Dagbok

Att ge efter för sin inre nörd

Ojdå!

Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle hålla mig borta från det förbannade nörderiet som omger alla typer av idrottsverksamhet.

Det gick ju bra en stund. Sen blev det svårt, mycket svårt, med motivationen.

Springa samma gamla uppmätta slinga på tid, dag ut och dag in. Det har funkat fint långa stunder, men nu gick det inte längre.

Så, nu kan jag löpa fritt över gator och torg och slippa oroa mig över att inte veta hur fort det går och hur långt jag sprungit.

Äntligen är jag fri!

Eller?

Antagligen går det åt helvete nu. Antagliten fastnar jag helt nörderiet och bara inte sluta titta på kartor, grafer och statistik. Och om inte det räcker kan jag säkert förstöra mitt liv genom att försöka få denna tingest att fungera i Wine.

Så jag är inte alls fri. Jag är fången, fast på ett annat sätt. Fången i apparaternas klor.

Hålögd och utan vänner kommer jag att sitta framför datorn och snöa in.

Men jag kommer i alla fall att vara jävligt vältränad.

Om vi inte hörs mer så vet ni varför.

4 reaktioner på ”Att ge efter för sin inre nörd”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *