Storföretag klämmer åt konsumenter
En 25-åring avslöjas i tullen med sex par Nike-skor i bagaget. Tullen kontaktar Nike, som bestämmer sig för att skorna inte är äkta Nike-skor och stämmer 25-åringen för varumärkesintrång.
Vad är det som inte stämmer här?
Ja, till att börja med, vari ligger det rimliga i att konsumenterna ska vara ansvariga för varumärkesskydd? Är det verkligen så, menar politikerna, att jag som privatperson har någon som helst möjlighet att bedöma om en märkesvara är äkta eller inte?
Dessutom undrar jag hur det kan vara så att den part som ensidigt får bestämma om något är en piratkopia eller ej sedan har rätt att kräva skadestånd. Hur kan det, av någon betraktas som ett rättssäkert tillvägagångssätt? Tänk om Nike inte har koll och gör fel bedömning. Tänk om Nike helt enkelt ljuger.
Det vore ju ett lysande sätt för Nike att dra in pengar. Tillverka egna “piratkopierade” skor i egna fabriker, sälj dem till lågpris och stäm sedan skiten ur alla som åker fast i tullen. Det blir pengar i bägge ändarna och när lagstiftningen ser ut som den gör är det ett helt riskfritt beteende.
Hela det här lagstiftningen stinker. Den stinker därför att den på samma sätt som IPRED gör privatpersoner rättslösa mot kapitalstarka storföretag. Den stinker därför att den upphäver den rättssäkerhet som man har rätt att förvänta sig i en rättsstat.
Sex par skor är inte direkt någon kommersiell omfattning. Jag skulle lätt kunna ta med mig sex par skor hem från semestern, att ha för eget bruk och utan vidare skulle vem som helst kunna ta med sex par skor att ge bort till släkt och vänner.
Att vi har det såhär beror antingen på att våra politiker helt enkelt är dåligt pålästa om sina beslut eller på att de helt enkelt är veka och inte vågar hävda medborgerliga rättigheter när storföretagen gråter ut över hur mycket pengar de “förlorar” på den här typen av varumärkesintrång.
Tyvärr är det bara början. Vi vet att det pågår hemliga förhandlingar kring det som kallas ACTA. Det kallas ett handelsavtal men av det som kommit fram hittills vet vi att det är någonting helt annat.
ACTA är nästa steg i storföretagens strävan att kontrollera inte bara vad vi har i resväskan, utan vad vi har i våra datorer och MP3-spelare, och vad vi skickar till varandra på internet Gissa vem som kommer att ha bevisbördan när tullen ifrågasätter om musiken i din MP3-spelare är “äkta” eller “stulen”. Gissa om du kommer att få betala skadestånd och rättegångskostnader. Gissa om du kommer att få betala själv för att ha advokat.
Ständigt blir vi itutade hur detta är överdrifter och hur det aldrig skulle kunna gå så långt. Vi ska lita på de hemliga männen och kvinnorna som deltar i de hemliga förhandlingarna. De litar visserligen inte på oss. Det förstår man ju. Vi skulle ju kunna ställa till med ett jävla liv om vi på förhand fick veta vad som planeras.
Ta en titt på den här listan över människor som får läsa de hemliga dokumenten och fundera över om du tycker att företrädare för en massa storföretag är mer pålitliga när det gäller förhandlingar om dina och mina rättigheter än vi själva.
Det pågår en konstant nedmontering av dina och mina rättigheter till förmån för staten (teledatalagringen, FRA-lagen) och storföretagen (IPRED, ACTA). Denna nedmontering drivs i slutändan av dina och mina politiker. Trots att den ständigt tycks accelerera kan du och jag när som helst trycka på stoppknappen.
Det som krävs är att vi röstar in nya politiker i riksdagen. Det krävs att vi röstar in politiker som fattar vad som är på väg att hända och som står upp för våra rättigheter både på nätet och i köttvärlden. Det som behövs just nu är ett piratparti och din röst.
Piratpartiet finns redan. Det är bara din röst som saknas.
19 september är det val till riksdagen.
9 kommentarer
Spik i foten, 3 februari 2010 – 13:06
Fan vad bra skrivet. Något för Newsmill?
Tor, 3 februari 2010 – 13:36
“Ja, till att börja med, vari ligger det rimliga i att konsumenterna ska vara ansvariga för varumärkesskydd?”
Det är naturligtvis helt orimligt. Men ska man alls ha ett varumärkesskydd är det ju heller inte märkligt att den som köpt sådana här varor i kommersiellt syfte för senare vidareförsäljning behandlas på ett annat sätt än vanliga konsumenter. Se’n kan man alltid diskutera var gränsen ska gå. De där beloppsgränserna verkar tex. vara väldigt märkliga.
Fredrik Moberg (pp), 3 februari 2010 – 13:59
Jag har inga invändningar mot att man ingriper mot den som ägnar sig åt yrkesmässig försäljning av förfalskade märkesvaror. Det är så verksamheten bör gå till.
Tydligen är detta alltför arbetskrävande och våra politiker har därför låtit sig övertygas om att ingripa mot konsumenterna och utkräva vansinnigt höga skadestånd eller böter.
Vi kan inte bekämpa varumärkesskydd genom att upphäva rättssäkerheten eller rätten till ett privatliv. Ändå är detta precis vad som sker när tullen genomsöker människors privata bagage på uppdrag av storföretag, som sedan stämmer dem på stora belopp.
Rättssäkerheten och rätten till ett privatliv är grundläggande värden och mänskliga rättighet. Varumärkesrätten är en kommersiell rätt, vars tillämpning därför bör vara förbehållen kommersiella aktörer och absolut inte under några omständigheter kan tillämpas i strid med mänskliga rättigheter.
Michael, 3 februari 2010 – 14:07
Vad faan sysslar tullen med?
Är dom spioner eller tulltjänstemän.
Hade nitat fanskapet direkt utan att blinka.
Han hade fått en tansao uppkörd där han eller hon förtjänar det.
Jävla spionfasoner
Islossning | Rick Falkvinge (PP), 3 februari 2010 – 16:10
[...] som var fallet för bara några månader sedan (jag tror vi alla minns ett par exempel). Det är så många olika människor som skapar så mycket positiva föredömen att negativa vibbar drunknar ut [...]
annonym, 3 februari 2010 – 16:27
“Trots att den ständigt tycks accelerera kan du och jag när som helst trycka på stoppknappen.”
Tyvärr så kan jag inte hålla med om denna uppfattning. Som jag ser det så kan vi trycka på stoppknappen en gång vart fjärde år. I tiden där emellan är det fritt fram för politiker att stunta i sina vallöften och avveckla ytterligare en del av befolkningens frihet.
När IPRED röstades igenom började jag undersöka möjligheten att avsätta regeringen på lagligen väg och tvinga fram ett nyval. Självklart finns det inget i lagen som gör det möjligt för befolkningen att avsätta en regering. Skottet måste komma från det egna ledet (som Reinfeldt uttryckte det) och det kommer knappast att ske när partipiskan viner.
Oldtimer, 3 februari 2010 – 17:39
Det skrämmande är ju att tullen har ju inget stöd i VML (varumärkeslagen) för det här förfarandet, utan det är ju något de gör enbart för att tillfredsställa storföretagen. Och tingsrätterna dansar som vanligt efter företagens pipa.
Sjukt!
Thomas Tvivlaren, 13 februari 2010 – 16:12
Manuell trackback:
1000+ ord – Information overload à la Twitter
Ershags eskapader ~ IPRED hjälper grova brottslingar, 18 maj 2010 – 00:26
[...] som skivbolagen får genom att först fler köper skivorna tack vare fildelningen och sedan kan dom driva in pengar igen genom att stämma dom måste vara en av dom mest fantastiska affärsidéer jag har skådat. Synd bara om dom fans som [...]
Kommentera