hindrar förstås inte det svenska EU-ordförandeskapet från att kritisera domen i ett pressmeddelande.

Allting är med andra ord som vanligt. Den svenska regeringen säger i ord att mänskliga rättigheter är viktigt. Det skulle till och bli ett prioriterat område under Sveriges ordförandeskap. Svenska politiker är inte heller sena att kritisera andra länder som till exempel Kina, som bryter mot dem.

I handling gör Sveriges regeringar något annat. I Sverige sparas numer ingen möda när det gäller att inskränka mänskliga rättigheter och på så sätt närma sig Kina.

Det började för ungefär tio år sedan med Thomas Bodström vid rodret som justitieminister, en gärning som är väldokumenterad. Sedan alliansregeringen tog över har ingenting förändrats i sak. Snarare har utvecklingen accelererat.

FRA-lagen var ett arv från den Socialdemokratiska regeringen. Allianspartierna hade kunnat stoppa den i papperskorgen. Istället hotade Fredrik Reinfeldt med att avgå som statsminister om inte lagen gick igenom. Så viktigt var det tydligen för regeringen att få införa allmän avlyssning av sin befolkning.

Datalagringsdirektivet är också ett arv från Thomas Bodström och Socialdemokraterna. Det är redan klubbat och klart i EU och skulle införts för  längesen i Sverige. Vi riskerar nu att få betala böter eftersom den svenska regeringen uppenbarligen inte vill införa allmän registrering av telefonsamtal och epost, samt spårning av alla mobiltelefoner, av valtaktiska skäl.

Men alliansen kan alldeles själva också. De har på egen hand infört IPRED-lagen, som i ett slag gör både domstolar och polis överflödiga, amtidigt som den upphäver rättssäkerheten för alla som har en internetanslutning.

Alliansregeringen försökte också, alldeles själv, att införa summariska digitala avrättningar. En anklagelse från upphovsrättslobbyn skulle vara nog för att stänga av en människas internetanslutning. Ingen epost, inget chatta, ingen web, ingen telefon (Ja, många har IP-telefon), inga bankärenden, inga bokinköp, inga prisjämförelsen, inga tidningar, ingen samhällsdebatt… Det är häxprocesser 2.0 som alliansregeringen vill införa, där blotta anklagelsen är bevis nog och straffet är, om inte döden, så i alla fall den digitala döden för inte bara den anklagade utan alla i samma hushåll.

Från och med nyår börjar den nya kassaregisterlagen att gälla. Då får Skatteverket reda på alla ekonomiska transaktioner som görs i butiker och på krogen. För det fall att du betalar med kort får alltså en statlig myndighet uppgifter om att du köpt stora mängder jäst och socker, eller att du dricker två starköl varje torsdag på väg hem från jobbet. Gissa hur lång tid det tar innan det där registret börjar användas för annat än skatteändamål.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det verkar helt enkelt inte finnas någon hejd på i vilken omfattning Sveriges regering vill övervaka vad du och jag håller på med. Det verkar inte finnas någon som helst gräns för hur mycket rätten till ett privatliv får kränkas. Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket rättssäkerheten kan inskränkas till förmån för upphovsrättsindustrins döende distributionsmonopol.

Det verkar helt enkelt inte finnas något stopp på de svenska regeringarna. Därför tycker jag att den ständigt återkommande Kina-kritiken luktar illa. Inte för att Kina gör rätt, utan för att de svenska regeringarna gör allt för att närma sig precis det där som de kritiserar så hårt.

Nästa år är det val till riksdagen. Då kan du hjälpa till och ge Sverige en regering som kan kritisera människorättsbrott utan att det stinker. Det är enkelt.

Rösta pirat!

Politikerveckan på internet

Det har börjat nu. Sedan inatt kan alla medlemmar i piratpartiet vara med och rösta fram sina favoritkandidater till nästa års riksdagslista.

Gå in redan nu och gör ditt val, så kan du vara med och se till att just jag får en plats på listan.

Röstningen är öppen till midnatt på torsdag.

Röstningen stänger vid midnatt, 17 januari.

Spismingel

Här står en massa spisar och minglar med varandra...

Du kanske tror att soptippen är ett ställe där dina avdankade vitvaror möter sitt öde i deprimerande ensamhet. Ingenting kunde vara mer fel.

Såhär festligt såg det ut idag, när vår gamla Electrolux-möbel (till vänster i bild) fann sig ett nytt hem på ålderns höst.

Genast hittade den en likasinnad, av samma modell. Det slog gnistor om de båda tu (400 volt.)

Gammal kärlek rostar visserligen om den får stå ute, men vad gör väl det när man hittat en själsfrände av samma modell att rosta med?

Hur fan ska man synka sina filer?

Jag har två datorer. Den ena är lätt, bärbar och ganska slö och den andra är tung, stationär och inte speciellt slö alls. Jag skulle gärna ha en allt i ett men just den kombinationen tenderar att inte existera.

Så jag har två burkar, med en del filer på, som jag gärna vill hålla i synk på något enkelt och fungerande sätt. Två linuxburkar kanske ska tilläggas.

I teorin är allting enkelt. Man installerar någon programvara, typ Unison, som håller filsystemen i synk.

Det fungerar… i teorin. Det fungerar i verkligheten också, om man har väldigt gott om tid eller väldigt ont om filer. Själv har jag tvärtom väldigt gott om filer och väldigt ont om tid, vilket gör det hela rätt svårthanterligt.

Jag hamnar ständigt i situationen att det skulle gå fortare att manuellt kopiera filerna jag jobbat med under dagen, istället för att låta datorerna reda ut saken och förutom att det tar en massa tid är det ju precis den typen av arbete som datorn med fördel sköter åt oss.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är säker på att det finns någon bra lösning som fungerar. Frågan är bara hur den ser ut. Jag har ingen aning och mina egna funderingar har börjat gå i cirklar.

Så, jag hoppas att den kloka massan ska kunna hjälpa mig.

Hur gör du för att hålla dina filer i synk? Har du en smart strategi eller ännu hellre någon bra programvara att rekommendera?