Politik

Hur går det med FRA-domstolen?

Ni vet den där “domstolen”, som skulle bestämma över FRA:s avlyssning, hur går det med den egentligen? Har den börjat arbeta? Hur många ärenden har prövats? Hur många har beviljats? Hur många har avslagits?

Det förekom mycket stora ord om denna domstol och dess påstådda skydd för integriteten när FRA-lagen till varje pris skulle tvingas igenom, men sedan dess har det varit bedövande tyst.

Tystnaden får mig att misstänka att det inte sker någon prövning, alls. Den så kallade domstolen kanske finns på papperet, men den gör tydligen ingenting. Om den gjorde något skulle det ju finnas dokumentation över arbetet förstås och det har vi ju inte sett.

Nej, långt in i garderoben med FRA-lagen, så att vi glömmer att Sveriges regering numer betraktar alla som misstänkta brottslingar och därför låter FRA avlyssna allt.

Kompakt tystnad råder också kring IPRED – Du vet den där lagen som ger upphovsrättsindustrin rätten att göra privata brottsutredningar, frysa dina tillgångar och göra privat husrannsakan. (Ja, lagen möjliggör faktiskt precis det.)

Det var inte så allvarligt, fick vi höra av politikerna. Allt det där står visserligen i lagen, men det är inte meningen att lagen ska användas så. Dessutom, sades det, skulle lagen följas upp från dag ett.

Det är ganska långt sedan dag ett nu och jag skulle vilja veta hur det går med regeringens uppföljning. Jag antar att det kommer en rapport. När presenteras den?

Även här råder kompakt tystnad. Tystnad som får mig att misstänka att någon uppföljning inte alls har gjorts och aldrig skulle göras. Det var bara något regeringen sa för att folk skulle hålla käften.

Jag misstäker att regeringen helt enkelt ljugit om FRA-domstolen och uppföljningen av Ipred. Annars borde de väl ha presenterat resultaten från verksamheten så långt och visat på hur fantastiskt bra det har gått.

Det är ju trots allt valår. Och under valår tar man fram och skryter om allt, både det som gått bra och det som man bara säger gått bra.

Fast tydligen inte allt då. Marschen bort från det öppna samhället är ingenting som varken regeringen eller oppositionen vill prata om.

Politik

Storföretag klämmer åt konsumenter

En 25-åring avslöjas i tullen med sex par Nike-skor i bagaget. Tullen kontaktar Nike, som bestämmer sig för att skorna inte är äkta Nike-skor och stämmer 25-åringen för varumärkesintrång.

Vad är det som inte stämmer här?

Ja, till att börja med, vari ligger det rimliga i att konsumenterna ska vara ansvariga för varumärkesskydd? Är det verkligen så, menar politikerna, att jag som privatperson har någon som helst möjlighet att bedöma om en märkesvara är äkta eller inte?

Dessutom undrar jag hur det kan vara så att den part som ensidigt får bestämma om något är en piratkopia eller ej sedan har rätt att kräva skadestånd. Hur kan det, av någon betraktas som ett rättssäkert tillvägagångssätt? Tänk om Nike inte har koll och gör fel bedömning. Tänk om Nike helt enkelt ljuger.

Det vore ju ett lysande sätt för Nike att dra in pengar. Tillverka egna ”piratkopierade” skor i egna fabriker, sälj dem till lågpris och stäm sedan skiten ur alla som åker fast i tullen. Det blir pengar i bägge ändarna och när lagstiftningen ser ut som den gör är det ett helt riskfritt beteende.

Hela det här lagstiftningen stinker. Den stinker därför att den på samma sätt som IPRED gör privatpersoner rättslösa mot kapitalstarka storföretag. Den stinker därför att den upphäver den rättssäkerhet som man har rätt att förvänta sig i en rättsstat.

Sex par skor är inte direkt någon kommersiell omfattning. Jag skulle lätt kunna ta med mig sex par skor hem från semestern, att ha för eget bruk och utan vidare skulle vem som helst kunna ta med sex par skor att ge bort till släkt och vänner.

Att vi har det såhär beror antingen på att våra politiker helt enkelt är dåligt pålästa om sina beslut eller på att de helt enkelt är veka och inte vågar hävda medborgerliga rättigheter när storföretagen gråter ut över hur mycket pengar de ”förlorar” på den här typen av varumärkesintrång.

Tyvärr är det bara början. Vi vet att det pågår hemliga förhandlingar kring det som kallas ACTA. Det kallas ett handelsavtal men av det som kommit fram hittills vet vi att det är någonting helt annat.

ACTA är nästa steg i storföretagens strävan att kontrollera inte bara vad vi har i resväskan, utan vad vi har i våra datorer och MP3-spelare, och vad vi skickar till varandrainternet Gissa vem som kommer att ha bevisbördan när tullen ifrågasätter om musiken i din MP3-spelare är ”äkta” eller ”stulen”. Gissa om du kommer att få betala skadestånd och rättegångskostnader. Gissa om du kommer att få betala själv för att ha advokat.

Ständigt blir vi itutade hur detta är överdrifter och hur det aldrig skulle kunna gå så långt. Vi ska lita på de hemliga männen och kvinnorna som deltar i de hemliga förhandlingarna. De litar visserligen inte på oss. Det förstår man ju. Vi skulle ju kunna ställa till med ett jävla liv om vi på förhand fick veta vad som planeras.

Ta en titt på den här listan över människor som får läsa de hemliga dokumenten och fundera över om du tycker att företrädare för en massa storföretag är mer pålitliga när det gäller förhandlingar om dina och mina rättigheter än vi själva.

Det pågår en konstant nedmontering av dina och mina rättigheter till förmån för staten (teledatalagringen, FRA-lagen) och storföretagen (IPRED, ACTA). Denna nedmontering drivs i slutändan av dina och mina politiker. Trots att den ständigt tycks accelerera kan du och jag när som helst trycka på stoppknappen.

Det som krävs är att vi röstar in nya politiker i riksdagen. Det krävs att vi röstar in politiker som fattar vad som är på väg att hända och som står upp för våra rättigheter både på nätet och i köttvärlden. Det som behövs just nu är ett piratparti och din röst.

Piratpartiet finns redan. Det är bara din röst som saknas.

19 september är det val till riksdagen.

Politik

Carl Bildt borde lämna sin skyddade verkstad

Carl Bild går i försvarsställning efter Rick Falkvinges replik angående hyckleriet om nätfriheten. Sverige är en öppen demokrati och fungerande rättsstat, hävdar Carl Bildt, och vi borde alla applådera hans initiativ för ökad frihet på nätet.

Ur mitt perspektiv känns det som om Carl Bildt kanske skulle ta och kliva ur sin skyddade verkstad en stund och studera det samhälle som hans regering, med moderaterna i spetsen håller på att skapa här hemma i Sverige.

Sverige är en öppen demokrati. Ja, det är sant, om man med öppen demokrati menar ett samhälle där medborgarnas samtliga göromål är helt öppna för statens granskning. Det är ju den verkligheten vi har fått med FRA-lagen. Var någonstans befann sig Carl Bildt när FRA-debatten rasade som värst? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för ett fritt internet i alla fall.

Sverige är en fungerande rättsstat. Ja, det är sant, om man med fungerande rättsstat menar ett samhälle där politikerna lämnat över rättsskipningen till privata aktörer, så att de kan driva civilrättsliga processer mot medborgarna utan att de har rätt till offentlig försvarare, utan de anses oskyldiga tills motsatsen bevisats och utan att det finns några som helst begränsningar i påföljd. Var någonstans befann sig Carl Bildt när IPRED-lagen skulle införas? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för rättssäkerhet i alla fall.

Detta är bara toppen av isberget på vad den regering som Carl Bildt representerar har åstadkommit under sin mandatperiod, men det är fullt tillräckligt för att konstatera att Carl Bildt antingen lever i landet Fantasien eller att han helt enkelt bara ljuger för att rädda det som räddas kan.

Inget av de två politiska blocken i Sverige förmår lyfta näsan ur vattnet när det gäller försvaret av friheten och rättssäkerheten på nätet. De initiativ som funnits har undantagslöst sablats ned till förmån för andra politiska hänsyn.

Det är därför Piratpartiet behövs. Vi behövs därför att vi är det enda partiet som sätter integritets- och rättighetsfrågorna högst på dagordningen, utan kompromisser. Vi behövs därför att vi är det enda politiska partiet som förmår fokusera på det som betyder mest för framtiden.

19 september har du chansen att ge Sverige ett riksdagsparti som kämpar för frihet och rättssäkerhet i handling och inte bara i ord. Det är enkelt.

Rösta på Piratpartiet!

Läs också:

Humor

Efter förvirringen – nu byter statsministern namn

Efter förvirringen tidigare under dagen, gällande statsminister Fredrik Reinfeldts partitillhörighet, har han nu bestämt sig för att byta namn, till FRAdrik Reinfeldt

– Jag vill undvika att väljarna blir förvirrade och röstar på fel parti i höst. Därför gör jag det här nu, för att tydliggöra att det är jag och ingen annan som ligger bakom FRA-lagen, säger statsministern i ett pressmeddelande nu ikväll.

Fredrik Reinfeldt ska under eftermiddagen ha varit i kontakt med Skatteverket för att försöka få ärendet avslutat före helgen. I vilket fall som helst kommer statsministern själv att börja använda sitt nya namn redan under morgondagen.

Politik

En mur av papper till skydd mot massavlyssning

“Signalspaning kan avvärja allvarliga hot mot vårt land’” skriver fyra företrädare för Borgerligt nejDN Opinion idag. Sedan övergår de raskt till att diskutera turerna kring massavlyssningen som FRA-lagen öppnar för.

Signalspaning, alltså spaning efter radiosignaler i luften, kan alldeles säkert användas för att avvärja hot mot vårt land. Men nu är det ju inte signalspaning FRA-lagen handlar om. Den handlar om att ge en myndighet, under regeringens kontroll, möjlighet att avlyssna all elektronisk kommunikation.

Avlyssning som regel och inte som undantag. Det är vad debatten handlade om från början och vad den borde handla om fortfarande. För det spelar ingen roll hur många 15-punktsprogram alliansregeringen presenterar. Vad man än gör med FRA-lagen kommer den fortfarande att vara en lag som ger möjlighet till massiv avlyssning och kartläggning av allt och alla.

Vad regeringen vill göra med sitt 15-punktsprogram är att bygga en mur av regler, föreskrifter och papper som ska skydda människors privatliv. En mur av papper ska skydda oss mot övergrepp från en hemlig myndighet som förfogar över en superdator och 500 miljoner kronor om året. Och, det ska nämnas, möjlighet att avlyssna all elektronisk kommunikation i Sverige.

Vi har haft regler tidigare också. Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna har förbjudit FRA att avlyssna människors privata kommunikation sedan länge. Det har dock inte hindrat myndigheten från att bedriva precis denna typ av avlyssning i alla fall. FRA har avlyssnat trafik där de kommit åt den, när den gått via satellit och på andra ställen. Denna avlyssning bryter mot svensk grundlag men den har pågått i alla fall. När det har uppdagats att den har pågått och att den är olaglig har ingenting hänt.

Jo, en sak har hänt. Riksdagen har stiftat en lag som ska ge FRA tillgång till ännu mer privat kommunikation så att de kan kränka människors privatliv ännu mer.

En statlig myndighet har ägnat sig åt grov organiserad brottslighet. Nu har riksdagen gett myndigheten ännu större möjligheter att ägna sig åt sin brottslighet (Ja, massavlyssning är fortfarande ett grundlagsbrott.) och då vill regeringen få oss att tro att lagar och regler ska kunna skydda oss.

Om man ska gå på det får man nog vara bra dum, oavsett politisk färg.

Politik

Visionslösa politiker ser internet som en leksak

I nästa EU-val röstar vi med våra mobiltelefoner och hemdatorer, spår Per Schlingmann i G-P. Ja, det finns flera fördelar med elektronsik röstning. Det finns också många problem som behöver lösas. Tyvärr har Per Schlingmanns parti, moderaterna, ägnat sin tid i regeringsställning åt att skapa nya problem och hämma utvecklingen på nätet.

För i den mån alliansregeringen för någon internetpolitik över huvud taget så handlar den inte om att skapa förutsättningar för att utveckla internet. Den handlar istället om att övervaka, låsa in, filtrera och blockera.

Det är därför internet i Sverige från och med i år avlyssnas av FRA. Det är därför spelutredningen föreslagit att staten ska blockera åtkomst till spelsajter, det är därför upphovsrättsindustrin fått polisbefogenheter i och med IPRED och det är därför rikspolisstyrelsen fortfarande får distribuera en lista över webbplatser som internetoperatörerna förväntas blockera.

Det är för att moderaterna och alliansregeringen inte förstår vad internet är, och i den mån de förstår ser de internet främst som ett hot och hinder.

Ja, inte för att det var så mycket bättre i den föregående, rödgröna regeringen. Göran Persson och hans regeringsvänner drog faktiskt igång arbetet med det som skulle bli FRA-lagen, röstade igenom ett antal skärpningar av upphovsrätten och det var justitieminister Thomas Bodström som slogs hårt i EU för att få igenom datalagringsdirektivet som regeringen snart tvingas införa i Sverige.

Identifiering, anonymitet och spårbarhet är tre nyckelkomponenter i ett elektroniskt valsystem. Det är nyckelkomponenter i alla demokratiska valsystem. Tekniken finns idag. Den fanns för fem år sedan också. Och för tio år sedan.

Vad som inte funnits på väldigt länge i svensk politik är visioner. Dagens och gårdagens regeringspartier saknar i stort sett helt visioner om hur internet kan användas för att utveckla och berika samhället. De ser internet som en leksak som de kan göra vad de vill med.

Det är därför Piratpartiet behövs. Piratpartiet behövs i europaparlamentet och i riksdagen därför att vi har visionerna och kunskapen som krävs för att vända utvecklingen och göra Sverige till ett föregångsland med fria människor och en blomstrande internetindustri.

Piratpartiet – Vi vet!

Politik

Hyckleri och dubbelmoral i Sveriges ordförandeskap

Mänskliga rättigheter ska bli ett prioriterat område under Sveriges EU-ordförandeskap, säger kabinetsssekreterare Frank Belfrage enligt SvD.

Det är ett märkligt uttalande, med tanke på den politik som förts av de senaste två regeringarna. Det hände något under Thomas Bodströms tid som justitieminister. Plötsligt var alla medel tillåtna. Allt som gjordes i brottsbekämpningens namn var bra, oavsett konsekvenser. Upprätthållandet av mänskliga rättigheter blev helt underordnat helt annat.

Bodström stred hårt för att lura på oss och övriga EU datalagringsdirektivet och han satt med i regeringen som låg bakom förslaget till FRA-lagen. Detta gick i arv till alliansregeringen som nu gjort det till verklighet och dessutom nyligen drivit igenom upphovsrättslobbyns egen privatpolislag som gör begreppet rättssäkerhet till ett ihåligt skal.

Under minst tio års tid har svenska regeringar drivit igenom lag efter lag som på olika sätt inskränker människors fri-  och rättigheter till privatliv och privat kommunikation.

Att vår regering i det läget ska prioritera mänskliga rättigheter känns inte som något annat än ett väldigt cyniskt hyckleri. Våra regeringar och våra riksdagsledamöter har under de senaste tio åren tydligt visat att mänskliga rättigheter är ungefär lika värdefulla för dem som dasspapper.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då har du möjlighet att vara med och byta ut politikerna, mot några som bryr sig om mänskliga rättigheter på riktigt.

Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet 7 juni och i riksdagsvalet 2010.

Noterat

I’m not quite dead yet…

…även om jag börjar tvivla på att det här med data är något att sysselsätta sig med.

Långt härligt jullov med massor av tid att fixa det där som du länge gått och tänkt på men inte hunnit med.

Det är i alla fall vad du tror.

Sedan börjar du pilla.

Ja, först firar du jul i flera dagar, men sedan, när julmaten är uppäten och klapparna instuvade på sina respektive platser, då börjar du.

Sedan går det inte riktigt som du tänkt dig och plötsligt har plötsligt flera dagar gått åt till att försöka förbereda det där du egentligen skulle göra, så att du faktiskt kan börja.

Jag ska inte tråka er med detaljer utan bara konstatera att jag är styrkt i min uppfattning att Apple är det nya Microsoft och att man aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin ska ta i någon hårdvara som det står Apple på. Inte ens med tång.

En Macbook fungerar säkert alldeles utmärkt för ”vanliga användare”, vad nu det är, men om man sätter en rosett på en bajskorv så är den fortfarande en bajskorv. Att det ser bra ut förändrar inte faktum att det som döljer sig under ytan är en illaluktande brun korv.

För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!

Noterat

Hemköps egen FRA-lag

På Hemköp är de arga minsann. Så arga att de infört sin alldeles egen variant på FRA-lagen.

Nu ska mjölet kollas! Alla kunder ska visa upp sina väskor så att personalen kan kontrollera att det håller den rätta, vita kulören.

Ja, kunderna alltså. De som köper mat i affären. De ska kollas. Den som stjäl lär ju inte visa upp väskan, eller ens ha en väska med sig.

Det funkar lite som FRA-lagen. Alla ska visa upp sin påse så att en statlig myndighet kan kontrollera att mjölet är vitt. Det gör ju inget. Ingen som har vitt mjöl har något att dölja.

Nästa steg är att den som inte har någon påse med sig att visa upp automatiskt är misstänkt. Hos Hemköp är man ju uppenbarligen en tjuv om man inte har någon påse eller väska att visa upp och analogt måste ju den som försöker undvika FRA:s granskning vara skum.

På det sättet är ju Hemköps tilltag ganska praktiskt. Det plockar ned FRA-frågan på jorden och visar vad det handlar om – att den som har rent mjöl är den enda som egentligen har något att förlora på allmän övervakning.

Skillnaden är ju att jag kan välja att inte handla på Hemköp. Jag kan handla på ICA istället. Eller Coop. Det är fortfarande tillåtet. Men jag kan inte välja bort FRA. Det finns ingen alternativ infrastruktur jag kan använda, som FRA inte kommer åt.

Därför är FRA:s övervakning skadlig för hela samhället medan Hemköps lilla påhitt bara är skadligt för dem själva. Till slut är det väl bara tjuvar som bryr sig om att gå dit. För den som har smutsigt mjöl i påsen är den som verkligen inte har något att förlora.

Humor

Här är FRA:s nya avlyssningsvapen

De ska avlyssna hela internet. 1 september nästa år kopplas kablarna in till FRA:s avlyssningsnätverk och staten får tillgång till all elektronisk kommunikation i Sverige.

Men FRA kan inte bara se vad du skriver i din epost och höra vad du säger i telefon. Vi har kommit över hemliga handlingar som visar att Försvarets radioanstalt har långt gångna planer på en apparat som kan avslyssna vad du tänker. Vi har också kommit över bildmaterial som visar en tidig prototyp under utprovning.

Vi har utan framgång sökt FRA:s generaldirektör, Ingvar Åkesson, för en kommentar.

Noterat

Välkommen till Sovjetunionen!

Det är lördag. Jag går på stan. Det gör alla andra också. Det är lönehelg. Och Helloween. Det är fullt med folk och full rulle i alla butiker.

Jag får stå i kö. Varje gång jag ska handla något får jag stå i kö. Det är inte så konstigt. Alla är ju ute. Det finns ingen kapacitet för att helt eliminera köerna, så jag står där.

Men inte så länge. Jag kanske får stå i kö tre minuter, högst. Sen är jag klar. Detta gäller alla butiker.

Alla butiker utom en. För jag vill köpa öl också. Jag har ett helt skåp fullt med sprit hemma och åtskilliga flaskor vin, men ikväll vill jag dricka öl. Så jag får gå till butiken. Den statliga monopolbutiken får jag gå till. Ni vet den där statliga monopolbutiken som stänger tre på lördag. Om man har tur. Har man otur stänger den två. Men den här stänger tre.

Och här upphör plötsligt naturlagarna att gälla, för här får jag stå i kö för att komma in i butiken. Inte i en minut eller två. Inte i tre heller. I tio minuter får jag stå i kö för att komma in.

Och vi står där som en skock får och väntar på att få köpa vår älskade sprit på vårt älskade systembolag. Vi står där för att… Ja, varför står vi där egentligen? Det är för att någon annan anser att det är bra för att vi står i den där kön. Vi vet inte vårt eget bästa (och vårt eget bästa är att stå i kö i tio minuter helt i onödan) och därför får vi inte bestämma själva.

Efter tio minuter får jag faktiskt komma in i butiken och köpa min hett eftertraktade öl. Och nu kommer det intressanta. Jag köper mer öl än jag tänkt göra av med. Jag gissar att det blir ungefär 40 procent mer. Inte för att jag egentligen tror att jag kommer att vilja ha så mycket öl ikväll, utan på grund av monopolet.

För om jag inte köper extra öl nu kanske jag står utan sen. Ikväll. Inatt. Eller imorgon. Vad fan vet jag, men i Sverige gör man ju säkrast i att alltid ha ett rejält lager öl hemma. Och vin. Och sprit. För man vet ju aldrig när man vill ha en öl eller en grogg, men jag kan tala om att det ytterst sällan sker under de tider då Systembolaget är öppet. Då är det nog mest alkoholister som tar sig en grogg.

Vi har alltså ett statligt monopol här i Sverige vars syfte är att jag ska dricka mindre och konsekvensen är att jag köper mer öl än jag tänkt dricka. Jag kommer antagligen att dricka mer också. Jag kommer i alla fall att ta med mer till festen. Ifall. Man vet aldrig. Det enda man vet är att Systembolaget kommer att vara stängt när det händer, om det händer.

Sen, bara för att roa mig lite till, anlitar jag ett annat monopol, nämligen det kommunala bussmonopolet. Det går otroligt nog en buss från stan hem till mig. Jag kan åka buss hem på 20 minuter och jag behöver inte ens byta.

Om man nu ska kalla det en buss. Det liknar mer en boskapstransport. Det är trångt på den där bussen. Trångt och obekvämt är det och har varit så länge jag kan minnas. I en normal marknadssituation hade det inneburit att fler och rymligare bussar köpts in och satts i trafik, så att det blev mindre trångt istället.

Men det här är ingen normal verkamhet. Det är en skattesubventionerad monopolbuss. Då gäller inte regeln att många resenärer gör att du kan skaffa fler bussar. Istället gäller tvärtomregeln att ett större antal resenärer ökar förlusten för verksamheten. För vi betalar ju bara en del av vad det kostar att köra den där bussen.

Om 100 personer betalar 10 kronor var för att åka med en buss som är till hälften skattefinansierad får bussbolaget in 1000 kronor för biljetterna och 1000 kronor måste skjutas till från skattepengar. Om plötsligt 100 personer till får för sig att ta bussen ökar intäkterna visserligen till 2000 kronor, men det innebär också att dubbelt så mycket, 2000 kronor, måste skjutas till från skatten.

Det är ju inte ett framgångsrikt sätt att bedriva verksamhet. Det är tvärtom ett ganska dumt upplägg, i synnerhet om man vill att fler ska ta bussen. Det vore katastrofalt om fler tog bussen. Det bästa vore om ingen tog bussen. Det skulle vi spara massor av skattepengar på.

Nu ska jag strax åka med den skattefinansierade bussen igen. Den kommer att vara väldigt tom. Att köra tomma bussar är ingen bra idé, men det gör vi ändå. Det hade varit mer rationellt att låta folk åka taxi för 20 spänn.

Det hade vi kunnat göra. Om vi inte hade bott i Sovjetunionen.

För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!

Politik

Den odugliga regeringen

Fokus berättar idag historien om FRA-lagen, från insidan. Det är en berättelse om revirstrider mellan departementen, och om en ljugande försvarsminister och en undfallande justitieminister. Men framför allt är det en berättelse om en dysfunktionell regering som är så fixerad vid tanken på att verka regeringsduglig att den till slut piskar skiten ur sig själv.

FRA-lagen kommer inte att vara någon stor fråga i nästa val, om regeringen får som den vill. Därför är det upp till dig och mig att se till att göra den till en stor fråga.

Den stora politiska frågan nu för tiden är nämligen inte om det skall bli några hundralappar mindre i skatt nästa år utan om det över huvud taget ska finnas några medborgerliga rättigheter kvar i framtiden.

Riv upp! Gör om! Gör rätt!

Noterat

Piraterna är politikens slime

Om någon hade berättat för mig 2005 att jag inom ett år skulle vara en engagerad politisk aktivist hade jag antagligen betraktat den personen som rubbad, och inte på något bra sätt heller. Det var helt enkelt en löjlig tanke, att jag skulle lägga en massa tid och pengar på att kämpa för politiska frågor på gator och torg. Fullständigt otänkbart faktiskt.

Sedan hände något.

Plötsligt fanns det ett parti. Ett litet menlöst underdogparti startat av vad man nog måste betrakta som datornördar fanns plötsligt. Tre frågor hade partiet på sitt program. Det var inte många frågor det, men det var viktiga frågor och framför allt var det rätt frågor.

Egentligen hade det nog hänt ganska länge. På ett mer eller mindre undermedvetet plan hade något hållit på att hända länge, inte bara i mitt, utan i mångas huvuden. Frågorna fanns där och bara väntade på att bli formulerade och plötsligt var de formulerade på en webbsida.

Nio månader kvar till riksdagsvalet. Då uppstår ett parti. Fullständigt vansinnigt. Fast värre ändå, för i fem månader satt rätt många och sov.

Sedan bestämde sig polisen för att tömma ett webbhotell i jakten på en, vid det här laget välkänd sökmotor för torrent-filer. Det var inte bara jag som blev medlem just då. Det var ett uppvaknande.

Sedan ritade jag några affischer. Och några till. Det blev ett 20-tal affischer i A3-format som jag var ganska nöjd med. Jag tror att de var ganska uppskattade.

Plötsligt hade jag lagt flera tusen kronor på att trycka affischer och flygblad och vid det här laget kan man ju börja undra vad som gått snett med att inte vara politisk aktivist.

Sedan var jag plötsligt en av de där som traskar stan runt och sätter upp affischer.

Plötsligt hade jag rätt många kartonger med valsedlar hemma också, som distribuerades över hela Göteborg. Jag tapetserade bilen med dem. Det måste ha sett ganska konstigt ut men vad gör man inte för att synas?

Någonstans på sluttampen, alldeles för sent egentligen, dök det upp en gigantisk laddning foldrar i fyrfärg och sedan stod jag plötsligt ute på gator och torg och kämpade för politiska frågor.

Nu är jag en sån där som tycker att det är en bra idé att åka upp till Stockholm för att frysa arslet av mig på en demonstration. Det betraktar jag numer som väl använd tid.

Det är ju någonting som inte stämmer bara, för enligt den gängse bilden skulle jag ju gjort det här för sådär 20 år sedan, när jag var ung och energisk. Jag kunde varit en sån där förvirrad tonåring som gammelpartierna bara längtar efter att få fånga i sitt garn och lotsa rätt i tillvaron. Men det gick ju inte. Jag var alldeles för bångstyrig för att kunna ledas rätt. Jag är uppenbarligen fortfarande alldeles för bångstyrig.

Det måste vara här som gammelmedia och gammelpartierna har begått sitt stora misstag. De har hela tiden utgått från att FRA-motståndarna är den vanliga skocken bråkiga ungdomar som snabbt och enkelt skall tystas ned och fås att tänka på något annat.

Det är klart att man kör åt helvete då, när man använder en taktik anpassad för 15-åringar för att bekämpa en rörelse där en stor del av de ledande personerna är 30+. Ingenting av det man tänkt sig som motmedel fungerar. Ja, i själva verket är det tveksamt om det finns något motmedel över huvud taget som fungerar.

Det kan inte vara roligt att vara partistrateg när man plötsligt upptäcker att man missat en hel generation, ja ett helt folklager med engagerade människor som både har mål och medel att få debatten dit de vill och att man dessutom gett dem debattsegern gratis genom att först försöka köra över dem med lagstiftning för att sedan sedan, när det misslyckats, ge dem hela sommaren att vässa sina argument i fred.

Allt det här skulle inte hända. Jag skulle inte bli politisk aktivist och FRA-frågan skulle aldrig få någon uppmärksamhet. Men det hände ändå, eftersom gammelpartierna helt enkelt inte klarade att hålla fingrarna i styr. De var tvungna att peta i allt och genom sin klåfingrighet väckte de björnen. Och han har inga som helst planer på att gå i ide igen på ett bra tag.

Vi är många. Vi är i alla åldrar. Vi kommer från alla politiska läger. Vi är bildade. Vi är experter på att kommunicera. Vi har tid ork och resurser och vi har en gemensam dagordning. NI kan försöka tiga ihjäl oss, men vi kommer att fortsätta prata. Ni kan försöka splittra oss men vi kommer bara att omgruppera. Ni kan försöka krama ihjäl oss men vi kommer bara att slippa ut mellan era fingrar.

Vi är som slime. Ett kladdigt, lila slime. Ni kan försöka peta tillbaka oss i burken men det kommer inte att gå. Vi tänker inte lyda.

Riv upp! Gör om! Gör rätt!

Politik

Bilder från FRA-protesterna i Stockholm

Trötta fötter och massor av intryck. Lite för trött för att skriva något nu, så jag sammanfattar dagen i några korta ord och bilder istället.

Mynttorget 11:00 idag. Massor av människor från hela Sverige mötte riksdagsledamöterna när de kom tillbaka från sommarlovet.

Sedan skulle samma människor möta riksdagsledamöterna en gång till, vid Storkyrkan. Hela folkmassan blev dock förvisad till baksidan av polisen, som spärrade av området. Riksdagsledamöterna fick höra men inte se.

Allt och alla gick i lila. Till och med slottets flaggor, dagen till ära.

Carlsberg använder alldeles egna metoder för att köra över FRA-debatten. Eller kanske rakt igenom. Fel ställe att försöka leverera öl till just då i alla fall.

Under dagen pågick också en demonstration på Sergels torg, med den längsta talarlista jag någonsin sett.

Protesterna fortsätter 19:30 ikväll, på Hötorget. Sedan fortsätter de imorgon och i övermorgon och dagen efter det och dagen efter det och så vidare, fram tills riksdagen tar sitt förnuft till fånga och stoppar hela skiten i papperskorgen.

Politik

Ohoj riksdagen!

Vi kommer nu! Till Stockholm kommer vi, från hela Sverige och kanske till och med från utlandet. Vi kommer och möter er imorgon, när ni kommer till jobbet för att påminna er, ifall ni glömt.

Vi har inte glömt.