Noterat

Ett skitviktigt kuvert från Västtrafik

Om man inte har någonting att säga kan det löna sig att skrika. Alltid är det någon som lyssnar. Fråga Västtrafik. De har skrikit i flera veckor nu om ett ”Jätteviktigt kuvert” som vi ska få hem i brevlådan. Det är tur att de har skrikit. Annars kanske jag inte hade tittat i brevlådan och om jag hade gjort det hade jag kanske bara slängt min post direkt i soporna. Det brukar jag ju göra. Idag kom så äntligen det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik. Jätteviktigt kuvert från Västtrafik För den som eventuellt missat reklamkampanjen, där Västtrafik tapetserat Göteborg med affischer som berättar om det jätteviktiga kuvertet så har de skrivit på kuvertet att det är jätteviktigt, så att jag inte tar fel och tror att det är något oviktigt, som en faktura eller ett brev från min gamla mormor. Vad hittar vi då inuti det jätteviktiga kuvertet? Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr Jo, nu ska ni få höra: Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr, som talar om hur fantastisk kollektivtrafiken kommer att bli från och med nu, när vi äntligen ska få trängselskatt i Göteborg. All trafik ska fortfarande gå genom Brunnsparken men det kommer att bli jättemycket bättre nu när det blir ännu fler buss- och spårvagnslinjer som ska trängas. Dessutom kommer jag att kunna åka buss 25, precis som förut.

Det är verkligen tur att Västtrafik plöjt ned en rejäl hög med pengar i den här kampanjen. Annars hade jag aldrig klarat mig.

Humor

Ordvitsar kan dölja folksjukdom – Så skyddar du dig

Göteborgare – kända bland annat för sina ordvitsar – kan vara bärare av odiagnosticerad Asperger, enligt ett pressmeddelande från Trollhare idag.

– Det var ordvitsarna som fick mig att fatta misstankar, säger Trollhare, exklusivt till syrrans granne.

De finurliga skämten kan till det yttre verka harmlösa men är, enligt trollhare, ett vanligt symptom på Aspergers symptom.

– Det skulle inte förvåna mig alls om det visar sig att hela Göteborg är nedlusat med Asperger. Jag vet ingenstans där ordvitsar är så populära som där, säger Trollhare.

Alla göteborgare som gillar ordvitsar uppmanas nu att omedelbart gå och testa sig.

– Det är lätt att man lurar sig och tror att det inte är så farligt, men obehandlad Asperger kan leda till att ordvitsandet eskalerar och till slut upptar all vaken tid. Det här är ingenting man leker med, avslutar Trollhare.

Dagbok

Måsattack och dunbollar på Kompassgatan

Att passera Kompassgatan 13 var som att röra sig genom ett krigsområde. Tre måsar turades om att attackera från låg höjd. Situationen var helt obegriplig ända tills de två dunbollarna upptäcktes.

Det rörde sig helt enkelt om curlingföräldrar som cirklade över sina, antagligen ganska nykläckta, avkommor.

Enligt Fågelcentrum (Ja, detta finns.) skulle det bara vara att ta ungarna i handen och flytta till närmsta gräsmatta. Tyvärr hjälper det föga när den är ungefär 15 m2 stor. Att försöka flytta dem till Slottsskogen kändes tyvärr som ganska ogörligt, utan tillgång till hjälm och en rejäl sköld.

Vi på redaktionen vill i alla fall önska de båda telningarna lycka till i asfaltsdjungeln. Livet är fullt av faror när man är liten, även utan stora, vrålande bussar som passerar alldeles i närheten.

Noterat

Göteborgsvarvet: FAIL! (2:07)

Med ett så här dåligt resultat tänker jag inte ens bemöda mig med att ta reda på den officiella tiden.

Jag tror att nästan allt gick fel. Slutligen var det värmen som tog knäcken på mig.

Inför nästa år blir det skärpning, uppsträckning och nya friska tag. 1:30 ska besegras om jag så får hålla på tills jag blir 80 år.

Politik

Göteborgsvarvet – Dagens outfit

Dagens outfit blir en vit funktionströja med piratknapp på framsidan och en rejäl piratlogga fastsydd på baksidan.

Du som inte springer kan vara med på flygbladsutdelningen som börjar med samling 14:00 utanför entrén till restaurang Palace i Brunnsparken och håller på tills alla har tröttnat och publiken gått hem. Ungefär 200 000 personer beräknas se varvet, så det finns folk så det räcker åt alla.

Noterat

Inför Göteborgsvarvet – fotoreportage från startområdet

Nu börjar det dra ihop sig inför årets gatlopp, eller Göteborgsvarvet som det heter i folkmun. Med kameran i hand tog jag en sväng runt startområdet för att få ut min nummerlapp och kolla in förberedelserna.

Ett startbevis är en bra början. Men vad bevisar det egentligen? Att galenskaperna har startat?

Här någonstans är min nummerlapp. Faktiskt alldeles till vänster om bilden.

Över 50 000 anmälda till årets varv. Här är en som faktiskt tänker springa.

Denna plats skulle vi kunna döpa till Urintorget, eller något annat passande. Vi befinner oss trots allt i Göteborg…

Här börjar den skitviktiga blå linjen. Tappa inte bort den! Den slutar några hundra meter åt höger. Emellan gömmer sig 21 km löpning i vad som verkar bli strålande sol. I år gäller det att fylla vätskedepåerna.

Dagbok

Dagens motionsaktivitet: snöskottning (med bilder)

Det snöade lite inatt. Och blåste. Det märktes, om inte annat i förmiddags när vi skulle ta oss ur lägenheten. Jag hade inte tänkt att ta mig ut över huvud taget men blev utlurad med orden: “Det är helt fantastiskt!”

Så, nu är jag ute och har jag ändå tagit mig ut är det väl lika bra att ta sig för något. Frisk luft, dagsljus och motion brukar ju sällan skada och snöskottning är ju en motionsform så god som något, såvida man nu inte är otränad, gammal och med svagt hjärta och dålig rygg.

Jag är ju ingen av de där sakerna. Åtminstone inte tillräckligt för att låta mig slippa ifrån.

Vi betalar ju för all del kommunen en massa pengar varje år för att de ska röja snö, men den kommunala snöröjningen lämnar en del övrigt att önska. Vi brukar få ett smalt dike med ganska mycket snö i botten, att balansera i och det är i alla fall inte vad jag tänker på när jag hör ordet snöröjning.

Till verket!

Sådärja! Nu är det bara för kommunen att komma hit och skotta trottoaren, så ska verksamheten strax vara tillbaka till det normala.

Noterat

Epic fail – En månad med västtrafikkortet

Det har blivit dags att summera min första månad med västtrafikkortet som som jag till slut blev tvungen att skaffa, eftersom det gamla biljettsystemet fasas ut.

Eftersom jag är sällanresenär har det inte blivit jättemånga resor. Hade jag varit oftaresenär hade jagväl antagligen köpt ett månadskort och därmed kunnat undvika i stort sett all kontakt med biljettsystemet.

Hur har det då gått att använda det nya, fantastiska biljettsystemet? Vi får igenom mina resor…

  • 30 januari, buss 60 till Masthugget – Fail
    Vi ska åka två personer på ett kort. Det går alldeles utmärkt men det är bara på spårvagnen du kan lösa detta själv. Nu åker vi buss och ber chauffören stämpla kortet.
    Han har absolut ingen aning om hur någonting fungerar, så det går inte. En av oss får köpa SMS-biljett istället, till högre pris.
  • 31 januari, spårvagn till Krokslätts torg – Fail
    Vis av gårdagens händelse försöker vi inte ens ta bussen, vilket vore det normala, utan går lite längre, till en spårvagn istället. På spårvagnen finns nämligen en av de gula automaterna där passageraren själv kan stämpla för flera personer.
    Här får vi alltså anpassa vårt resande till Västtrafiks biljettsystem, vilket jag betraktar som ett misslyckande.
  • 1 januari, nattvagnen från Krokslätts torg – OK
    Här finns inget bussalternativ och därmed ingen busschaufför som kan ställa till det med sin okunskap, så resan förflyter felfritt.
  • 1 januari, spårvagn och pendeltåg till Jonsered – Epic fail
    Vi tar vagnen, återigen för att slippa inkompetenta busschaufförer och stämplar en flerzonsresa på vagnen. Sedan byter vi till pendeltåget. När jag går av i Jonsered glömmer jag förstås att stämpla ut. (Vem hittade på denna idioti?)
    Nåväl, jag är påläst och vet att det är bara att uppsöka närmsta buss för att få hjälp med detta, så jag inväntar nästa buss och ber om att få hjälp med utstämplingen. Busschauffören är mycket hjälpsam, men tyvärr går allting åt helvete i alla fall. Plötsligt har jag inte ett plussaldo på 40 kronor, utan istället ett minussaldo på lika mycket.
    Vi får åka på SMS-biljett tillbaka till Göteborg och några dagar senare tvingas jag köa hos tidpunkten i 30 minuter för att återfå mina 76 försvunna kronor.
  • 15 januari, buss 60 från Masthugget – Fail
    Två personer ska åka buss från Masthugget på ett kort, och gissa vad! Busschauffören har ingen aning om hur han ska fixa detta. Västtrafik har lagt en halv miljard kronor på ett biljettsystem som inte ens deras egna personal klarar av att hantera efter att systemet varit i drift i flera månader.
    Bla bla bla. En av oss får köpa SMS-biljett till högre pris…
  • 28 januari, buss 60 från Masthugget – OK
    En person ska resa på ett kort i en zon. Spänningen är olidlig!
    Men ja, systemet klarar faktiskt av den enklaste typen av resa som är tänkbar utan att haverera på någon punkt. Men å andra sidan hade vi klarat detta lika bra med papperskupongerna från 1970-talet, så jag tycker verkligen inte att detta är något att gratulera Västtrafik för.

Med Västtrafiks tidigare biljettsystem var det enkelt att hålla koll på resorna. De stod utskrivna på kortet. Du kunde direkt se ditt saldo och dina tidigare resor. Det var också enkelt att betala. Automaterna hade siffror för hur många “kuponger” du ville köpa. Det var bara att stoppa i kortet och trycka på rätt sifferknapp.

Nu är allting lite krångligare. Biljettautomaterna har en massa knappar märkta Å,S,V,K,+, och så vidare och en liten display med kryptiska symboler. Genom att trycka på rätt knappar i rätt ordning och därefter hålla fram ditt kort förväntas du kunna lösa dina behov av att kunna resa flera på ett kort, eller om du är vågad, resa i flera zoner.

Istället för att du talar om vad du vill betala för och får veta hur mycket det kostar så drar systemet kontinuerligt av pengar från ditt kort, utan att du egentligen har någon kontroll över det. Reser du över flera zoner drabbas du dessutom av behovet av att stämpla ut, för att inte systemet ska löpa amok och tömmas på pengar.

Av sex resor under en månad misslyckas fyra. I 1/3 av fallen fungerar alltså biljettsystemet. I ett fall tvingas jag stå i kö 30 minuter för att får tillbaka 76 kronor.

Detta kan bara sluta på ett sätt. Resorna blir dyrare. De blir dyrare eftersom biljettsystemet är obegripligt både för chaufförer och resenärer, vilket slutar med att människor blir av med pengar.

Om inte annat blir det dyrare därför att människor kommer att dissa kontoladdningen och istället välja begripliga, men dyrare alternativ som femresorsladdningen eller SMS-biljetten.

Som om det inte vore nog drabbas vi dessutom av att allas resor registreras i en databas som vi inte har en aning om vad den kommer att användas till i framtiden.

Vad var egentligen syftet med den här miljonrullningen?

Dagbok

Vinter i fiskebyn – Håll dig inne eller åk bil!

Det snöade en del i Göteborg igår. Det var också töväder vilket gjorde det hela till en tämligen blöt tillställning. Framåt natten återkom dock minusgraderna och jag befinner mig därför i en stad där marken är täckt av is.

Vad gör vi då, när Göteborgs trottoarer är täckta av is?

  • Hackar bort isen? Nej!
  • Lägger på stenflis? Nope!
  • Saltar? Näppeligen!

Hacka bort isen är alldeles för jobbigt. Då skulle vi gått ut redan igår och skottat undan slasket, men även det var tydligen för jobbigt. Det töar ändå snart.

Stenflis har vi redan lagt ut, förra veckan. Den befinner sig visserligen under isskorpan nu, men den kryper nog fram så småningom.

Att salta gångbanan trottoaren är helt otänkbart. Salt är förbehållet vägbanan och används uteslutande för att bli av med snö.

Det korta svaret är att vi gör så lite som möjligt. De som har möjlighet håller sig hemma eller går försiktigt ut till bilen, som sedan används för vidare transport. Vi som framhärdar i att trots allt röra oss till fots, gör detta ytterst försiktigt, med risk för liv och hälsa.

Själv har jag varit nära att stå på öronen åtminstone fyra gånger idag men jag klarat mig med att stuka foten bara ytterst lite. Det är resultat jag känner mig ganska nöjd med.

Så går det till i rikets andra stad, en liten fiskeby på västkusten.

Noterat

Så blir du lurad och rånad av Västtrafik

Att Västtrafiks nya biljettsystem nu är i full drift kunde vi läsa i G-P (pappersbunten) igår. Efter att faktiskt ha försökt använda systemet kan jag bara konstatera att den som påstår något sådan antagligen full.

Systemet är i full drift. Det borde innebära att det fungerar och går att använda fullt ut. Låt se då, hur detta går.

Vi ska åka två personer med buss 60, från Drottningtorget till Bockhornsgatan. Med oss har vi ett Västtrafik-kort som är nyladdat med 200 kronor, dvs fullt tillräckligt med pengar.

Västtrafiks gamla, blå biljettmaskin, som de tydligen inte tänker byta utBiljettautomaterna är ett kapitel för sig. För flera år sedan började Västtrafik montera sina nya, blå biljettautomater i Göteborg. De gick bara att använda med månadskort. För enkelresor behölls de gamla papperskorten.

Sedan upptäckte Västtrafik att de blå automaterna tydligen inte skulle räcka till för att ersätta papperskorten fullt ut. Nya automater började placeras ut. Nästan exakt lika de gamla, fast gula och med lite fler knappar.

De extra knapparna behövs för att du ska kunna tala om när du börjar din resa hur många ni är som ska åka och om ni tänker åka över fler än en zon. Du programmerar automater genom att trycka på rätt knappar, rätt antal gånger och håller därefter fram ditt kort mot läsaren när resan börjar. Sen måste du komma ihåg att stämpla ut också, när resan slutar.

För att åka två vuxna i en zon ska du gå fram till en gul biljettautomat, trycka två gånger på V-knappen och därefter hålla upp kortet. Inte helt svårt och obegripligt om man bara läst manualen först. (Ni läser väl manualen för biljettsystemet innan ni ger er ut i kollektivtrafiken? Jag är säker på att det är det första alla gör när de kommer till en ny stad.)

Enter 60-bussen. På 60-bussen finns tre biljettautomater. Inga problem!

Men vänta nu! Det är ju tre blå biljettautomater som finns i bussen. Försök att trycka på V-knappen om du kan. Ja, det är en av knapparna som inte finns på den modellen.

Men chauffören då? Han kan väl lösa problemet?

Chauffören hänvisar till manualen. Den har jag läst förstås, men jag läser en gång till eftersom han inte verkar vara mottaglig för den informationen.

Sen frågar jag, hur jag ska gå tillväga för att trycka på V-knappen. Nej, det går mycket riktigt inte. Men han kan väl lösa detta med sin terminal? Tror ni han kan det? Tror ni chauffören kan ta betalt för resan med det nya fina betalsystemet?

Nej.

Nio år och en halv miljard kronor har politiker och byråkrater plöjt ned i detta biljettsystem och nu, när installationen av den nödvändiga utrustningen är på sin höjd halvfärdig bestämmer de sig för att arbetet är klart.

Vid årsskiftet upphör de gamla papperkorten att gälla, så det finns inte längre någon väg tillbaka. Alternativet är att inte ta bussen och med ett sånt här biljettsystem ter det sig som ett alltmer attraktivt alternativ.

Rånad

Sen var det ju det stora bedrägeriet då. Du blir rånad när du köper ditt busskort. En femtiolapp ska Västtrafik ha i pant för kortet. Men det gör inget. Jag har redan ett sånt där kort. Bara att ladda.

Fast inte då, för jag får betala 50 spänn i pant i alla fall. För ingenting. Femtio kronor måste jag betala i pant till Västtrafik, för ett kort jag redan har.

Nej, jag fattar ingenting. Eller jo, jag fattar en sak. Om Västtrafik tar in 50 kronor i pant för ett kort som kostar i storleksordningen 50 öre att producera och de har 100 000 resenärer innebär det att de tvångslånar nästan 5 miljoner kronor av sina resenärer räntefritt.

Det är klart att det är skitbra för Västtrafik att inte installera några nya biljettautomater med ett sånt arrangemang. Nu blir vi ju tvungna att betala pant för dubbelt så många kort. Och för ännu fler kort om vi får besök från en annan stad. Om vi skulle ha barn blev det förstås ytterligare några 50-lappar att låna ut till Västtrafik.

Är det ens ett lagligt förfarande?

Uppdatering 2009-12-31

Västtrafik svarar per telefon att förarna visst ska kunna stämpla flera personer på ett kort.

Det är som vanligt en sak att sitta vid ett skrivbord och bestämma att något ska fungera på ett visst sätt och en helt annan att se till att det verkligen blir så. Vi kan i alla fall dra slutsatsen att systemet inte är i full drift, eftersom nödvändig utrustning och utbildning fortfarande saknas och förmodligen kommer att fortsätta saknas under lång tid framöver.

Nio år och en halv miljard kronor räcker tydligen inte.

Humor

Ankhögar i Slottsskogen

Små högar med sovande ankor

Här ligger ankungarna, eller kanske anktonåringarna – Jag kan tänka mig att det rör sig om tonåringar eftersom de ligger och sover mitt på dagen – och sover i högar.

Det är rätt svårt att se var en anka slutar och var nästa börjar där de ligger i högarna. Det är som om varje hög bildar ett ank-kontinuum, eller kanske ett ank-Bose-Einstein-kondensat där alla svänger likformigt, som en massa.

Ankchefen, som håller koll på läget och jagar bort alla som blir för närgågna.

Ankchefen struttar omkring i närheten och försöker jaga bort alla som blir lite för närgångna, med ett ilsket kvackande, som vi dock blir föga imponerade av.

Spår från gårdagens aktiviteter: Högar av tomflaskor

Vi behövde inte leta så länge för att förstå skälet till ankornas slöhet. Det verkar ha festats ordenligt igår.