Köp redaktörens fetto-jeans!

Blå jeans i fint skick säljes till högstbjudande

Redaktören – chefen alltså – var lite rultig i vintras. Som en glad julgris gick han omkring, stor och trind. Sedan nådde lågkonjunkturen magen.

Nu kan han inte ha sina brallor längre. Eller det går, men han måste hålla dem uppe med skärp och det ser helt muppigt ut. Tyvärr är han alldeles för lat för att gå och handla nya kläder, så han går omkring som en mupp.

No name-jeans, W 36, L 32

Så kan vi faktiskt inte ha det. Därför säljer vi nu hans fetto-jeans till högstbjudande, så blir han tvungen att göra något åt saken.

Jeansen är av Lager 157:s eget märke, ganska anonyma, men av helt OK kvalitet och utseende. De är i storlek W 36, L 32.

Vi säljer dem till högstbjudande. Köparen får betala frakten på ungefär 50 spänn. Skriv en kommentar med ditt bud. Du får vara anonym, men glöm inte att lämna din epostadress så vi kan få tag i dig.

Om du vill kan vi tvinga redaktören att signera dem på valfritt ställe, innan vi skickar iväg dem. Du bestämmer…

Så många kroppsdelar. Så lite tid.

Fett, naglar, hår och skägg är bara en bråkdel av alla kroppsdelar som kräver underhåll.

Skägg, huvudhår, kroppshår, könshår, fett, muskler, hud, ögonbryn, naglar, tänder…

Vi pratar kroppsdelar nu. Kroppsdelar som kräver underhåll. Listan kan göras lång och det verkar som om den växer hela tiden. Hur man ska hinna med alltihop framstår som en gåta.

Det börjar lite enkelt när man är liten. Då har man tänder, hår och naglar och hud att tänka på. Från början behöver man inte ens tänka på det eftersom man har föräldrar som tänker åt en. Bara att ligga där och jollra så sköter sig allt själv.

Sedan börjar eländet.

Först ska man lära sig borsta tänderna. Borsta noga varje kväll. Borsta mjölktänder som man inte ens ska ha kvar utan som byts ut automatiskt. Vad är grejen med det?

Kamma håret måste man säkert också. Och bada. Det hela är egentligen ganska beskedligt fortfarande.

Men sen kommer puberteten och då jävlar händer det grejer! Inte bara blir man dum i huvudet. Det börjar också växa hår, rakt ut genom huden på en massa oönskade ställen.

Så man får börja raka sig på alla möjliga och omöjliga ställen och man måste lägga en massa tid på att se snygg ut så man får ligga. Dessutom ska man tvingas utstå äldre generationers hån för att man minsann inte är lika välartad som de själva var när de var unga.

Sen plötsligt blir man gammal och fet och måste börja träna. Man får inte äta chips längre utan måste hålla sig till näringsriktiga morötter och hemlagad, nyttig mat som tar flera år att tillreda.

Nu sitter jag här med hår som ska klippas, skägg som måste trimmas, naglar som ska ansas, ögonbryn som antagligen borde vaxas, könshår som man säkert förväntas frisera i roliga figurer och kroppsbehåring som antagligen kommer att kriminaliseras helt inom kort. Förmodligen borde jag bleka anus också.

Jag hinner inte ens med hälften av alla dessa. Jag hinner med en bråkdel. Ibland.

…och då har jag inte ens börjat med hudkräm. Eller smink.

Dagens ord: bältesfläsk

Bältesfläsket är det där fettet som kanske inte märks så mycket när du står upp, men som gör sig desto mer påmint när du sitter i bilen. Det leter sig ut mellan byxorna och din t-shirt och hamnar i kläm under bältet, som ligger och skaver med sin kant mot huden.

Du kan välja mellan att vaddera bältet, strunta i det helt eller helt enkelt banta. Några andra alternativ finns inte. Åtminstone inga som fungerar och som du kan tänka dig att leva med.

Åter i västerland

Tillbringade förresten helgen i Skåne. Den utlovade snön uteblev till förmån för kopiösa mängder regn. Något som däremot inte uteblev var maten, som i vanlig ordning serverades i rejäla mängder.

Jag vet inte vad, men det är något speciellt med Skåne. Jag kommer aldrig därifrån utan att känna mig som en uppsvälld gris.

Sydneyforskare: Vintergatan lider av svår fetma

Vintergatan, the Milky Way, är inte alls så smal och trind som vi tidigare trott. Forskare vid University of Sydney fann vid en kontrollräkning nyligen att Vintergatan är 12 000 ljusår tjock – dubbelt så mycket som man tidigare trott.

– Inte vet jag hur det här har gått till, men en sak är säker. Det är inte lättmjölk som the Milky Way består av, säger en av forskarna till syrrans granne.

Hur galaxens svåra fetmaproblem skall botas är just nu en het fråga i rymdforskningskretsar, men någon standardmjölk lär det inte bli tal om på ett bra tag. Bo Löfgren, dietist vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är inte imponerad.

– Om man är ett svart hål kanske man kan hålla på och proppa i sig och komma undan med det, men de flesta av oss får faktiskt hålla på oss lite. Det gäller även galaxer. Man kan inte bara sätta i sig solsystem efter solsystem och tro att ingenting skall hända.

Vintergatan själv har ännu inte varit anträffbar. På grund av de enorma avstånden tar det flera år för eposten att komma fram. Vi återkommer med uppdateringar inom några miljoner år.

Nutrilettdieten del 3: Chokladspya och pulveröl

Fy fan alltså! Jag klarar inte mer nu! Jag är helt orkeslös och hjärnan har alldeles gått sönder. Dessutom är den bruna sörjan vedervärdig; fullständigt odrickbar. Jag måste nog spy snart!

Det har inte riktigt gått som planerat. Jag har varit tvungen att äta riktig mat flera gånger under dagen, trots det jävla pulvret. Jag förstår inte vem som har hittat på det här; vem som tycker att det här är gott. Kanske samma människor som tycker att aspartam smakar socker.

Nu är det ju lördagkväll så nu vill man ju ha sig en bärs. En Nutrilett Intensive Beer. Men det finns förstås inte. Nej, jag får välja mellan olika godissmaker. I mitt fall mellan en godissmak då eftersom det inte finns några blandade paket. Chokladdryck på lördag kväll liksom. Vad är grejen!

Nej, den här produkten är fel och dum och dålig. Den kan bara inte fungera. Det visste jag väl redan, men att det skulle vara såhär illa hade jag ingen aning om.

Imorgon skall jag renovera badrummet. Då tar vi nya friska tag, med nya påsar. Jag överlever väl till lunch…

Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.

Nutrilettdieten del 2: Choklad

Nu vet jag varför de kallar det måltidsersättning. Det är för att man ersätter en måltid. Med en brun gegga ersätter man den. En brun gegga som gör att man blir illamående och allmänt kraftlös.

Men vänta nu! Det behöver jag ju inget pulver för att uppnå. Det är ju bara att ersätta måltiderna med ingenting för att det tillståndet skall inträda. Fan! Jag har blivit lurad!

Det står i instruktionerna att det går att leva av enbart Nutrilett i två veckor. Det står också att en viktminskning på 0,5 till 1 kg i veckan är lagom. Nu skall vi se här… 666 kcal det är ungefär… Ja, det är en fjärdedel av vad jag brukar äta på en dag. En fjärdedel menar de att jag skall äta. Varje dag, i två veckor. Och då skulle jag gå ned mellan ett och två kg.

Mellan tio och tjugo kg är nog närmare sanningen. Det skulle inte vara så dumt ärligt talat, men på två veckor? Ni som sett filmen Super Size Me minns säkert att huvudpersonen blev sjuk och fick avbryta experimentet. Men det här då? Är det någon som tror att man inte blir sjuk om man följer Nutriletts råd? Wanna bet?

Nu skall jag dricka lunch. På det dåliga sättet. Jag funderar på att byta ut en dl av vattnet mot kallt kaffe så jag får ”en god smakvariation på Intensive-chokladen.” Det kommer att bli toppen!

Någon som vill köpa 24, nej 23 påsar Nutrilett?

Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.

Nutrilettdieten del 1: Choklad

Nutrilett

Jag vaknar och är vrålhungrig. Nu skall det bli gott att trycka i sig några ostmackor! Men vänta nu! Här skall inte tryckas några ostmackor. Jag skall ju äta pulver. Eller dricka pulver. Jag ser verkligen fram emot det här!

Tag två dl kallt vatten, tillsätt en påse pulver och skaka i tio sekunder. Det klarar jag. Känns inte riktigt lika kul som att göra ostmackor, men vad gör man inte för konsten?

Det ser inte mycket ut för världen. Inte är det någon brakfrukost och det verkar inte vidare gott heller. Jag vet inte varför jag gör det här. Jag är ju inte ens intresserad av att gå ned i vikt. Inte på det här sättet. Motivationen står på noll. Men jag häller väl i mig eländet då.

Smaken påminner förstås om choklad. Och banan. Och någonting mer, sågspån tror jag. Choklad, banan, sågspån och kemikalier. Det är vad detta smakar. Och gegga. Det är gegga. Gegga som jag tvingas skölja ned med ett rejält glas vatten. Vad är grejen med det? Varför inte ha vattnet i själva geggan istället? Då blev den ju mindre geggig.

Men det skall vara ett lidande att gå ned i vikt i alla fall, det inser jag nu. Inte bara får man inte proppa i sig ostmackor till frukost. Man tvingas dessutom hälla i sig en gegga med smak av choklad, banan, sågspån och kemikalier. Jag börjar förstå nu varför det är så svårt.

Jag har hällt i mig 2 dl gegga. Det gick fort. Jag är fortfarande hungrig. Jag kan fortfarande inte sluta tänka på ostsmörgåsar. Det bådar inte gott. Jag tror det går åt helvete.

Jag ger det här en halvtimme. Sedan ger jag upp!

Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.

Nutrilett – Ett lätt sätt att svälta ihjäl

Nutrilett

Vissa dumheter kräver rätt förutsättningar.

Det kan till exempel vara så att man tidigare under kvällen har hällt i sig några öl. Det kan vara så att man fortfarande är lite fryntlig. Och befinner sig på Hemköp. Det låter konstigt, men det kan hända.

Då står den där. En vägg av Nutrilett. En helt harmlös företeelse under normala förutsättningar.

Men något gick fel. Istället för att bara skaka på huvudet åt dumheterna dök en liten tanke upp i den bara lite för muntra hjärnan. ”Om man skulle ta och testa det där kanske. Det vore något att blogga om.”

Jag klarade mig nästan. Men sen gick det inte längre. Jag tvingades se på hur min kropp gick tillbaka in i butiken och köpte ett Nutrilett-kit.

Imorgon börjar det. 666 kcal. Per dag. Det skall jag leva på. Det är ju löjligt! Det äter jag till frukost. Hur fan skall det här gå till? Jag kommer att svälta ihjäl!

Eller så börjar jag på måndag istället. Då skall jag ju ändå bara arbeta. Då gör det inte så mycket om jag svälter ihjäl.

Stay tuned.

Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.

Jag är smörberoende

SmörDet har skrivits spaltmil om människor som säger sig vara sockerberoende. Minst ett löp i veckan handlar om detta eller något liknande. Men var är alla artiklar om oss stackare som är smörberoende?

Det låter kanske konstigt, men frånvaro av socker bekommer mig inte det minsta. Om någon däremot tar ifrån mig smöret drabbas jag ögonblickligen av mycket svår abstinens.

Jag äter så mycket smör jag kommer åt. Favoriten är sånt där vitt, luftigt bröd som morsan bakar, som nästan uteslutande består av hål. En rejäl klick extrasaltat smör på och du får en gourmetmåltid av högsta klass, om du frågar mig. Om jag är riktigt sugen kanske jag rostar brödet först, så går det att få i ännu mer smör.

Smör för sig är ingen hit, men applicerat på olika livsmedel som bröd, popcorn eller ris, ja vad som helst som suger upp det, blir det en fantastisk njutning.

Eftersom smör innehåller ganska mycket kalorier och jag just nu räknar sådana har jag ätit otroligt lite smör de sista fyra veckorna och det märks. Tidvis är det som om jag inte kan sluta tänka på mat och då i synnerhet smör. Just nu skulle jag nog klara att sätta i mig ganska mycket smör utan några som helst tillbehör.

Nu gäller det härda ut bara några veckor till, så skall jag strax få sätta igång och frossa igen. Min hjärna inser förstås att det lär bli ganska många veckor med ytterst lite smör även efter att jag är klar med det här projektet men sen, till slut, kommer vi äntligen fram till den efterlängtade smörfrossan. Det kommer att bli fantastiskt!

Standardmjölk, enligt vilken standard?

Mjölk, 3% fettI kölvattnet kring artikeln om hur fett gör dig smal publicerar Svenska Dagbladet en enkät med frågan om vilken mjölk läsarna dricker.

Ett av alternativen i enkäten är standardmjölk. Jag undrar vad det är för standard som avses. Ingenstans på paketet finns någon information om att det innehåller standardmjölk och vad det i så fall innebär. Finns det en standard för mjölk? Är det en svensk eller internationell standard? Vad säger den?

Det finns alldeles för många standarder redan. De flesta är helt onödiga och existerar bara i marknadsföringssyfte. Jag tycker det är hög tid att sätta ned foten nu. Jag föreslår att det omedelbart tillsätts en bred parlamentarisk utredning med uppgift att fördjupa sig i vilka standarder som finns för mjölk och i vilken mån dessa behövs.

Tills dessa frågor är ordentligt utredda tycker jag att vi alla skall benämna denna produkt Mjölk, som är dess officiella namn.