Fredrik Moberg får kvalitetsstämpel av opassande.se
Fredrik Moberg rekommenderas som riksdagskandidat av opassande.se.
Glöm inte att rösta i primärvalet. Gör det nu genast!
Är Carl Bildt piratpartist?
– Bravo Google, säger utrikesminister Carl Bildt apropå att Google hotar att dra in den förhandscensurerade kinesiska versionen av sin sökmotor.
Det är knappast förvånande. Vad som däremot är förvånande är vad han säger mer:
Under det senaste året har vi ju allt tydligare tagit upp vikten av att respektera nätets frihet, och påtalat olika regimers försök att inskränka denna.
Jag vet inte vilka “vi” är, men det kan inte vara Sveriges regering i alla fall och inte moderaterna heller. Det kan omöjligt vara EU han pratar. Över huvud taget får man numer leta länge efter politiker som kritiserar Kina.
Kanske har Carl Bildt helt enkelt gått och blivit medlem i Piratpartiet i smyg. Det vore väl festligt i och för sig.
Det kommer vi förvisso att fortsätta med.
Ja, det är korrekt uppfattat, Carl Bildt. Vi i piratpartiet kommer att fortsätta kritisera Kina, Sverige, EU, USA, Spanien, Frankrike, Nya Zeeland, Australien och alla andra som inte respekterar människors rättigheter på nätet och i andra sammanhang.
Och om du faktiskt håller med oss om att detta är viktiga frågor tycker jag du ska överväga att rösta lila i nästa val. Du kan fortsätta vara moderat om du vill. Ingen bevehöver få veta något. Valhemligheten är väl befäst i Sverige…
Ytterligare specialregler för internet
Det räcker inte att yttrandefriheten är svagare på nätet än för tryckta medier. Det räcker inte att allt avlyssnas av FRA. Det räcker inte med speciallagar som IPRED, som ger upphovsrättslobbyn befogenheter som inte ens polisen har.
Moderaterna fortsätter att tydligt visa hur de inte ser internet som en del av människors verklighet – människors liv – utan fortsätter agera som om det är ett tillbehör som man kan göra lite som man vill med.
Henrik von Sydow berättar glatt om hur moderaterna vill göra det lättare att begära skadestånd av publicister. Bara på nätet givetvis. Det verkar vara så moderaternas verklighetsbild ser ut nämligen. De ser inte på nätet som en del av verkligheten – inte som en del av människors liv – utan som ett tillbehör, som bör ha helt separata regler.
Ville moderaterna göra någonting för att föra utvecklingen framåt vore det vettigare att utreda hur vi ska slå ihop yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen så att det blev lika villkor för alla publicister, nätbaserade såväl som pappersbundna sådana. Men jag antar att det är omöjligt. Jag antar att det skulle krocka med en för moderaterna viktig princip, nämligen att det är skillnad på medier och medier.
Piratpartiet kräver samma regler överallt
Likhet inför lagen är en allmän rättsprincip som borde gälla överallt. Men av någon anledning ägnar sig våra politiker åt att skapa andra regler för nätet.
På nätet finns ingen brevhemlighet, eftersom all kommunikation avlyssnas av FRA. På nätet får vi inte träffas och umgås anonymt eftersom upphovsrättslobbyn när som helst kan kräva ut våra identiteter. På nätet får vi inte publicera information på samma villkor som i den fysiska världen eftersom grundlagen bara skyddar den som trycker på papper eller betalar en avgift.
Piratpartiet kräver att samma regler ska gälla på nätet som i övriga samhället, vare sig det gäller brevhemligheten, rätten till ett privatliv eller möjligheten att publicera sina tankar och idéer. Det är inget konstigt eller onaturligt krav, men det är ett krav som i stort sett verkar otänkbart att tillgodose i de politiska finsalongerna.
19 september är det val till riksdagen. Då kan du hjälpa till och ändra på det. Rösta lila!
Internet är inte laglöst land
En sak jag tycker man kan begära av journalister är att de åtminstone har grundläggande kunskaper om vilka lagar som gäller för publicering. Därför blir jag mycket förvånad när SvD i en artikel om förtal beskriver internet som “laglöst land”.
Det är inte en bokstav rätt i ett sådant påstående. Tvärtom. Om du publicerar något på internet löper du i allmänhet mycket större risk att bli fälld i ett förtalsmål än om du skulle trycka samma sak på papper.
Det är nämligen skillnad på publicering och publicering i Sverige. Det har våra politiker sett till.
Om du publicerar något på papper eller på fysiska ting, som en CD, skyddas du alltid av tryckfrihetsförordningen. Det är en grundlag som finns för att skydda den som driver en tidning från att behöva ägna all sin tid åt att försvara sig i förtalsprocesser.
Tryckfrihetsförordningen begränsar vilka brott du kan bli åtalad för när det gäller fysiska medier och den försvårar dessutom att du blir fälld genom att en jury först får höra målet och avgöra om du överhuvud taget begått ett brott.
När du istället publicerar på internet gäller den vanliga lagen. Du kan bli åtalad för precis vilket brott som helst och det finns inga speciella procedurer vid en rättegång.
Undantaget är om du först ansöker om och betalar för ett utgivningsbevis från Radio- och TV-verket och sedan följer ett antal rigorösa regler för hantering av dina alster.
JK fel instans
Att JK avskriver en massa förtalsärenden har ingenting med laglöshet att göra, det har med lagen att göra. Till att börja med är JK bara behörig att ta upp mål som faller under tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Om någon publicerar förtal på en webbplats är det alltså bara aktuellt att vända sig till JK om webbplatsen har ett utgivningsbevis. Annars är det vanlig åklagare som gäller.
Inte allmänt åtal
Nu hjälper det mycket sällan att anmäla förtalsmål till någon åklagare över huvud taget. Det krävs nämligen “särskilda skäl”, som det står i lagtexten, för att någon åklagare över huvud taget ska ta upp ett förtalsmål. Det förekommer förstås, men är som du säkert förstår inte normalfallet.
Den som blir utsatt för förtal får i allmänhet klara sig själv, oavsett om förtalet är tryckt på papper, skrivet på en blogg, eller sprids muntligen av grannarna. Det som skiljer situationerna åt är att det finns speciella regler som skyddar fysiska medier.
Att SvD väljer att kalla internet för laglöst land är obegripligt. Det vore i så fall mer sakligt att kalla dagspressen för laglöst land, eftersom det är inom fysiska medier som lagarna går längst för att skydda den som publicerar.
Piratpartiet kräver samma regler överallt
Likhet inför lagen är en allmän rättsprincip som borde gälla överallt. Men av någon anledning ägnar sig våra politiker åt att skapa andra regler för nätet.
På nätet finns ingen brevhemlighet, eftersom all kommunikation avlyssnas av FRA. På nätet får vi inte träffas och umgås anonymt eftersom upphovsrättslobbyn när som helst kan kräva ut våra identiteter. På nätet får vi inte publicera information på samma villkor som i den fysiska världen eftersom grundlagen bara skyddar den som trycker på papper eller betalar en avgift.
Piratpartiet kräver att samma regler ska gälla på nätet som i övriga samhället, vare sig det gäller brevhemligheten, rätten till ett privatliv eller möjligheten att publicera sina tankar och idéer. Det är inget konstigt eller onaturligt krav, men det är ett krav som i stort sett verkar otänkbart att tillgodose i de politiska finsalongerna.
19 september är det val till riksdagen. Då kan du hjälpa till och ändra på det. Rösta lila!
Läs också:
- Bloggare åtalad för förtal
- Brottsbalken – Sök efter “5 kap. Om ärekränkning” i texten för att hitta rätt
Staffan Danielsson är skiträdd!
Staffan Danielsson (c) är skiträdd. Han är lite diffust skiträdd för att terrorister ska ställa till det, verkar det som. Det hela är ganska oklart.
Men skiträdd är han. Därför måste vi tyvärr acceptera att få all vår kommunikation avlyssnad av FRA och därför måste vi tyvärr acceptera att bli granskade nakna på olika flygplatser och därför måste vi i framtiden tyvärr acceptera ytterligare kränkningar av vårt privatliv och vad övrigt som eventuellt finns kvar av mänskliga rättigheter.
Tyvärr är Staffan Danielssons viktigaste argument för det här. Ja, det är hans enda argument faktiskt, att tyvärr måste vi acceptera en massa inskränkningar av vårt privatliv. För att det är så.
Men icke att oroas. Centerpartiet har sitt öppenhetsmanifest och “hävdar människors integritet så starkt som möjligt utifrån denna grund.” Bara vi inte förväntar oss att få ha vår kommunikation eller vårt privatliv eller vår brevhemlighet eller vårt meddelarskydd i fred så försvarar centerpartiet vår integritet.
Mest av allt, verkar det som, är Staffan Danielsson skiträdd för det öppna samhället som respekterar mänskliga rättigheter. Antingen det, eller så vågar han helt enkelt inte ta debatten med dem som vill inskränka våra liv än mer, men så blir det ju lätt när man är skiträdd.
Däremot är Staffan Danielsson inte skiträdd för nakenscanning. Vi är ju alla lika skapade, så att bli granskad naken av statens tjänstemän kan väl inte vara så farligt? Ja för tyvärr måste vi ju.
Upp till bevis! Jag tycker att Staffan Danielsson kan väl gå före då och publicera lite väl valda nakenbilder på sig och sin familj. Det är ju inte så farligt. Vi är ju lika skapade. Det säger han ju själv. Att tvingas visa upp sig naken är inte värre än att få sin väska genomsökt.
Hur man egentligen förvarar lådvin
Glöm det där med vedervärdigt fula ställ för vinlådor! Glöm vinlådor helt!
Ta ut påsen ur kartongen och sätt direkt på kylskåpsdörren med magneter istället.
Demokrati utan principer är bara en meningslös process
– Dåså, då har vi beslutat att det blir lammstek till lunch, med röstsiffrorna 250 för och 249 emot, förkunnar ordföranden.
Alla har deltagit i beslutet. Alla 250 vargarna och alla 249 fåren har röstat. Beslutet är fattat i god demokratisk ordning.
Ändå är det helt oacceptabelt. Att demokrati råder räcker inte. Demokrati är bara en process för att fatta beslut. Det är bra med processer till en viss gräns, men som de flesta vet som jobbat i en processorienterad organisation krävs någonting mer än processer för att slutresultatet ska bli användbart.
För att det ska vara möjligt att fatta bra beslut måste det finnas någonting som talar om vad som är bra beslut. Det måste finnas principer att rätta sig efter. Det måste finnas ett ramverk som begränsar vilka typer av beslut som får fattas.
Jag ska erkänna att jag inte reflekterat så noga över denna distinktion tidigare men efter Andreas Ekströms påhopp på Peter Sunde och de därpå följande reaktionerna står det klart för mig att det är en väldig skillnad på demokrati och principer.
Demokratin är något vi vördar högt här i Sverige. Man kan nog lugnt säga att de flesta är ganska stolta över vår demokrati, vår riksdag och vårt valsystem. Det finns förstås brister men inga akuta brister som hotar att störta oss i fördärvet.
Hur är det då med principerna? Vad har vi för principer för Sverige?
Vi har våra grundlagar. Vi har Genevekonventionen om de mänskliga rättigheterna som är upphöjd till grundlagsstatus. Vi har på papperet ganska hyfsat med principer.
Problemet är ingen kontrollerar att de där principerna efterlevs.
Visst, det finns ett lagråd. Det finns en rådgivande instans som kan yttra sig om huruvida ett lagförslag är förenligt med grundlagen. Sedan kan riksdagen fatta vilket beslut som helst och i princip använda grundlagen som dasspapper. Det är helt riskfritt. Det finns ingen påföljd för detta och det finns ingen juridisk instans i form av en författningsdomstol eller motsvarande, som kan upphäva beslutet.
Resultatet är att de principer vi har instiftat i våra grundlagar har ett oerhört svagt skydd och att det bara är riksdagens goda vilja som upprätthåller dem.
Vad händer då, frågar vi oss, om någon bryter mot svensk grundlag. Säg till exempel att en svensk myndighet, öppet erkänner att man bedriver verksamhet som man vet bryter mot grundlagen? Blir det något åtal? Blir det någon fällande dom? Nej, istället belönas det brottsliga beteendet genom att riksdagen helt enkelt kör över grundlagen.
Den som försöker manipulera den svenska demokratiprocessen, till exempel genom att fuska med hanteringen av röster i riksdagsvalet döms till böter eller fängelse. Det betraktas av de flesta som ett ganska allvarligt brott.
Den som däremot bryter mot grundlagen, verkar inte riskera någonting mer än en klapp på axeln och en legalisering av verksamheten. Utredning och, åtal, dom och straff är inte aktuellt över huvud taget. Jag har aldrig hört talas om att någon ska ha åtalats eller dömts för grundlagsbrott i Sverige. Jag vet inte ens om det är möjligt.
Detta, Andreas Ekström, är ett problem av stora mått. Att vi saknar möjlighet att upprätthålla viktiga principer, som till exempel mänskliga rättigheter, är ett problem. Att människor hittar på metoder för att skydda sitt privatliv mot snokande myndigheter är däremot inte ett problem. Det är helt nödvändigt. Det kan i vilket fall som helst aldrig vara ett demokratiproblem. Den demokratiska beslutsprocessen hotas inte av att du och jag kan kommunicera förtroligt.
Upprätthållandet av mänskliga rättigheter och andra grundläggande principer är ett kraftigt eftersatt område i Sverige och jag är mycket oroad av utvecklingen under senare år.
Därför är jag Piratpartist. Därför kandiderar jag till piratpartiets valsedel. Därför är jag politiskt engagerad.
19 september är det val till riksdagen. Då kan du rösta för ett återupprättande av mänskliga rättigheter i Sverige. Rösta pirat!
Världens dyraste kartong?
Jag tycker nog att 39,90 kronor är lite dyrt för en wellpappkartong faktiskt. Visst, det står Limes på den och den är vackert blå, men ändå.
Jag vet inte heller om jag tycker att jag behöver ha en hel låda lime hemma åt gången.
Eller är det kartonger avsedda för förvaring av gränsvärden?
Min kandidatlista i primärvalet
Här är mitt förslag till kandidatlista för primärvalet:
- Fredrik Moberg
Ja, det är en ganska kort lista. Mycket kortare än den bör vara, för att vi ska få en vettig representation i riksdagen. Därför tänker jag fylla på den med fler namn.
Det tycker jag du också ska göra. Jag tror det var själva tanken med vårt primärval, att alla tar fram sin lista över kandidater och att resultatet blir så representativt som möjligt för partimedlemmarnas åsikter.
Därför tycker jag det blir lite fel med alla dessa mer eller mindre officiella listor som cirkulerar, listor som verkar vara skapade utifrån någon speciell geografi, något speciellt kön, eller något annat irrelevant kriterium.
Själv ger jag blanka fan i varifrån kandidaterna kommer, hur gamla de är, vilka de ligger med och vad de äter till frukost. Jag tänker välja de kandidater som jag tror kan ge oss störst framgång i valrörelsen och i riksdagsarbetet, för det är bara det som är det viktiga.
Det tycker jag du också ska göra. Rösta på de personer du vill se i riksdagen så ordnar sig resten av sig själv. Du får förstås gärna rösta på mig i primärvalet men gör det inte för att jag eller någon annan säger till dig att göra det utan för att du själv tycker att det verkar vara en bra idé.
Det finns rätt gott om kandidater och det kan ju vara ett problem förstås, men några personer i partiet känner du säkert till. Några personer har du antagligen större förtroende för än andra. Några personer tycker du argumenterar bättre än andra eller verkar bara vettigare än andra.
Där har du dina kandidater. In och rösta nu!
Med huvudet i hinken
Du behöver aldrig leta länge för att hitta det går aldrig-folket. Det räcker att jag rör mig utanför lägenheten, så finns de där. Deras fasta övertygelse är att ingenting någonsin kan förändras, åtminstone inte till det bättre, och det är de inte sena att berätta för dig.
På ett sätt kan man säga att det går aldrig-folket har stor genomslagskraft. De sprider pessimism och negativitet och sådan har en tendens att snabbt få fotfäste och sprida sig som den pest det är. Men om vi istället tittar på verklig förändring av någonting annat än folks inställning är de förstås helt ointressanta.
Det ligger i det går aldrig-folkets natur att de aldrig kan åstadkomma något annat än dålig stämning. De är helt övertygade om att det är omöjligt, så hur skulle det gå till? Det borde vara en grupp som är helt ointressant att tillhöra, men ändå drar den otroligt mycket anhängare från de mest oväntade håll. Jag har sett även normalt sett mycket driftiga människor plötsligt hemfalla åt detta beteende, så det måste vara något som är djupt rotat i den mänskliga naturen, eller kanske i det svenska lynnet.
Det är enkelt att göra studiebesök i det går aldrig-världen. Stoppa bara ned huvudet i en hink, så får du se precis hur det här. Nej, du ser inte så mycket med huvudet i den där hinken. Allt är mest blått, eller grönt eller vad du nu har för färg på din hink, men annars inte så mycket mer. Klart allt blir omöjligt då. Närmare än så rekommenderar jag inte att du kommer det går aldrig-folket för det är fortare än kvickt gjort att få sig en dos av deras negativism. Det är farligt på riktigt.
Det är svårt att bota en det går aldrig-människa från dennes pessimism, men det kan gå med en god dos realism. För att underlätta arbetet har jag sammanställt en liten checklista:
Det går aldrig att…
- …bilda Piratpartiet 1 januari 2006 och ställa upp i riksdagsvalet nio månader senare
- …få några medlemmar
- …få ut valsedlarna
- …få några röster
- …överleva till nästa val
- …komma in i Europaparlamentet
- …gå med i någon partigrupp
- …uträtta något av betydelse
Efter denna långa rad av misslyckanden från vår sida är det naturligtvis omöjligt att komma in i risdagen till hösten.
Det går aldrig!
Eller?
2010 är året då Piratpartiet tar klivet in i riksdagen. Därför är det superviktigt att vi får fram en bra valsedel med rätt kandidater. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att du som medlem ser till att rösta i primärvalet och väljer ut de kandidater som du tycker ska representera oss i riksdagen.
Jag tänker inte presentera någon lista över rekommenderade kandidater. Du vet själv vilka personer du vill se i riksdagen och det är just de personerna du ska rösta på, oavsett om det råkar vara mig, Rick Falkvinge eller din granne.
