Epic fail – En månad med västtrafikkortet
Det har blivit dags att summera min första månad med västtrafikkortet som som jag till slut blev tvungen att skaffa, eftersom det gamla biljettsystemet fasas ut.
Eftersom jag är sällanresenär har det inte blivit jättemånga resor. Hade jag varit oftaresenär hade jagväl antagligen köpt ett månadskort och därmed kunnat undvika i stort sett all kontakt med biljettsystemet.
Hur har det då gått att använda det nya, fantastiska biljettsystemet? Vi får igenom mina resor…
- 30 januari, buss 60 till Masthugget – Fail
Vi ska åka två personer på ett kort. Det går alldeles utmärkt men det är bara på spårvagnen du kan lösa detta själv. Nu åker vi buss och ber chauffören stämpla kortet.
Han har absolut ingen aning om hur någonting fungerar, så det går inte. En av oss får köpa SMS-biljett istället, till högre pris. - 31 januari, spårvagn till Krokslätts torg – Fail
Vis av gårdagens händelse försöker vi inte ens ta bussen, vilket vore det normala, utan går lite längre, till en spårvagn istället. På spårvagnen finns nämligen en av de gula automaterna där passageraren själv kan stämpla för flera personer.
Här får vi alltså anpassa vårt resande till Västtrafiks biljettsystem, vilket jag betraktar som ett misslyckande. - 1 januari, nattvagnen från Krokslätts torg – OK
Här finns inget bussalternativ och därmed ingen busschaufför som kan ställa till det med sin okunskap, så resan förflyter felfritt. - 1 januari, spårvagn och pendeltåg till Jonsered – Epic fail
Vi tar vagnen, återigen för att slippa inkompetenta busschaufförer och stämplar en flerzonsresa på vagnen. Sedan byter vi till pendeltåget. När jag går av i Jonsered glömmer jag förstås att stämpla ut. (Vem hittade på denna idioti?)
Nåväl, jag är påläst och vet att det är bara att uppsöka närmsta buss för att få hjälp med detta, så jag inväntar nästa buss och ber om att få hjälp med utstämplingen. Busschauffören är mycket hjälpsam, men tyvärr går allting åt helvete i alla fall. Plötsligt har jag inte ett plussaldo på 40 kronor, utan istället ett minussaldo på lika mycket.
Vi får åka på SMS-biljett tillbaka till Göteborg och några dagar senare tvingas jag köa hos tidpunkten i 30 minuter för att återfå mina 76 försvunna kronor. - 15 januari, buss 60 från Masthugget – Fail
Två personer ska åka buss från Masthugget på ett kort, och gissa vad! Busschauffören har ingen aning om hur han ska fixa detta. Västtrafik har lagt en halv miljard kronor på ett biljettsystem som inte ens deras egna personal klarar av att hantera efter att systemet varit i drift i flera månader.
Bla bla bla. En av oss får köpa SMS-biljett till högre pris… - 28 januari, buss 60 från Masthugget – OK
En person ska resa på ett kort i en zon. Spänningen är olidlig!
Men ja, systemet klarar faktiskt av den enklaste typen av resa som är tänkbar utan att haverera på någon punkt. Men å andra sidan hade vi klarat detta lika bra med papperskupongerna från 1970-talet, så jag tycker verkligen inte att detta är något att gratulera Västtrafik för.
Med Västtrafiks tidigare biljettsystem var det enkelt att hålla koll på resorna. De stod utskrivna på kortet. Du kunde direkt se ditt saldo och dina tidigare resor. Det var också enkelt att betala. Automaterna hade siffror för hur många “kuponger” du ville köpa. Det var bara att stoppa i kortet och trycka på rätt sifferknapp.
Nu är allting lite krångligare. Biljettautomaterna har en massa knappar märkta Å,S,V,K,+, och så vidare och en liten display med kryptiska symboler. Genom att trycka på rätt knappar i rätt ordning och därefter hålla fram ditt kort förväntas du kunna lösa dina behov av att kunna resa flera på ett kort, eller om du är vågad, resa i flera zoner.
Istället för att du talar om vad du vill betala för och får veta hur mycket det kostar så drar systemet kontinuerligt av pengar från ditt kort, utan att du egentligen har någon kontroll över det. Reser du över flera zoner drabbas du dessutom av behovet av att stämpla ut, för att inte systemet ska löpa amok och tömmas på pengar.
Av sex resor under en månad misslyckas fyra. I 1/3 av fallen fungerar alltså biljettsystemet. I ett fall tvingas jag stå i kö 30 minuter för att får tillbaka 76 kronor.
Detta kan bara sluta på ett sätt. Resorna blir dyrare. De blir dyrare eftersom biljettsystemet är obegripligt både för chaufförer och resenärer, vilket slutar med att människor blir av med pengar.
Om inte annat blir det dyrare därför att människor kommer att dissa kontoladdningen och istället välja begripliga, men dyrare alternativ som femresorsladdningen eller SMS-biljetten.
Som om det inte vore nog drabbas vi dessutom av att allas resor registreras i en databas som vi inte har en aning om vad den kommer att användas till i framtiden.
Vad var egentligen syftet med den här miljonrullningen?
Carl Bildt borde lämna sin skyddade verkstad
Carl Bild går i försvarsställning efter Rick Falkvinges replik angående hyckleriet om nätfriheten. Sverige är en öppen demokrati och fungerande rättsstat, hävdar Carl Bildt, och vi borde alla applådera hans initiativ för ökad frihet på nätet.
Ur mitt perspektiv känns det som om Carl Bildt kanske skulle ta och kliva ur sin skyddade verkstad en stund och studera det samhälle som hans regering, med moderaterna i spetsen håller på att skapa här hemma i Sverige.
Sverige är en öppen demokrati. Ja, det är sant, om man med öppen demokrati menar ett samhälle där medborgarnas samtliga göromål är helt öppna för statens granskning. Det är ju den verkligheten vi har fått med FRA-lagen. Var någonstans befann sig Carl Bildt när FRA-debatten rasade som värst? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för ett fritt internet i alla fall.
Sverige är en fungerande rättsstat. Ja, det är sant, om man med fungerande rättsstat menar ett samhälle där politikerna lämnat över rättsskipningen till privata aktörer, så att de kan driva civilrättsliga processer mot medborgarna utan att de har rätt till offentlig försvarare, utan de anses oskyldiga tills motsatsen bevisats och utan att det finns några som helst begränsningar i påföljd. Var någonstans befann sig Carl Bildt när IPRED-lagen skulle införas? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för rättssäkerhet i alla fall.
Detta är bara toppen av isberget på vad den regering som Carl Bildt representerar har åstadkommit under sin mandatperiod, men det är fullt tillräckligt för att konstatera att Carl Bildt antingen lever i landet Fantasien eller att han helt enkelt bara ljuger för att rädda det som räddas kan.
Inget av de två politiska blocken i Sverige förmår lyfta näsan ur vattnet när det gäller försvaret av friheten och rättssäkerheten på nätet. De initiativ som funnits har undantagslöst sablats ned till förmån för andra politiska hänsyn.
Det är därför Piratpartiet behövs. Vi behövs därför att vi är det enda partiet som sätter integritets- och rättighetsfrågorna högst på dagordningen, utan kompromisser. Vi behövs därför att vi är det enda politiska partiet som förmår fokusera på det som betyder mest för framtiden.
19 september har du chansen att ge Sverige ett riksdagsparti som kämpar för frihet och rättssäkerhet i handling och inte bara i ord. Det är enkelt.
Rösta på Piratpartiet!
Läs också:
Endast naturliga kemikalier
Här har vi Hemköps naturkosthylla. Där hittar vi väl olika naturliga livsmedel, antar jag.
Jo, så är det. På naturkosthyllan hittar vi idel bantningsprodukter som har det gemensamt att de allihop består av massor av naturliga kemikalier.
Vinter i fiskebyn – Håll dig inne eller åk bil!
Det snöade en del i Göteborg igår. Det var också töväder vilket gjorde det hela till en tämligen blöt tillställning. Framåt natten återkom dock minusgraderna och jag befinner mig därför i en stad där marken är täckt av is.
Vad gör vi då, när Göteborgs trottoarer är täckta av is?
- Hackar bort isen? Nej!
- Lägger på stenflis? Nope!
- Saltar? Näppeligen!
Hacka bort isen är alldeles för jobbigt. Då skulle vi gått ut redan igår och skottat undan slasket, men även det var tydligen för jobbigt. Det töar ändå snart.
Stenflis har vi redan lagt ut, förra veckan. Den befinner sig visserligen under isskorpan nu, men den kryper nog fram så småningom.
Att salta gångbanan trottoaren är helt otänkbart. Salt är förbehållet vägbanan och används uteslutande för att bli av med snö.
Det korta svaret är att vi gör så lite som möjligt. De som har möjlighet håller sig hemma eller går försiktigt ut till bilen, som sedan används för vidare transport. Vi som framhärdar i att trots allt röra oss till fots, gör detta ytterst försiktigt, med risk för liv och hälsa.
Själv har jag varit nära att stå på öronen åtminstone fyra gånger idag men jag klarat mig med att stuka foten bara ytterst lite. Det är resultat jag känner mig ganska nöjd med.
Så går det till i rikets andra stad, en liten fiskeby på västkusten.
Ska rätten till liv också vägas mot upphovsrätten?
Jan Rosén lär vara professor i juridik vid Stockholms universitet. Det borde borga för viss insikt i ämnet, men jag ställer mig väldigt frågande inför följande uttalande:
Det nödvändiga skyddet för privatliv måste vägas mot det lika nödvändiga skyddet av upphovsrätten.
Är det juridikprofessorns, Jan Roséns ståndpunkt alltså, att rätten till ett privatliv ska vägas mot och alltså vara jämbördig med upphovsrätten?
Menar alltså Jan Rosén, på riktigt, att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som har grundlagsstatus i Sverige, kan övertrumfas eller likställas med en vanlig lag, som upphovsrättslagen?
Gäller detta andra grundlagar också? Kan en vanlig lag övertrumfa regeringsformen? Kanske kan vi upphäva den allmäna rösträtten och avskaffa kungahuset genom ett enkelt beslut i riksdagen?
Och vilka andra mänskliga rättigheter, menar Jan Rosén kan vägas lika mot upphovsrätten? Ska upphovsrätten vägas mot rätten till liv härnäst?
Jan Rosén pratar (framför allt väldigt mycket) om juristens plats i informationssamhället, men jag tvivlar på att det i framtiden kommer att finnas någon plats i samhället över huvud taget för sådana som Jan Rosén.
Är det bara jag som drabbats av känslan att grundlagen är tryckt på dasspapper och just nu håller på att spolas ned i toaletten?
En del borde börja knyppla istället.
Läs också:
Vad vill Piratpartiet med upphovsrätten?
Efter Thomas Tvivlarens inlägg om Timbalands och Universal Musics intrång i Jonas Ekstedts och Glenn Rune Gallefoss upphovsrätt är det många som vill leverera vittnesmål och tycka.
Centerpartisten Magnus Persson gör ett partipolitiskt utspel av saken, där han först sågar LUF:s förslag om registrering av verk och därefter hävdar att Piratpartiet är otydliga i upphovsrättsfrågan.
Magnus tar upp tre fall där skivbolag kränkt någons upphovsrätt. De har givit ut någon annans musik och varken betalat ersättning eller nämnt upphovsmannens namn. Detta, kräver Magnus, måste en framtida upphovsrätt ta i beaktande.
Jag förstår inte riktigt vad Magnus är ute efter. Det är ju precis det här – rätten till ersättning och rätten att bli erkänd som upphovsman – som upphovsrätten består av, bland annat. Det är vad dagens upphovsrätt består av och det är var morgondagens upphovsrätt kommer att bestå av. Skillnaden finns i detaljerna.
Magnus är orolig för att Piratpartiet vill tillåta fri sampling och att detta ska kunna vantolkas så att hela låtar ska kunna återanvändas av andra. Det är naturligtvis en riktigt iakttagelse. Om man vantolkar lagen tillräckligt mycket kan det bli så. Det är därför vi har domstolar, som gör bedömningar.
Vi har domstolar redan idag, som inom ramen för vår nuvarande upphovsrätt bedömer om ett upphovsrättsintrång har ägt rum, om ett verk är självständigt, om ett verk har verkshöjd, hur stort ett eventuellt intrång är, vad ersättningen ska bli och en massa andra saker.
Vi har domstolar eftersom det är omöjligt för oss att skriva lagar som fångar alla detaljer. När det gäller konst och kultur är det framför allt omöjligt att beskriva exakt hur olika två verk ska vara för att de ska anses oberoende. Där, i domstolarna, uppstår till slut en praxis. Så kommer det att bli även med fri sampling. Någonstans mellan ingenting alls och hela verk kommer gränsen att dras.
Magnus andra oro för Piratpartiets program rör attributionsrätten, även kallad den ideella upphovsrätten, dvs rätten att förknippas med sitt verk. Där kan jag lugna Magnus. Vi har inga planer på att ta bort eller försämra attributionsrätten. Vi ser den som självklar.
Piratpartiets program syftar till att stärka kulturen. Med nuvarande lagstiftning står stora delar av vårt samtida kulturarv bokstavligt talat och vittrar sönder i arkiven, i väntan på att skyddstiden ska gå ut, 70 år efter upphovsmännens död. Det är ingenting som gagnar varken upphovsmännen eller samhället.
Anledningen till att vi har en upphovsrätt är att den förmodas uppmuntra skapande och berika vår kultur, men istället låser nuvarande lagstiftning fast stora delar av vårt gemensamma kulturarv. Vi vill släppa kulturen fri, så att alla kan ta del av den.
Kulturen tillhör oss, inte Universal Music, Walt Disney eller Bonniers. Allt skapande bygger på tidigare skapande och det borde vara en självklar rätt för alla att få ta del av kulturarvet.
Nu skulle jag vilja veta vad Magnus Persson och centerpartiet vill göra med upphovsrätten.
Läs också:
Hallå där… Fredrik Moberg (pp)
Lobbyorganisationen Filmfolket har publicerat intervjuer med olika politiker på sin sajt. Flera andra piratpartister har redan tagit upp tråden och besvarat frågorna. Här är mitt bidrag:
1. Vilken är den bästa film du någonsin sett?
Svårt att svara på faktiskt. För några år sedan skulle jag antagligen svarat Fletch eller kanske Matrix, men jag har tittat sönder dem. Jag gillar filmer som är lite knäppa och absurda på det rätta sättet och så är jag ganska förtjust i filmer där det sprängs mycket.
2. Hur brukar du oftast se på film, har du exempelvis testat någon av alla de svenska legala alternativ som nu finns för att se långfilm och tv direkt över Internet?
Jag kollar vad som ligger på hårddisken, oftast. På nätet använder jag inte så mycket svenska tjänster. Tidigare använde jag the Pirate Bay mycket, men vet man vad man vill är det ofta bättre att söka på Google. Räknar man antalet filmer är det nog YouTube jag använder mest och en hög med andra, liknande tjänster.
3. Tycker du att film- och tv-skapare ska ha rätt att ta betalt för sitt arbete även på Internet?
Jag vet inte varför ni vill särskilja film- och teveskapare från andra. Jag tycker att vem som helst har rätt att ta betalt, oavsett eventuellt arbete. Jag tar gärna emot en slant för att göra ingenting alls om någon är villig att betala för det.
Om film- och teveskapare erbjuder sina verk är det klart att de har rätt att ta betalt för den tjänsten. Det är väl ingen som har föreslagit att det ska förbjudas?
4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala piratmarknaden för de legala svenska aktörerna som distribuerar film och tv direkt över nätet?
Jag vet inte riktigt vad ni menar med piratmarknaden. När det gäller fildelning mellan privatpersoner utges ingen ersättning så där är det inte adekvat att tala om en marknad. Den verksamheten bör avkriminaliseras snarast möjligt för att maximera kulturspridningen och spara på samhällets resurser.
Om ni tänker på marknaden för försäljning av DVD-kopior så betraktar jag den som en ganska irrelevant verksamhet. På samma sätt som fysiska videobutiker egentligen inte fyller någon funktion längre så behövs inte längre några fysiska kopior. Jag ser det som en ickefråga.
5. I många europeiska länder har internetoperatörerna ett ansvar för att motverka illegal fildelning. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?
Det skulle innebära att internetoperatörerna ska avlyssna all trafik och avgöra om den är legal eller inte. Jag kan inte ens begripa nur ni kan tro att det skulle vara möjligt.
I vilket fall som helst betraktar jag det som ett mycket olämpligt arrangemang. För det första är det ett brott mot de mänskliga rättigheterna att avlyssna människors kommunikation utan konkret brottsmisstanke. Det är som om någon skulle gå igenom all din post för att kolla att du inte skickar en illegal kopia av något. För det andra så skulle det innebära att privata företag skulle ägna sig åt rent polisiär verksamhet, alltså myndighetsutövning. För det tredje är det omöjligt eftersom den eventuellt illegala trafiken bara skulle krypteras och utbytas över knutpunkter utanför operatörernas kontroll.
Det ni föreslår går att åstadkomma i viss begränsad omfattning, om man förbjuder människor att kommunicera via krypterade förbindelser, och därmed helt upphäver rätten till ett privatliv. Det är kanske dit ni vill komma?
Ska Storbritannien straffa ut sig ur EU?
Frågan i rubriken ställs med fullaste allvar, för såvitt jag vet är det ett krav för länder som är medlemmar i EU att de är demokratier.
Enligt vad HAX och MiNimaliteter är Storbritannien nu på väg att införa lagstiftning som ger en minister, enväldig makt att bestämma över att vem som helst ska stängas av från internet av vilket skäl som helst. Samma minister ska också få befogenhet att, också enväldigt, utöka upphovsrättslagstiftningen efter eget gottfinnande, utan att behöva ta “omvägen” via parlamentet.
Ministrar som kan begränsa människors kommunikation och ändra lagar efter eget godtycke, är det något som går att förena med demokrati, enligt någon definition över huvud taget?
Vi vet ju redan vad den svenska riksdagen är kapabel till i och med FRA-lagen. Att sådana här avarter skulle kunna införas i Sverige är med andra ord en högst reell risk.
Det börjar bli hög tid för det brittiska Piratpartiet att ta plats i parlamentet, likväl som för det svenska.
Rösta på Piratpartiet 19 september!
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.