Kulturskaparna ett högljutt särintresse

Anders Troberg, 10 mars 2010 – 10:48

Hur många av de 50000 är kollektivanslutna utan att veta om det, därför att tex STIM eller IFPI eller någon annan maffiaorganisation skrivit under och låtsas att alla deras medlemmar är med?

Ni som har kommit med ofrivilligt bland dessa 50000, speak up!

Kulturskaparna « ConnyT funderar, 10 mars 2010 – 11:51

[...] skriver bra om detta. T.ex: Anders S Lindbäck, Mary, Emma, Mikael E, Syrrans granne, mkeriksson m.fl [...]

Loranga, 10 mars 2010 – 12:44

Bra Grannen!
Kultur är inte så enkelt som “kulturskaparna” verkar tro. Kultur är både enklare och mer komplicerat än så. Vi är alla kulturskapare och då framstår 50000 som ett ganska löjligt antal.

stroll, 10 mars 2010 – 13:21

Tydligen är Unni Drougge en av dessa 50000 vilket ju gör att man kan ifrågasätta den siffran ganska kraftigt.

Brynolf’s corner » Oj vad många kulturskapare, 10 mars 2010 – 13:37

[...] om samma: Syrrans granne, Opassande, Bloggelito, [...]

Peanut Gallery: Kulturskaparna « Full Mental Straightjacket, 10 mars 2010 – 21:16

[...] Andra i bloggosfären har analyserat vad Kulturskaparna vill och vilka de är och det är ingen vacker läsning, själv hör jag till de 50.000 tvångsrekryterade som alls icke håller med denna lobbyorganisation i dess krav. Kulturen frodas på nätet, tro inget annat. [...]

Skapare, fans och pirater : Cybernormer.se, 11 mars 2010 – 13:03

[...] efter bloggpost skrev igår i olika ordalag om hur orätt det är av Kulturskaparna att mena att alla verkliga kulturskapare står bakom organisationen. Intressant vinkling är också den som bloggaren [...]

Åke Forsmark, 11 mars 2010 – 16:51

Det är ju jättebra om folk skapar själva på internet. Och det är ju absolut inget problem med upphovsrätt om man själv sprider sitt material. Problemet är ju när man kopierar andras material och det materialet görs ju oftast av professionella personer (Kanske inte just de här personerna som finns på listan men ändå…)

Fredrik Moberg (pp), 11 mars 2010 – 18:44

Jag förstår inte riktigt vad din poäng är förutom att du, precis som nätverket kulturskaparna verkar tycka att det är skillnad på kratörer och kreatörer (där endast de riktiga, professionella kreatörerna egentligen räknas.)

Allt skapande bygger på tidigare skapande. Så har det alltid varit. Det existerar ingenting sådant som ett självständigt verk. Problemet är att skyddstiderna, på upphovsrättsbranschens begäran, skruvats upp till helt groteska nivåer. Som det ser ut nu kommer vi att få vänta ungefär 150 år innan dagens skapande får användas till att bygga vidare på.

Upphovsrättsindustrin håller dessutom, med hot och utpressning på att helt utradera det som på engelska kallas fair use dvs rätten för dig och mig att fritt använda andras verk för privat bruk i begränsad omfattning. Liknande inskränkningar har gjorts genom lagstiftning i Sverige.

Vi har alltså en situation där ett antal stora mediaföretag i praktiken har monopol på hela 1900-talets produktion av film och musik och kommer att fortsätta ha det under överskådlig tid. Upphovsrättsindustrin har lagt beslag på stora delar av vårt kulturarv och kräver skadestånd av eller tystar ned vem som helst som använder “deras” material, om så bara för att roa sig och sina vänner en eftermiddag.

Vari, menar du, ligger det rimliga i att en liten klick “professionella personer” ska få lägga beslag på stora delar av vårt kulturarv i över 100 år?

Åke Forsmark, 12 mars 2010 – 08:56

Du menar att det mesta som finns på nätet är framställt av andra än professionella kulturskapare och det är säkert sant när det gäller kvantitet. Men moster Bedas bilder på sina katter får ju inte någon större spridning utan det är ju sådant som produceras av professionella personer som kopieras och distribueras mot upphovsmännens vilja.

Bloggstorm mot ”Kulturskaparna” « Tidningsliv, 12 mars 2010 – 10:49

[...] Kulturen är, vad ni än tror, inte en produkt som produceras, paketeras och försäljs av professionella kulturskapare utan någonting som vi alla har en del i och som vi alla har rätt att ta del av och dela med oss av. Det skriver Fredrik Moberg, pirstpartist på bloggen Syrrans granne. [...]

50 000 kan inte ha fel…? :, 12 mars 2010 – 12:27

[...] som bloggar Opassande, Syrrans Granne, Fridholm, Blogge, AKPC_IDS += "3022,";Popularity: unranked [?] Category: [...]

Undran, 12 mars 2010 – 21:54

Förresten, varför är ni (syrrans granne) mongo? Detta syftar ju till mongoloid och på vilket sätt beskriver det er verksamhet?

Undran 2, 12 mars 2010 – 21:56

Jag hör så mycket i alla inlägg att ni alla är kulturskapare. Jag blir så nyfiken att få se, höra lite av det ni gjort. Kan ni inte länka till något spännande?

Tack!

Åke Forsmark, 13 mars 2010 – 05:17

Förutsättningen för att man ska skapa något bra är att man har tid att jobba med det man ska göra och för att man ska ha tid så krävs det att man får betalt. Ska man ha vettiga ersättningar för att ens verk används på internet så krävs det att ens verk inte samtidigt ska kunna spridas gratis. Titta på spotify t.ex. Hur länge tror ni att man ska kunna hålla den tjänsten igång? Ganska snart kommer artisterna att tjura för att ersättningarna är för dåliga.

Anders Andersson, 14 mars 2010 – 18:23

En förutsättning för att någon skall få betalt är att det finns någon som är villig att betala för det. Jag använder till exempel inte Spotify, eftersom jag inte anser det värt pengarna (eller ens mödan att lyssna på). Om det inte finns någon som lyssnar och betalar, då hjälper det inte hur stor del av pengarna som slussas vidare till artister och kompositörer (sedan advokaterna fått sitt).

Jag går inte på bio heller, tittar inte på TV och lyssnar inte på radio. Om jag någonsin hör musik, så är det för att jag spelar den själv eller andra spelar den för mig utan att jag bett om det. Den musik jag spelar själv betalar jag inte för, och den musik jag hör i någon butik betalar kunderna i butiken för genom ett påslag på priset (det är inte säkert att jag köper något bara för att jag besöker butiken).

Likafullt omges jag av kultur av olika slag – text, ljud, bild, arkitektur, parker, kartor, reklam, samtal, färg, form, lukt, smak, känslouttryck och så vidare. Jag deltar själv i skapandet och spridandet, men jag identifierar mig inte som en individuell “kulturskapare” eller “kulturspridare”, för det är vårt kollektiva skapande och spridande som är kulturen. Att påstå att den författare som skriver en bok har “skapat kultur” är som att påstå att den kennelägare som föder upp schäfervalpar har “skapat liv”. Om det bara finns 50.000 kulturskapare, vad är då vi andra? Kulturförstörare?

All denna kultur kostar också pengar eller andra resurser, vare sig man ägnar sig åt den yrkesmässigt eller på fritiden. Det kostar att konstruera Tetris, och det kostar att spela Tetris. Det är dock frivilligt att konstruera datorspel, lika frivilligt som det är att spela dem. Den som vill ha ersättning av någon annan för sitt konstruerande eller spelande får erbjuda sina tjänster på marknaden och se om någon nappar. Ibland finns det en köpare, ibland inte.

Och det är först när det är pengar inblandade som man kan börja tala om någon rätt till den ena eller andra ersättningen. Pengar är nämligen, till skillnad från kulturupplevelsen, objektivt mätbara, och man kan träffa avtal om att en viss andel av pengarna skall gå till en eller flera namngivna mottagare. Om man enligt avtalet skall betala ett visst belopp, men betalningen uteblir, då kan man processa om det i domstol och eventuellt tillkalla kronofogden för att tvångsvis överföra beloppet.

Det är däremot inte acceptabelt att bryta sig in hos någon som inte har ingått något avtal, konfiskera hans dator, undersöka informationsinnehållet och efter några månaders räknearbete säga “du har konsumerat kultur för 75.000, här är en faktura på beloppet plus ränta att betala inom två veckor”.

Låt vara att gällande lag ibland medger dylik utpressningsverksamhet, vilket för mig bara betyder att jag inte kan klandra domstolen eller kronofogden som verkställer indrivningen. Jag kan fortfarande klandra lagstiftaren, liksom de “rättsinnehavare” som utnyttjar lagen på detta sätt. Förfarandet innebär inte att jag blir mer benägen att betala för “kulturkonsumtion”, utan tvärtom att jag vill tillfoga “rättsinnehavarna” största möjliga skada. Om det förutsätter upphovsrättens totala avskaffande, så är det en eftergift jag kan leva med (fast jag tror ärligt talat inte det blir nödvändigt).

Den här diskussionen är också en del av kulturen. Vem har skapat den, och vem har rätt att få betalt för den? Om ingen får betalt för att prata, är det inte risk att folk slutar prata med varandra då?

Åke Forsmark, 15 mars 2010 – 02:04

Arkitektur, reklam osv är allt sådant där som någon betalar för, via diverse mellanled så brukar det vara den lille medborgaren som står för kulorna i slutänden. De flesta som sitter och tycker i morgonsofforna och deltar i den offentliga debatten är betalda av någon. De flesta som producerar open-source-programvara gör det på betald arbetstid för något företag.

Så frågan är varför just kulturarbetare inte ska ha någon ersättning …

Anders Andersson, 15 mars 2010 – 02:35

Man får ersättning om man har någonting att sälja. Arkitekten får ersättning om han ritar ett hus som någon vill köpa. Han får däremot inte ersättning för att jag tittar på huset och fotograferar det. Om det var lag på att han skulle få det, då skulle ingen vilja bygga huset. Vem vill bo i en stad där det är fotograferingsförbud överallt?

Du kan ta betalt för dina varor, men du kan inte ta betalt av den som inte köper dina varor. Det gäller böcker såväl som falukorv. Och du får inte inspektera min bokhylla eller mitt kylskåp för att se om jag handlar från dina konkurrenter i stället.

Åke Forsmark, 15 mars 2010 – 08:54

Nu talar vi förbi varandra. Problemet är de som använder mina saker utan betala.

Roffe, 21 mars 2010 – 15:46

Klart är väl att det är vanskligt att lägga det framtida skapandet och främjandet av mångfald och rikt kulturliv i händern på någon som överhuvudtaget inte läser, tittar eller lyssnar…