Politik

Plötsligt sätter självcensuren igång

Allt jag gör på nätet – alla sajter jag besöker, alla sökningar jag gör, alla mejl jag skickar – allt registreras.

Det här har jag ju känt till länge. Datalagringsdirektivet är ingen nyhet utan något vi levt med ett tag. Ändå är det som om poletten inte trillat ned, förrän nu.

Plötsligt blir det hela väldigt obehagligt. För vad är det jag sitter och läser vid min dator, egentligen? Vad är det jag söker efter när jag är lite uttråkad, eller full, eller kåt, eller bara nyfiken?

— Om någon utomstående skulle granska min trafikdata, hur skulle det då se ut?

Det är så självcensuren börjar. Den börjar med en insikt och en känsla av att en hel del av det du håller på med kanske inte skulle se så bra ut för en utomstående. Det börjar med att du funderar över vad som skulle kunna hända om detaljerad information om dina läs- och surfvanor hamnar i fel händer.

Du tänker efter lite extra när du är på nätet. I början gör du det. Men din hjärna lär sig. Efter ett tag behöver du inte behöva tänka efter längre utan unviker instinktivt att ens tänka vissa tankar. Din hjärna låter automatiskt bli att ställa vissa frågor och du slipper hindra dig själv från att söka svar på fel frågor, för att det skulle kunna se konstigt ut om någon annan visste.

Steg för steg blir du lite tystare. Hela samhället blir tystare. Viss information slutar spridas. Vissa diskussioner förs inte offentligt, om de förs alls. Vissa samtalsämnen blir tabu. Vi bygger en järnridå runt våra tankar och bevakar den noga, så att ingenting olämpligt kommer ut.

Jag vill inte ha det såhär! Det är inte rätt att behöva censurera sig själv. Allmän registrering av människors tankar och läsvanor hör inte hemma i en demokrati, oavsett bevekelsegrunder. Men våra politiker har slutat bry sig.

Sveriges dåvarande justitieminister, Thomas Bodström (s), kämpade hårt i Bryssel, för att datalagringsdirektivet skulle bli så omfattande som möjligt. En röd-grön regering lät det hela fortsätta, utan protester. Sedan fick vi en blå-grön regering som gjorde det till lag i Sverige, fortfarande utan protester.

Våra nuvarande riksdagspartier vill gärna ge sken av att vara så olika, så profilerade, men för mig är de lika bruna, allihop. Det verkar inte finnas någon som faktiskt bryr sig om att bevara grundläggande demokratiska värden och mänskliga rättigheter.

Skatter, vård, skola och omsorg är nog så viktiga politiska frågor, men det hela blir ganska meningslöst i längden om vi samtidigt låter politikerna rasera själva fundamentet till vårt öppna, demokratiska samhälle.

Nästa år är det valår. Jag tänker rösta på Piratpartiet, för det är det enda partiet som jag vet aldrig kommer att kompromissa med frågan om min rätt till ett privatliv. Det tycker jag du också ska göra.

Eller har poletten inte trillat ned än?