Noterat

Konsten att sprida ett rykte

Det är enkelt. Det är bara att uttala sig ungefär såhär:

– Person X, som jag inte tänker namnge, säger att Namngiven Person har sagt att månen är gjord av ost.

Sedan är cirkusen igång. Plötsligt är det i mångas ögon en sanning att Namgiven Person har sagt att månen är gjord av ost. Om det är verkligen har hänt är däremot högst osäkert. Namgiven Person kan förstås ha uttalat sig precis så, men det kan lika gärna röra sig om ett missförstånd.

Ett rykte kan med lätthet förlama en organisation under lång tid. Folk sitter och surar på varsin kant över det de tror är sant och vägrar lyssna på varandra, när allt egentligen beror på något som är ett missförstånd eller kanske lögn.

Ryktesspridning är därför ett kraftfullt vapen. Det kan användas av dina fiender för att förstöra för dig, men det kan lika gärna avfyras av misstag, av dig själv eller några av dina vänner.

Hur gör man då för att låta bli att sprida ett rykte? Det är ungefär lika enkelt.

Man ringer, eller kontaktar på annat sätt, helt enkelt Namngiven Person och säger: ”Har du verkligen sagt till person X att månen är gjord av ost?”

Därefter kan man ägna sig åt att sprida information istället.

Att sprida rykten och skvallra är väldigt mänskligt och kan ge en trevlig maktberusning, genom känslan av att veta mer än andra. Det är dock alltid ett destruktivt beteende, som leder till obehag och irritation för någon.

Ju mindre tid vi ägnar oss åt rykten desto mer tid kan vi ägna oss åt att ta oss framåt, mot riksdagen. Det är dit vi ska.

Om månen faktiskt skulle vara gjord av ost så kommer inte himlen att ramla ned i huvudet på oss bara för att vi tar oss tid att kolla om det faktiskt stämmer.

Noterat

Politikens kukmätartävling

Det pågår en tävling i den politiska bloggosfären. Det är en tävling som befinner sig på nivån kukmätartävling eller pissing contest.

Det handlar om vilket parti som kommer högst upp på Knuff.

Vinnare är den som är mest länkad. I den automatiserade topplistevärlden räknas bara kvantitet. Som en följd av detta hetsas allt fler politiska bloggare att tydligt välja sida och sedan länka, helt ohämmat, till sina partikamrater och bara till sina partikamrater.

Det är jättekul att ligga högt på Knuff. Det är jättekul att se hur olika nyhetsmedier refererar till ens eget parti som vinnare. En stund är det jättekul. Sedan blir det meningslöst.

Ganska ofta är det relevant att skriva ett referat eller bara komma med länktips. Vissa bloggare fyller funktionen av redaktörer och har läsare som besöker dem just av det skälet att de vet att det finns bra och intressanta länktips.

Men när en massa bloggare börjar länka sina partikamrater, och bara sina partikamrater, bara för att de är partikamrater och inte för att de har något relevant att tillföra i sammanhanget, då blir det bara löjligt. Ungefär som en kukmätartävling.

Politisk debatt är ett utbyte av argument och åsikter och kräver att människor från olika politiska läger deltar. Det innebär att om vi vill föra en intressant och relevant politisk debatt i bloggosfären så måste vi länka till våra meningsmotståndare.

För att ha något att bidra med i längden är det nödvändigt att ge sina politiska motståndare knuffpoäng.

Alternativet är alltmer uppdelad och introvert politisk bloggosfär som är helt ointressant för alla utom de inblandade själva och det tror jag inte leder till några valframgångar. Det leder bara till att vi slösar energi på sånt som ingen bryr sig om.

Dagbok

Henrik Pontén får polisbefogenheter

I framtiden får upphovsrättsindustrin polisbefogenheter och kan kräva ut ditt namn och adress direkt av din internetoperatör. När räkningen kommer är det bara att betala, vare sig det är du som är fildelat eller inte. Någon domstolsprocess lär du inte ha råd med och även om du skulle ha råd är dina chanser att vinna ett civilmål mot ett multinationellt företags advokater försvinnande små.

Uppgifterna om vem som har vilken adress på internet är idag belagda med sekretess. Endast efter beslut av åklagare får uppgifterna lämnas ut och bara om det finns misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Den som hävdar att du brutit mot upphovsrätten måste alltså gå den ordinarie vägen, via polis, åklagare och rättsväsende. Om du blir åtalad har du rätt till advokat och du riskerar inte att få betala hela rättegången själv.

Men nu vill regeringen annorlunda. I en promemoria baserad på EU:s Ipred-direktiv föreslås att upphovsrättsinnehavarna själva skall få agera polis. Efter beslut i domstol skall din internetoperatör tvingas lämna ut ditt namn om du eller någon annan anses ha begått intrång i upphovsrätten.

I praktiken blir du rättslös. Om ett stort amerikanskt mediebolag bestämmer sig för att du gjort intrång i deras upphovsrätt kan de få ut ditt namn direkt från internetoperatören. Därefter kan de skicka en räkning på vad de tycker intrånget är värt. För dig är det bara att betala, oavsett om du verkligen är skyldig eller om det är någon annan som stulit din identitet.

Identiteter kan nämligen förfalskas. Det händer hela tiden. Nätverk och datorer kan hackas. Det händer också hela tiden. Datorer kan användas av fler än en personer. Det händer definitivt hela tiden. Det kan finnas massor av potentiellt skyldiga personer bakom en internetadress Men facit hittills är att domstolarna inte verkar förstå. Eller så bryr de sig inte om vem som faktiskt är skyldig. De ”bevis” som krävs för att fälla någon för upphovsrättsbrott genom fildelning har hittills inskränkt sig till skärmavbildningar och åklagarsidans egna utsagor om hur ”bevisen” tagits fram. Att knyta bevisen till någon person verkar över huvud taget inte nödvändigt för fällande dom.

Detta gäller i brottmål alltså. Mål där det skall vara bevisat ”bortom varje rimligt tvivel” att du är skyldig för att du skall fällas.

När du står där med en faktura från en multinationell mediejätte gäller andra regler. Att bestrida en fordran är ett civilmål och plötsligt måste du bevisa att du är oskyldig för att ha en chans. Den multinationella mediejätten har ju bevis för att du är skyldig. Bevis som har visat sig räcka i brottmål. Du är garanterat rökt för hur du än anstränger sig kommer motståndarsidan att ha fler och dyrare advokater än du.

Det är bara att betala och hoppas att du slipper åka dit fler gånger. För det lär inte vara billigt.

Vad jag inte kan förstå är varför, först en röd och nu en blå regering vill göra svenska folkets rättslösa mot multinationella bolag.

Läs även: