Politikens kukmätartävling
Det pågår en tävling i den politiska bloggosfären. Det är en tävling som befinner sig på nivån kukmätartävling eller pissing contest.
Det handlar om vilket parti som kommer högst upp på Knuff.
Vinnare är den som är mest länkad. I den automatiserade topplistevärlden räknas bara kvantitet. Som en följd av detta hetsas allt fler politiska bloggare att tydligt välja sida och sedan länka, helt ohämmat, till sina partikamrater och bara till sina partikamrater.
Det är jättekul att ligga högt på Knuff. Det är jättekul att se hur olika nyhetsmedier refererar till ens eget parti som vinnare. En stund är det jättekul. Sedan blir det meningslöst.
Ganska ofta är det relevant att skriva ett referat eller bara komma med länktips. Vissa bloggare fyller funktionen av redaktörer och har läsare som besöker dem just av det skälet att de vet att det finns bra och intressanta länktips.
Men när en massa bloggare börjar länka sina partikamrater, och bara sina partikamrater, bara för att de är partikamrater och inte för att de har något relevant att tillföra i sammanhanget, då blir det bara löjligt. Ungefär som en kukmätartävling.
Politisk debatt är ett utbyte av argument och åsikter och kräver att människor från olika politiska läger deltar. Det innebär att om vi vill föra en intressant och relevant politisk debatt i bloggosfären så måste vi länka till våra meningsmotståndare.
För att ha något att bidra med i längden är det nödvändigt att ge sina politiska motståndare knuffpoäng.
Alternativet är alltmer uppdelad och introvert politisk bloggosfär som är helt ointressant för alla utom de inblandade själva och det tror jag inte leder till några valframgångar. Det leder bara till att vi slösar energi på sånt som ingen bryr sig om.
Beställningsblogg
Detta inlägg är ett rent beställningsjobb. Jag vill ingenting. Gå hit istället och läs om scenen, the big four och en del annat.
Du har väl betalt YouTube-avgiften?
Det är fler än Ifpi, Stim och Svt som vill ha betalt för att du använder nätet. Har du till exempel funderat på att betala licenspengar för att titta på film på YouTube?
Inte än så länge kanske, men just nu pågår diskussionernastriden om webbens framtida videoformat och om det vill sig illa kommer det att kosta pengar att kunna se webbvideo i framtiden.
Det handlar om videostandarden H.264 och den licens som krävs för att använda den. Den är nämligen patenterad och kostar därmed pengar för browsertillverkaren
I ena ringhörnan står Opera och Firefox. Mozilla Foundation, som levererar Firefox, vill inte betala för att implementera H.264. De skulle ha råd för egen del, men konsekvensen vore att Firefox inte längre vore fri att distribuera för andra utan att de också betalar. Tänk dig att du fick betala en licensavgift för att få Firefox i din Linux-distribution.
I andra ringhörnan står Apple som anser att alternativet, den öppna Ogg Theora-standarden, inte håller måttet när det gäller prestanda och hårdvarustöd. Apple skulle nog ganska lätt kunna avkräva hårdvarutillverkarna detta stöd men de har väl redan satsat en massa pengar på H.264, kan jag tro.
Någonstans mittemellan står Google och Microsoft och stampar obestämt och låtsas som om det regnar.
Det är precis den här typen av låsningar i marknaden som patentsystemet orsakar. Visst! Stridigheter om vilken teknik som är bäst kommer alltid att förekomma, men när tekniken är fri spelar det ingen roll vem som går segrande ur striden eftersom alla kan ge stöd för alla standarder, utan att tvingas betala för det.
Patentsystemet gör det lönsamt att söka patent på idéer och sedan vänsta på att någon annan, med samma idé, gör någonting av den. Därefter är det bara att ge sig tillkänna och kräva in pengarna.
Systemet premierar alltså patentansökningar. Den som istället väljer att lägga tid och pengar på att försöka förverkliga en idé drabbas ofrånkomligen av mer eller mindre legitima krav på licenspengar.
Jag tycker inte att det här är rimligt. Att faktiskt göra något av en idé borde vara det som premieras, men istället väljer vi att pungslå de verkliga innovatörerna till förmån för de som är bra på att söka patent.
Det är förstås inte såhär den gängse bilden av patentsystemet ser ut. Det är inte den här bilden patentförespråkarna ger. Å andra sidan är de främsta förespråkarna av patentsystemet patentjurister och folk som på annat sätt lever av patentsystemet, så man kanske bör granska deras ord en smula kritiskt.
Patent är inte någon speciellt lysande konstruktion. De kanske har haft sin tid och sin plats, men det är ganska ointressant, eftersom de just nu mest verkar vara till skada och hinder för utvecklingen.
Och det är ju därför, för att driva på utvecklingen till nytta för alla, som vi har patent. Inte för att en massa kapitalstinna företag och patentjurister ska kunna berika sig. De borde skaffa sig riktiga jobb istället.
Piratpartiet arbetar för ett reformerat patentsystem och fri kunskap. Vi ställer upp i valet till riksdagen 19 september och i flera lokala val.
Rösta på Piratpartiet – Vi vet hur!
Mer läsning om patent:
- Rick Falkvinge (pp) – om patent, del 1, 2, 3
- Piratpartiet – om patent
- HAX – Patentfrågorna i ett vidare perspektiv
“Men registreringen är frivillig”
Västra götalandsregionens gemensamma trafikorgan, Västtrafik, har ett register över alla resor som görs med deras nya biljettsystem. Alla stämplingar på bussar, båtar, spårvagnar och tåg registreras i en stor databas som aldrig rensas.
Integritetskränkande? Nej, det tycker inte Västtrafik. Det är nämligen frivilligt att registrera sitt kort. Du kan använda det helt anonymt om du vill.
Men anonymiteten är inte verklig.
Databasen finns fortfarande där. Alla dina resor du gjort med ditt kort sparas. Vem som helst som kommer åt ditt kortnummer kan registrera det som sitt och få ut informationen från Västtrafik.
Polisen kan definitivt få ut informationen. Förmodligen räcker det med ett telefonsamtal för att aningslösa tjänstemän villigt ska leverera hela din resehistorik oavsett eventuell brottsmisstanke. I ett land där polisen varken drar sig för att stjäla DNA-prov eller datorer utan vettig anledning eller ens brottsmisstanke ska vi nog inte vara så förvånade om de stjäl någons busskort.
Men inte ens med ditt kort i behåll går du säker från att få dina resvanor kartlagda. Ett flertal studerade fall visar att anonymiserad eller avidentifierad information i databaser mycket lätt kan knytas till en individ. Vem som helst med tillgång till den där databasen kan ganska enkelt lista ut vem som åker omkring med ett visst kort, med kännedom om var personer bor och arbetar, tränar, o.s.v.
Registreringen av kortet är frivillig. Ja, än så länge. Men det finns ingenting som hindrar politiker som ogillar anonymitet från att ändra på detta. Ett politiskt beslut senare kan frivilligheten vara avskaffad, både framåt och bakåt i tiden.
Problemet med Västtrafiks databas är att den finns, över huvud taget. Den finns och den innehåller information som i vissa fall är känslig och i varje fall privat, och som kan knytas till enskilda personer. Och den rensas inte.
Databasen är säkert skapad med de bästa föresatser, precis som FRA-lagen och kassaregisterlagen. Problemet är det saknas kunskap och insikt. Det saknas kunskap och insikt om vad som händer när stora mängder personlig information samlas i stora databaser och hur denna information i framtiden kan missbrukas när den faller i fel händer.
Alla databaser läcker. Alla organisationer läcker. Alla tjänstemän, administratörer och politiker gör fel någon gång. Det är mänskligt. Därför ska vi bygga system som klarar fel och misstag utan att läcka.
Piratpartiet har kompetensen och visionen för hur vi bygger ett framtida samhälle som drar nytta av den nya tekniken utan att rasera integriteten. Vi ställer upp i riksdagsvalet 19 september och många lokala val.
Rösta på Piratpartiet – Vi vet hur!
Efter förvirringen – nu byter statsministern namn
Efter förvirringen tidigare under dagen, gällande statsminister Fredrik Reinfeldts partitillhörighet, har han nu bestämt sig för att byta namn, till FRAdrik Reinfeldt
– Jag vill undvika att väljarna blir förvirrade och röstar på fel parti i höst. Därför gör jag det här nu, för att tydliggöra att det är jag och ingen annan som ligger bakom FRA-lagen, säger statsministern i ett pressmeddelande nu ikväll.
Fredrik Reinfeldt ska under eftermiddagen ha varit i kontakt med Skatteverket för att försöka få ärendet avslutat före helgen. I vilket fall som helst kommer statsministern själv att börja använda sitt nya namn redan under morgondagen.
Är Fredrik Reinfeldt piratpartist?
– Får man ha någon privat sfär, undrar Fredrik Reinfeldt i en intervju.
Det är så att jag undrar om Fredrik Reinfeldt plötsligt blivit piratpartist när jag läser det där. Annars tycker jag ju att han borde kunna svara själv på den där frågan.
Svaret är nej.
I Fredrik Reinfeldts Sverige får du inte ha någon privat sfär. Det har Fredrik Reinfeldt själv sett till. Han hotade till och med att avgå om inte riksdagen bestämde att allt och alla ska avlyssnas av FRA.
Vanföreställningarna breder alltså ut sig inom moderaterna. Senast härom veckan (och nu igen i Washington Post) hävdade partikamraten Carl Bildt att regeringen försvarar friheten på nätet.
Moderaterna och alliansregeringen får för all del gärna byta fot i frågan och börja försvara friheten på nätet och annorstädes, men om någon ska tro på dem får de nog faktiskt visa det i handling.
Det är enkelt. De kan börja med visa sina goda avsikter genom att riva upp FRA-lagen och Ipred.
Var är syrrans granne?
Redaktörn tog sitt pick och sitt pack, och flydde fältet.
Nu är det dags att ta nya tag. Research ska göras, knäck säljas, artiklar skrivas. Nya bloggposter måste skapas, med trams och allvar i en synnerligen osalig blandning.
Framför allt börjar nu arbetet med att skicka syrrans granne till riksdagen. Det kommer att kräva mycket arbete, en hel del tur och en innihelvetes massa kryss för att det ska gå. Men varför skulle det inte gå? Vi är ju redan här och nu. Hur sannolikt var det på en skala? Nej, just det!
Någon måste ta hand om tvätten också. Det är ett skitgöra. Jag tror vi tvingar redaktörn. Chefen får ta hand om tvätten så råddar vi andra ihop en valkampanj så länge.
Over and out!
Plats 20 på väst-listan
Piratpartiets primärval är över och slutade med en tjugondeplats på västlistan. Det betyder hård och skoningslös personvalskampanj för att lyckas ta sig in i riksdagen.
Först blir det dock lite tid för återhämtning och reflektion. Åter om några dagar.
Ett stort tack till alla som röstade.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
