Hur sponsrar man enligt tallriksmodellen?

“Programmet sponsras av Happy Meal, enligt tallriksmodellen.”

Men alltså, hur sponsrar man ett teveprogram enligt tallriksmodellen? Innebär det att filmen man tittar på innehåller hälften grönsaker, en fjärdedel kött och en fjärdedel potatis?

Va?

”Artister har rätt att få betalt för sitt arbete”

The Pirate Bay

Att artister har rätt att få betalt för sitt arbete måste vara ett av de vanligaste argumenten från upphovsrättskramare. Det är också ett argument som helt saknar substans.

Men låt oss anta att det är sant; att det finns en universell rätt att få betalt för sitt arbete. För det måste väl i så fall gälla alla, inte bara artister? Vad får det för konsekvenser.

Man kan förstås diskutera länge vad som egentligen är ett arbete, men jag tänker utgå ifrån att arbete är någonting som du gör som någon annan drar nytta av eller kan tänkas dra nytta av.

Musiker som spelar musik innefattas av denna definition. Andra kan lyssna på musiken och därmet ha nytta av den. Detsamma gäller andra konstnärer, vars konst andra också kan dra nytta av.

Vilka andra är det då som utför ett arbete som de har rätt att få betalt för? Ja, alla som är anställda av någon har ju rätt att få betalt. Det får de ju också. Det ingår i att vara anställd, att det betalas ut lön.

Mer då? Ja, alla som arbetar ideellt i en förening har förstås rätt att få betalt såvida föreningens medlemmar har nytta av deras arbete. Till exempel var jag kassör i en förening under ett par år, vilket var till stor nytta för medlemmarna. Alltså har jag rätt att få betalt för mitt arbete.

Piratpartiets aktivister har rätt att få betalt för sitt arbete. Massor av arbete läggs ned varje dag på att hålla partiets verksamhet igång. Detta är till nytta för partiets medlemmar och sympatisörer. Det är också till stor nytta för nyhetstörstande massmedier. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter borde alltså betala Piratpartiets aktivister för att de deltar i att skapa bra nyheter.

Vissa bloggare arbetar oerhört hårt med sina texter. Det är till nytta för andra. Alltså har bloggare rätt att få betalt, inte bara för tiden det tar att skriva texten utan också för övrig tid de lägger ned på att förbättra sin blogg. I själva verket har de rätt att få betalt per sidvisning. Det är ju på motsvarande sätt som musikartister sägs ha rätt att få betalt.

Folk som deltar i open source-projekt har rätt att få betalt. Tänk bara på de tusentals människor som lagt ned mängder av tid på att utveckla Linux. De har rätt att få betalt, inte bara av alla företag och privatpersoner som använder linux, utan också av alla företag som tjänar pengar på att sälja tjänster kring Linux.

Så, om vi håller det för sant att artister har rätt att få betalt för sitt arbete är det rätt många andra som också har rätt att få betalt för sitt arbete.

Hur ska nu detta gå till? Ja, antingen inför vi en massa skatter på allt från bredband till nyhetsförmedling, eller så får vi väl följa upphovsrättsindustrins exempel och börja kräva skadestånd av varandra.

Eller så kan vi bestämma oss för att man faktiskt inte har rätt att få betalt, bara för att man sysslar med något som man kallar arbete, oavsett om man spelar musik, leder en förening eller deltar i open source-projekt.

På tal om arbete förresten. Att skriva musik är arbete. Att framföra musik är också arbete. Att spela musik kan vara arbete. Men att framställa exemplar, som upphovsindustrin ägnar sig åt, kommer aldrig att vara ett arbete.

Att framställa fysiska skivor innebär i och för sig ett arbete, men oavsett vad Peter Danowsky inbillar sig är det inte skivbolagen utan verkligheten som håller på att göra CD:n till en historisk parentes.

På samma sätt håller verkligheten nu på att göra upphovsrätten till en parentes. Den tid när det fanns en rätt att få betalt för att man tidigare arbete är snart förbi. Frågan är bara hur många privatpersoner våra politiker ska låta upphovsrättsindustrin ruinera först.

På onsdag röstas utpressningslagen IPRED igenom av Sveriges riksdag.

Vem fan är kille?

Jag och knullfrun sitter och tittar på film. Plötsligt händer något konstigt i en omklädningsrumscen.

– Vafan? Tar han talk på pungen?
– Ja, det blir väl lite mindre svettigt.
– Men alltså. Svett och talk. Det blir ju som gegga.
– Jag vet inte. Jag är inte kille.
– Inte jag heller.

???

Lite fler idéer kring GPS-navigatorer

Min blonda bloggfru, Hannaholivia alltså, har varit ute och kört bil igen. Det brukar ju bädda för ganska spännande äventyr och det blir naturligtvis inte sämre av att hon denna gång tagit hjälp av en GPS-navigator.

Idéerna om röstbloggare och Tomtom goes singstar är bra. Men när vi ändå är inne på ämnet måste jag slå ett slag för min gamla käpphäst: Filmkaraktärer och kändisar i navigatorn.

Det går till så att du laddar ned en röstfil till din navigator och sedan är det inte den vanliga Tomtom-tanten som läser upp instruktionerna längre, utan plötsligt har du Darth Vader, Peter Griffin eller George Clooney som kartläsare.

Möjligheterna är oändliga. Själv skulle jag kunna tänka mig en snorkig fransk kypare som på bruten engelska förolämpar mig medan han berättar var jag skall svänga.

Det bästa har jag dock sparat till sist. Porrfilmsaktriser, som stönar fram instruktionerna. Ja, de behöver inte ens vara porrfilmsaktriser, det räcker att de låter som om de vill ligga med en.

Eller om man hellre vill ligga med män väljer man förstås en trevlig mansröst som gör motsvarande.

Spelbranschen förklarar krig mot sina kunder

Fem datorspelsföretag tänker skicka utpressningsbrev till 25 000 datorspelare i Storbritannien. I brevet kräver företagen 300 pund i skadestånd för piratkopiering. Annars, hotar de, kommer personerna att dras inför domstol.

Spelindustrin ser alltså ut att begå samma misstag som skivbolagen, nämligen att förklara krig mot sina kunder, istället för att fundera på varför kunderna beter sig som de gör och ändra sitt beteende därefter. Svaren finns ju där. Det är bara att fråga.

Fortsätt läsa Spelbranschen förklarar krig mot sina kunder

Syrrans granne inför bloggläsningsavgift

Redan till hösten kan de första försöken med avgiftsbaserad bloggläsning komma igång. Åtminstone om syrrans granne får sin vilja igenom.

– Vi bloggare lägger ned mycket arbete på våra alster, men sedan är det en massa människor som bara laddar ned våra inlägg och läser dem utan att vi får ett öre i ersättning för våra alster. Som bloggare har man rätt att få betalt för sitt arbete, säger han i en kommentar.

Avgiften är tänkt att var frivillig och baserad på att ett program installeras på användarnas datorer. Programmet skall sedan rapportera vilka blogginlägg som läses av vem så att de insamlade pengarna kan fördelas rätt.

Syrrans granne säger sig redan ligga föra samtal med ett tiotal andra bloggare om ett samarbete. Förhoppningen är att få med sig en majoritet av bloggarna när försöket sätter igång.

– Jag hoppas förstås att alla större bloggar skall hänga på. Det kan bli svårt för läsarna annars att hålla ordning på vad de betalat för och inte.

Iden till bloggläsningsavgiften kom efter ett Stim presenterat ett liknande förslag för avgift på delning av musik. Syrrans granne tror att vi kommer att få se fler, liknande avgifter i framtiden.

– Nu är musikerna först ute och roffar åt sig av vad de kan. Vi är inte långt efter men jag tror att allt fler grupper börjar tröttna på att arbeta gratis. I framtiden lär vi inte få nöja oss med musikdelningsavgift och bloggläsningsavgift. Inom kort lär vi få se en filmdelsningsavgift och en dataspelsdelningsavgift, men sedan lär fler följa efter med avgifter för delning av datorprogram, poesi, roliga foton, YouTube-filmer. Sist men inte minst lär sökmotorföretagen vilja ta betalt för sin insats på nätet.

Det är en stor mängd avgifter och pålagor syrrans granne räknar upp. Han tror dock inte det blir några problem att få människor att betala.

– Kostnaden för att använda Internet kanske tiofaldigas men jag tror ändå att folk i grunden förstår att det inte går att jobba gratis och faktiskt vill göra rätt för sig. Vi som skapar allt innehåll på Internet måste också äta och bo någonstans.