Humor

Sverige ombildas till vasallmonarki

Sverige ska officiellt ombildas från självständig stat till vasallmonarki, enligt ett pressmeddelande från regeringskansliet nu på morgonen. Efter de senaste årens anpassningar av Sverige till att passa bättre in i USA är det nu alltså dags att ta steget fullt ut.

– Vi har jobbat med den här frågan länge. USA-anpassningen sträcker sig tillbaka till 2001 då vi införde amerikansk terrorlagstiftning och började tillåta CIA att sköta sina kidnappningar via svenska flygplatser. Sedan har vi följt upp med flera justeringar av upphovsrätten och införande av Ipred. Den stora åtgärden var ju införandet av FRA-lagen som ger jänkarna full insyn. Att vi officiellt blir en vasallstat är mest en kosmetisk fråga, säger statsminister Fredrik Reinfeldt.

Källor som syrrans granne varit i kontakt med gör gällande att det plötsliga utspelet kommer på grund av avslöjanden om hur USA bedrivit olovlig underrättelseverksamhet på svensk mark, något som förnekas av Fredrik Reinfeldt.

– Nej, det där har ingenting med saken att göra. Det viktiga är att inse att alla tjänar på om den här debatten lägger sig nu, säger han.

Övergången till självständig stat till vasallstat kommer inte att få några omedelbara följder för statsskicket. Enligt Fredrik Reinfeldt kommer  alla ministrar att fortsätta uppbära lön och och riksdagen ska även i fortsätta få bekräfta regeringens beslut genom votering.

– Vi är en lydstat, inte en diktatur. Riksdagen fortsätter ha den beslutande makten över lagstiftningen. Skillnaden mot förut blir att vi nu är helt öppna med att det är USA som dikterar för oss i regeringen hur riksdagsmännen ska rösta. I sak blir det ingen skillnad.

Även kungen kommer att sitta kvar i orubbat bo. Han ska vara ett bekant ansikte för medborgarna att känna sig trygga med i oroliga tider.

– Det är viktigt att medborgarna känner att vi har kontinuitet i arbetet. Kungen är ett gammalt kärt ansikte hos svenska folket. Han kommer att få fortsätta precis som förut med att ha absolut ingen makt alls över hur Sverige styrs, avslutar statsminister Fredrik Reinfeldt.

Politik

Carl Bildt borde lämna sin skyddade verkstad

Carl Bild går i försvarsställning efter Rick Falkvinges replik angående hyckleriet om nätfriheten. Sverige är en öppen demokrati och fungerande rättsstat, hävdar Carl Bildt, och vi borde alla applådera hans initiativ för ökad frihet på nätet.

Ur mitt perspektiv känns det som om Carl Bildt kanske skulle ta och kliva ur sin skyddade verkstad en stund och studera det samhälle som hans regering, med moderaterna i spetsen håller på att skapa här hemma i Sverige.

Sverige är en öppen demokrati. Ja, det är sant, om man med öppen demokrati menar ett samhälle där medborgarnas samtliga göromål är helt öppna för statens granskning. Det är ju den verkligheten vi har fått med FRA-lagen. Var någonstans befann sig Carl Bildt när FRA-debatten rasade som värst? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för ett fritt internet i alla fall.

Sverige är en fungerande rättsstat. Ja, det är sant, om man med fungerande rättsstat menar ett samhälle där politikerna lämnat över rättsskipningen till privata aktörer, så att de kan driva civilrättsliga processer mot medborgarna utan att de har rätt till offentlig försvarare, utan de anses oskyldiga tills motsatsen bevisats och utan att det finns några som helst begränsningar i påföljd. Var någonstans befann sig Carl Bildt när IPRED-lagen skulle införas? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för rättssäkerhet i alla fall.

Detta är bara toppen av isberget på vad den regering som Carl Bildt representerar har åstadkommit under sin mandatperiod, men det är fullt tillräckligt för att konstatera att Carl Bildt antingen lever i landet Fantasien eller att han helt enkelt bara ljuger för att rädda det som räddas kan.

Inget av de två politiska blocken i Sverige förmår lyfta näsan ur vattnet när det gäller försvaret av friheten och rättssäkerheten på nätet. De initiativ som funnits har undantagslöst sablats ned till förmån för andra politiska hänsyn.

Det är därför Piratpartiet behövs. Vi behövs därför att vi är det enda partiet som sätter integritets- och rättighetsfrågorna högst på dagordningen, utan kompromisser. Vi behövs därför att vi är det enda politiska partiet som förmår fokusera på det som betyder mest för framtiden.

19 september har du chansen att ge Sverige ett riksdagsparti som kämpar för frihet och rättssäkerhet i handling och inte bara i ord. Det är enkelt.

Rösta på Piratpartiet!

Läs också:

Politik

Vad vill Piratpartiet med upphovsrätten?

Efter Thomas Tvivlarens inlägg om Timbalands och Universal Musics intrång i Jonas Ekstedts och Glenn Rune Gallefoss upphovsrätt är det många som vill leverera vittnesmål och tycka.

Centerpartisten Magnus Persson gör ett partipolitiskt utspel av saken, där han först sågar LUF:s förslag om registrering av verk och därefter hävdar att Piratpartiet är otydliga i upphovsrättsfrågan.

Magnus tar upp tre fall där skivbolag kränkt någons upphovsrätt. De har givit ut någon annans musik och varken betalat ersättning eller nämnt upphovsmannens namn. Detta, kräver Magnus, måste en framtida upphovsrätt ta i beaktande.

Jag förstår inte riktigt vad Magnus är ute efter. Det är ju precis det här – rätten till ersättning och rätten att bli erkänd som upphovsman – som upphovsrätten består av, bland annat. Det är vad dagens upphovsrätt består av och det är var morgondagens upphovsrätt kommer att bestå av. Skillnaden finns i detaljerna.

Magnus är orolig för att Piratpartiet vill tillåta fri sampling och att detta ska kunna vantolkas så att hela låtar ska kunna återanvändas av andra. Det är naturligtvis en riktigt iakttagelse. Om man vantolkar lagen tillräckligt mycket kan det bli så. Det är därför vi har domstolar, som gör bedömningar.

Vi har domstolar redan idag, som inom ramen för vår nuvarande upphovsrätt bedömer om ett upphovsrättsintrång har ägt rum, om ett verk är självständigt, om ett verk har verkshöjd, hur stort ett eventuellt intrång är, vad ersättningen ska bli och en massa andra saker.

Vi har domstolar eftersom det är omöjligt för oss att skriva lagar som fångar alla detaljer. När det gäller konst och kultur är det framför allt omöjligt att beskriva exakt hur olika två verk ska vara för att de ska anses oberoende. Där, i domstolarna, uppstår till slut en praxis. Så kommer det att bli även med fri sampling. Någonstans mellan ingenting alls och hela verk kommer gränsen att dras.

Magnus andra oro för Piratpartiets program rör attributionsrätten, även kallad den ideella upphovsrätten, dvs rätten att förknippas med sitt verk. Där kan jag lugna Magnus. Vi har inga planer på att ta bort eller försämra attributionsrätten. Vi ser den som självklar.

Piratpartiets program syftar till att stärka kulturen. Med nuvarande lagstiftning står stora delar av vårt samtida kulturarv bokstavligt talat och vittrar sönder i arkiven, i väntan på att skyddstiden ska gå ut, 70 år efter upphovsmännens död. Det är ingenting som gagnar varken upphovsmännen eller samhället.

Anledningen till att vi har en upphovsrätt är att den förmodas uppmuntra skapande och berika vår kultur, men istället låser nuvarande lagstiftning fast stora delar av vårt gemensamma kulturarv. Vi vill släppa kulturen fri, så att alla kan ta del av den.

Kulturen tillhör oss, inte Universal Music, Walt Disney eller Bonniers. Allt skapande bygger på tidigare skapande och det borde vara en självklar rätt för alla att få ta del av kulturarvet.

Nu skulle jag vilja veta vad Magnus Persson och centerpartiet vill göra med upphovsrätten.

Läs också:

Politik

Hallå där… Fredrik Moberg (pp)

Lobbyorganisationen Filmfolket har publicerat intervjuer med olika politiker på sin sajt. Flera andra piratpartister har redan tagit upp tråden och besvarat frågorna. Här är mitt bidrag:

1. Vilken är den bästa film du någonsin sett?

Svårt att svara på faktiskt. För några år sedan skulle jag antagligen svarat Fletch eller kanske Matrix, men jag har tittat sönder dem. Jag gillar filmer som är lite knäppa och absurda på det rätta sättet och så är jag ganska förtjust i filmer där det sprängs mycket.

2. Hur brukar du oftast se på film, har du exempelvis testat någon av alla de svenska legala alternativ som nu finns för att se långfilm och tv direkt över Internet?

Jag kollar vad som ligger på hårddisken, oftast. På nätet använder jag inte så mycket svenska tjänster. Tidigare använde jag the Pirate Bay mycket, men vet man vad man vill är det ofta bättre att söka på Google. Räknar man antalet filmer är det nog YouTube jag använder mest och en hög med andra, liknande tjänster.

3. Tycker du att film- och tv-skapare ska ha rätt att ta betalt för sitt arbete även på Internet?

Jag vet inte varför ni vill särskilja film- och teveskapare från andra. Jag tycker att vem som helst har rätt att ta betalt, oavsett eventuellt arbete. Jag tar gärna emot en slant för att göra ingenting alls om någon är villig att betala för det.

Om film- och teveskapare erbjuder sina verk är det klart att de har rätt att ta betalt för den tjänsten. Det är väl ingen som har föreslagit att det ska förbjudas?

4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala piratmarknaden för de legala svenska aktörerna som distribuerar film och tv direkt över nätet?

Jag vet inte riktigt vad ni menar med piratmarknaden. När det gäller fildelning mellan privatpersoner utges ingen ersättning så där är det inte adekvat att tala om en marknad. Den verksamheten bör avkriminaliseras snarast möjligt för att maximera kulturspridningen och spara på samhällets resurser.

Om ni tänker på marknaden för försäljning av DVD-kopior så betraktar jag den som en ganska irrelevant verksamhet. På samma sätt som fysiska videobutiker egentligen inte fyller någon funktion längre så behövs inte längre några fysiska kopior. Jag ser det som en ickefråga.

5. I många europeiska länder har internetoperatörerna ett ansvar för att motverka illegal fildelning. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?

Det skulle innebära att internetoperatörerna ska avlyssna all trafik och avgöra om den är legal eller inte. Jag kan inte ens begripa nur ni kan tro att det skulle vara möjligt.

I vilket fall som helst betraktar jag det som ett mycket olämpligt arrangemang. För det första är det ett brott mot de mänskliga rättigheterna att avlyssna människors kommunikation utan konkret brottsmisstanke. Det är som om någon skulle gå igenom all din post för att kolla att du inte skickar en illegal kopia av något. För det andra så skulle det innebära att privata företag skulle ägna sig åt rent polisiär verksamhet, alltså myndighetsutövning. För det tredje är det omöjligt eftersom den eventuellt illegala trafiken bara skulle krypteras och utbytas över knutpunkter utanför operatörernas kontroll.

Det ni föreslår går att åstadkomma i viss begränsad omfattning, om man förbjuder människor att kommunicera via krypterade förbindelser, och därmed helt upphäver rätten till ett privatliv. Det är kanske dit ni vill komma?

Noterat

Politikens kukmätartävling

Det pågår en tävling i den politiska bloggosfären. Det är en tävling som befinner sig på nivån kukmätartävling eller pissing contest.

Det handlar om vilket parti som kommer högst upp på Knuff.

Vinnare är den som är mest länkad. I den automatiserade topplistevärlden räknas bara kvantitet. Som en följd av detta hetsas allt fler politiska bloggare att tydligt välja sida och sedan länka, helt ohämmat, till sina partikamrater och bara till sina partikamrater.

Det är jättekul att ligga högt på Knuff. Det är jättekul att se hur olika nyhetsmedier refererar till ens eget parti som vinnare. En stund är det jättekul. Sedan blir det meningslöst.

Ganska ofta är det relevant att skriva ett referat eller bara komma med länktips. Vissa bloggare fyller funktionen av redaktörer och har läsare som besöker dem just av det skälet att de vet att det finns bra och intressanta länktips.

Men när en massa bloggare börjar länka sina partikamrater, och bara sina partikamrater, bara för att de är partikamrater och inte för att de har något relevant att tillföra i sammanhanget, då blir det bara löjligt. Ungefär som en kukmätartävling.

Politisk debatt är ett utbyte av argument och åsikter och kräver att människor från olika politiska läger deltar. Det innebär att om vi vill föra en intressant och relevant politisk debatt i bloggosfären så måste vi länka till våra meningsmotståndare.

För att ha något att bidra med i längden är det nödvändigt att ge sina politiska motståndare knuffpoäng.

Alternativet är alltmer uppdelad och introvert politisk bloggosfär som är helt ointressant för alla utom de inblandade själva och det tror jag inte leder till några valframgångar. Det leder bara till att vi slösar energi på sånt som ingen bryr sig om.

Politik

Du har väl betalt YouTube-avgiften?

Det är fler än Ifpi, Stim och Svt som vill ha betalt för att du använder nätet. Har du till exempel funderat på att betala licenspengar för att titta på film på YouTube?

Inte än så länge kanske, men just nu pågår diskussionernastriden om webbens framtida videoformat och om det vill sig illa kommer det att kosta pengar att kunna se webbvideo i framtiden.

Det handlar om videostandarden H.264 och den licens som krävs för att använda den. Den är nämligen patenterad och kostar därmed pengar för browsertillverkaren

I ena ringhörnan står Opera och Firefox. Mozilla Foundation, som levererar Firefox, vill inte betala för att implementera H.264. De skulle ha råd för egen del, men konsekvensen vore att Firefox inte längre vore fri att distribuera för andra utan att de också betalar. Tänk dig att du fick betala en licensavgift för att få Firefox i din Linux-distribution.

I andra ringhörnan står Apple som anser att alternativet, den öppna Ogg Theora-standarden, inte håller måttet när det gäller prestanda och hårdvarustöd. Apple skulle nog ganska lätt kunna avkräva hårdvarutillverkarna detta stöd men de har väl redan satsat en massa pengar på H.264, kan jag tro.

Någonstans mittemellan står Google och Microsoft och stampar obestämt och låtsas som om det regnar.

Det är precis den här typen av låsningar i marknaden som patentsystemet orsakar. Visst! Stridigheter om vilken teknik som är bäst kommer alltid att förekomma, men när tekniken är fri spelar det ingen roll vem som går segrande ur striden eftersom alla kan ge stöd för alla standarder, utan att tvingas betala för det.

Patentsystemet gör det lönsamt att söka patent på idéer och sedan vänsta på att någon annan, med samma idé, gör någonting av den. Därefter är det bara att ge sig tillkänna och kräva in pengarna.

Systemet premierar alltså patentansökningar. Den som istället väljer att lägga tid och pengar på att försöka förverkliga en idé drabbas ofrånkomligen av mer eller mindre legitima krav på licenspengar.

Jag tycker inte att det här är rimligt. Att faktiskt göra något av en idé borde vara det som premieras, men istället väljer vi att pungslå de verkliga innovatörerna till förmån för de som är bra på att söka patent.

Det är förstås inte såhär den gängse bilden av patentsystemet ser ut. Det är inte den här bilden patentförespråkarna ger. Å andra sidan är de främsta förespråkarna av patentsystemet patentjurister och folk som på annat sätt lever av patentsystemet, så man kanske bör granska deras ord en smula kritiskt.

Patent är inte någon speciellt lysande konstruktion. De kanske har haft sin tid och sin plats, men det är ganska ointressant, eftersom de just nu mest verkar vara till skada och hinder för utvecklingen.

Och det är ju därför, för att driva på utvecklingen till nytta för alla, som vi har patent. Inte för att en massa kapitalstinna företag och patentjurister ska kunna berika sig. De borde skaffa sig riktiga jobb istället.

Piratpartiet arbetar för ett reformerat patentsystem och fri kunskap. Vi ställer upp i valet till riksdagen 19 september och i flera lokala val.

Rösta på Piratpartiet – Vi vet hur!

Mer läsning om patent:

Politik

Demokrati utan principer är bara en meningslös process

– Dåså, då har vi beslutat att det blir lammstek till lunch, med röstsiffrorna 250 för och 249 emot, förkunnar ordföranden.

Alla har deltagit i beslutet. Alla 250 vargarna och alla 249 fåren har röstat. Beslutet är fattat i god demokratisk ordning.

Ändå är det helt oacceptabelt. Att demokrati råder räcker inte. Demokrati är bara en process för att fatta beslut. Det är bra med processer till en viss gräns, men som de flesta vet som jobbat i en processorienterad organisation krävs någonting mer än processer för att slutresultatet ska bli användbart.

För att det ska vara möjligt att fatta bra beslut måste det finnas någonting som talar om vad som är bra beslut. Det måste finnas principer att rätta sig efter. Det måste finnas ett ramverk som begränsar vilka typer av beslut som får fattas.

Jag ska erkänna att jag inte reflekterat så noga över denna distinktion tidigare men efter Andreas Ekströms påhoppPeter Sunde och de därpå följande reaktionerna står det klart för mig att det är en väldig skillnad på demokrati och principer.

Demokratin är något vi vördar högt här i Sverige. Man kan nog lugnt säga att de flesta är ganska stolta över vår demokrati, vår riksdag och vårt valsystem. Det finns förstås brister men inga akuta brister som hotar att störta oss i fördärvet.

Hur är det då med principerna? Vad har vi för principer för Sverige?

Vi har våra grundlagar. Vi har Genevekonventionen om de mänskliga rättigheterna som är upphöjd till grundlagsstatus. Vi har på papperet ganska hyfsat med principer.

Problemet är ingen kontrollerar att de där principerna efterlevs.

Visst, det finns ett lagråd. Det finns en rådgivande instans som kan yttra sig om huruvida ett lagförslag är förenligt med grundlagen. Sedan kan riksdagen fatta vilket beslut som helst och i princip använda grundlagen som dasspapper. Det är helt riskfritt. Det finns ingen påföljd för detta och det finns ingen juridisk instans i form av en författningsdomstol eller motsvarande, som kan upphäva beslutet.

Resultatet är att de principer vi har instiftat i våra grundlagar har ett oerhört svagt skydd och att det bara är riksdagens goda vilja som upprätthåller dem.

Vad händer då, frågar vi oss, om någon bryter mot svensk grundlag. Säg till exempel att en svensk myndighet, öppet erkänner att man bedriver verksamhet som man vet bryter mot grundlagen?  Blir det något åtal? Blir det någon fällande dom? Nej, istället belönas det brottsliga beteendet genom att riksdagen helt enkelt kör över grundlagen.

Den som försöker manipulera den svenska demokratiprocessen, till exempel genom att fuska med hanteringen av röster i riksdagsvalet döms till böter eller fängelse. Det betraktas av de flesta som ett ganska allvarligt brott.

Den som däremot bryter mot grundlagen, verkar inte riskera någonting mer än en klapp på axeln och en legalisering av verksamheten. Utredning och, åtal, dom och straff är inte aktuellt över huvud taget. Jag har aldrig hört talas om att någon ska ha åtalats eller dömts för grundlagsbrott i Sverige. Jag vet inte ens om det är möjligt.

Detta, Andreas Ekström, är ett problem av stora mått. Att vi saknar möjlighet att upprätthålla viktiga principer, som till exempel mänskliga rättigheter, är ett problem. Att människor hittar på metoder för att skydda sitt privatliv mot snokande myndigheter är däremot inte ett problem. Det är helt nödvändigt. Det kan i vilket fall som helst aldrig vara ett demokratiproblem. Den demokratiska beslutsprocessen hotas inte av att du och jag kan kommunicera förtroligt.

Upprätthållandet av mänskliga rättigheter och andra grundläggande principer är ett kraftigt eftersatt område i Sverige och jag är mycket oroad av utvecklingen under senare år.

Därför är jag Piratpartist. Därför kandiderar jag till piratpartiets valsedel. Därför är jag politiskt engagerad.

19 september är det val till riksdagen. Då kan du rösta för ett återupprättande av mänskliga rättigheter i Sverige. Rösta pirat!

Politik

Du beter dig väl normalt?

Jag minns tydligt när jag lärde mig att bete mig normalt. Det var när jag började gå på fotbollsmatcher.

Det var rätt dåligt med publik på den tiden, för sådär 20 år sedan, men det fanns en skara supportrar som troget såg alla IFK Göteborgs matcher. Jag minns att vi hade väldigt roligt där på läktaren. Där fanns en och annan profil, kan man säga.

Ja, sen fanns ju också polisen.

Polisen låg som en mörk skugga under hela tillställningen. De var där för att hålla ordning förstås och ingripa mot eventuellt fotbollsvåld.

Nu fanns det ju oftast inte så mycket för polisen att göra. Fotbollspubliken var i allmänhet en ganska liten samling och underlaget för våldsamheter var rätt litet. Intresset för våldsamheter var också rätt litet, åtminstone bland supportrarna.

Som vanligt med folk som inte har något att göra så hittade polisen på något att göra. Uppfinningsrikedomen var stor när det gällde att hitta på saker att ingripa mot och om det inte fanns något att ingripa mot gick det ju alltid att provocera fram något att ingripa mot.

Ja, kan du tänka dig? Svensk polis ägnade sig i slutet av 1980-talet åt att provocera människor att begå handlingar som de sedan skulle kunna ingripa mot, gärna med lite lagom våld. I bästa fall slutade det med lite tjafs, men hade du otur blev du utkastad från arenan eller inslängd i en fyllecell. Du kunde till och med få lite stryk på köpet.

Så, det gällde att bete sig normalt. Bara göra det som var normalt att göra i sammanhanget och inte sticka ut eller synas över huvud taget. Jag var rätt bra på det. De flesta var rätt bra på det. Vi betedde oss, inte som vi eller andra brukade bete oss, utan på ett sätt som verkade normalt, så att ingen skulle kunna hitta någon anledning att ingripa mot just oss. Några få lärde sig aldrig och råkade illa ut gång efter gång. Det var precis som om de inte förstod att man får lägga band på sig när man blir övervakad av någon som har för lite att göra.

Nu, idag har vi en myndighet som heter FRA, som inte heller har något att göra. FRA hade något att göra en gång i tiden, men efter Sovjetunionens fall är behovet av signalspaning på hemmaplan försvinnande litet.

Det har blivit pinsamt uppenbart att FRA har alldeles för lite att göra. Så vad händer? Fattar våra representanter i riksdagen beslut om att myndigheten som har ingenting att göra ska läggas ned? Nej, istället ger de myndigheten ett anslag på drygt 500 miljoner kronor per år och fri tillgång till din och min privata kommunikation.

Något ska de väl kunna hitta med så bra förutsättningar? Det finns alltid några stackare som inte förstår att man får lägga band på sig.

Du beter dig väl normalt?

Noterat

Tyskland hotas av nedläggning

Farsen kring gammelmedierna och de andra dinosaurierna inom upphovsrättsindustrin blir bara konstigare för varje dag. Enligt SvD förbereder Tysklands gammelregering ett lagförslag som ska avgiftsbelägga länkar. För att länka till en nyhetsartikel ska du alltså betala en avgift.

Jag vet knappt i vilken ända jag ska börja kommentera detta. Den här typen av förslag idéer hör liksom inte hemma i samma årtusende som internet.

Men vi kan väl säga såhär: Om vill länka till något där mina läsare ska kunna läsa mer om ett ämne och jag kan välja mellan att länka till någon som vill ha betalt för att jag ska skicka dit mina läsare och någon som inte vill ha betalt så väljer jag den som inte vill ha betalt.

På internet funkar det ju så att all information är ungefär lika lätt att komma åt. Om jag ska läsa nyheter kan jag alltså välja helt fritt vems nyheter jag ska läsa och på vilket språk. Det kostar mig inte mer att läsa nyheter som publiceras i ett annat land eller på ett annat språk.

Den dag tyska sajter kan ta betalt varandra för inkommande länkar kommer tyska sajter att sluta länka till varandra och istället länka till utländska, eventuellt tyskspråkiga, sajter. Alternativt kan de flytta sin egen verksamhet till ett land som inte tar betalt för läkning och fortsätta med sin verksamhet därifrån.

Resultatet blir alltså färre inkommande länkar till tyska nyhetssajter och därmed färre besökare och lägre inkomster. Både Tyskland och det tyska språket kommer på sikt att få allt mindre betydelse i världen…

Läs också gärna Oscar Swartz granskning av gammelmediernas värdefulla “journalistik”, för en intressant inblick i vad de egentligen gör på sina redaktioner.

Noterat

Nytt världsrekord i kappvänderi

Lars G Josefsson, vd för Vattenfall, sätter idag nytt världsrekord i kappvänderi, i SvD:

Är du som har byggt upp Vattenfalls kolkraftverksamhet rätt person att leda den omställningen?

– Ja, definitivt. Om det är något som är mitt signum så är det väl engagemanget i klimatfrågan, säger Lars G Josefsson.

Ja, att bygga kolkraftverk visar sannerligen på engagemang, men kanske inte för utan snarare mot miljön. Men det är tydligen inget problem för Lars G Josefsson eftersom han  kan tänka sig att när som helst byta ståndpunkt och inriktning.

Jag vill passa på att gratulera regeringen till ett fantastiskt val av vd. Ni har lyckats hitta en person som, om möjligt är en ännu mer obegåvad och principlös nickedocka än ni själva.

Politik

Åtala FRA:s underleverantörer!

Hur stoppar man samhällsfarliga företag, frågade sig Rick Falkvinge (pp) för en månad sedan och syftade då på upphovsrättsindustrin och deras ombud som arbetar hårt för att rasera det moderna samhällets pulsåder, internet.

Det är en intressant fråga. Alldeles för intressant, tycker jag, för att begränsas till att bara gälla upphovsrättsindustrin. Det finns fler och i många fall värre, samhällsfarliga företag.

Ta den välbekanta myndigheten FRA, till exempel. FRA har fått i uppdrag av Sveriges riksdag att söka igenom all elektronisk kommunikation, dvs alla telefonsamtal, all epost, alla fax och all annan trafik, som går över det som utgör internets stomme i Sverige. Myndigheten FRA kommer därmed att bryta mot svensk grundlag och utgöra en stor samhällsfara genom att i praktiken upphäva viktiga demokratiska rättigheter som till exempel rätten till förtrolig (privat) kommunikation och rätten till ett privatliv.

Så, FRA är en samhällsfara. Ja, men de skulle inte vara någon vidare samhällsfara utan hjälp utifrån. Någon måste ju till exempel leverara deras superdator. Åter någon måste leverera deras skrivbordsdatorer. Någon måste leverera nätverkskopplingar, elektricitet, vatten, programvara, och så vidare.

Alla dessa någon är förstås en massa företag som väljer, helt frivilligt, att leverera utrustning och tjänster till FRA:s kriminella verksamhet.

Det normala när man direkt bistår någon som håller på med grov, organiserad brottslighet är att man åtalas och döms för medhjälp till denna grovt organiserade brottslighet, i detta fall till fängelse förmodar jag, eftersom brottsligheten är grov och dessutom organiserad.

Vi kan förmoda att de flesta av FRA:s leverantörer är aktiebolag och därmed är det dessa bolags verkställande direktörer och eventuellt styrelser som ligger närmast tillhands att åtalas, men ingenting säger egentligen att inte även andra anställda som är involverade i brottslig verksamhet kan ställas inför rätta.

Så, berövade sina verkställande direktörer och eventuellt sin styrelse och sina anställda bör dessa samhällsfarliga företag vara ganska effektivt desarmerade.

Om detta visar sig otillräckligt eller om rättsväsendet av någon anledning visar sig oförmöget att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning på grundlagsområdet föreslår jag att vi istället går skattevägen.

Det är inte tillåtet enligt svensk grundlag att konfiskera egendom utan vidare. Däremot finns det ingenting som hindrar införandet av punktskatter på särskilt skadliga företeelser. Massiv övervakning av en hel befolknings privatliv är en synnerligen skadlig företeelse. Som extraåtgärd, för att ytterligare stävja verksamheten kan man därför tänka sig att införa en särskilt hög punktskatt på kanske 60 procent på inkomster (inte vinst, den är alldeles för enkel att trolla bort) som härrör från medhjälp till grov organiserad brottslighet.

En sådan punktskatt har fördelen att den kan utvidgas. Den behöver inte begränsas till företagens inkomster utan kan även komma att gälla styrelseledamöternas och förstås personalens inkomster. Skatten kan höjas och utvidgas ganska fritt tills dess att den samhällsfarliga verksamheter når en acceptabel nollnivå.

FRA:s olagliga avlyssning av privat kommunikation är inget nytt. Den har pågått sedan 1976 enligt deras tidigare överdirektör, Anders Wik. Det innebär att åtalen kan väckas med en gång och skatterna beslutas nu genast till att gälla från nästa halvårsskifte.

Men jag tycker man ska ge människor en chans att ta sitt förnuft till fånga. Jag tycker vi kan införa amnesti fram till årsskiftet. Det ger alla inblandade en stund att tänka över sina handlingar och bestämma sig för om de vill fortsätta ägna sig åt medhjälp till grov, organiserad brottslighet.

Frågan om amnesti bör dock bara gälla för medhjälp. De som är direkt inblandade i FRA:s kriminella verksamhet måste omedelbart ställas inför rätta och dömas för sina brott.

Politik

Riksdagen inför glömska på kommando

Tänk på något du hörde på bussen imorse. Eller något du hörde i fikarummet. Skit samma vad, men nu vill jag att du ska tänka på något spännande skvaller du hört nyligen.

Färdig?

Så, nu vill jag att du glömmer bort det där. Glöm bort det så att du aldrig mer kan plocka fram det ur minnet. Du ska inte ens komma ihåg att du glömt det.

Går det bra?

Nej, det går nog inte så bra. Inte för dig, inte för mig och inte för någon annan mentalt frisk människa heller. Det vi stoppar in i huvudet minns vi och det ska mycket till för att vi ska glömma bort att vi minns det. Det gäller i synnerhet spännande skvaller. Det minns vi riktigt bra.

Det här kunde man tro att männen och kvinnorna i riksdagen också skulle veta. Det finns ingenting sådant som glömska på kommando. När det gäller vissa saker finns det knappt glömska över huvud taget.

Men spionerna på FRA behärskar konsten att glömma. Det har riksdagen beslutat.

För två veckor sedan bestämde sig alliansens ledamöter återigen för att ge FRA frikort att övervaka dina och mina privata förehavanden.

FRA har nämligen lovat att glömma. Allt som de samlat in och läst utan att de egentligen haft fog för det ska genast förstöras och glömmas bort.

Så spionerna på FRA – de kallar sig säkert analytiker men är likväl spioner – som sitter och signalspanar, dvs tjuvtittar på vad du har för dig, har har alltså den alldeles speciella begåvningen att de kan glömma på kommando.

Det är tur det, för annars skulle man ju kunna bli orolig för att det ska sitta en massa människor på en hemlig myndighet och samla in information som kan komma väl till pass någon gång, antingen för regeringens räkning eller för någon annans, högst personliga räkning.

Någon skulle ju kunna samla information om vad besvärliga oppositionspolitiker har för sig för regeringens räkning och någon annan skulle ju kunna tänkas inhämta information om sin besvärliga chef. Information som sen kan användas i utpressningssyfte.

Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man skulle kunna tänkas åstadkomma med fri tillgång till människors privata kommunikation och trafikdata, men som tur är kommer FRA enbart att anställa tråkiga människor, som saknar fantasi och som dessutom kan glömma på kommando.

Vissa misstänker att det brunnit i huvudet på riksdagsledamöterna och ja, på ett sätt håller jag med om att de mist förståndet, även om jag tror att orsaken är väldigt kortsiktig makthunger.

För den som lydigt trycker på knapparna som regeringen vill blir belönad och även om det kanske blir väldigt äckligt på sikt när man bajsat ned sig kan det ju kännas skönt för stunden.

Ja, det har brunnit i huvudet på våra riksdagsledamöter. De har perverterats till kvartalspolitiker och lydiga nickedockor som utan eftertanke röstar igenom precis vad som helst för att tillfälligt stilla sitt maktbegär.

Tror du att det kommer att gå över efter nästa val?

Det tror inte jag. Politikerna visar tydligt att det enda de egentligen bryr sig om är sin egen makt. Alltså är enda sättet att få dem att lyssna att ta deras makt ifrån dem.

I Sverige idag, finns bara ett säkert alternativ om du vill medverka till att sätta stopp för vår färd mot ett brutalt övervakningssamhälle och det är att rösta på Piratpartiet. Andra partier har med all önskvärd tydlighet visat att de är beredda att helt kompromissa bort viktiga principer i utbyte mot regeringsmakt.

Sverige har varit politiskt stabilt i många år och vi kan dagligen bevittna hur två block av partier ilsket slåss med varandra om att vara alla till lags. Om det blir blått eller rött efter nästa val kommer inte att göra någon större skillnad den här gången heller.

Nästa val handlar inte om fastighetsskatten eller om barnbidragen. Det handlar inte om A-kassan eller de privata sjukvårdsförsäkringarnas vara eller inte vara. Det handlar inte om regeringsduglighet.

Nästa val handlar om din och min frihet att leva våra liv utan inblandning från staten. Den handlar om att inte göra om Sverige till en skräcknation som får DDR att blekna i jämförelse.

Därför väljer jag lila. Vad väljer du?

IT

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T – uppföljning

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är tredje delen i serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I förra delen kunde vi konstatera att det går ganska bra att köra Linux på den, men att batteritiden är ganska usel. Idag kan vi konstatera att problemet är svårlöst och att Linux dessutom har problem att hitta disken.

Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T – uppföljning

IT

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är del två serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I första delen tog jag upp den ur kartongen och provkörde lite med Windows Vista. Idag är det dags att gå på djupet och prova hur den funkar med Linux.

Acer Aspire Timeline 1810T levereras förinstallerad med Windows Vista, vilket säkert är lockande för många. Men hur går det om man istället trycker in Ubuntu Linux? Väldigt bra, visar det sig, möjligen med undantag för batteritiden. Med lite tur går det till och med att titta på mpeg4-film i HD-format, även om just det faktiskt är på gränsen både i Vista och Ubuntu.

Mitt första försök hade tiden emot sig. Ett trådlöst nätverk som åkte jojo och uteblivet stöd för det fasta nätverkskortet gjorde att försöket avbröts i förtid.

Efter att ha brottats med Windows Vista i ett par veckors tid är det väl bara att konstatera att lite mer uthållighet hade lönat sig. Den saknade drivrutinen tar ungefär fem minuter att ladda ned och installera och därefter funkar faktiskt allting.
Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

IT

Windows Vista – början till slutet, av livet

Jag har tidigare skrivit om Linux här på bloggen och hur det är en bra väg till personlig olycka. Det var då det. Jag trodde att jag var finurlig och hade kommit på något om hur världen är beskaffad.

Det var innan jag provade Windows Vista.

Jovisst, jag har kört Windows Vista några gånger. Flera minuter säkert. Kanske en timme sammanlagt. Jag har använt det för att det råkat vara installerat på någon dator jag lånat eller blivit ombedd att fixa.

Att gränssnittet och navigationen var en katastrof visste jag redan. Det märker man ganska fort när man ska hjälpa någon med ett krånglande nätverk, att det helt enkelt är omöjligt att navigera i soppan. Men alltså, nu har jag använt det på riktigt, på min egna dator. Försökt har jag i alla fall.

Windows Vista fungerar inte.

Även om navigationen och gränssnittet i allmänhet är en katastrof trodde jag ändå att det faktiskt fungerade rent tekniskt, på en grundläggande nivå. Dumma mig!

Windows Vista kan inte kopiera filer.

Jag har en hemkatalog. Den ligger på en server som delar ut den via Microsofts eget protokoll, SMB. Där ligger filerna, åtkomliga. Jag kan se dem, öppna dem, spara dem och göra allt annat jag förväntar mig. Men de går fan inte att kopiera.

Jag har en hemkatalog på kanske 20 GB. Det är ju en löjligt liten mängd i dagens läge, men så är det ju bara en liten del av mina filer som ligger där. Dessa 20 GB vill jag kopiera från servern till min lokala hemkatalog. 20 GB och ja, rätt många tusen filer är det men ingenting konstigt.

Så jag markerar, drar och släpper. Tjoff! Så! Bara att vänta. Så börjar Windows räkna upp hur många filer och hur mycket data den ska kopiera.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

Dialogen som räknar upp filerna försvinner.

Sedan händer ingenting.

– Hmmm… Det där var konstigt. Jag är rätt säker på att den inte borde göra sådär. Jag provar en gång till.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

OK, nu börjar det bli löjligt, men jag provar några gånger till, med samma resultat. Ingen filkopiering, inget felmeddelande, bara poff borta.

Till slut tvingas jag inse det omöjliga, nämligen att Windows Explorer faktiskt kraschar när jag försöker använda den för att kopiera filer från nätverket.

Jag vet inte vad ni andra tycker men för mig är filhantering den kanske mest grundläggande funktionen i ett operativsystem om man bortser från kommandoprompten men den har ju Microsoft hällt ut med badvattnet för länge sedan.

Som jag minns det bestod Microsofts första operativsystem, MS DOS, ursprungligen av de två komponenterna kommandoprompt och filsystem och inte ett jävla skit mer faktiskt. Det var inte så avancerat på den tiden, men man kunde åtminstone kopiera filer.

Det går uppenbarligen inte längre.

Nej, vill du föra över filer till en dator som kör Windows Vista gör du nog bäst i att använda en portabel hårddisk. Då kanske det fungerar.

Nu vet jag bara inte om jag ska känna mig lättad eller besviken. Från början skulle Windows Vista bara bli en parentes. Jag skulle testa lite. Men sen blev det lite för krångligt med Linux på grund av vissa drivrutinsproblem, så jag bestämde mig för att köra Windows Vista i alla fall. De flesta program jag använder finns portade och jag gör inte så underliga saker.

Men nu alltså. Jag vet verkligen inte om det kommer att gå. Det är för dåligt. Det funkar ju inte. Filhanteringen är inte toppen på isberget. Det är själva fundamentet till isberget och funkar inte den detaljen är toppen på isberget faktiskt ganska ointressant.

Det här var fanimig det sämsta jag sett på länge. Den personliga olycka jag skaffat mig genom Linux är ingenting mot det här. Windows Vista gör ont att använda. I själen.