Du beter dig väl normalt?
Jag minns tydligt när jag lärde mig att bete mig normalt. Det var när jag började gå på fotbollsmatcher.
Det var rätt dåligt med publik på den tiden, för sådär 20 år sedan, men det fanns en skara supportrar som troget såg alla IFK Göteborgs matcher. Jag minns att vi hade väldigt roligt där på läktaren. Där fanns en och annan profil, kan man säga.
Ja, sen fanns ju också polisen.
Polisen låg som en mörk skugga under hela tillställningen. De var där för att hålla ordning förstås och ingripa mot eventuellt fotbollsvåld.
Nu fanns det ju oftast inte så mycket för polisen att göra. Fotbollspubliken var i allmänhet en ganska liten samling och underlaget för våldsamheter var rätt litet. Intresset för våldsamheter var också rätt litet, åtminstone bland supportrarna.
Som vanligt med folk som inte har något att göra så hittade polisen på något att göra. Uppfinningsrikedomen var stor när det gällde att hitta på saker att ingripa mot och om det inte fanns något att ingripa mot gick det ju alltid att provocera fram något att ingripa mot.
Ja, kan du tänka dig? Svensk polis ägnade sig i slutet av 1980-talet åt att provocera människor att begå handlingar som de sedan skulle kunna ingripa mot, gärna med lite lagom våld. I bästa fall slutade det med lite tjafs, men hade du otur blev du utkastad från arenan eller inslängd i en fyllecell. Du kunde till och med få lite stryk på köpet.
Så, det gällde att bete sig normalt. Bara göra det som var normalt att göra i sammanhanget och inte sticka ut eller synas över huvud taget. Jag var rätt bra på det. De flesta var rätt bra på det. Vi betedde oss, inte som vi eller andra brukade bete oss, utan på ett sätt som verkade normalt, så att ingen skulle kunna hitta någon anledning att ingripa mot just oss. Några få lärde sig aldrig och råkade illa ut gång efter gång. Det var precis som om de inte förstod att man får lägga band på sig när man blir övervakad av någon som har för lite att göra.
Nu, idag har vi en myndighet som heter FRA, som inte heller har något att göra. FRA hade något att göra en gång i tiden, men efter Sovjetunionens fall är behovet av signalspaning på hemmaplan försvinnande litet.
Det har blivit pinsamt uppenbart att FRA har alldeles för lite att göra. Så vad händer? Fattar våra representanter i riksdagen beslut om att myndigheten som har ingenting att göra ska läggas ned? Nej, istället ger de myndigheten ett anslag på drygt 500 miljoner kronor per år och fri tillgång till din och min privata kommunikation.
Något ska de väl kunna hitta med så bra förutsättningar? Det finns alltid några stackare som inte förstår att man får lägga band på sig.
Du beter dig väl normalt?
Ännu en pamflett i papperskorgen
Jag påbörjar ännu en pamflett. Ännu ett inlägg i högen. Nu jävlar!
Men nej, det blir ingenting nu heller. Tanken är grumlig, inte klar och det som ska bli enkelt och kort blir svårt och långt och dör till sist sotdöden och raderas förhoppningsvis direkt, så jag slipper se skiten stirra mig i ansiktet.
Det är de värsta inläggen. De där som är halvfärdiga och som ligger och väntar.
På vadå?
Vafan är det jag tror ska hända om jag väntar ett halvår? Blir själva idén bättre då? Blir den roligare? Får jag mer lust att skriva på något när det legat till sig?
Måste man verkligen blogga?
Pizzamix
Funkar det här på samma sätt som sånt där shake-n-bake, där man bara häller i vatten och skakar?
Jag antar att det finns något speciellt trick som gör att fyllningen hamnar ovanpå. Annars blir det ju mer som inbakad pizza.
Prat som terrormetod
Det är straffbart att köra flygplan in i skyskrapor. Det är straffbart att spränga bilbomber i städer. Det är straffbart att släppa ut giftig gas i tunnelbanevagnar. Det har det varit länge.
Men det är skillnad på folk och folk numer. Om du eller jag dödar tio personer är det allvarligt, men inte alls lika allvarligt som om en terrorist gör det. Då blir brottet plötsligt mycket värre.
Politikerna säger att vi måste ha det så, för att skydda demokratin. Vi måste kunna döma vissa människor till mycket hårdare straff än vanligt, eftersom de uppfyller en högtst godtycklig och luddig definition av vad som är en terrorist.
Men det räcker inte där. Tydligen har vi nu problem med prat i samhället. Folk pratar om terrorism. De tycker saker. En del kanske till och med tycker att terrorism är bra. Eller leker med tanken i alla fall.
Så kan vi ha det. Om vi ska skydda demokratin måste vi hindra människor från att tänka vissa tanker och framför allt uttrycka vissa åsikter. Därför, säger den svenska regeringen, måste vi nu förbjuda terroristprat.
Gissa vad! Det är redan brottsligt att uppmana människor att begå brott. Det kallas uppvigling. Men det räcker förstås inte. För om man ska dömas för uppvigling måste man faktiskt ha kommit med direkta uppmaningar till andra människor att begå brott och det måste finnas en fara för att brotten faktiskt ska begås.
Så kan vi naturligtvis inte ha det i ett rättssamhälle. Det måste, enligt den svenska regeringen, bli möjligt att spärra in människor i fängelse på betydligt lösare boliner än så. I alla fall gäller det människor som enligt en luddig och högst godtycklig definition är terrorister.
Åsikts- och yttrandefrihet är viktiga rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Så viktiga att vi har upphöjt dem till grundlagsstatus.
Så kan vi naturligtivs inte ha det. Om vi ska försvara vårt demokratiska samhälle mot terrorister måste vi upphäva viktiga demokratiska principer, som rätten att tycka att demokratin är skit och måste bekämpas med våld.
Jag kan egentligen bara tänka mig en anledning till att regeringen vill klassa kommunikation mellan medborgare som en terrorhandling och det är att vi ska kunna klassa dem som “yttre hot”. Du vet sådana där som FRA, helt lagligt får avlyssna.
Den här veckan måste du antagligen vara muslim för att godtyckligt klassas som terrorist. Nästa vecka kan definitionen vara annorlunda. Då kanske dina politiska diskussioner på verandan en fredagkväll kan bli betraktade som terroristhandlingar. Det blir två år på en högriskanstalt för lite fyllesnack.
Så funkar ändamålsglidning.
Fotnot
Såhär säger lagtexten i regeringens förslag (min fetstil):
…att sprida eller på annat sätt göra ett meddelande tillgängligt för allmänheten i syfte att anstifta till något av de brott som anges i artikel 1.1 a-h, om detta handlingssätt, oavsett om det är fråga om att direkt förespråka terroristbrott eller inte, medför fara för att ett eller flera sådana brott begås.
Svar till fakturaskojarna one.com
Under ett par dagars tid har jag skriftväxlat med webbhotellet one.com, angående en felfakturerad årsavgift för en domän. Eftersom de vägrar kommunicera via epost, utan istället publicerar sina svar på en webbsida tänkte jag svara med samma mynt.
Hej!
Vi har nu lyckats fastslå följande:
- Ni är, enligt egen uppgift, inte ombud – registrar som ni väljer att kalla det – för domänen alltomkorv.se. Ni har tidigare varit detta men ni har skriftligen meddelat att ni avsäger er detta förutsatt att jag inte inom viss tid bekräftar nya avtalsvilkor, vilket jag, enligt er egen uppgift, inte gjort.
- Ni har fakturerat mig för årsavgift för domänen alltomkorv.se.
Ni har alltså först sagt upp vårt affärsförhållande gällande domänen och därefter fortsatt att fakturera för årsavgiften.
Jag vet förstås inte vad dansk lag säger om ett sådant förfarande, men här i Sverige kallas det bedrägeri och bestraffas med böter eller fängelse.
Jag förutsätter att ni utan dröjsmål återbetalar den av er felaktigt fakturerade årsavgiften, SEK 95, förslagsvis genom att beloppet återförs till det betalkort som används för att betala er faktura.
