Internet förstör mitt liv!

Vaknar. Surfar.

Så går min morgonrutin.

Blir sittande två, tre, fyra, ibland fem timmar. Går ett varv i lägenheten. Återvänder sedan. Samma varv: få utvalda bloggar (nähe, hade de inte uppdaterat sedan sist?), några utvalda nättidningar (nähe, inget har hänt sedan jag var inne för tio minuter sedan).

Runt runt.

Första kvarten får jag ut jättemycket. Sedan finner jag mig läsandes samma sak om och om igen.

Att man numera snabbt betalar räkningar och beställer teaterbiljetter och böcker på internet är ingen tröst. Det hade fan i mig gått snabbare att duscha, klä på sig, bläddra i en pappertidning, gå till posten, svängt förbi teatern och bokhandeln. Jag hade till och med kunnat fika med en kompis. Om det inte vore för att kompisarna numera föredrar att sitta ensamma och msn:a, mejla, blogga, facebooka och myspace:a.

”I couldn´t help but wonder”: Vad är grejen?

Maria Johanssons identitet stulen på nätet

Maria Johansson i Jönköping är upprörd. Domänen mariajohansson.com är registrerad på internet, men den pekar inte till hennes hemsida, utan till ett tyskt webbhotell.

– Jag är bestört. Det är verkligen obehagligt, säger hon.

Men det är inte bara domänen med hennes namn som blivit stulen. En snabb sökning visar att det finns minst tvåtusen andra personer i Sverige som kallar sig Maria Johansson.

– Det är förjävligt. Här har jag gått omkring och känt migg trygg hela mitt liv och så visar det sig att en massa människor använder sig av mitt namn. Det känns kränkande. Som om de stulit min identitet.

Maria Johansson har nu gjort en polisanmälan. Hon hoppas att polisen skall spåra upp förövarna. Hon har dock inga planer på att försöka köpa tillbaka domänen.

– Jag vill inte medverka till någon utpressning.

”Så kan du välja bland tretton nya kanaler också”

Förut blev jag irriterad. Nu har jag bytt taktik. När telefonförsäljarna ringer är jag sävlig, på gränsen till medgörlig. Det är alltid lika roligt att höra reaktionen när de plötsligt inser att de pratat i tre minuter helt i onödan.

Idag ringde en kvinna från Com Hem. Hon hade ett paketerbjudande som jag säkert skulle vara intresserad av. 24 mbit/s skulle jag få, telefoni utan månadskostnad och en digitaltevebox med ”mycket bättre ljud och 13 nya kanaler du väljer helt själv.”

Det tog nog ungefär tre minuter för henne att komma fram till vad detta skulle kosta mig: 159 kronor per månad. Tre minuters oavbrutet pratande alltså. Innan jag fick chansen att säga att: ”Nej, det där är jag inte så intresserad av.”

Jag kanske är onormal, men jag tycker det är svårt nog att göra av med 8 mbit/s, eller snarare de 4 mbit/s som det rör sig om i verkligheten. Någon fast telefon har jag inte haft sedan jag sade upp den (hos Com Hem) tidigare i år och teve, vad är grejen med det?

Jag tror inte jag känner någon som tycker att de tittar på för lite teve. Jag har absolut inget behov av mer teve och på vilket sätt situationen skulle bli bättre av fler kanaler vet jag inte. Erbjudandet verkar faktiskt ganska dumt.

Det roliga är hur de liksom inte verkar förstå, hur någon bara kan avböja deras fina erbjudande. Först blir helt tyst. Sedan kommer lite motfrågor: ”Vad har du för teleoperatör nu?” och så vidare. Sedan måste man prata med dem i två minuter till innan de mycket tveksamt avslutar samtalet.

Först efteråt inser jag att jag ju kunde passat på att klaga lite över hastigheten på bredbandet. Eller varför inte beställt en nedgradering i hastighet istället. Det hade varit ganska skoj att få höra hennes reaktion.

Nästa gång…

Ge mig tio förslag på vad jag skall göra med luntan från Västtrafik

Luntan från Västtrafik - Oanvändbarare än någonsin En stund på 1900-talet var den riktigt eftertraktad. Användbar. Nästan exklusiv. Den gällde inte ens för hela Göteborg, utan för ”Norra Hisingen” eller ”Centrala Göteborg”. Den kom bara en gång om året.

Sedan – jag tror det var i slutet av 1990-talet – kom något som hette Internet tror jag. Där fanns det information i mängder. Ganska snabbt fanns det tidtabeller för bussar och spårvagnar. Det var skönt! Man slapp hålla ordning på den förbannade boken som det blev så krångligt att slå i när man skulle göra några byten.

Den kommer fortfarande en gång om året. I brevlådan. Någon bär ut den, till alla hushåll. Varför Västtrafik? Varför fortsätter ni att skicka ut denna lunta papper till mig? Är det verkligen något ni tror att jag faktiskt använder? Är jag den enda som tycker att den mest är till besvär och förpassar den till soporna direkt?

Det här är ungefär som om jag skulle påtvingas telefonkatalogen varje år. Så jävla 1900-tal. De måste driva med mig.

Elton John: Lägg ned internet!

Enligt the Sun säger Elton John att internet förstör all bra musik och borde omedelbart läggas ned. Han tycker att internet gör att vi bara sitter hemma och att vi istället borde gå ut och kommunicera med varandra.

Hmmm… Jag trodde det var just kommunicera vi gjorde här på nätet, men jag har väl fått det hela om bakfoten i vanligt ordning. Kan någon normal och socialt välanpassad människa förklara det här så att jag förstår?

Läs också Slashdot.

Även E24 har nu hittat detta (070803).

Bonsai-träd är barnporr enligt rikspolisstyrelsen

Bonsai-träd och bögporr är två företeelser som klassas som barnporr och som därför skall censureras av interoperatörerna, enligt rikspolisstyrelsen. Det visar en genomgång som gjorts efter att den sekretessbelagda spärrlistan läckt ut.

Efter att stefan kronqvist talat ut med Computer Sweden framstår det med all önskvärd tydlighet att lite vad som helst kan klassas som barnporr av rikspolisstyrelsen. Det är inte nödvändigt att själv lagra barnporr för att bli spärrad. Det kan räcka med att berätta var den finns, genom länkar eller torrent-filer, som i fallet med the Pirate Bay. Om det nu fanns någon barnporr där. Det återstår fortfarande att se, eftersom ingen har kunnat hitta den.

Å andra sidan finns ingen konsekvens där heller. Att spärra the Pirate Bay var uppenbarligen en möjlighet som rikspolisstyrelsen övervägde. Däremot överväger man inte att spärra Google, som ju bevisligen både länkar till och själva distribuerar barnporr genom sin cache.

stefan kronqvist talar mycket om att censurera och blockera webbsajter för att hindra spridning av barnporr. Av någon anledning verkar han dock väldigt ointresserad av att uppsöka och utreda de som faktiskt sprider barnporren.

I fallet med the Pirate Bay hade det ju varit mycket enkelt. Den som publicerar en torrent-fil är inte på något sätt anonym och polisen har alla möjligheter i världen att söka upp vederbörande och sätta stopp för spridningen, på riktigt. Det trodde jag var polisens uppgift; att spåra upp och sätta stopp för brottslighet.

Försök att föreställa er sådan här vårdslöshet vid myndighetsutövning i någon annan situation. Inom Socialtjänsten. Inom Försäkringskassan. Inom Skatteverket. Nej, det är omöjligt. Janne Josefsson hade kommit rusande fortare än det går att säga parnporrfilter och sedan hade huvuden rullat. Tidigare anställda vid myndigheten hade blivit åtalade för tjänstefel. Med all rätt.

Men när rikspolisstyrelsen ägnar sig åt fullständigt godtycklig censur av internet händer ingenting. Det rör sig antagligen inte ens om myndighetsutövning. Censuren sker ju på ”frivillig” väg.

Imorgon kommer jag att skicka ett brev till min internetoperatör, Com Hem och fråga varför de fortsätter med censuren, trots de påvisade grova bristerna i hanteringen. De kommer antagligen att svara med samma typ av nonsens som stefan kronqvist, men det finns en viktig skillnad.

Jag kan säga upp mitt avtal med Com Hem, men jag kan inte säga upp avtalet mer rikspolisstyrelsen. De kommer att forsätta att vara min rikspolisstyrelse vare sig jag vill det eller ej, alldeles oavess om de gör sitt jobb eller inte.

Syrrans granne är förbannad

Jag ber om ursäkt! Det är meningen att du skall skratta när du kommer hit, eller åtminstone dra på munnen. Dagens nyheter och annan viktig information, så vriden att du tror att syrrans granne fullständigt mist förståndet, det är vad den här bloggen skall innehålla.

Men just nu känner jag att jag kan hålla mig för skratt. En svensk myndighet försöker på eget bevåg införa censur i Sverige, och man gör det på ett sätt som drabbar kampen mot barnpornografi.

Rikspolisstyrelsen har för andra gången på kort tid, beslutat använda barnporrfiltret, som många svenska internetoperatörer har installerat, för att blockera en webbplats som inte ägnar sig åt distribution av barnporr. För några veckor sedan var det kopimi.com. Nu är det the Pirate Bay. Vad blir det nästa gång? Eniro? Google? Syrrans granne?

När barnporrfiltret infördes var det för att hindra distribution av just barnporr. Några internetoperatörer kallar det till och med en service till sina kunder; innehav av barnpornografi är ett brott och de menar att filtreringen förhindrar kunderna att begå brott av misstag.

Ett sånt här arrangemang kräver förstås att det finns ett förtroende, i det här fallet för att de webbplatser som Rikspolisstyrelsen för in på sin lista verkligen ägnar sig åt distribution av barnporr. Annars spricker systemet och dör sotdöden.

Just därför är Rikspolisstyrelsens agerande så märkligt. Det kan väl ändå inte vara så att de på fullt allvar tror att detta censurförsök skall kunna passera obemärkt; att konsumenterna glatt skall svälja medicinen och att operatörerna skall fortsätta med filtreringen.

Rikspolisstyrelsens agerande äventyrar inte bara barnporrfiltrets existens utan flera års arbete med att förhindra spridning av barnporr på internet. Det förtroende som byggts upp mellan olika organisationer rasar ihop som ett korthus av sådana här händelser.

Det konstiga är också att ingen verkar vilja försvara yttrandefriheten och demokratin, eller ens föra någon diskussion. Från regeringen: tystnad. Från riksdagspartierna: tystnad. Ett politiskt parti har uttalat sig. Ett enda. Inga ledarskribenter. Inga upprop.

En svensk myndighet ägnar sig åt censur av internet och det politiska etablissemanget slåss om vem som är bäst på att hålla käften. Den samlade papperspressen skriver en kortare artikel och går sedan vidare med annat.

Jag blir så jävla förbannad! Då är det inte så lätt att vara rolig. Jag ber om ursäkt för detta och ber att få återkomma. En bättre dag…

Rikspolisstyrelsen ett hot mot demokratin

Rikspolisstyrelsen ägnar sig åt fullständigt godtycklig censur av internet under sken av att bekämpa barnpornografi på internet. Deras agerande hotar yttrande- och informationsfriheten och är ett hot mot demokratin. Det hotar också att fullständigt rasera arbetet med att motverka spridning av barnpornografi via internet.

Enligt Stefan Kronqvist vid Rikspolisstyrelsen distribueras barnporr via Pirate Bay och man har därför beslutat blockera den. Detta är inte sant. The Pirate Bay är en sökmotor som distribuerar länkar och visst, vissa av dessa länkar kan tänkas peka till barnpornografiskt material. Genom åren har detta faktiskt förekommit vid ett tiotal tillfällen. Vid samtliga tillfällen har länkarna, torrent-filerna, plockats bort efter att de ansvariga fått kännedom om dem.

Om det vore sant som Stefan Kronqvist säger, att the Pirate Bay distribuerar barnporr, skulle polisens första åtgärd vara att beslagta servrarna och inleda förundersökning om barnpornografibrott. Så har inte skett.

Redan tidigare har vi tyvärr sett att Rikspolisstyrelsen verkar mer intresserad av att blockera webbsajter än att faktiskt utreda och beivra barnpornografibrott. Polisen har tidigare blockerat anti-copyright-sajten kopimi.com, eftersom man bedömde att sajten distribuerade barnpornografiskt material. Vad man däremot inte gjorde var att inleda en förundersökning om barnpornografi. Efter klagomål konsulterade polisen åklagare som kunde konstatera att ingen brottslighet förekom.

Det verkar alltså som om den svenska polisen är helt ointresserad av att faktiskt utreda och beivra barnpornografibrott. Däremot visar man ingen som helst återhållsamhet när det gäller att på mycket lösa grunder censurera webbsajter med hjälp av barnpornografifiltret som används av ett flertal stora internetoperatörer.

Jag vet inte hur Stefan Kronqvist tror att Rikspolisstyrelsen skall kunna upprätthålla något som helst förtroende hos allmänheten när man visar prov på så fullständig brist på omdöme?

Rikspolisstyrelsen ägnar sig genom sitt agerande åt fullständigt godtycklig censur värdig vilken diktatur som helst.

Rikspolisstyrelsen är ett hot mot demokratin.

Läs också:

Så undviker du polisens censur

Med anledning av polisens beslut att censurera the Pirate Bay har frågan om att byta namnserver blivit högaktuell.

projo’s blog hittar du information som kan vara användbar om du vill fortsätta att själv bestämma vilken information du vill ta del av på internet.

Läs mer:

Så enkelt censureras the Pirate Bay

I torsdags skrev syrrans granne om censuren av internet som blir ett alltmer påträngande hot. Att det skulle ta mindre än en vecka innan denna fråga åter aktualiserades var det nog ingen som trodde.

Polisen hävdar att det förekommer barnpornografiskt material på the Pirate Bay. Vad det betyder i verkligheten är att det finns länkar på the Pirate Bay till var man kan ladda ned barnpornografiskt material. Eller, polisen påstår det i alla fall. Det finns inga lagliga möjligheter att kontrollera om det stämmer. Inte för journalister och inte för någon annan heller.

Eftersom dessa länkar finns på the Pirate Bay hotar polisen nu med att föra upp den på listan över sajter som distribuerar barnpornografiskt material. Detta skulle i så fall innebära att hela sajten i praktiken försvinner från internet i Sverige genom internetoperatörernas censur.

Vi har alltså en situation i Sverige där polisen egenmäktigt kan censurera internetsajter genom att påstå att där distribueras barnporr. Det här är ett skolexempel på varför det inte är en bra idé att låta myndigheter och enskilda företag styra vilken information vi får respektive inte får ta del av. Det finns nämligen ingen gräns för vad som kan tänkas behöva censureras för att hindra att det ena eller det andra att nå medborgarnas datorer, vare sig det rör sig om barnporr eller terroristers propaganda.

Om vi skall resonera som rikspolisstyrelsen kan vi lika gärna börja spärra andra sökmotorer som till exempel Google. Där finns säkerligen världens största samling av barnporrlänkar.

Det är bara en tidsfråga innan någon försöker manipulera dina sökresultat på nätet. Eller varför inte sajternas innehåll?

Är det ok? Är motverkandet av spridning av barnporr ett värde överordnat allt annat i samhället? Är det viktigare än yttrandefrihet, rätten till ett privatliv och demokratin själv?

Läs mer:

Bloggare nödställd i Älvdalen

Min knife har det inte så lätt. Åskan har varit på besök och sett till att hon blivit helt avskuren från omvärlden. (Eller var det omskuren från avvärlden? Jag minns inte så noga.)

Inget ringa, inget blogga, inget Blocket och ingen teve. Jag vet inte hur man överlever under dessa förutsättningar. Jag tvivlar på att någon kan överleva under dessa förutsättningar.

Det här är inte acceptabelt! Det borde finnas beredskap för sådana här katastrofer. Vi behöver upprätta patruller, som är beredda att  dygnet runt rycka ut till nödställda människor och förse dem med nöd-internet.

Just nu ser det illa ut men jag vet att vi kan lösa det här. Om vi vill. Om alla hjälps åt…

Fejm-tv någon?

Någon som minns push-tekniken? Ingen? Är det alltså ingen som minns push-tekniken som skulle bli så viktig någon gång på 1990-talet. Den skulle revolutionera webben, genom att innehållet skulle komma till dig istället för tvärtom.

Wap då? Det måste du väl minnas. Det var ju inne i flera omgångar med wap. Vi skulle använda våra mobiltelefoner och surfa in på olika små sajter och göra av med pengar till mobiloperatörernas fromma. Helt fantastiskt skulle det bli. Ingen som minns wap?

OK, men Fejm-tv måste ni väl minnas? Ni vet, som YouTube fast bättre. På svenska. Rumsrent och välpolerat. Grymma teveprogram skulle det bli! Användargenererat innehåll i det digitala tevenätet.

Det är väl ett halvår sedan nu. Det var ett väldigt ståhej i slutet av förra året. Nu har det lugnat ned sig lite. För en stund inbillade jag mig att hela satsningen lagts ned i det tysta, men jag tror sanningen är att de är fullt upptagna med att räkna pengar på tv4 och helt enkelt inte hinner med att prata om satsningen just nu. Pengarna forsar in. Som på 1990-talet, fast utan bubbla. Webb 2.0 vettu!

Jag måste erkänna att jag förstår inte riktigt vad grejen är. Men jag antar att tv4 vet. För det måste väl vara någon grej med det här. Att ingen tänkt på det tidigare! Vi samlar in tittarnas egna videosnuttar och sänder. Det kommer att ta kvalitetsteve till helt nya nivåer.

Jag måste vara gammal, för jag fattar inte.

Teve förresten, känns inte det jävligt 1900-tal på något sätt?

Från kristen tro, via fiske och bredband till byggvaror

Min blogg är förvirrande. Jag vet inte hur det är för er läsare, men för mig kommer det inte som någon överraskning. Effekterna är väldigt tydliga när jag tittar på vilka annonser Google tycker att jag skall ha på min blogg.

Rätt länge har jag haft annonser från mer eller mindre suspekta kristna organisationer. Hur det hänger ihop vet jag inte. Sist jag kollade var jag ateist och jag tycker inte jag skriver speciellt mycket om kyrkan och tro, men tillräckligt tydligen.

En gång skrev jag om fiskedrag. Ett inlägg. Det räckte för att jag skulle få fiskeannonser. Massor om fiskeannonser. Det var som om Google bara gick och väntade på att någon skulle börja skriva om fiske och så äntligen hände det.

Sedan kom bredbandsannonserna. Jag vet inte varför de kommer heller. Det är nästan lika obegripliga som annonserna från de kristna organisationerna. Skriver jag om internet och bredband? Jag minns ingenting.

Det senaste är dock byggvaror. Två skivtips räckte för att det här skulle bli en bygg-blogg. Här får du tips på vilka skivmaterial som är lämpliga och därför annonseras det för byggvaror. Jag har bara skrivit två gånger om byggvaror men det räcker tydligen.

Jag undrar hur annonsnätverket skall tolka det här. En blogg som handlar om kyrkan, tro, fiske, bredband, internet och byggvaror, hur annonserar man på den? Det skall bli spännande och se.

Kanske borde jag skriva lite om sex också. Och kändisar. Kändisar är bra. Det får man mycket hits på. Det och mode.

Finns det ingen annonskategori för slackerprosa?

Ännu en koddosa i papperskorgen

Kod-dosa från Swedbank: Blockerad!Nu är det andra gången inom en månad. Jag har lyckats supa bort ännu en kod och min koddosa till Swedbank kan därmed förpassas till soporna.

Jag brukar inte ha problem med lösenord och koder. Tvärtom har jag en nästan obehaglig förmåga att komma ihåg inte bara koder utan telefonnummer och andra mer eller mindre underliga kombinationer och bokstäver och siffror.

Men det gäller sådant som används. Just den här internetbanken hade jag inte alls tänkt använda men eftersom banken prompt skulle sätta in mitt studiemedel på ett gammalt bortglömt konto som låg och skräpade ansåg jag inte att jag hade något val.

Det finns förstås standardkoder och standardlösenord, men dem vill jag inte använda i banksammanhang. Alltså måste jag ha valt någon annan kod, antagligen någon listig kod som jag skulle komma ihåg.

Det fungerade förstås inte. Jag har ingen aning om vilken listig kod jag valt och nu är mina tre försök förbrukade.

Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att lösa detta med inloggning. Vad är det egentligen som hindrar it-branschen från att ta fram någonting som fungerar, för människor?

Det finns säkert tusentals inloggningsmetoder men ingen av dem vi sett hittils är anpassad för människor. Alla inloggningsmetoder som finns är anpassade för maskiner, som inte har några som helst problem att lagra mängder av slumpmässig information, men användaren är det ingen som tänker på.

Privat och genom olika uppdrag jag har behöver jag hantera konton i sex olika banker. Några av dessa finns på internet och alla utom en har någon typ av koder. Jag har fem webbhotell att logga in på och uppåt tio epostkonton som skall kollas. Antalet konton på olika sajter på nätet kan jag nog inte ens räkna till och i majoriteten av fallen vet jag nog inte ens vad jag har för användarnamn.

Vad är det egentligen för fel här? Varför skall jag behöva alla dessa hundratals identiteter och varför är det ingen som tänker på användaren?

För övrigt skickade jag ett mail till banken och beskrev mitt problem. Jag fick i svar att jag skulle ringa telefonsupporten. För att komma fram till telefonsupporten krävs dock en kod. Jag har ingen kod. Har aldrig fått någon. Jag förstår inte hur det här skall gå till.

Ibland, påfallande ofta nu för tiden, tror jag att Swedbank helt enkelt hatar sina kunder.

(In)blåst

Nedblåsta takpannor - ett resultat av stormen Gudrun

Det blåser lite och myndigheterna rekommenderar att vi håller oss inne. Vilka dessa myndigheter är framgår inte så tydligt, men det står ju i tidningen så då måste det väl vara sant.

Nu behöver jag knappast några myndigheter för att förklara att det antagligen är lämpligt att hålla sig inne. Det räcker att jag tittar ut på gatan och ser tegelpannorna som blåst av huset där jag bor. En sån där vill man inte ha i huvudet, oavsett vad våra myndigheter säger.

Men i Sverige behöver vi inga bevis i form av nedblåsta tegelpannor. Vi litar helt enkelt på våra myndigheter. Vi följer deras påbud och beter oss som duktiga medborgare utan att ifrågasätta. Men jag undrar om inte tilltron till myndigheternas godhet är lite för stor och framför allt varför det knappast existerar någon diskussion i frågan.

När Integritetsskyddskommittén presenterade sin senaste undersökning i fredags var det nog fler än jag som började fundera. Av rapporteringen är det lätt att få uppfattningen att svenskarna i gemen gladeligen öppnar både sin privata kommunikation och alla sina personliga förehavanden för granskning av staten. Även om presentationen i medierna i många avseenden kan tyckas vara en vantolkning av resultatet så är det ändå tillräckligt för att jag skall börja undra hur det står till med Sverige egentligen.

”Den som inte har gjort något brottsligt har inget att dölja” har blivit ett tämligen slitet mantra vid det här laget. Inte ens om det vore sant skulle det vara ett godtagbart argument för ökad övervakning och registrering. Det spelar ingen roll om myndigheterna är alltigenom goda idag när informationen samlas in. Om tio, tjugo och femtio år kommer informationen fortfarande att vara lika insamlad och lagrad som idag och varken du eller jag vet vilken typ av myndigheter vi har då och vem som kan tänkas ha fått tillgång till informationen.

Historien visar tydligt att det inte finns någon anledning att lita på myndigheter. Det är därför vi har tryckfrihet, offentlighetsprincip och mänskliga rättigheter. Men det är inga rättigheter som är skrivna i sten utan rättigheter som måste återerövras varje dag, hela tiden.

Vi har redan nu nått ett läge där var och en har anledning att tänka sig för innan man lyfter telefonluren eller skickar ett email. Datalagringsdirektivet gör registrering av telefonsamtal och epost obligatoriskt och jag kan lova att nästa gång du kommer i konflikt med din granne som också råkar vara polismästarens svåger så kommer inga kontrollmekanismer i världen att hindra att det plötsligt blir känt i grannskapet vilka politiska organisationer du kommunicerar med och vilka andra böjelser du har.

Det finns ingen som helst anledning att tro att fullkomligt oskyldiga människor inte kommer att råka illa ut på grund av ökad övervakning oavsett hur god staten är. Det är helt enkelt omöjligt för staten att garantera att makt inte missbrukas och om vi idag ger myndigheterna makt att kontrollera allt vi gör, tänker, säger kommer det att bli mycket svårt att vända processen

När kaviaren väl är ute i tuben går det helt enkelt inte att peta tillbaka den, hur mycket man än anstränger sig.