Det pågår en tävling i den politiska bloggosfären. Det är en tävling som befinner sig på nivån kukmätartävling eller pissing contest.
Det handlar om vilket parti som kommer högst upp på Knuff.
Vinnare är den som är mest länkad. I den automatiserade topplistevärlden räknas bara kvantitet. Som en följd av detta hetsas allt fler politiska bloggare att tydligt välja sida och sedan länka, helt ohämmat, till sina partikamrater och bara till sina partikamrater.
Det är jättekul att ligga högt på Knuff. Det är jättekul att se hur olika nyhetsmedier refererar till ens eget parti som vinnare. En stund är det jättekul. Sedan blir det meningslöst.
Ganska ofta är det relevant att skriva ett referat eller bara komma med länktips. Vissa bloggare fyller funktionen av redaktörer och har läsare som besöker dem just av det skälet att de vet att det finns bra och intressanta länktips.
Men när en massa bloggare börjar länka sina partikamrater, och bara sina partikamrater, bara för att de är partikamrater och inte för att de har något relevant att tillföra i sammanhanget, då blir det bara löjligt. Ungefär som en kukmätartävling.
Politisk debatt är ett utbyte av argument och åsikter och kräver att människor från olika politiska läger deltar. Det innebär att om vi vill föra en intressant och relevant politisk debatt i bloggosfären så måste vi länka till våra meningsmotståndare.
För att ha något att bidra med i längden är det nödvändigt att ge sina politiska motståndare knuffpoäng.
Alternativet är alltmer uppdelad och introvert politisk bloggosfär som är helt ointressant för alla utom de inblandade själva och det tror jag inte leder till några valframgångar. Det leder bara till att vi slösar energi på sånt som ingen bryr sig om.
Att predika för likasinnade skapar inga fler pirater.
Det är bara social samvaro. Kan vara kul ibland.
Men du har alldeles rätt. Vi måste synas överallt på Internet och the real world.
Appropå ”Kukmätartävling” så får detta mig osökt att tänka på USA´s terrorhysteri. Säkerhetskontroller mm.
Redan på 60-talet hade USA något som gick under benämningen ”KUKMÖNSTRING” på samtliga besättningsmän på handelsfartyg, som anlöpte Amerikansk hamn. Detta integritetkränkande system upphörde en bit in på 70-talet.
Besättningen fick ställa sig på rad inför en ”immigrationstjänsteman”, en doktor och i regel en sjuksköterska. Man fick dra förhuden fram och tillbaka så att dessa ”inspektörer” skulle kunna se att man inte var smittad med ”Dryparn” eller ”Schanker”.
Att denna förnedrande behandling av sjöfolk upphörde var faktiskt fransosernas förtjänst.
Det kom ett passagerarfartyg till Frankrike, fransoserna utsatte besättningen, samt även de dollarstinna lyxpassagerarna för samma kränkande behandling.
Enligt uppgift var det en kvinnlig läkare som ”undersökte” de manliga personerna.
Efter detta upphörde USA med denna ”säkerhetskontroll”.
Så vad är ”Nakenscanning” jämfört med detta 😉
Jag kommer att återkomma med mer om ovanstående framledes på min lilla intetsägande blogg.
Det är lika logiskt som att försöka skapa en sol och ett mörk hål på jorden.
Makt & kontrolfreaksen ser altl från fel ände som vanligt.
Kan inte vara lätt och vara inavlad ; (