Etikett: journalistik

Att vara syrrans granne: Lunch med eliten

Jag åt lunch med Sveriges bästa IT-journalister, Linus Larsson och Daniel Goldberg från Computer Sweden. De tog paj med västerbottensost och spenat medan jag åt någon form av köttfärspirog. Gott, men jag ångrar lite att jag inte tog pajen. Den såg fantastisk ut!

De hade tydligen fått en ny, helt oförstörd praktikant att lära upp på redaktionen och verkade väldigt nöjda. Uppenbarligen har det satt sina spår att jag var där och härjade i början av året, men nu verkar redaktionen ha hämtat sig från chocken och börjat fungera normalt igen.

Maten var helt OK men att vi fick vänta typ en halvtimme på att få den var fan på gränsen alltså. Daniel såg ett tag ut som om han skulle flippa fullständigt men lugnade sig något efter att jag pratat till oss gratis kaffe latte.

Alla verkar lite spända på hur det skall gå med konflikten mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. En journaliststrejk nu skulle kunna göra tillvaron intressant på flera sätt. Det vore definitivt ingen höjdare för gammelmedia, men frågan är om inte Journalistförbundet har minst lika mycket att förlora, såvida de inte har tänkt sig att försöka tvinga in alla frilansar och bloggare under sitt paraply.

Nu skall jag ta en värktablett och vila en stund för att bli av med den här jävla spänningshuvudvärken!

Aftonbladet bekänner färg

Idag händer det grejer i Sverige! Inte alltså. Nyhetstorkan är total, men det hindrar förstås inte skymningspressen från att ta i ordentligt.

”Du skall vara snygg, framgångsrik och lycklig – annars kan du dra åt helvete!” Det förkunnar ettan på Aftonbladet.

Nej, jag kan verkligen inte förstå varför det går så dåligt för kvällstidningarna nu för tiden.

Dags att bli bokförläggare?

Vissa kommentarer på Carl Bildts blogg påstås uppmana till folkmord på palestinier. Chefsåklagare Jörgen Lindberg i Malmö har därför inlett en förundersökning om brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor.

Det kunde varit annorlunda. Hade Carl Bildt ansökt om utgivningsbevis för sin blogg hade det blivit frågan om åtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Det hade i praktiken inneburit betydligt större hinder för rättsväsendet.

Åtal enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen kan bara drivas av justitiekanslern och som en yttrandefrihetens väktare står en jury som som avgör om brott är begånget eller inte. Friar juryn är rättegången slut. Det skall vara högt i tak för yttrandefriheten och det har lagstiftaren sett till bland annat på detta sätt.

Men detta gäller inte för webbplatser. Där är det åklagare, advokat och rättegång, precis som vanligt.

Det finns sätt att få grundlagsskydd för sin webbplats. Det går att få ett utgivningsbevis från Radio- och TV-verket. Det kostar två tusen spänn och plötsligt är det yttrandefrihetsgrundlagens rättegångsregler som gäller.

Naturligtvis gäller inte detta dagstidningarna. De är så kallade traditionella massmedieföretag och kommer undan med en kostnadsfri databasanmälan. Samma regler gäller bokförlag och skivbolag.

Vad är tanken med denna konstruktion egentligen? Varför gäller plötsligt andra regler och förutsättningar om jag ägnar mig av utgivning av fysiska ting? Är det rimligt?

Är det så att våra politiker på något sätt tycker att det är viktigare och finare med traditionella medier än med internet? Eller är det så att de fortfarande inte förstått vad internet är för något?

Man kan ju hoppas att en och annan reagerar nu, för om ingenting händer när landets utrikesminister åtalas på grund av innehållet i sin blogg lär det ju inte hända över huvud taget. Någonsin.

Stora problem i lästrafiken – Stockholm i kaos

Tiotusentals stockholmare kom försent till jobbet i morse efter att ett antal redigeringsmissar i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter orsakat stora problem i lästrafiken.

Ett allvarligt layoutfel på sidan fem i Dagens Nyheter gjorde att många tidningsläsare inte lyckades komma vidare, utan läste samma artiklar om och om igen. Istället för de vanliga tjugo minuterna blev många sittande i en halvtimme eller mer. Uppgifter som syrrans granne fått ta del av säger att en del inte lyckades avsluta läsningen förrän efter två timmar.

Liknande uppgifter förekommer angående Svenska Dagbladet, men där var det kulturdelen som ställde till med problem. En krönika på sidan tio redigerades tillsammans med en teater-recension på ett sådant sätt att läsarna inte visste var de skulle börja eller sluta läsa.

Det var efter redigeringsarbetets slut sent på onsdag kväll som de bägge tidningarnas redigerare traditionsenligt strålade samman på en av Kungsholmen barer. Stämningen var hög och uppslupen. Kanske lite väl uppslupen.

– Jag har sällan sett något liknande. Visst, journalister är kända för att dricka en del, men sprithetsen igår var något alldeles extra, säger en bartender till syrrans granne.

Festandet fortsatte långt in på eftermiddagen under torsdagen och vid fyratiden på eftermiddagen skall horder av uppslupna redigerare ha setts vara på väg till jobbet – många påtagligt berusade. Feststämningen dröjde sig kvar hela kvällen och de båda tidningarnas redigering blev lidande.

Som en följd av problemen i lästrafiken stod stora delar av Stockholms tunnelbanenät stilla. Många banker drabbades svårt av personalens frånvaro och Stockholmsbörsen sjönk kraftigt under förmiddagen. Stockholmspolisen rapporterade vid lunchtid att läget stabiliserats något och att de flesta slutligen kommit till jobbet, om än kraftigt försenade.

Flow

Det är så skönt att ha grejer på gång och fortfarande vara i fasen då alla idéer är bra och inga motgångar finns.

Sen, när man börjat skrapa på ytan blir det värre. Då uppdagas genast alla brister och det blir besvärligt, för att inte säga jobbigt. Det är väl därför det kallas jobb, trots allt.

När något fortfarande är en fritidssyssla går det alltid att lägga projektet åt sidan när problemen börjar hopa sig. Jobb är det stora hindret i tillvaron som det gäller att ständigt övervinna, för hur behålla lusten när problemen hopar sig och möjligheterna att smita undan är obefintliga?

Om ett par timmar känns allting antagligen precis så hopplöst, men nu, just nu, existerar bara fyra bra artikelidéer och en bloggbebis som det skall bli fantastiska att få sätta tänderna i.

Journalister som ”bloggar”

Vad menar SvD egentligen när de skriver att att “SvD:s tennisexpert rapporterar på bloggen” och sedan pekar till en artikel på SvD blogg? På vilket sätt skiljer sig reporterns artikel som är publicerad på SvD blogg från reporterns andra artiklar på SvD?

Vad är grejen med att ha reportrar på en dagstidning och sedan påstå att de skriver på tidningens blogg? Blir artiklarna bättre? Blir tidningen bättre? Jag fattar inte.

Vad är nästa steg? Tänker SvD börja publicera sina artiklar som textfiler som laddas ned med Bit torrent? Kommer reportrarna att skriva sina artiklar på flygblad som delas ut på stan? Skall nyheterna spridas genom rykten?

Jag börjar misstänka att SvD inte har någon plan. Jag tror att de bara gissar och gör saker på måfå.