Varför är det alltid 50-50 mellan blocken?
Min bror ställde frågan igår, varför det alltid är så jämnt mellan blocken. Jag svarade, egentligen utan att tänka efter att det beror på att det inte är någon skillnad mellan dem.
För så fungerar det ju när fri konkurrens råder. Marknaden delas upp mellan jämnstarka aktörer och efter en stund råder jämvikt. På vägen kan en och annan aktör slås ut om de har för svaga finanser och någon uppstickare kan komma in och störa marknaden lite på marginalen.
Men i huvudsak råder jämvikt, eftersom aktörerna stelnat i sina former.
Inom politiken finns inga dyra produkter som måste tas fram. Den består i huvudsak av prat och utspel med en räckvidd som avgörs av ditt kapital, i form av riksdagsplatser.
Vi har bytt regering några gånger och ibland har opinionssiffrorna svängt betänkligt mellan blocken, men de hittar alltid tillbaka till mittpunkten. Det beror på att de båda blocken noga följer varandras rörelser och slutresultatet är att skillnaderna försvinner.
Det enda som just nu skulle kunna störa jämvikten är tillförandet av ett nytt parti, som driver andra frågor än de två blocken.
Piratpartiet är ett sådant parti. Vi driver frågorna om integritet, kultur och kunskap, frågor som i huvudsak är oviktiga i den svenska blockpolitiken. Det är nya frågor för riksdagspartierna och att ta tydligt ställning i dessa frågor och att verkligen gå ut och föra debatten offentligt vore att ta en politisk risk.
Då är det mycket säkrare att spela kring den gamla välkända mittlinjen och hålla på och käbbla om skatter och bidrag. Det svänger fram och tillbaka i opinionsmätningarna men alla vet att det inte kan svänga hur mycket som helst. Att ro hem valet är i princip bara en fråga om några rätt tajmade och väl avvägda utspel. Att på allvar diskutera frågor om integritet och rättssäkerhet vore bara dumt.
Det finns alltså ingen anledning att inbilla sig att något av blocken på allvar kommer att riva upp IPRED eller FRA-lagen, eller sätta stopp för datalagringsdirektivet. Det är inte där den politiska skiljelinjen går.
En röst på något av blocken är med andra ord en röst på en fortsatt marsch mot övervakningssamhället, fortsatt minskad rättssäkerhet och fortsatt ökad politisk kontroll över vem som får säga vad på nätet, oavsett vilket parti du röstar på.
Det finns visserligen marginalpartier som säger sig stå för något annat, men som erfarenheten visar är det inte de som bestämmer. Istället böjer de sig i sina hjärtefrågor för förmånen att få sitta i regering.
Det är val till riksdagen i år och den här gången har du faktiskt något att välja på.
Tycker du att några hundralappar i plånboken är den viktigaste frågan har du två nästan likadana alternativ att välja mellan. Vilket som är bäst för dig avgörs av slumpen.
Om integritet, kultur och kunskap är viktigast för dig har du att välja mellan pest, kolera och Piratpartiet.
Jag vet vad jag väljer och det har ingenting med pengar att göra. Min yttrandefrihet, min rättssäkerhet och min rätt till ett privatliv är viktigare än frågan om det blir oxfilé eller blodpudding till middag. Jag vet att det är en lyx jag har och att det faktiskt finns människors vars liv hänger på några hundralappar. Men knappast ditt, eller hur?
Jag heter Fredrik Moberg och är nummer 18 på Piratpartiets valsedel i Västsverige.
Felet med webbteve
I en skriven text kan jag snabbt läsa igenom inledningen (Vi journalister envisas med att kalla den ingress) och se om innehållet verkar vara intressant. Med en skriven text framför mig kan jag prata i telefon eller kolla nyheterna samtidigt som jag skumläser den för att hitta de intressanta bitarna. En skriven text kan jag läsa i flera omgångar. Jag kan hela tiden se var jag är och vad jag läste senast.
Med video däremot, eller webbteve som det heter den här veckan, är det en annan sak. Med webbteve måste jag titta och lyssna i 20 minuter för att kanske, bara kanske, hitta något intressant. Det finns i allmänhet ingen ingress, ingen innehållsförteckning och inga käcka bookmarks eller länkar att snabbspola till, ifall jag bara är intresserad av en liten del av inslaget.
Naturligtvis går det att åtgärda flera av de där bristerna. Rent tekniskt finns lösningarna, men ingen producerar någonsin webbteve på det sättet.
Jag har länge tyckt att webbteve är ett undermåligt och ganska ointressant sätt att sprida information, men jag har tidigare haft svårt att sätta fingret på problemet.
Eller så är jag bara gammal. Så kan det vara.
Tills motsatsen är bevisad tänker jag fortsätta producera text och bilder. Det är också så jag tänker ta del av information. Tills någon gör något bättre.
Göteborgsvarvet: FAIL! (2:07)
Med ett så här dåligt resultat tänker jag inte ens bemöda mig med att ta reda på den officiella tiden.
Jag tror att nästan allt gick fel. Slutligen var det värmen som tog knäcken på mig.
Inför nästa år blir det skärpning, uppsträckning och nya friska tag. 1:30 ska besegras om jag så får hålla på tills jag blir 80 år.
Göteborgsvarvet – Dagens outfit
Dagens outfit blir en vit funktionströja med piratknapp på framsidan och en rejäl piratlogga fastsydd på baksidan.
Du som inte springer kan vara med på flygbladsutdelningen som börjar med samling 14:00 utanför entrén till restaurang Palace i Brunnsparken och håller på tills alla har tröttnat och publiken gått hem. Ungefär 200 000 personer beräknas se varvet, så det finns folk så det räcker åt alla.
Att göra innan du dör
Kandidera till riksdagen: Check!
19 september röstar vi. Du kan kryssa mig, du kan kryssa någon annan, du kan kryssa ingen alls. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att du röstar på Piratpartiet – partiet som ser utvecklingen som en möjlighet och inte ett hot.
Inför Göteborgsvarvet – fotoreportage från startområdet
Nu börjar det dra ihop sig inför årets gatlopp, eller Göteborgsvarvet som det heter i folkmun. Med kameran i hand tog jag en sväng runt startområdet för att få ut min nummerlapp och kolla in förberedelserna.
Ett startbevis är en bra början. Men vad bevisar det egentligen? Att galenskaperna har startat?
Här någonstans är min nummerlapp. Faktiskt alldeles till vänster om bilden.
Över 50 000 anmälda till årets varv. Här är en som faktiskt tänker springa.
Denna plats skulle vi kunna döpa till Urintorget, eller något annat passande. Vi befinner oss trots allt i Göteborg…
Här börjar den skitviktiga blå linjen. Tappa inte bort den! Den slutar några hundra meter åt höger. Emellan gömmer sig 21 km löpning i vad som verkar bli strålande sol. I år gäller det att fylla vätskedepåerna.
På nätet krymper våra möjligheter
Jag skänker bort mina böcker.
Jag har läst dem och kommer inte att läsa dem igen. De tar bara upp plats i onödan. Dessutom gör de ingen som helst nytta i bokhyllan, om man nu inte ser böcker som en inredningsdetalj.
Det här är naturligtvis dåliga nyheter för förlagen. De vill ju sälja så många exemplar som möjligt och om jag skickar mina vidare, efter att ha läst dem så måste det enligt förlagsindustrins retorik betyda lägre intäkter för dem. Också enligt förlagsindustrins retorik så innebär detta att jag stjäl från dem och framför allt att jag stjäl från en stackars svältande författare.
Håller du inte med? Nåväl, men byt då ut böcker mot ljudböcker eller e-böcker, så får vi se. Om jag skulle köpa en e-bok eller en ljudbok, läsa eller lyssna på den och sedan bestämma mig för att ge bort den till någon annan (via nätet givetvis, något annat vore ju typ korkat och stenålders) så skulle genast stöldargumentet genast dyka upp.
Om jag delar med mig av mina e-böcker eller ljudböcker enligt samma princip som jag skänker bort mina pappersböcker gör jag mig skyldig till ett brott. Jag blir anklagad för stöld av upphovsrättskramarna och får höra hur jag driver stackars författare till fattighuset. Enligt utkastet till ACTA-avtalet ska jag bli fråntagen mina möjligheter att gå till banken, läsa tidningen och ha ett socialt liv, genom att min internetanslutning stängs av. Med IPRED som murbräcka kan upphovsrättslobbyn få ut min identitet och sedan kräva mig på hundratusentals kronor i skadestånd.
För att jag skänker bort mina böcker.
Internet ger oss fantastiska möjligheter att sprida vår kultur och dela med oss på ett sätt som vi tidigare bara kunnat fantisera om. Men istället för att utnyttja möjligheterna belägger våra politiker internet med restriktioner som faktiskt ger oss mindre möjligheter där än i köttvärlden.
I köttvärlden kan jag fritt gå runt på stan och ge bort mina gamla böcker till okända. På nätet är detta ett brott.
I köttvärlden kan jag skicka ett brev till någon och vara förvissad om att ingen myndighet sitter och tjuvläser vad jag skrivit. På nätet går alla trafik genom FRA:s avlyssningsnätverk där all trafik scannas.
I köttvärlden kan jag gå till ett café och träffa bekanta eller obekanta människor, helt anonymt. På nätet avlyssnas all social interaktion av FRA. Dessutom ska information om vilka som pratat och om vad lagras åt polisen enligt datalagringsdirektivet.
Jag tycker att det är ganska uppenbart att våra nuvarande politiker inte begriper vad internet är för något och vilken skada de ställer till med genom att trampa runt på våra rättigheter som en vilsen elefanthjord. Det är därför det behövs ett piratparti i riksdagen.
Om du värdesätter internet och möjligheterna det ger oss att bygga ett bättre samhälle är det i år du ska rösta på Piratpartiet. Inte 2014. Nu!
19 september är det val till riksdagen. Då kommer sju riksdagspartier att tävla om att vara dig mest till lags. Inget av dem kommer att prioritera möjligheten för dina barn och barnbarn att ha ett fritt och öppet internet att verka på.
Det är därför ska du rösta på Piratpartiet i år.
Finn ett fel
Det finns minst en sak på den här bilden som inte riktigt stämmer. (Klicka för större.)
Signaler från storebror – Fråga till Beatrice Ask
Det är populärt bland politiker att sända ut signaler till medborgarna. Med hjälp av lagstiftning och ibland bidrag ska människors beteende påverkas och förändras så att de beter sig på ett, enligt politikerna, lämpligt sätt, alldeles oavsett vad folkvilja, vetenskap eller tradition säger om saken.
Justitieminister Beatrice Ask föreslog för en tid sedan att brev till misstänkta sexköpare skulle skickas ut i speciella, gredelina kuvert. Detta skulle sända en signal till människor att det inte är acceptabelt ens att vara misstänkt för vissa brott.
Jag undrar hur hon tänker nu, när det avslöjats att Säkerhetspolisens avdelning för författningsskydd ägnat sig åt systematiska brott mot just den författning de är satta skydda, i över tio år.
Vilka signaler anser Beatrice Ask att det sänder ut när våra polismyndigheter ägnar sig åt grundlagsbrott? Vilka signaler sänder det ut när höga chefer inom våra polismyndigheter inte ställs inför rätta eftersom de är för inkompetenta för att följa lagen?
Vilka signaler sänder det ut när människor som ägnar sig åt grov, organiserad brottslighet gång efter gång slipper att ens hamna i domstol?
Jag bara undrar alltså.
Sänd en signal till politikerna! En röst på Piratpartiet 19 september är en röst för ett samhälle där även myndighetschefer måste följa lagen och där grundlagen inte används som dasspapper.
Jag heter Fredrik Moberg och står på plats 18 på Piratpartiets valsedel i Västsverige.
