Blått: ”Jag är här för att stanna”

I ett pressmeddelande meddelas att blått bestämt sig för att stanna.

– Från början hade jag planerat att bara vara här ett halvår eller så, men jag blev kvar och åren gick. Nu har jag rotat mig så mycket här att jag bestämt mig för att det kanske är lika bra att jag bestämmer mig för att bli kvar här, säger blått till syrrans granne.

Lättnaden över beskedet är stor på flera håll. Hos IFK Göteborg, även kända som blåvitt, firade man ordentligt när beskedet kom.

– Det har varit en ständigt närvarande oro hos oss att blått skulle försvinna. Det här var ett riktigt glädjebesked och en stor lättnad för oss, säger pressansvarig Ulf Jörnvik.

Blått är redan väl etablerad och inga omedelbara förändringar kommer att märkas på grund av beslutet. Den oanvända returbiljetten kommer dock att säljas på auktion.

– Det blir ett bra sätt att manifestera mitt beslut och säkert ett trevligt samlarobjekt för någon. Jag måste bara hitta den, men den ligger väl någonstans i hyllorna, säger blått.

Demidekkare gör det oftare!

Efter bara några år med Demidekk måste väggen målas om

“Demidekkare gör det inte lika ofta” heter det i reklamen och det är sant. Demidekkare gör det oftare!

Åtminstone den här demidekkaren. Mindre än tio år efter att huset målades vackert rött med Demidekk är det nu dags igen. Det har varit dags länge faktiskt.

Men så var det ju den där detaljen med att demidekkare inte gör det lika ofta. Många tycker att Demidekk, eller Jotun, som tillverkar skräpet, kanske skulle ta lite ansvar för sitt uttalande och sin produkt. Men det gör inte Demidekk. De hittar på lama ursäkter istället. Den senaste förklaringen är att det är dåligt tvättat mellan de två vita färglagren som finns under Demidekk-färgen. När man målar två strykningar måste man tydligen tvätta mellan lagren, annars går framtida ommålningar åt helvete. Åtminstone om man målar med Demidekk.

Så ja, det är sant som de säger i reklamen. Demidekkare gör det inte lika ofta. Som demidekkare får man vara beredd på att göra det betydligt mycket oftare än andra.

Designuppror

Ja, jag jobbar på designen. Ett nytt fräsigt tema skall det bli, här på bloggen. Men det går trögt. För det saknas mål. Mål och inriktning saknas. Och bra idéer.

Och tid!

Tid saknas alltid i och för sig, så det är ju ingen idé att skylla på.

Jag vet inte vad jag vill helt enkelt. Jag vet bara att jag vill. Förändra vill jag. Något. Sen har jag lite spridda idéer också om grejer som vore fräcka, men det vill sig inte riktigt ändå, för de där fräcka grejerna är liksom mest fräcka att lära sig rent tekniskt och kanske inte märks så mycket egentligen.

Så det blir ingenting alls i förändringsväg. Och det var ju inte tanken. Tanken var att göra någonting. Någonting alls.

Jag kanske helt enkelt skulle satsa på totalt kaos. En miljard rutor som bara flyter omkring i en enda soppa. En startsida som ser ut som kriget. Det skulle man ha!

Om jag orkar…

Grädda tills pannkakan fått fin färg

Grön ugnspannkaka

”Grädda i mitten av ugnen tills pannkakan stannat och fått fin färg.”

Redaktionen har fått fint besök från Älvdalen. Naturligtvis måste vi äta något och som traditionen bjuder lagades ugnspannkaka. Dock med ett tillägg: Färg.

Vi tyckte att grönt var en ganska fin färg att ha i smeten. Då återstår bara frågan: Hur länge skall den gräddas?

Varför är alla kablar svarta?

Det är någonting märkligt med kablar och framför allt färgen på dem. De är nästan alltid svarta och jag kan inte förstå varför.

Det gäller inte elkablar för inomhusbruk. De är nästan alltid vita, av begripliga skäl. Skall man dra kablar inne i sin bostad är det ganska troligt att vitt smälter in. Vitt eller åtminstone ganska ljusa färger är ju rätt vanligt i bostäder.

Men så har vi alla andra kablar: anslutningskablar till apparater, datorkablar och audiokablar. De är nästan alltid svarta. Vad är grejen med det? Finns det något sammanhang där svart är den bästa färgen på en kabel? Vilket i så fall?

I några sammanhang är kablar av tradition grå eller ljust beige. Det är ju inte idealiskt, men i alla fall ett fall framåt jämfört med svart. Men varför inte gå hela vägen och satsa på vitt istället?

Sedan har vi ju högtalarkablar som många gånger har ett transparent hölje, men jag antar att det helt enkelt är jävligt fräckt att visa upp för omvärlden vilka feta högtalarkablar man minsann har råd med.