![](http://www.syrransgranne.se/files/2008/07/sg-080722-bensin.jpg "\")
OK, jag fattar. De vill att jag skall gå in och betala innan jag flyttar bilen. Det kan jag väl göra. Jag vill inte vara besvärlig i onödan.
Men om jag glömmer då? Eller om jag helt enkelt inte ser skylten? Eller om jag skiter i skylten, vad händer då? Slipper jag betala bensinen då?
Och efter 19:00. Då jävlar tar de fram megafonen och skriker ut instruktionerna: “Betala först, tanka sen!”
Här har hela familjen kruka parkerat sig, på stormarknadens familjeparkering.
Några frågor?
Tidigare ikväll rapporterade vi om trafikproblemen i Göteborg, med anledning av underhållsarbeten på en bro. Vi råkade då nämna bron vid dess officiella namn, vilket var mycket olyckligt då bron nu känner sig utpekad, vilket påpekats av en av våra flitiga läsare.
Vi ber om ursäkt för detta! Bron ifråga heter Mjölkbron och ingenting annat.
Sedan ett par veckor råder konstant trafikkaos i Göteborg. Älvsborgsbron – en viktig pulsåder i stadens trafiksystem – har på grund av underhållsarbeten reducerad kapacitet och trafiken i stora delar av Göteborg står därför stilla stora delar av morgon och eftermiddag.
Imorse fick till exempel delar av redaktionen uppleva ytterst långsamtgående trafik under hela fem minuter på väg fram till bron. En bilresa som under normala omständigheter är avklarad på en kvart tog nu hela tjugo minuter.
Följderna blev allvarliga. Chefredaktören var i förmiddags i upplösningstillstånd. Sedan han lugnat sig något har han nu lyckats författa ett argt brev till Vägverket, där han kräver den ansvariges huvud på ett fat.
Även nyhetschefen är mycket upprörd, men har valt en något annorlunda väg för att kanalisera sin ilska. Hon har under hela dagen suttit upptagen med att rita motivet ett protestklistermärke företställande Vägverkets generaldirektör, Ingemar Skogö, som inom kort kommer att kunna beställas från syrrans grannes webb-butik.
Övriga redaktionsmedlemmar har hittills klarat sig från raseriutbrott, men många är skärrade över situationen och vi lovar att återkomma med fler artiklar så snart alla lugnat sig något.
Finanskoncernen Mc Finance – Det blir resultatet av en storaffär mellan Volvo och Mc Donald’s, erfar syrrans granne ikväll. Enligt en uppgiftslämnare med insyn i de bägge bolagen köper Mc Donald’s Volvofinans och betalar med egna aktier. AB Volvo skall därigenom blir största enskilda ägare i den kombinerade hamburger- och finanskoncernen.
Vi har under eftermiddagen sökt företrädare för de bägge bolagen, utan att få dem att säga så mycket som flaska.
Helgen före påsk bjöd på fint väder och många tog chansen att byta till sommardäck på bilen.
Sedan hände något.
På måndag morgon var hela världen täckt av en kladdig, hal, vit substans och sommardäcken uppvisade ungefär samma friktionsegenskaper som en blöt isbit på en glasskiva.
Många ställde sig frågande till detta. En del fullständigt vägrade acceptera situationen. De flesta hoppades att det snabbt skulle gå över, så att de helt skulle kunna glömma bort hela den pinsamma historien.
Tyvärr blev det inte så. Snön låg kvar. Det kom till och med mer snö. En vecka efter att det hade börjat fullständigt vräkte det ned igen.
Eftersom det nu ser ut som om snön blir kvar får vi helt enkelt lära oss leva med den. För att underlätta för alla presenterar vi därför en snabbguide…
Vad är snö?
Snö består av vatten, luft och kyla. Den uppstår spontant när dessa tre beståndsdelar blandas och är egentligen en sorts extra dålig is.
Snö förekommer naturligt i Norrland, det vill säga norr om Gävle. Ibland blir naturen förvirrad och släpper snö även söder om Gävle och ibland, i stora mängder, i själva Gävle.
I Göteborg förekommer en speciell sorts snö, som kallas slask. Slask är en hybridform som i färg och väta påminner om vatten, men som ändå förmår lägga sig i tjocka täcken eller drivor på marken, precis som snö. När kvällen kommer fryser slasket och bildar isbark som är glashal och ligger kvar på marken i flera veckor.
Snö förekommer knappast alls i Skåne. Möjligen vid enstaka tillfällen och då i form av regn.
Vilka egenskaper har snö?
Snö är vit, blöt och ganska kall. Under vissa omständigheter bildas så kallad kramsnö, som kan kramas till hårda bollar, så kallade isbollar. Dessa kan användas för att krossa fönsterrutor och hota pensionärer eller små barn på busshållplatser.
Under andra omständigheter bildas lätt så kallad flygsnö. Den kan främst användas av naturen själv för att göra det obehagligt för dig, till exempel genom att snön med vindens hjälp blåser innanför din krage.
Vilka effekter har snö?
Snö har mängder av observerade effekter. Barn som exponeras för snö tenderar att bli mycket energiska, närmast euforiska av lycka. Vuxna människor har i allmänhet en något mer avvaktande attityd, om de inte är berusade, då de istället uppvisar liknande beteende som barn.
Snö inverkar mycket negativt på trafiken. Bilister som utsätts för snö tappar plötsligt körförmågan. Bussar som får snö på taket slutar helt fungera i uppförsbackar och lastbilar drabbas extra hårt genom att bli stående i bredd på viktiga trafikleder. Detta orsakar i sin tur trafikstockningar, vilket drabbar resten av trafiken hårt.
Snö orsakar också överbeläggning på landets vårdinrättningar. Exakt hur detta går till är inte klarlagt i nuläget men sambandet är mycket tydligt. Eventuellt, tror forskarna, förhåller det sig så att det är överbelagda vårdinrättningar som orsakar snö.
Hur blir man av med skiten?
Snö försvinner naturligt genom varmt väder, hällregn eller vind. Snö kan också avlägsnas manuellt genom så kallad snöskottning men kan endast förflyttas på detta sätt, ej permanent förstöras. Snöskottning är en vanlig orsak till benbrott, ryggskott och hjärtinfarkter och hjälper därigenom det naturliga urvalet.
Snö kan också bekämpas med hjälp av salt. Snön övergår då från att vara en vit, kladdig, hal substans till att bli en brunsvart och ännu kladdigare substans, även känd som modd. Modd är en vanlig vägbeläggning i södra Sverige under vinterhalvåret och bidrar till att främja rost, förstörda skor och tillverkare av bilschampo.
Du kliver in i din nya Volvo S60, slänger upp väskan på sätet bredvid dig, startar motorn och kör iväg.
Sedan börjar terrorn.
Ljus- och ljudsignaler som ökar i intensitet för att få dig att spänna fast säkerhetsbältet.
Nu är du ju svensk har säkert tagit på dig bältet redan från början. Du tror kanske att det hjälper dig. Du tror att du skall slippa undan.
Men det är fel. Det finns ett passagerarsäte. I passagerarsätet finns en sensor. Den skall känna av om någon sitter där och se till att ljud- och ljusterrorn fortsätter tills det bältet också är knäppt.
Du har din väska på sätet. I väskan har du din dator och lite annat krafs. Väskan väger säkert fem kg. Det borde gå bra. Väldigt få personer väger under fem kg. Men det går inte alls bra. Det går åt helvete.
Först plingar det. Ett artificiellt plingande, som blir intensivare ju fortare du kör. Tills du kommer upp i 50 km/t. Då börjar det tuta istället. Högt och ljudligt tutar det. Du kan slå på stereon, men du får dra på rätt högt ljud för att överrösta eländet.
Ljudet slutar inte. Det finns ingen knapp för att stänga av det; ingen meny du kan gå in i för att bli av med eländet. Det enda du kan göra är att låta bli att ställa väskan på sätet, knäppa bältet eller möjligen klippa av eller kortsluta några kablar.
Det verkar vara oundvikligt för stora företag. Förr eller senare blir de så stora att deras produktutveckling havererar och därefter blir produkterna bara sämre och sämre. Tvångsmässigt
Det börjar alltid likadant. Det är någon liten förbättring som skall göras. Ett gränssnitt som skall putsas; några finesser som skall läggas till. Bara fixa några grejer till. Sen är produkten perfekt.
Plötsligt har man kissat i byxorna. Det är varmt och skönt, men efter en stund börjar det istället bli kallt och jobbigt. Dessutom luktar det illa. Och det finns inget nytt klädbyte i närheten. Den där idén som var så bra alldeles nyss har plötsligt blivit så dålig att det verkar omöjligt att någonsin reparera skadan.
Det är som ett barn i trotsåldern och en stor röd knapp som man absolut inte får trycka på. Givetvis händer just det. Det är så Universum kommer att ta sitt slut; genom att någon tänker tanken ”Jag undrar vad som händer om jag trycker på den här knappen” och sedan gör precis det. Frågan är inte om, utan när.
Lastbilar kallas en sorts järnbaserade transportvagnar som förekommer naturligt ute i trafiken. De används i huvudsak för att transportera varor mellan olika lager och ägnar sig i allmänhet åt att väsnas, släppa ut svart rök och vara ivägen för stressade, slipsförsedda tjänstebilsförare.
Lastbilar återfinns vanligen i nedförsbackar, klistrade mot bakrutan på personbilar, eller som en sorts rullande trafikhinder på E6:an, på väg uppför Hallandsåsen. De förekommer också fritt rullande på plan mark, vanligen organiserade i ändlösa kolonner.
Lastbilar lever i symbios med lastbilschaufförer, en typ av kepsförsedd, kolbaserad organism, till större delen bestående av fett.
Lastbilschaufförer tillhör familjen yrkesförare. Yrkesförare är en, vanligtvis helgonförklarad, grupp fordonsförare som huvudsakligen ägnar sig åt fortkörning, felparkering och andra trafikförseelser. Ibland förkommer yrkesförare i televisionsprogram, där de ägnar sig åt att ondgöra sig över andra förares dåliga uppträdande i trafiken.
Med jämna mellanrum går lastbilar sönder och måste lämnas in på serviceinrättningar, så kallade verkstäder. Där ägnar sig personalen mestadels åt att snusa, läsa porrtidningar och göra tillfälliga reparationer med silvertejp. Efter avslutad reparation lämnas lastbilen tillbaka till ägaren, tillsammas med en skyhög faktura som måste betalas innan lastbilen återigen rasar ihop ute på vägen.
Lastbilar framställs i för ändamålet anpassade fabriker, av en speciell typ av arbetare, så kallade bilbyggare. I synnerhet amerikanska bilbyggare har en stor förkärlek för att arbetsvägra, eller strejka som det också kallas.
Mycket lite är känt när det gäller lastbilschaufförers ursprung. Många forskare misstänker att de uppstår spontant genom celldelning. Det är ytterst osannolikt att lastbilschaufförer kan föröka sig sexuellt då deras enorma fettlager avsevärt torde försvåra reproduktion. Lastbilschaufförer saknar naturliga fiender men avlider ofta i ganska låg ålder på grund av sitt olämpliga födointag.
Lastbilarnas huvudsakliga fiender är syre, som förekommer naturligt i luften. Tillsammans med syret bildar järnet i lastbilen en porös, brunaktig substans, känd som rost. När tillräckligt stor del av lastbilens järn omvandlas på detta sätt betraktas lastbilen som slut och lämnas till skroten, en modern efterföljare till äldre tiders ättestupa.
Precis som övriga livsformer ingår lastbilar i jordens kretslopp. Förutom järnoxid lämnar uttjänta lastbilar efter sig plast, gummi, petroleumprodukter och andra ämnen som bryts ned i naturen inom loppet av några tusen år.
MILJÖ Först var de först med att sälja hybridbilar. Nu tar de nästa steg. Idag presenterad Toyota en helt ny växellåda – med bara tre växlar.
– Eco-driving sprider sig som en farsot över världen. Detta är vårt svar på trenden, säger bolagets sverigechef, Eskil Hansson.
Den nya metoden för bilkörning handlar mycket om att skippa växlar. Detta har Toyota nu tagit fasta på. Deras nya växellåda innebär inte bara en besparing för miljön utan även att konstruktionen blivit enklare, eftersom antalet växlar minskat med 40 procent.
– Ettan, trean och femman är de växlar folk verkar ha någon användning för numer. Därför har vi bestämt oss för att skippa tvåan och fyran. De verkar mest vara i vägen, säger Eskil Hansson.
Konkurrenterna har under dagen varit försiktigt avvaktande till beskedet och inte velat ge några kommentarer. En anonym växellådskonstruktör hos en större amerikansk biltillverkare kallar initiativet ”mycket djärvt” och antyder att de själva arbetat med en ny växellåda, men att arbetet kört fast på grund av oenigheter.
– Det är mycket politik i det här. Fyran verkar alla vara ense om att vi skall göra oss av med, men sedan är det hård strid om det är tvåan eller trean som ryker. Kanske blir vi tvungna att behålla bägge, säger hon.
Vägverkets generaldirektör, Ingemar Skogö har inte varit tillgänglig för en kommentar men låter via sin pressekreterare meddela att verket arbetar intensivt med ett förslag gällande fri sprit och bredare trottoarer som en åtgärd för att ytterligare minska framkomligheten i trafiken.
Har du sett höns köra bil någon gång?
De flesta har väl samma uppfattning om hur gubbar kör. Långsamt, eventuellt vingligt och på gränsen till vårdslöst ibland, men framför allt mycket långsamt.
Det är ett faktum. Gubbar kör långsamt. Men varför kör de då så långsamt?
Prova själv får du se! Testa att köra, sittande så nära ratten du kan. Jag lovar att när du sitter framåtböjd, hukande och med ratten en decimeter från ansiktet så kommer du också att köra långsamt. Varför? Därför att du inte ser något.
Det här är kanske ingen anledning att inte sluta häckla gubbar för att de kör långsamt men om vi vill bli av med problemet kanske vi skulle hjälpa dem att ställa in stolen istället. Eller skicka dem till gymmet så de kan skaffa sig en vettig hållning.
Obligatorisk gymträning för gubbar. Där har vi lösningen på problemet.
Det gick bra till slut. Det jävla åbäket transporterades till skroten och byttes mot ett mottagningsbevis och tusen spänn.
Men det var inte lätt. Det började i fredags, då bilen egentligen skulle skrotas. Naturligtvis blev det inget. Jag var alldeles för lat och hade annat, roligare att göra. ”Jag gör det sen. På måndag…”
På måndagen kördes det jävla åbäket till kontoret. Jag skulle göra vissa ärenden under dagen och sedan skrota den. Någon dag i veckan.
Vid lunchtid gick den inte längre att köra. Kopplingen vägrade koppla ur och att lunchtrafiken med en sådan bil, dessutom lastad med hundratals kg kakel och skit lät inte som någon upplyftande aktivitet. Den fick stå.
På tisdag fick den också stå.
På onsdag eftermiddag tänkte jag att ”Vad fan!”, gick ut och startade åbäket. Cross-växla är ju inte så jävla besvärligt kanske, men inte så roligt om man måste stanna, så jag såg inte riktigt fram emot bilköerna på vägen. Men nu var jag redan på väg.
Egentligen var det väl ganska förutsägbart med tanke på hur bilar brukar bete sig, men plötsligt fungerade kopplingen igen. Det gick alldeles utmärkt att köra bilen. Raka vägen till skroten körde jag den, med andan i halsen och bara ångor kvar i tanken.
Så, nu står den där och blir strippad på sitt innehåll, för att sedan malas ned till en metallsörja eller kanske pressas ihop till ett litet rätblock. Tyvärr kunde de inte göra det medan jag väntade.
Nu är frågan: Vad skall jag göra med mina tusen spänn? Köpa ost, bränna på krogen eller handla 40 Triss-lotter.
Ge mig lite förslag nu! Ju tokigare desto bättre.
Efter lång och trogen tjänst har vi nu fått nog av vår redaktionsbil, en Ford Sierra -91. Det är med sorg i hjärtat som vi nu säljer denna klenod och ögonsten.
Ett fordon i mycket fint skick med bland annat följande extrautrustning:
Säljes till händig person med alldeles för mycket tid över, eller fullständig idiot med alldeles för mycket pengar.
Obs! Däcksparkare undanbedes! Eller vafan förresten? Feel free! Kom hit och sparka allt vad ni orkar. På däcken, bilen eller på varandra. Sparka på bara!
Äntligen är nya redaktionsbilen här! Imorse klockan åtta levererades den med buller och bång till redaktionens parkering.
Den är stor och grön. Den har stöttor och en rejäl lyftarm som når långt upp i skyn. Den fullständigt skriker: ”We brake for nobody!”
Kanske att den kan tyckas opraktisk, men några parkeringsproblem lär vi inte drabbas av. Når såg du senast någon bötfälla en mobilkran?