Politik

Dags för medierna att tiga ihjäl tigande politiker!

Regering och riksdag tiger ihjäl frågeställningarna, skriver Opassande idag, angående den bedövande tystnaden som omger frågorna om hur NSA, i samarbete med FRA och GCHQ klampar runt och snokar i ditt och mitt privatliv.

Uteblivna svar från politiker gör att frågorna dör sotdöden, eftersom medierna inte kan fortsätta rapportera samma sak dag ut och dag in, utan nytt material.

Men jag undrar lite, varför reagerar inte medierna och gör något åt problemet. Om nu en politiker inte vill svara på frågor i ett visst ämne, varför då inte sluta tillfråga den politikern om kommentarer i andra ämnen?

Om statsministern inte vill svara på frågor om hur det kan komma sig att USA får diktera svensk lagstiftning så kanske inte statsministern ska förvänta sig medieutrymme i andra frågor heller. Jag är säker på att det finns andra politiker som gärna uttalar sig om regeringens politik och det är faktiskt ingen rättighet att få sina åsikter återgivna i någon tidning eller tevekanal.

Jag är jävligt less på politiker som bara sitter och tramsar eller tiger istället för att faktiskt diskutera viktiga frågor, men än mer less är jag på medierna som låter politikerna hållas och därigenom producerar fullständigt ointressant journalistik (om man nu verkligen ska kalla det journalistik.)

Det finns politiker som inte tiger bara för att frågan är obekväm att svara på. Och även om vi skulle få slut på politiker finns det faktiskt annat än utslätad politik att rapportera om.

Samhället består inte, hör och häpna, av politiker och politik utan av människor, företag, föreningar och en massa andra sammanslutningar som gör och säger intressanta grejer, varje dag, hela tiden. Det kanske krävs lite mer arbete för att hitta dessa nyheter än att bara läsa pressmeddelanden från riksdagspartierna, men å andra sidan kanske det skulle bli lite mer intressanta och till och med säljande nyheter.

Kanske, kanske skulle till och med riksdagspolitikerna reagera till slut, om medierna slutade att återge deras trams.

För övrigt tänker jag rösta på Piratpartiet i år. Det tycker jag du också borde göra.

Politik

Hur går det med FRA-domstolen?

Ni vet den där “domstolen”, som skulle bestämma över FRA:s avlyssning, hur går det med den egentligen? Har den börjat arbeta? Hur många ärenden har prövats? Hur många har beviljats? Hur många har avslagits?

Det förekom mycket stora ord om denna domstol och dess påstådda skydd för integriteten när FRA-lagen till varje pris skulle tvingas igenom, men sedan dess har det varit bedövande tyst.

Tystnaden får mig att misstänka att det inte sker någon prövning, alls. Den så kallade domstolen kanske finns på papperet, men den gör tydligen ingenting. Om den gjorde något skulle det ju finnas dokumentation över arbetet förstås och det har vi ju inte sett.

Nej, långt in i garderoben med FRA-lagen, så att vi glömmer att Sveriges regering numer betraktar alla som misstänkta brottslingar och därför låter FRA avlyssna allt.

Kompakt tystnad råder också kring IPRED – Du vet den där lagen som ger upphovsrättsindustrin rätten att göra privata brottsutredningar, frysa dina tillgångar och göra privat husrannsakan. (Ja, lagen möjliggör faktiskt precis det.)

Det var inte så allvarligt, fick vi höra av politikerna. Allt det där står visserligen i lagen, men det är inte meningen att lagen ska användas så. Dessutom, sades det, skulle lagen följas upp från dag ett.

Det är ganska långt sedan dag ett nu och jag skulle vilja veta hur det går med regeringens uppföljning. Jag antar att det kommer en rapport. När presenteras den?

Även här råder kompakt tystnad. Tystnad som får mig att misstänka att någon uppföljning inte alls har gjorts och aldrig skulle göras. Det var bara något regeringen sa för att folk skulle hålla käften.

Jag misstäker att regeringen helt enkelt ljugit om FRA-domstolen och uppföljningen av Ipred. Annars borde de väl ha presenterat resultaten från verksamheten så långt och visat på hur fantastiskt bra det har gått.

Det är ju trots allt valår. Och under valår tar man fram och skryter om allt, både det som gått bra och det som man bara säger gått bra.

Fast tydligen inte allt då. Marschen bort från det öppna samhället är ingenting som varken regeringen eller oppositionen vill prata om.

Politik

Är internet bara en bekvämlighet?

Stäng av nätet en stund och fundera över hur livet ter sig. Tuggar det på, fortsätter det som vanligt, eller stannar det upp och hankar sig fram?

Kan du leva ett normalt liv utan internet? Rannsaka dig själv!

Är du frestad att svara ja, tänk efter noga. Använder du verkligen inte nätet till någonting av vikt i din vardag?

Visst! Det finns faktiskt (en hel del) människor som lever sitt liv tämligen oberörda av nätet, åtminstone ytligt sett. De går till affären och handlar mat, åker till jobbet där de utför någonting som inte kräver datorer för att fungera. De ringer till varandra från hemtelefonen (gränsfall, men det har en gång i tiden fungerat utan datorer) och umgås hemma i trädgården eller på krogar och caféer.

Men inte ens människor som lever sina liv till synes helt opåverkade av att internet finns skulle klara sig om nätet havererade.

Utan internet, ingen mat. Det kommer ingen lastbil med mjölk till butiken, bageriet får inget mjöl att baka med och det kommer inget paketerat kött från slakteriet om nätet går ned, eftersom de inblandade inte kan kommunicera med varandra.

Utan internet, inga pengar. Bankerna kanske, eventuellt, kan kommunicera med varandra via egna nät, men det hjälper inte när du inte kan kommunicera med din bank. Inte din butik heller. Inte bankomaten. Inga kortbetalningar och inga uttag. Alltså inga pengar.

Utan internet, inget jobb. Hur många känner du som kan jobba när nätet är nere? Jobba kontinuerligt alltså, inte bara två timmar med någonting i väntan på att nätet ska börja fungera igen. Inte så många va?

Internet är samhällets nya pulsåder, som allting annat är beroende av. Internet är fundamental infrastruktur. Internet är som olja och elektricitet. Utan internet är vi barbarer som får fly till skogs och slåss om villebrådet där.

En så viktig del av vår infrastruktur kunde man ju tycka att politikerna skulle vårda, värna och skydda. Politikerna kan ju trots allt inte heller göra speciellt mycket om nätet inte fungerar.

Därför blir jag väldigt fundersam när jag ser hur de beter sig:

  • Föreställ dig att polisen skulle få fritt tillträde att snoka i människors bostäder, och gå igenom dina privata brev och foton, eller att posten skulle öppna och läsa alla försändelser. Det skulle inte vara acceptabelt. Ändå är det precis vad som händer just nu på internet, efter att riksdagen gett myndigheten FRA fritt fram att avlyssna all elektronisk kommunikation och sedan lämna ut kopior till den egna och andra länders regeringar.
  • Eller föreställ dig att polisen skulle gå igenom telefonkatalogen, hitta.se och alla andra sajter där du kan slå upp telefonnummer, och bestämma att vissa nummer skulle strykas, eftersom ägarna ägnade sig åt sånt som är osmakligt eller konkurrerar med statens verkamhet. Det skulle inte heller vara acceptabelt. Ändå sitter Cecilia Malmström i Bryssel och arbetar hårt för att införa censur av internets telefonkatalog, DNS-systemet, i hela EU.
  • Tänk dig att du står på stan och delar ut gamla böcker som du läst ut. Plötsligt kommer det fram en person från ett bokförlag, i sällskap med en civil ordningsvakt. De tvingar dig att identifiera dig. En vecka senare kommer en stämningsansökan på posten för att du olovligen konkurrerat med förlagets verksamhet – att distribuera böcker. Otänkbart? Det var precis det här riksdagen beslutade om när de röstade igenom Ipred-lagen.

Den här listan tar inte slut. Istället fortsätter den. Direkt efter valet fortsätter den med datalagringsdirektivet som ger polisen tillgång till information om din epost, dina telefonsamtal och var du befinner dig, dygnet runt, hela tiden. Frågan förhalas just nu av valtaktiska skäl. Regeringen vill inte väcka den medborgare som sover.

Den här fullständigt vettlösa störtfloden av övervakningslagar, censur och andra ingrepp i människors privata sfär är skälet till att Piratpartiet finns. Det är skälet till att jag är piratpartist. Det är skälet till att jag lägger massor av tid, energi och pengar på en politisk kampanj. Det är skälet till att jag tycker att du också borde vara piratpartist, om så bara för en dag. Det är därför jag tycker att du ska rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet 19 september.

Internet är oerhört viktigt för vårt samhälles fortlevnad och utveckling. Tyvärr verkar den insikten ha gått politikerna förbi. Istället för att värna och utveckla nätet behandlar de internet som någonting illaluktande, som katten släpat in och som man helst vill slänga i soporna.

Det kommer ingen vit häst och räddar oss från politikernas vansinnesfärd. Vi måste göra det här själva. Och vi kan göra det själva. Men vi behöver din insats. Ja, just din. Jag vill att du försöker se bortom det politiska vardagskäbblet nu och funderar över vad som egentligen är viktigt i det här valet.

Jag tycker att det är viktigt att vi försvarar vårt samhälle och dess pulsåder från oförstående politiker. Vad tycker du?

Rösta på Piratpartiet i år.

Politik

Med huvudet i hinken (igen)

Det går aldrig-folket lever och har hälsan. Det lärde jag mig senast idag när en bekant beklagade sig över att det vore mycket bättre om Piratpartiet kom in i riksdagen än om Sverigedemokraterna gjorde det.

Det vore mycket bättre alltså. Om… Uttalandet andades inte direkt optimism och framtidsanda, utan snarare motsatsen.

När situationen känns lite lagom hopplös finns i princip två strategier att välja mellan. Antingen kan man stoppa huvudet i hinken och hoppas att allt det jobbiga försvinner, eller så kan man rycka upp sig och göra något.

Piratpartiet är ett exempel på det senare. Vi gör något. Vi gör det vi tycker är rätt och bra. Vi gör detta trots att vi ännu inte sitter i riksdagen och vi kommer att fortsätta göra det NÄR vi sitter i riksdagen.

Du kan också göra något. Du kan bestämma dig för om du vill fortsätta låta politikerna montera ned rättsstaten och demokratin, eller om du vill agera istället.

För mig är saken klar. Ska vi få någon positiv förändring i svensk politik är det nödvändigt att rubba jämvikten och få in nytänkande i riksdagen och jag kan inte se att det finns någon annan möjlighet nu, i år, än att rösta på Piratpartiet.

Hur mycket de två blocken än vill ge sken av att vara diametralt olika kvarstår det faktum att de båda slåss om samma väljargrupp: Den i mitten. Alldeles oavsett vad de kan tänkas genomföra kvarstår faktum att ingenting de gör kommer att leda till någon katastrof under den kommande mandatperioden.

Med ett viktigt undantag: Medborgarrätt. Inte heller här finns någon avgörande skillnad mellan vad blocken i praktiken gör. Oavsett vem som vinner valet kommer inte FRA-lagen att rivas upp på riktigt. Ipred kommer inte att försvinna och datalagringsdirektivet kommer att införas. Katastrofen som redan håller på att inträffa kommer att fortsätta och förvärras.

Nästa år kommer riksdagen att göra din mobiltelefon till en statlig spårsändare, genom införandet av datalagringsdirektivet, FRA kommer att fortsätta avlyssna all vår privata kommunikation och förhandlingarna om ACTA-avtalet kommer att fortsätta, så att tullen får rätt att snoka i våra privata filer, kameror och musikspelare.

Allt detta och mycket mer kommer att hända om inte du bestämmer dig för att göra något.

Våga ta ställning för någonting nytt och rösta på Piratpartiet. Det är inte en bortkastad röst. Det är ett tydligt ställningstagande för bevarandet av ett öppet samhälle. Det är ett tydligt ställningstagande för bevarandet av mänskliga rättigheter. Det är ett tydligt ställningstagande oavsett hur många procent det blir.

När tillräckligt många tagit ställning kommer Piratpartiet in i riksdagen. Låt oss nu bestämma att detta när inträffar i år.

En del har offrat sin karriär och tagit banklån för att kunna arbeta med piratfrågor. Andra lägger all sin fritid på partiarbete. Vissa betalar hundra eller kanske tusen kronor i månaden till partiet. Du behöver inte offra så mycket. Tvärtom tycker jag att du ska låta bli att offra mer av dina rättigheter på två partiblock som inte ens vill prata om frågorna.

Rösta på Piratpartiet i år.

Politik

Svart fredag

Idag är det två år sedan det stora sveket. Det är två år sedan kvinnorna och männen i Sveriges riksdag meddelade Sveriges folk att: “Ni är inte pålitliga. Ni har inget rätt till ett privatliv. Ni har ingen rätt till privat kommunikation. Ni måste övervakas.” Det är två år sedan riksdagen använde grundlagen som dasspapper och inte bara legaliserade FRA:s olagliga verksamhet, utan dessutom utökade verksamheten.

Två år. Vi har inte glömt. Vi tänker inte glömma. Om dagen då riksdagen införde massavlyssning må vi berätta länge.

FRA-lagen föddes under Socialdemokratiskt styre och infördes av alliansregeringen. Rött eller blått spelar ingen roll. Respekten för ditt och mitt privatliv, för vår rätt att kommunicera förtroligt och för andra mänskliga rättigheter är obefintlig inom bägge de politiska blocken i Sverige.

19 september är det val till riksdagen. Kasta inte bort din röst på ett svikarparti. Rösta på Piratpartiet istället, för din egen skull, för dina medmänniskors skull, för barnens skull.

Riv upp! Gör om! Gör rätt!

Läs på! Läs mer! Till exempel hos futuriteter, Emil Isberg, Magnihasa, Liberal och långsint, Lakes Lakonismer, Personlig utveckling (listan uppdateras kontinuerligt)

Politik

På nätet krymper våra möjligheter

Jag skänker bort mina böcker.

Jag har läst dem och kommer inte att läsa dem igen. De tar bara upp plats i onödan. Dessutom gör de ingen som helst nytta i bokhyllan, om man nu inte ser böcker som en inredningsdetalj.

Det här är naturligtvis dåliga nyheter för förlagen. De vill ju sälja så många exemplar som möjligt och om jag skickar mina vidare, efter att ha läst dem så måste det enligt förlagsindustrins retorik betyda lägre intäkter för dem. Också enligt förlagsindustrins retorik så innebär detta att jag stjäl från dem och framför allt att jag stjäl från en stackars svältande författare.

Håller du inte med? Nåväl, men byt då ut böcker mot ljudböcker eller e-böcker, så får vi se. Om jag skulle köpa en e-bok eller en ljudbok, läsa eller lyssna på den och sedan bestämma mig för att ge bort den till någon annan (via nätet givetvis, något annat vore ju typ korkat och stenålders) så skulle genast stöldargumentet genast dyka upp.

Om jag delar med mig av mina e-böcker eller ljudböcker enligt samma princip som jag skänker bort mina pappersböcker gör jag mig skyldig till ett brott. Jag blir anklagad för stöld av upphovsrättskramarna och får höra hur jag driver stackars författare till fattighuset. Enligt utkastet till ACTA-avtalet ska jag bli fråntagen mina möjligheter att gå till banken, läsa tidningen och ha ett socialt liv, genom att min internetanslutning stängs av. Med IPRED som murbräcka kan upphovsrättslobbyn få ut min identitet och sedan kräva mig på hundratusentals kronor i skadestånd.

För att jag skänker bort mina böcker.

Internet ger oss fantastiska möjligheter att sprida vår kultur och dela med oss på ett sätt som vi tidigare bara kunnat fantisera om. Men istället för att utnyttja möjligheterna belägger våra politiker internet med restriktioner som faktiskt ger oss mindre möjligheter där än i köttvärlden.

I köttvärlden kan jag fritt gå runt på stan och ge bort mina gamla böcker till okända. På nätet är detta ett brott.

I köttvärlden kan jag skicka ett brev till någon och vara förvissad om att ingen myndighet sitter och tjuvläser vad jag skrivit. På nätet går alla trafik genom FRA:s avlyssningsnätverk där all trafik scannas.

I köttvärlden kan jag gå till ett café och träffa bekanta eller obekanta människor, helt anonymt. På nätet avlyssnas all social interaktion av FRA. Dessutom ska information om vilka som pratat och om vad lagras åt polisen enligt datalagringsdirektivet.

Jag tycker att det är ganska uppenbart att våra nuvarande politiker inte begriper vad internet är för något och vilken skada de ställer till med genom att trampa runt på våra rättigheter som en vilsen elefanthjord. Det är därför det behövs ett piratparti i riksdagen.

Om du värdesätter internet och möjligheterna det ger oss att bygga ett bättre samhälle är det i år du ska rösta på Piratpartiet. Inte 2014. Nu!

19 september är det val till riksdagen. Då kommer sju riksdagspartier att tävla om att vara dig mest till lags. Inget av dem kommer att prioritera möjligheten för dina barn och barnbarn att ha ett fritt och öppet internet att verka på.

Det är därför ska du rösta på Piratpartiet i år.

Politik

Storföretag klämmer åt konsumenter

En 25-åring avslöjas i tullen med sex par Nike-skor i bagaget. Tullen kontaktar Nike, som bestämmer sig för att skorna inte är äkta Nike-skor och stämmer 25-åringen för varumärkesintrång.

Vad är det som inte stämmer här?

Ja, till att börja med, vari ligger det rimliga i att konsumenterna ska vara ansvariga för varumärkesskydd? Är det verkligen så, menar politikerna, att jag som privatperson har någon som helst möjlighet att bedöma om en märkesvara är äkta eller inte?

Dessutom undrar jag hur det kan vara så att den part som ensidigt får bestämma om något är en piratkopia eller ej sedan har rätt att kräva skadestånd. Hur kan det, av någon betraktas som ett rättssäkert tillvägagångssätt? Tänk om Nike inte har koll och gör fel bedömning. Tänk om Nike helt enkelt ljuger.

Det vore ju ett lysande sätt för Nike att dra in pengar. Tillverka egna ”piratkopierade” skor i egna fabriker, sälj dem till lågpris och stäm sedan skiten ur alla som åker fast i tullen. Det blir pengar i bägge ändarna och när lagstiftningen ser ut som den gör är det ett helt riskfritt beteende.

Hela det här lagstiftningen stinker. Den stinker därför att den på samma sätt som IPRED gör privatpersoner rättslösa mot kapitalstarka storföretag. Den stinker därför att den upphäver den rättssäkerhet som man har rätt att förvänta sig i en rättsstat.

Sex par skor är inte direkt någon kommersiell omfattning. Jag skulle lätt kunna ta med mig sex par skor hem från semestern, att ha för eget bruk och utan vidare skulle vem som helst kunna ta med sex par skor att ge bort till släkt och vänner.

Att vi har det såhär beror antingen på att våra politiker helt enkelt är dåligt pålästa om sina beslut eller på att de helt enkelt är veka och inte vågar hävda medborgerliga rättigheter när storföretagen gråter ut över hur mycket pengar de ”förlorar” på den här typen av varumärkesintrång.

Tyvärr är det bara början. Vi vet att det pågår hemliga förhandlingar kring det som kallas ACTA. Det kallas ett handelsavtal men av det som kommit fram hittills vet vi att det är någonting helt annat.

ACTA är nästa steg i storföretagens strävan att kontrollera inte bara vad vi har i resväskan, utan vad vi har i våra datorer och MP3-spelare, och vad vi skickar till varandrainternet Gissa vem som kommer att ha bevisbördan när tullen ifrågasätter om musiken i din MP3-spelare är ”äkta” eller ”stulen”. Gissa om du kommer att få betala skadestånd och rättegångskostnader. Gissa om du kommer att få betala själv för att ha advokat.

Ständigt blir vi itutade hur detta är överdrifter och hur det aldrig skulle kunna gå så långt. Vi ska lita på de hemliga männen och kvinnorna som deltar i de hemliga förhandlingarna. De litar visserligen inte på oss. Det förstår man ju. Vi skulle ju kunna ställa till med ett jävla liv om vi på förhand fick veta vad som planeras.

Ta en titt på den här listan över människor som får läsa de hemliga dokumenten och fundera över om du tycker att företrädare för en massa storföretag är mer pålitliga när det gäller förhandlingar om dina och mina rättigheter än vi själva.

Det pågår en konstant nedmontering av dina och mina rättigheter till förmån för staten (teledatalagringen, FRA-lagen) och storföretagen (IPRED, ACTA). Denna nedmontering drivs i slutändan av dina och mina politiker. Trots att den ständigt tycks accelerera kan du och jag när som helst trycka på stoppknappen.

Det som krävs är att vi röstar in nya politiker i riksdagen. Det krävs att vi röstar in politiker som fattar vad som är på väg att hända och som står upp för våra rättigheter både på nätet och i köttvärlden. Det som behövs just nu är ett piratparti och din röst.

Piratpartiet finns redan. Det är bara din röst som saknas.

19 september är det val till riksdagen.

Politik

Carl Bildt borde lämna sin skyddade verkstad

Carl Bild går i försvarsställning efter Rick Falkvinges replik angående hyckleriet om nätfriheten. Sverige är en öppen demokrati och fungerande rättsstat, hävdar Carl Bildt, och vi borde alla applådera hans initiativ för ökad frihet på nätet.

Ur mitt perspektiv känns det som om Carl Bildt kanske skulle ta och kliva ur sin skyddade verkstad en stund och studera det samhälle som hans regering, med moderaterna i spetsen håller på att skapa här hemma i Sverige.

Sverige är en öppen demokrati. Ja, det är sant, om man med öppen demokrati menar ett samhälle där medborgarnas samtliga göromål är helt öppna för statens granskning. Det är ju den verkligheten vi har fått med FRA-lagen. Var någonstans befann sig Carl Bildt när FRA-debatten rasade som värst? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för ett fritt internet i alla fall.

Sverige är en fungerande rättsstat. Ja, det är sant, om man med fungerande rättsstat menar ett samhälle där politikerna lämnat över rättsskipningen till privata aktörer, så att de kan driva civilrättsliga processer mot medborgarna utan att de har rätt till offentlig försvarare, utan de anses oskyldiga tills motsatsen bevisats och utan att det finns några som helst begränsningar i påföljd. Var någonstans befann sig Carl Bildt när IPRED-lagen skulle införas? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för rättssäkerhet i alla fall.

Detta är bara toppen av isberget på vad den regering som Carl Bildt representerar har åstadkommit under sin mandatperiod, men det är fullt tillräckligt för att konstatera att Carl Bildt antingen lever i landet Fantasien eller att han helt enkelt bara ljuger för att rädda det som räddas kan.

Inget av de två politiska blocken i Sverige förmår lyfta näsan ur vattnet när det gäller försvaret av friheten och rättssäkerheten på nätet. De initiativ som funnits har undantagslöst sablats ned till förmån för andra politiska hänsyn.

Det är därför Piratpartiet behövs. Vi behövs därför att vi är det enda partiet som sätter integritets- och rättighetsfrågorna högst på dagordningen, utan kompromisser. Vi behövs därför att vi är det enda politiska partiet som förmår fokusera på det som betyder mest för framtiden.

19 september har du chansen att ge Sverige ett riksdagsparti som kämpar för frihet och rättssäkerhet i handling och inte bara i ord. Det är enkelt.

Rösta på Piratpartiet!

Läs också:

Humor

Efter förvirringen – nu byter statsministern namn

Efter förvirringen tidigare under dagen, gällande statsminister Fredrik Reinfeldts partitillhörighet, har han nu bestämt sig för att byta namn, till FRAdrik Reinfeldt

– Jag vill undvika att väljarna blir förvirrade och röstar på fel parti i höst. Därför gör jag det här nu, för att tydliggöra att det är jag och ingen annan som ligger bakom FRA-lagen, säger statsministern i ett pressmeddelande nu ikväll.

Fredrik Reinfeldt ska under eftermiddagen ha varit i kontakt med Skatteverket för att försöka få ärendet avslutat före helgen. I vilket fall som helst kommer statsministern själv att börja använda sitt nya namn redan under morgondagen.

Politik

Demokrati utan principer är bara en meningslös process

– Dåså, då har vi beslutat att det blir lammstek till lunch, med röstsiffrorna 250 för och 249 emot, förkunnar ordföranden.

Alla har deltagit i beslutet. Alla 250 vargarna och alla 249 fåren har röstat. Beslutet är fattat i god demokratisk ordning.

Ändå är det helt oacceptabelt. Att demokrati råder räcker inte. Demokrati är bara en process för att fatta beslut. Det är bra med processer till en viss gräns, men som de flesta vet som jobbat i en processorienterad organisation krävs någonting mer än processer för att slutresultatet ska bli användbart.

För att det ska vara möjligt att fatta bra beslut måste det finnas någonting som talar om vad som är bra beslut. Det måste finnas principer att rätta sig efter. Det måste finnas ett ramverk som begränsar vilka typer av beslut som får fattas.

Jag ska erkänna att jag inte reflekterat så noga över denna distinktion tidigare men efter Andreas Ekströms påhoppPeter Sunde och de därpå följande reaktionerna står det klart för mig att det är en väldig skillnad på demokrati och principer.

Demokratin är något vi vördar högt här i Sverige. Man kan nog lugnt säga att de flesta är ganska stolta över vår demokrati, vår riksdag och vårt valsystem. Det finns förstås brister men inga akuta brister som hotar att störta oss i fördärvet.

Hur är det då med principerna? Vad har vi för principer för Sverige?

Vi har våra grundlagar. Vi har Genevekonventionen om de mänskliga rättigheterna som är upphöjd till grundlagsstatus. Vi har på papperet ganska hyfsat med principer.

Problemet är ingen kontrollerar att de där principerna efterlevs.

Visst, det finns ett lagråd. Det finns en rådgivande instans som kan yttra sig om huruvida ett lagförslag är förenligt med grundlagen. Sedan kan riksdagen fatta vilket beslut som helst och i princip använda grundlagen som dasspapper. Det är helt riskfritt. Det finns ingen påföljd för detta och det finns ingen juridisk instans i form av en författningsdomstol eller motsvarande, som kan upphäva beslutet.

Resultatet är att de principer vi har instiftat i våra grundlagar har ett oerhört svagt skydd och att det bara är riksdagens goda vilja som upprätthåller dem.

Vad händer då, frågar vi oss, om någon bryter mot svensk grundlag. Säg till exempel att en svensk myndighet, öppet erkänner att man bedriver verksamhet som man vet bryter mot grundlagen?  Blir det något åtal? Blir det någon fällande dom? Nej, istället belönas det brottsliga beteendet genom att riksdagen helt enkelt kör över grundlagen.

Den som försöker manipulera den svenska demokratiprocessen, till exempel genom att fuska med hanteringen av röster i riksdagsvalet döms till böter eller fängelse. Det betraktas av de flesta som ett ganska allvarligt brott.

Den som däremot bryter mot grundlagen, verkar inte riskera någonting mer än en klapp på axeln och en legalisering av verksamheten. Utredning och, åtal, dom och straff är inte aktuellt över huvud taget. Jag har aldrig hört talas om att någon ska ha åtalats eller dömts för grundlagsbrott i Sverige. Jag vet inte ens om det är möjligt.

Detta, Andreas Ekström, är ett problem av stora mått. Att vi saknar möjlighet att upprätthålla viktiga principer, som till exempel mänskliga rättigheter, är ett problem. Att människor hittar på metoder för att skydda sitt privatliv mot snokande myndigheter är däremot inte ett problem. Det är helt nödvändigt. Det kan i vilket fall som helst aldrig vara ett demokratiproblem. Den demokratiska beslutsprocessen hotas inte av att du och jag kan kommunicera förtroligt.

Upprätthållandet av mänskliga rättigheter och andra grundläggande principer är ett kraftigt eftersatt område i Sverige och jag är mycket oroad av utvecklingen under senare år.

Därför är jag Piratpartist. Därför kandiderar jag till piratpartiets valsedel. Därför är jag politiskt engagerad.

19 september är det val till riksdagen. Då kan du rösta för ett återupprättande av mänskliga rättigheter i Sverige. Rösta pirat!

Politik

Du läser väl inte fel böcker?

På samma tema som inlägget Du beter dig väl normalt?, vill jag tipsa om Böckerna jag är rädd för, som handlar hur din nyfikenhet kan användas mot dig.

När vi låter myndigheter som FRA övervaka allas göromål på internet spelar det ingen roll om du läser de där artiklarna om hur man tillverkar napalm, slangbomber och kärnvapenmissiler bara för att du är nyfiken eller för att du tänker begå ett brott.

I tider när politiker talar om att stifta lagar mot terrorprat spelar det inte så stor roll vad dina avsikter är. Det som ser brottsligt ut är antagligen brottsligt och har du fel läsvanor är det definitivt ett skäl att ytterligare låta övervaka dig och dina bekanta och kanske ställa dig inför rätta.

Så urholkar vi rättssäkerheten och rätten till ett privatliv, millimeter för millimeter, tills det finns bara en skärva kvar. Till slut blir även det oskyldiga brottsligt.

Politik

Kina, yttrandefriheten och Sveriges hyckleri

En regimkritiker i Kina har dömts till 11 års fängelse för att ha “uppviglat till att undergräva statens makt”, skriver DN. Det låter misstänkt likt lagstiftningen mot terrorprat som den svenska regeringen vill införa, men det hindrar förstås inte det svenska EU-ordförandeskapet från att kritisera domen i ett pressmeddelande.

Allting är med andra ord som vanligt. Den svenska regeringen säger i ord att mänskliga rättigheter är viktigt. Det skulle till och bli ett prioriterat område under Sveriges ordförandeskap. Svenska politiker är inte heller sena att kritisera andra länder som till exempel Kina, som bryter mot dem.

I handling gör Sveriges regeringar något annat. I Sverige sparas numer ingen möda när det gäller att inskränka mänskliga rättigheter och på så sätt närma sig Kina.

Det började för ungefär tio år sedan med Thomas Bodström vid rodret som justitieminister, en gärning som är väldokumenterad. Sedan alliansregeringen tog över har ingenting förändrats i sak. Snarare har utvecklingen accelererat.

FRA-lagen var ett arv från den Socialdemokratiska regeringen. Allianspartierna hade kunnat stoppa den i papperskorgen. Istället hotade Fredrik Reinfeldt med att avgå som statsminister om inte lagen gick igenom. Så viktigt var det tydligen för regeringen att få införa allmän avlyssning av sin befolkning.

Datalagringsdirektivet är också ett arv från Thomas Bodström och Socialdemokraterna. Det är redan klubbat och klart i EU och skulle införts för  längesen i Sverige. Vi riskerar nu att få betala böter eftersom den svenska regeringen uppenbarligen inte vill införa allmän registrering av telefonsamtal och epost, samt spårning av alla mobiltelefoner, av valtaktiska skäl.

Men alliansen kan alldeles själva också. De har på egen hand infört IPRED-lagen, som i ett slag gör både domstolar och polis överflödiga, amtidigt som den upphäver rättssäkerheten för alla som har en internetanslutning.

Alliansregeringen försökte också, alldeles själv, att införa summariska digitala avrättningar. En anklagelse från upphovsrättslobbyn skulle vara nog för att stänga av en människas internetanslutning. Ingen epost, inget chatta, ingen web, ingen telefon (Ja, många har IP-telefon), inga bankärenden, inga bokinköp, inga prisjämförelsen, inga tidningar, ingen samhällsdebatt… Det är häxprocesser 2.0 som alliansregeringen vill införa, där blotta anklagelsen är bevis nog och straffet är, om inte döden, så i alla fall den digitala döden för inte bara den anklagade utan alla i samma hushåll.

Från och med nyår börjar den nya kassaregisterlagen att gälla. Då får Skatteverket reda på alla ekonomiska transaktioner som görs i butiker och på krogen. För det fall att du betalar med kort får alltså en statlig myndighet uppgifter om att du köpt stora mängder jäst och socker, eller att du dricker två starköl varje torsdag på väg hem från jobbet. Gissa hur lång tid det tar innan det där registret börjar användas för annat än skatteändamål.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det verkar helt enkelt inte finnas någon hejd på i vilken omfattning Sveriges regering vill övervaka vad du och jag håller på med. Det verkar inte finnas någon som helst gräns för hur mycket rätten till ett privatliv får kränkas. Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket rättssäkerheten kan inskränkas till förmån för upphovsrättsindustrins döende distributionsmonopol.

Det verkar helt enkelt inte finnas något stopp på de svenska regeringarna. Därför tycker jag att den ständigt återkommande Kina-kritiken luktar illa. Inte för att Kina gör rätt, utan för att de svenska regeringarna gör allt för att närma sig precis det där som de kritiserar så hårt.

Nästa år är det val till riksdagen. Då kan du hjälpa till och ge Sverige en regering som kan kritisera människorättsbrott utan att det stinker. Det är enkelt.

Rösta pirat!

Politik

Du beter dig väl normalt?

Jag minns tydligt när jag lärde mig att bete mig normalt. Det var när jag började gå på fotbollsmatcher.

Det var rätt dåligt med publik på den tiden, för sådär 20 år sedan, men det fanns en skara supportrar som troget såg alla IFK Göteborgs matcher. Jag minns att vi hade väldigt roligt där på läktaren. Där fanns en och annan profil, kan man säga.

Ja, sen fanns ju också polisen.

Polisen låg som en mörk skugga under hela tillställningen. De var där för att hålla ordning förstås och ingripa mot eventuellt fotbollsvåld.

Nu fanns det ju oftast inte så mycket för polisen att göra. Fotbollspubliken var i allmänhet en ganska liten samling och underlaget för våldsamheter var rätt litet. Intresset för våldsamheter var också rätt litet, åtminstone bland supportrarna.

Som vanligt med folk som inte har något att göra så hittade polisen på något att göra. Uppfinningsrikedomen var stor när det gällde att hitta på saker att ingripa mot och om det inte fanns något att ingripa mot gick det ju alltid att provocera fram något att ingripa mot.

Ja, kan du tänka dig? Svensk polis ägnade sig i slutet av 1980-talet åt att provocera människor att begå handlingar som de sedan skulle kunna ingripa mot, gärna med lite lagom våld. I bästa fall slutade det med lite tjafs, men hade du otur blev du utkastad från arenan eller inslängd i en fyllecell. Du kunde till och med få lite stryk på köpet.

Så, det gällde att bete sig normalt. Bara göra det som var normalt att göra i sammanhanget och inte sticka ut eller synas över huvud taget. Jag var rätt bra på det. De flesta var rätt bra på det. Vi betedde oss, inte som vi eller andra brukade bete oss, utan på ett sätt som verkade normalt, så att ingen skulle kunna hitta någon anledning att ingripa mot just oss. Några få lärde sig aldrig och råkade illa ut gång efter gång. Det var precis som om de inte förstod att man får lägga band på sig när man blir övervakad av någon som har för lite att göra.

Nu, idag har vi en myndighet som heter FRA, som inte heller har något att göra. FRA hade något att göra en gång i tiden, men efter Sovjetunionens fall är behovet av signalspaning på hemmaplan försvinnande litet.

Det har blivit pinsamt uppenbart att FRA har alldeles för lite att göra. Så vad händer? Fattar våra representanter i riksdagen beslut om att myndigheten som har ingenting att göra ska läggas ned? Nej, istället ger de myndigheten ett anslag på drygt 500 miljoner kronor per år och fri tillgång till din och min privata kommunikation.

Något ska de väl kunna hitta med så bra förutsättningar? Det finns alltid några stackare som inte förstår att man får lägga band på sig.

Du beter dig väl normalt?

Politik

500 miljoner kronor till massavlyssning

För 500 miljoner kronor kan vi göra ganska mycket. Vi skulle till exempel kunna anställa 500 programmerare under ett år.

Vi skulle kunna anslå pengarna till 50 utvecklingsprojekt, med tio personer i varje som skulle kunna ägna ett år var åt att utveckla mjukvara – vilken som helst – med enda villkoret att resultatet måste släppas som öppen källkod.

Om vi lät människor fritt föreslå projekt och sedan tillsatte de bästa projektledarna och lät dem jobba i ett år med de 50 bästa projekten skulle massor av intressanta saker hända.

Världen skulle berikas med 50 nya programvaror, fria för vem som helst att använda och vidareutveckla. En massa studenter skulle kunna få nyttig erfarenhet. En massa människor skulle säkert få mängder av nya idéer och starta fler projekt på sin fritid eller med insamlat kapital. Vi skulle få spinoff-effekter i flera år efteråt.

Vi skulle kunna placera de där projekten i till exempel Trollhättan. Det skulle ge en massa IT-folk en möjlighet att se någonting annat än sin vanliga miljö i ett år. Det skulle också ge en del Trollhättebor annat att göra och tänka på än en bilindustri som bokstavligt talat kan läggas ned imorgon. Det skulle kunna ge en massa studenter i Trollhättan med omnejd något att göra efter examen.

Det skulle kunna röra på sig jävligt mycket i en del av landet som just nu behöver just det – något som rör på sig jävligt mycket.

Det värsta som skulle kunna hända vore att 500 personer ägnade ett år åt att producera en massa halvfärdiga program som blev liggande tills någon annan tog upp arbetet. Det värsta alltså.

Men vad gör regeringen med våra 500 miljoner kronor? Jo regeringen tar, med benägen hjälp från våra riksdagsledamöter, 500 miljoner kronor och mer därtill av våra skattepengar och ger till FRA för att de ska avlyssna all vår elektroniska kommunikation. Över 500 miljoner kronor per år på att kränka människors rätt till ett privatliv.

Vad får vi för spinoff-effekter av det?

Imorgon ska kablarna kopplas in.

Nästa år är det val till riksdagen. Då har du möjlighet att en gång för alla säga nej till FRA.

Politik

Åtala FRA:s underleverantörer!

Hur stoppar man samhällsfarliga företag, frågade sig Rick Falkvinge (pp) för en månad sedan och syftade då på upphovsrättsindustrin och deras ombud som arbetar hårt för att rasera det moderna samhällets pulsåder, internet.

Det är en intressant fråga. Alldeles för intressant, tycker jag, för att begränsas till att bara gälla upphovsrättsindustrin. Det finns fler och i många fall värre, samhällsfarliga företag.

Ta den välbekanta myndigheten FRA, till exempel. FRA har fått i uppdrag av Sveriges riksdag att söka igenom all elektronisk kommunikation, dvs alla telefonsamtal, all epost, alla fax och all annan trafik, som går över det som utgör internets stomme i Sverige. Myndigheten FRA kommer därmed att bryta mot svensk grundlag och utgöra en stor samhällsfara genom att i praktiken upphäva viktiga demokratiska rättigheter som till exempel rätten till förtrolig (privat) kommunikation och rätten till ett privatliv.

Så, FRA är en samhällsfara. Ja, men de skulle inte vara någon vidare samhällsfara utan hjälp utifrån. Någon måste ju till exempel leverara deras superdator. Åter någon måste leverera deras skrivbordsdatorer. Någon måste leverera nätverkskopplingar, elektricitet, vatten, programvara, och så vidare.

Alla dessa någon är förstås en massa företag som väljer, helt frivilligt, att leverera utrustning och tjänster till FRA:s kriminella verksamhet.

Det normala när man direkt bistår någon som håller på med grov, organiserad brottslighet är att man åtalas och döms för medhjälp till denna grovt organiserade brottslighet, i detta fall till fängelse förmodar jag, eftersom brottsligheten är grov och dessutom organiserad.

Vi kan förmoda att de flesta av FRA:s leverantörer är aktiebolag och därmed är det dessa bolags verkställande direktörer och eventuellt styrelser som ligger närmast tillhands att åtalas, men ingenting säger egentligen att inte även andra anställda som är involverade i brottslig verksamhet kan ställas inför rätta.

Så, berövade sina verkställande direktörer och eventuellt sin styrelse och sina anställda bör dessa samhällsfarliga företag vara ganska effektivt desarmerade.

Om detta visar sig otillräckligt eller om rättsväsendet av någon anledning visar sig oförmöget att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning på grundlagsområdet föreslår jag att vi istället går skattevägen.

Det är inte tillåtet enligt svensk grundlag att konfiskera egendom utan vidare. Däremot finns det ingenting som hindrar införandet av punktskatter på särskilt skadliga företeelser. Massiv övervakning av en hel befolknings privatliv är en synnerligen skadlig företeelse. Som extraåtgärd, för att ytterligare stävja verksamheten kan man därför tänka sig att införa en särskilt hög punktskatt på kanske 60 procent på inkomster (inte vinst, den är alldeles för enkel att trolla bort) som härrör från medhjälp till grov organiserad brottslighet.

En sådan punktskatt har fördelen att den kan utvidgas. Den behöver inte begränsas till företagens inkomster utan kan även komma att gälla styrelseledamöternas och förstås personalens inkomster. Skatten kan höjas och utvidgas ganska fritt tills dess att den samhällsfarliga verksamheter når en acceptabel nollnivå.

FRA:s olagliga avlyssning av privat kommunikation är inget nytt. Den har pågått sedan 1976 enligt deras tidigare överdirektör, Anders Wik. Det innebär att åtalen kan väckas med en gång och skatterna beslutas nu genast till att gälla från nästa halvårsskifte.

Men jag tycker man ska ge människor en chans att ta sitt förnuft till fånga. Jag tycker vi kan införa amnesti fram till årsskiftet. Det ger alla inblandade en stund att tänka över sina handlingar och bestämma sig för om de vill fortsätta ägna sig åt medhjälp till grov, organiserad brottslighet.

Frågan om amnesti bör dock bara gälla för medhjälp. De som är direkt inblandade i FRA:s kriminella verksamhet måste omedelbart ställas inför rätta och dömas för sina brott.