Noterat

Röker kulturministern crack?

I en artikel som är som hämtad ur Grönköpings veckoblad läser jag hur kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, vid en fest igår, berättat hur hon gläds över domen mot the Pirate Bay.

Att ministrarna i alliansregeringen knappast tillhör toppskiktet illustrerades nyligen på ett tydligt sätt av Jan Björklund, men när kulturministern får för sig att gå ut och offentligt kommentera den starkt ifrågasatta domen i den pågående rättsprocessen mot the Pirate Bay börjar jag undra om det möjligen kan vara så att regeringen sitter och röker crack på sina sammanträden.

Fast på ett sätt är det bra att regeringen äntligen bekänner färg. Uttalandet bekräftar att Fredrik Reinfeldt ljög när han i valrörelsen 2006 pratade om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Det bekräftar att alliansregeringen aldrig har haft för avsikt att göra något annat än att just jaga en hel ungdomsgeneration och det bekräftar definitivt vad moderaterna har för inställning i frågan.

Som av en händelse har du just nu chansen att visa internethatarna i regeringen vad du tycker om deras politik. Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet 7 juni, men du kan rösta redan nu. Röstningslokalerna står öppna. Gå och rösta redan imorgon!

Humor

Hårdare lagar ger renässans för papper?

Gula sidorna har dykt upp i trapphuset

I år kanske det är bäst att vi förser oss med ett exemplar av Gula sidorna. Det kan vara bra att ha när vi blir avstängda från internet för att upphovsrättslobbyn tycker att vi röstat på fel parti i EU-valet.

Noterat

Vem blir först med piratfonder?

Etiska fonder finns det gott om. Vad jag däremot inte tycker att det är så gott om är variation i de etiska principerna. För den som ogillar vapen, tobak, alkohol och miljöförstöring finns mängder av fonder att investera i.

Men var är egentligen piratfonderna? De där fonderna som jobbar hårt för att mina pengar inte ska komma i närheten av upphovsrättsutpressningsindustrin?

Alltså, jag gillar varken krig, lungcancer, alkoholism eller miljöförstöring och jag är väl inte så benägen att investera i företag som sysslar med dylikt, men de företag som jag verkligen tycker genuint illa om är de som tjänar pengar på hot, trakasserier och utpressning.

I Sverige företräds många av dem av branschorganisationer som IFPI, BSA, Förläggarföreningen och Antipiratbyrån. De har tidigare försörjt sig på att distribuera plastskivor och pappersluntor men har på grund av den tekniska utvecklingen sett sina traditionella affärsmöjligheter förtvina.

Man kan inte anklaga dem för att ha försökt hitta på något nytt. Oviljan hos dessa företag att försöka hitta på nya hederliga sätt att tjäna pengar har varit total.

Istället har företagen ägnat sig åt hot, trakasserier och utpressning. Ja och lobbyism förstås. Lobbyism är en av upphovsrättutpressningsindustrins paradgrenar och har gett god utdelning i form av EU-direktivet IPRED som i sin svenska version get utpressningsindustrin större befogenheter än polisen när det gäller att jaga fildelar för att, just det, bedriva utpressning, på egen hand, utan besvärliga rättegångar eller höga beviskrav.

I Frankrike antogs i dagarna Hadopi-lagen (Läs mer hos Anaïs som rapporterar löpande.) som gör alla Frankrikes internetanvändare till utpressningsindustrins bitch. Det krävs inte bevis. Det krävs inte någon löjlig rättegång. Det enda som krävs är att du blir anklagad för upphovsrättsintrång tre gånger så stängs du av från internet.

Ingen post, ingen informationssökning, inget chattande, inget köpa resa, inget handla prylar, inget betala räkningar på banken… Kan du ens föreställa dig en tillvaro utan internet? Om du bor i Frankrike är det bäst att du börjar nu för Hadopilagen kommer, om den överlever, att slå helt godtyckligt.

Telekompaketet var tänkt att göra samma princip tvingande i hela EU, men föll oväntat samman och det ligger nu på den svenska regeringens bord att försöka lappa ihop eländet under sitt oförandeskap.

Du vet den svenska regeringen? Den som gav oss FRA-lagen, IPRED-lagen och som till hösten kommer att ge oss datalagringslagen som bland annat gör din mobiltelefon till en spårsändare i statens tjänst. Tror du att den svenska regeringen drar sig för att låta EU tvinga oss att stänga av människor från internet på lösa grunder?

Politikerna som pliktskyldigt röstar igenom det ena förslaget mer medborgarfientligt än det andra kan vi bara komma åt genom att rösta rätt, nu närmast i valet till Europaparlamentet, 7 juni.

Men företagen som ligger bakom det här. De kommer vi bara åt genom att inte ge dem några pengar. Jag har redan slutat köpa deras produkter. Under inga omständigheter tänker jag köpa något av företag som sysslar med utpressning! Det är emot mina etiska principer.

Men jag skulle vilja se lite action från bankerna nu. Var är piratfonderna? De där fonderna där jag lugnt kan investera mina pengar i trygg förvissning om att de aldrig någonsin kommer ens i närheten av företag som idkar utpressning. Var är de någonstans?

Jag är kanske inte så tät, men den som först lanserar en piratfond kommer att få förvalta mina pengar och jag kan lova att det finns fler som tänker likadant.

Fältet är öppet…

Noterat

BSA: Piratkopiering är inte stöld

EU-kommissionärerna Viviane Reading och Meglena Kuneva vill öka mjukvaruföretags ansvar för de program de säljer. Det är intressant i och för sig, men mer intressant är vad BSA:s policychef Francisco Mingorance säger i sin kommentar till zdnet:

”Digital content is not a tangible goods and should not be subject to the same liability rules as toasters”

Eller i IDG:s översättning:

Digitalt innehåll är inte en materiell vara och bör inte behandlas i enlighet med samma ansvar som gäller för brödrostar”

Datorprogram, film, musik och annan information är alltså, enligt BSA, inte något som bör jämföras med fysiska ting.

Minns nu detta citat nästa gång någon företrädare för BSA, eller någon annan, liknande lobbyorganisation, hävdar att piratkopiering är samma sak som stöld.

För övrigt vill jag passa på att påminna om att det nu är hög tid att betala internetavgiften för 2009.

Noterat

Är datorspelsbranschen för storebrorsamhället?

– Det är ditt fel att politikerna i Sveriges riksdag håller på att skapa ett övervakningssamhälle! Det är ditt fel, dina barns fel, din frus fel och din grannes fel!

När gamla maktstrukturer utmanas ger de ifrån sig ett jävla oväsen och organisationen Dataspelsbranschen är sannerligen inget undantag. Frågan är dock om det inte börjar bli dags för en hjärntransplantation snart. Idag går nämligen deras företrädare, Per Strömbäck, till hård attack mot ”piratlägret”.

Piratlägret… Det är du det. Du och din fru och dina barn och din granne och alla andra jävla fildelare som bara förstör för en massa gamla fina företag som i åratal kunnat håva in grova pengar på att distribuera plastbitar. Ni är dumma som använder internet till att kommunicera och byta filer med varandra och nu får ni skylla er själva för att politikerna sätter hårt mot hårt!

Det Per Strömbäck verkar ha svårt att fatta är att det inte finns något ”piratlägret”. Det existerar inte någon organisation som står för piratverksamheten. Det finns ingen styrelse som sköter förvaltningen. Det finns ingen motpart att förhandla med. Det finns bara helt vanliga människor som gör det människor alltid har gjort, nämligen att byta och dela med sig.

Det är i och för sig en begriplig tankevurpa med tanke på vilken värld Per Strömbäck lever i. Han och resten av upphovsrättslobbyns anhängare lever i en värld där all verksamhet av betydelse måste organiseras av någon – ett företag, en myndighet eller en förening. I deras värld finns alltid en motpart som man kan förhandla med, strida mot, stämma eller kanske kriminalisera.

Piratjakten som Per Strömbäck och hans kollegor bedrivit har tidigare varit ganska okontroversiell eftersom den riktat sig i huvudsak mot anonyma organisationer. Det är liksom inte så många som drabbas och blir upprörda om du slår ihjäl en organisation.

Men det var innan internet förändrade förutsättningarna. Den nya tidens piratjakt är inte inriktad på några organisationer, utan på enskilda människor. Helt vanliga människor har plötsligt fått samma möjligheter som stora företag, och plötsligt är det du, dina barn, din fru och din granne som är lovligt byte.

Per Strömbäck och hans kollegor inom upphovsrättslobbyn använder sina politiska kontakter för att bedriva ett krig mot medborgarna. Medlet är mer övervakning och ständigt hårdare repressalier. Detta vill dock inte Per Strömbäck erkänna, utan skyller alltihop på ”piratlägret”.

Vi går inte på det här, Per Strömbäck! Det finns inget ”piratlägret”. Det som finns är en rik och högljudd upphovsrättslobby, som du är en del av. Det är ni som driver på politikerna att stifta hårdare lagar. Det är ni som lobbar för skärpta straff och det är ni som driver fram övervakningssamhället.

Det är dags att ta ansvar, Per Strömbäck! Det är dags att du och dina kollegor tar ansvar för vilken politisk agenda ni driver och vad den får för konsekvenser. Ta ansvar för vad ni gör och sluta skylla era framgångar på fantasiorganisationer. Det finns bara vi medborgare här. Vi som har betalat era löner.

Själv tänker jag ta ansvar den 7 juni, genom att gå till vallokalen och rösta på Piratpartiet som ställer upp i valet till Europaparlamentet.

Jag tänker också ta ansvar för att inte ge upphovsrättslobbyn mer av mina pengar. Det finns gränser för vilka organisationer jag kan tänka mig att sponsra.

Noterat

Intressant rättegång, men var är åtalet?

The Pirate Bay

Efter fem dagars förhandlingar i tingsrätten börjar det nu klarna vad rättegången mot människorna bakom The Pirate Bay egentligen handlar om och det är sannerligen ingen positiv bild av åklagarväsendet och upphovsrättsbranschen som framskymtar.

Åklagarsidans, dvs Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins tes verkar vara att The Pirate Bay varit ett vinstdrivande företag eller åtminstone ett mycket framgångsrikt brottssyndikat som tjänat stora pengar och drivits av skumma figurer med mål att förgöra underhållningsindustrin.

Uppsåtet ska uppenbarligen ha varit att förmå människor att olovligen dela upphovsrättsligt skyddat material i syfte att kunna tjäna grova pengar på annonser.

Två och ett halvt år har Håkan Roswall, Monique Wadsted, Peter Danowsky och upphovsrättsindustrins övriga lakejer ägnat åt att gräva igenom epost, nyhetsarkiv och gamla avtalsförslag för att hitta belägg för sin tes. Över två års arbete rakt ned i soporna, som det verkar.

För några åtalspunkter går egentligen inte att hitta i åklagarens sakframställning. Istället för att försöka binda de åtalade till specifika brottsliga handlingar verkar det som om åklagaren försöker få domstolen att döma de åtalade för medhjälp, inte till något specifikt brott, utan till medhjälp i största allmänhet, utan att peka ut någon huvudbrottsling och utan att peka ut något specifikt brott.

Det kommer naturligtvis aldrig att hålla i högre rätt, oavsett vad tingsrätten kan tänkas hitta på, så taktiken från åklagarsidan verkar just nu vara att svärta ned de åtalade i största allmänhet och försöka få dem att uttala sig på ett ofördelaktigt sätt.

Det blir extra tydligt att läget är desperat när vi läser om advokater som inte ens verkar veta hur en rättegång i Sverige går till, utan helt enkelt försöker låna in fula knep från USA, genom att kontinuerligt vilja lägga till nya bevis under pågående förhör.

Det är i och för sig intressant att få höra de åtalade berätta om arbetet med the Pirate Bay och om hur upphovsrättsindustrins advokater tar till alla till buds stående medel – lagliga och mindre lagliga – för att få sin vilja fram, men jag tycker inte att tingsrätten verkar vara rätt arena för denna övning.

Snarare ter sig alltihop som en präktig skandal, framtvingad av amerikanska intressen och finansierad med svenska skattepengar.

Jag bara önskar att politiker som Karin Pilsäter (fp) satte sig och studerade hur upphovsrättsindustrins företrädare beter sig innan de bestämmer sig för att klubba igenom IPRED – lagen som ska ge dessa människor möjlighet att på egen hand agera både polis, åklagare och domstol i fildelningsmål – på onsdag.

Fotnot: Ja, det blev mycket referenser till Christian Engström (pp) men han lyckas gång på gång sammanfatta läget på ett kärnfullt sätt. Hos Piratpartiet Live, kan du själv läsa hans och andras utförliga referat av rättegången.

Noterat

”Artister har rätt att få betalt för sitt arbete”

The Pirate Bay

Att artister har rätt att få betalt för sitt arbete måste vara ett av de vanligaste argumenten från upphovsrättskramare. Det är också ett argument som helt saknar substans.

Men låt oss anta att det är sant; att det finns en universell rätt att få betalt för sitt arbete. För det måste väl i så fall gälla alla, inte bara artister? Vad får det för konsekvenser.

Man kan förstås diskutera länge vad som egentligen är ett arbete, men jag tänker utgå ifrån att arbete är någonting som du gör som någon annan drar nytta av eller kan tänkas dra nytta av.

Musiker som spelar musik innefattas av denna definition. Andra kan lyssna på musiken och därmet ha nytta av den. Detsamma gäller andra konstnärer, vars konst andra också kan dra nytta av.

Vilka andra är det då som utför ett arbete som de har rätt att få betalt för? Ja, alla som är anställda av någon har ju rätt att få betalt. Det får de ju också. Det ingår i att vara anställd, att det betalas ut lön.

Mer då? Ja, alla som arbetar ideellt i en förening har förstås rätt att få betalt såvida föreningens medlemmar har nytta av deras arbete. Till exempel var jag kassör i en förening under ett par år, vilket var till stor nytta för medlemmarna. Alltså har jag rätt att få betalt för mitt arbete.

Piratpartiets aktivister har rätt att få betalt för sitt arbete. Massor av arbete läggs ned varje dag på att hålla partiets verksamhet igång. Detta är till nytta för partiets medlemmar och sympatisörer. Det är också till stor nytta för nyhetstörstande massmedier. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter borde alltså betala Piratpartiets aktivister för att de deltar i att skapa bra nyheter.

Vissa bloggare arbetar oerhört hårt med sina texter. Det är till nytta för andra. Alltså har bloggare rätt att få betalt, inte bara för tiden det tar att skriva texten utan också för övrig tid de lägger ned på att förbättra sin blogg. I själva verket har de rätt att få betalt per sidvisning. Det är ju på motsvarande sätt som musikartister sägs ha rätt att få betalt.

Folk som deltar i open source-projekt har rätt att få betalt. Tänk bara på de tusentals människor som lagt ned mängder av tid på att utveckla Linux. De har rätt att få betalt, inte bara av alla företag och privatpersoner som använder linux, utan också av alla företag som tjänar pengar på att sälja tjänster kring Linux.

Så, om vi håller det för sant att artister har rätt att få betalt för sitt arbete är det rätt många andra som också har rätt att få betalt för sitt arbete.

Hur ska nu detta gå till? Ja, antingen inför vi en massa skatter på allt från bredband till nyhetsförmedling, eller så får vi väl följa upphovsrättsindustrins exempel och börja kräva skadestånd av varandra.

Eller så kan vi bestämma oss för att man faktiskt inte har rätt att få betalt, bara för att man sysslar med något som man kallar arbete, oavsett om man spelar musik, leder en förening eller deltar i open source-projekt.

På tal om arbete förresten. Att skriva musik är arbete. Att framföra musik är också arbete. Att spela musik kan vara arbete. Men att framställa exemplar, som upphovsindustrin ägnar sig åt, kommer aldrig att vara ett arbete.

Att framställa fysiska skivor innebär i och för sig ett arbete, men oavsett vad Peter Danowsky inbillar sig är det inte skivbolagen utan verkligheten som håller på att göra CD:n till en historisk parentes.

På samma sätt håller verkligheten nu på att göra upphovsrätten till en parentes. Den tid när det fanns en rätt att få betalt för att man tidigare arbete är snart förbi. Frågan är bara hur många privatpersoner våra politiker ska låta upphovsrättsindustrin ruinera först.

På onsdag röstas utpressningslagen IPRED igenom av Sveriges riksdag.

Noterat

Pirate Bay-rättegången for dummies

The Pirate Bay

Vad Pirate Bayrättegången egentligen handlar om är att alla som tillhandahåller en tjänst som kan användas för att bryta mot upphovsrätten ska åtalas.

Jag har ett internetabonnemang här hemma som jag gör tillgängligt för min fru genom ett trådlöst nätverk. Jag har ingen aning om vad hon gör på nätet. Jag bryr mig inte om det och jag lägger mig inte i det.

Hon kanske sitter här bredvid mig just nu och håller på med upphovsrättsbrott. Det har jag ingen aning om, men bara det faktum att hon kan ägna sig åt upphovsrättsbrott ska tydligen vara tillräckligt för att jag ska åtalas, enligt Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins logik.

Alla som på något sätt tillhandahåller internetåtkomst är därmed brottslingar. Alla internetoperatörer är brottslingar, alla som driver internetcaféer är brottslingar och alla föräldrar som låter sina barn komma åt internet är brottslingar.

Precis det här är förresten logiken bakom utpressningslagen IPRED, som riksdagen ska rösta om nästa onsdag. Skillnaden blir att du inte får försvara dig vid en rättegång. Istället får du ett utpressningsbrev av någon upphovsrättsorganisation, inte för att du själv gjort något, utan för att du tillhandahållit internetåtkomst åt någon annan som gjort något.

Kanske.

För eftersom det inte finns någon rättegång finns inga krav på riktiga bevis. Det räcker att en upphovsrättsorganisation tycker att du eller någon du delar din internetanslutning med har ägnat sig åt upphovsrättsintrång för att du ska få den där fakturan.

Försvara dig får du göra på egen hand, i domstol, om du har råd med advokatkostnaden.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då har du chansen att rösta på politiker som inte är beredda att skänka bort din rättsäkerhet till multinationella företag. Läs mer om hur du gör hos Piratpartiet.

Noterat

Håkan Roswall bryter mot lagen

The Pirate Bay

Brottsbalken, 15 kap, 5 §, 3 stycket:

”Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Enligt dagens omfattande rapportering från Pirate Bay-rättegången har åklagare Roswall inte ens försökt bevisa att de åtalade begått något brott. Detta alltså utöver att han igår lagt ned hälften av åtalspunkterna.

Tre års utredningsarbete och så försöker åklagaren inte ens bevisa brott. Detta är, om inte obefogat åtal åtminstone tjänstefel, för att inte tala om ett kopiöst slöseri med dina och mina pengar.

Humor, Noterat

Björn Ulvaeus har inga byxor!

Den som inga byxor har - han får gå med rumpan bar– Är det så förbannat besvärligt att betala för sig, dundrar Björn Ulvaeus och demonstrerar därmed sin totala okunnighet.

Ja Björn, det är förbannat svårt. I de flesta fall är det faktiskt helt omöjligt att betala för sig. Upphovsrättsindustrin har i femton år visat ett totalt ointresse för att erbjuda distribution på nätet och i de fall något bolag trots allt erbjuder distribution online så är det antingen till fantasipriser eller i ett fraktskadat format som gör produkten oanvändbar.

I det perspektivet kanske man inte ska vara så förvånad över att folk föredrar gratis. Det är faktiskt jättesvårt att konkurrera med gratis om det man tillhandahåller är ingenting alls.

Detta, Björn Ulvaeus, skulle du veta om du tillbringade någon som helst tid online, men jag antar att du är alldeles för upptagen med att räkna pengar för att ha tid med tocket trams. Internet är något som den uppenbarligen tjuvaktiga pöbeln får sysselsätta sig med.

Noterat

Tvångsfildelning – krama en antipirat

The Pirate Bay

Det har gått femton år sedan internet klev fram ur garderoben i Sverige och vi är sedan länge ett uppkopplat folk. Trots detta finns det fortfarande hela befolkningslager som fortfarande aldrig ägnat sig åt kulturutbyte via nätet.

De har aldrig delat med sig av en bra låt, aldrig upptäckt någon ny bra film och inte tagit del av ett endaste konstverk via nätet. De har helt enkelt, efter 15 år, fortfarande inte insett vilka stora möjligheter fildelning ger att berika sina och andras liv.

De har alla sina skäl. En del är kanske helt enkelt inte intresserade, andra tycker inte att de har tid och så finns det en tredje grupp som är så rädd för varje liten förändring att de hatar allt som internet står för.

Det är dags att vi vidgar deras vyer lite. De ska inte tro att det går att komma undan kulturspridning bara för att de sitter i tingsrätten och surar hela dagarna.

Gör såhär:

  1. Välj ut några favoriter. Det kan vara film, musik, texter, snygga fotografier, eller vad som helst som du tycker är bra och som du gärna vill glädja andra med.
  2. Bränn en eller flera skivor med dina utvalda favoriter.
  3. Skicka skivorna till några välkända fildelningshatare. Du får fyra förslag nedan, men du kan säkert hitta på andra som behöver få sig lite ny kultur till livs.
  4. Överkurs: Skriv ett följebrev, kort eller långt, där du förklarar för dem att det är dags nu att sluta slåss mot väderkvarnar och inse fördelarna med fri kulturdelning.
  5. Inga dumheter nu! Kom ihåg att gud och FRA ser dig!

Gör detta nu! Inte om en stund. Inte imorgon. Nu, idag, genast gör du det! Jag väntar.

Här är fyra förslag på mottagare:

Håkan Roswall
Internationella åklagarkammaren i Stockholm
Box 70296
107 22 Stockholm

Monique Wadsted
MAQS Law Firm Advokatbyrå AB
Box 7009
103 86 Stockholm

Peter Danowsky
Danowsky & Partners Advokatbyrå
Box 16097
103 22  Stockholm

Henrik Pontén
Svenska Antipiratbyrån
Box 23021
104 35 Stockholm

I marginalen noteras att upphovsrättsindustrins egen utpressningslag, IPRED, som kommer att ge upphovsrättsindustrin befogenheter att själva agera polis, läggs fram för omröstning i riksdagen 25 februari. Glöm inte att ringa eller mejla din riksdagsledamot och tala om vad du tycker.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då har just du chansen att vara med och sätta stopp för kulturskymningen, utpressningslagen IPRED och andra dumheter. Läs mer om hur du gör hos Piratpartiet.

Följ också cirkusen kring åtalet mot tre unga entreprenörer direkt hos Piratpartiet Live.

Humor, IT

Fullständig härdsmälta på datorfronten

Det börjar med att jag slår på strömmen till lägenhetens andra trådlösa accesspunkt. Det som därefter inträffar ska komma att utvecka sig till en fullständig mardröm.

För det som händer när jag slår på strömmen till lägenhetens andra trådlösa accesspunkt är att datorn som jag just jobbar på (En Mac Book – Ni vet, en sån där som “bara funkar” enligt reklamen) får spader och bestämmer sig för att tappa bort det primära trådlösa nätverket, som den är kopplad till.

Detta utlöser i sin tur att flyttningen av en större fil drabbas av ett avbrott, när den fjärranslutna disken plötsligt upphör att vara fjärransluten. Sen bestämmer sig min Mac Book för att vara underlig en stund, innan den återhämtar sig och åter går att koppla upp till den fjärranslutna disken.

Det är bara ett problem. Den där stora filen jag höll på att flytta är förstås bara delvis flyttad och den halva som skapats på destinationen är låst, antagligen av programmet som delar ut filen.

Så jag loggar väl in på servern då och startar om programmet. Så! Problemet löst!

Här någonstans är saker fortfarande begripliga. Normala om man så vill. Jag är bara något irriterad över att ha tvingats avbryta det jag höll på med, men verksamheten ska snart vara igång igen. Jag ska bara koppla upp mig mot disken igen.

Det går inte.

Fel användarnamn och lösenord tycker min Mac Book. Den har uppenbarligen blivit knäpp och måste startas om. Alldeles strax ska jag kunna komma åt den där filen. Eller kanske inte, för efter omstarten är det fortfarande fel på användarnamnet eller lösenordet.

Nu följer en stunds febrilt pillande på servern med återställning av lösenord och omstart av diverse tjänster vilket leder till att cirkusen upprepas några gånger. Slutsatsen blir att något blivit fel på servern och att det är lika bra att starta om den helt. Det går ju ganska fort. Alldeles strax ska jag kunna fortsätta med att sortera filer.

Vad händer då?

Jo, den där servern då. Den har en krypterad disk. Det för med sig olägenheten att jag måste skriva in ett lösenord vid start. Men det tar inte så lång tid. Eller skulle inte ta så lång tid, om det trådlösa tangentbordet behagade fungera.

Det behagar inte fungera. Inte alls behagar det fungera. Jag rycker ur USB-pluggen och testar ett annat uttag. Jag försöker starta om kopplingen mellan tangentbordet och USB-pluggen men tangentbordet vägrar kännas vid några USB-pluggar. Så jag går och hämtar ett gammalt hederligt tangentbord med kabel och pluggar i. Nu ska det väl ändå fungera?

Inte.

För det är helt dött i samtliga USB-uttag på skärmen där grejerna sitter. Men nu kommer jag på något. Jag har dragit om en annan kabel idag och då har USB-kabeln till skärmen antagligen dragits ur av misstag, så jag gräver mig in i garderoben, där servern står för att kolla, men inte fan hittar jag någon urdragen kabel.

OK. Det är något annat fel. Jag stänger av strömmen till burken och kallstartar. Sedan måste det ju bli ordning på tillvaron igen och jag ska strax få chansen att fortsätta sortera filer.

Är du med nu? Nu kommer slutklämmen. Historien blir alldeles strax helt fantastisk.

Jo, den här servern är lite gammal och strömbrytaren har en tendens att fastna i intryckt läge, så att man får lirka ut den igen. Det brukar gå bra. Men den här gången fastnar den extra bra. Alldeles fantastiskt bra fastnar den, för att vara exakt. Den sitter helt fast faktiskt. Datorn är nu avstängd och knappen sitter fast i intryckt läge.

Till slut får jag äntligen knappen att hoppa ut ur sitt hål igen och det är äntligen dags att slå på strömmen och starta servern igen så att jag kan fortsätta med det jag höll på med för en halvtimme sedan.

Det är bara ett problem. Strömbrytaren har gått sönder och hur jag än trycker händer ingenting.

*Ridå*

Noterat

Spelbranschen förklarar krig mot sina kunder

Fem datorspelsföretag tänker skicka utpressningsbrev till 25 000 datorspelare i Storbritannien. I brevet kräver företagen 300 pund i skadestånd för piratkopiering. Annars, hotar de, kommer personerna att dras inför domstol.

Spelindustrin ser alltså ut att begå samma misstag som skivbolagen, nämligen att förklara krig mot sina kunder, istället för att fundera på varför kunderna beter sig som de gör och ändra sitt beteende därefter. Svaren finns ju där. Det är bara att fråga.

Fortsätt läsa Spelbranschen förklarar krig mot sina kunder

Humor

De bygger OS – i Lego

Det är inte bara fildelare som kopierar de olympiska spelen. Hong Kong Lego user group har nu byggt en kopia av OS-byn – helt i Lego.

Daily mail rapporterar om spektaklet som består av 300 000 legobitar och 4500 legogubbar. Hela skapelsen mäter 10×26 fot.

Bilder finns också här.