Lyckad invigning av kryddträdgården

Bestickstället Kroken, upphägt i en aluminiumskena på skåpsidanVad gör man när man bor trångt men ändå vill ha en kryddträdgård hemma? Ett alternativ är förstås att göra det ännu trängre.

Men det finns bättre lösningar. En är att utnyttja en tom skåpsida, som dessutom råkar befinna sig precis vid ett fönster, som ger lite naturligt ljus åt de stackars kryddorna.

Basen för konstruktionen är bestickstället Kroken från IKEA. Detta är sedan upphängt på en helt vanlig, platt aluminiumlist från bygghandeln, som jag kapat, borrat och försänkt.

För att konstruktionen ska bli lite bättre och krukorna hänga på ett vettigt sätt har jag använt M4-muttrar som distanser, mellan aluminiumlisterna och skåpet.

Så, blev du inspirerad av detta är det bara att springa iväg och handla. Du behöver:

  • Kryddstället Kroken, från IKEA. Så många som du har plats för. Själv fick jag plats med fyra på höjden.
  • Aluminiumlist, cirka 15×2 mm. Räkna med ungefär 15 cm list per kruka.
  • Försänkt träskruv, ca 3mm tjock och lagom lång för att sitta i skåpsidan eller vad du nu tänker montera konstruktionen i. Två skruvar per list går åt och ska de sitta i sidan på ett köksskåp bör 20 mm längd vara lagom.
  • Distanser, t ex M4-muttrar. Exakt storlek beror på din skruvdimension.
  • Verktyg: Du behöver en bågfil (eller vinkelslip med kapskiva), en fil att ta bort grader med, borrmaskin, 1,5 mm borr för att förborra i skåpsidan och 3 mm till att borra hålen i aluminiumlisten, ett något större borr, typ 8 mm för försänkning, lämplig skruvmejsel och något att mäta med.

Viss verktygsvana är att föredra men med lite eftertanke bör även den normalklantige kunna lyckas med detta projekt. Se bara till att du inte borrar för djupt när du förborrar hålen i skåpsidan. Kolla djupet och sätt en tejpbit runt borret på lämpligt djup, så ser du direkt när du är färdig.

Glöm sen inte att plantera om de färska kryddorna från butiken. De har en tendens att fungera väldigt dåligt om man försöker hålla dem vid liv i befintliga krukor. En helt tät innerkruka rekommenderas om du använder bestickstället Kroken som jag gjort, eftersom den har hål i botten där vatten lätt kan rinna ut.

Framtidsspaning: Med kaffe i siktet

Gevalia Instant CoffeeDet gäller kaffet och framtiden. Jag vet! Det är espressomaskin som gäller. Ett tag räckte det med en mocca-bryggare, men nu skall alla hushåll med självrespekt ha en espressomaskin och naturligtvis egen kaffekvarn. Utvalda bönor skall köpas till överpris i någon exklusiv kaffebutik och helst skall man rosta dem själv.

Skitpraktiskt, verkligen!

Om vi lyfter blicken bara lite så inser vi ju ganska snabbt hur töntigt det hela har blivit. Att hålla på och gulla såhär mycket med sitt kaffe är som att sitta uppe en lördagkväll och diskutera programmeringsalgoritmer, och tro mig. Det är töntigt!

Jag kommer att få offantligt med smisk för det här. Det får jag alltid när jag upplyser om hur framtiden ser ut, för jag gör det alltid alldeles för tidigt och alldeles för näsvist, men jag lovar dig att om fem år så kommer du att inse hur löjligt det hela har blivit.

Om fem år kommer du i vredesmod att langa ut din löjliga espressomaskin genom fönstret (oöppnat) för att därefter tillreda en kopp härligt, ångande, snabbkaffe. Då kommer du att förstå.

Du behöver inte tacka mig. Men snälla! Du som sitter där nu och känner hur det bara rycker i fingrarna och laddar för att skriva en avhandling om hur offantligt dum i huvudet jag är. Låt bli! Det är ingen idé. Jag är klar med det där espressotramset. Jag har annat för mig i livet än att snöa in på kaffe.

Den självavfrostanden frysen

Frysen har startat spontan avfrostning och lämnat blåbärsspår på golvet.

Plötsligt hade frysen bestämt sig för att det var dags för avfrostning. Jag visste inte att automatisk avfrostning förekom på frysar från 1985, men på något sätt hade den fått upp dörren och börjat tina sitt innehåll, alldeles själv.

Inte bara det, den hade kräkits också. Blåbär hade den kräkits. På det såpade golvet. En vacker blå ton pryder nu det vackra grangolvet.

Plötsligt stod klyftpotatis på middagsmenyn, tillsammans med potatisgratäng. Sällan har det ätits så mycket potatis i detta hushåll som igår.

Dagens lunch kommer helt otippat att bestå av en portion Viktväktarnas canelloni, som legat och gömt sig inne i frysen under några månader. Lite senare i veckan väntar lax, lax, samt en del lax. Framåt fredag räknar jag med att min intelligens skall nå tidigare helt oanade höjder, efter denna fisk-chock.

Oväntad revansch för plast

Soppslev i svart plastSoppsleven som försvann under mystiska omständigheter förra året fick idag plötsligt en ersättare.

Det hastiga inköpet kom som en överraskning även för kökets innehavare, syrrans granne, som länge farhalat processen.

– Jag stod där på Hemköp och insåg plötsligt att jag inte åtgärdat detta än. De hade en modell som jag tyckte var trevlig. Ganska nätt och elegant, säger han.

Glädjen var stor i det lilla köket uppe på Masthugget i Göteborg, men under ytan kunde man ana kritiken – den nya soppsleven var inte i rostfritt stål som utlovat utan i plast.

– Jag hade pratat om att köpa en ny soppslev i rostfritt stål, det är sant, men att jag skulle ha lovat vill jag inte hålla med om, säger syrrans granne.

Förstämning i köket – soppslev försvunnen!

Massor av köksredskap - men ingen soppslevBeskedet slog ned som en bomb vid lunchtid idag: Soppsleven var borta! Det var under tillredningen av en linssoppa enligt Elins gamla recept som det uppdagades att soppsleven inte längre fanns på sin plats. Trots omsorgsfullt letande i lådor och skåp stod den inte att finna.

Stämningen bland övriga köksredskap var tryckt. Stekspadarna stod tysta i grupp och begrundade situationen. Visparna sprang runt, runt, alldeles förvirrade. Kökets innehavare var mycket förbryllad, men tog situationen med ro.

– Nu kan jag köpa en ny soppslev i rostfritt stål som jag ändå tänkt på så länge